Att jobba med bebis – Plötsligt sa hela kroppen nej

2014_08_081

Vår lille pojke kom till oss den 24 november förra året. Jag jobbade och körde på in i det sista och två veckor efter förlossningen hade jag min första kurs i ateljén. Därefter jobbade jag så mycket jag bara kunde inför Bröllopsmässan som ägde rum i slutet av januari. Under våren har jag jobbat med klänningsbeställningar och annat, allt med lille Ennis ständigt med mig.

Ennis är ju en så trygg, tålig och glad pojke så det har oftast gått bra att jobba och ha bebis samtidigt. Det är kul att han får hänga med hit och dit och uppleva saker. I dagarna tre är det filminspelning där jag är med som kostymör. I veckan har jag kunnat vara lite barnledig och jobbat inför inspelningsdagarna men eftersom Johan nu är på resande fot tänkte jag att Ennis helt enkelt får va med under inspelningen. Så idag hade vi första dagen och allting gick väldigt bra. Det blev dock ganska sent och Ennis var trött på slutet.

När jag kommit hem och lagt pojken sköljde det en känsla över mig som bara sa "Nej, nu räcker det". Hela kroppen sa nej. En dag är okej men inte tre. Det är långa dagar, man är ute på platser där Ennis inte kan ha en naturlig plats att sova på, han får mest sitta i bärselen på magen eller ryggen eftersom det inte är läge för honom att krypa runt på smutsiga golv där han kan hitta vad som helst att stoppa i munnen. Dessutom är det massa nya människor och intryck.

Jag hatar att vara den som bangar, trots att jag vet att teamet klarar sig bra utan mig då de har alla kläder på plats och jag kan vägleda per telefon. Att dra sig ur såhär känns inte bra, men jag måste lyssna på min känsla. Mitt barn måste komma i första hand.

Jag har kämpat på som f*n enda sen Ennis kom, varit "duktig" och hållit igång jobbprojekt samtidigt som jag har varit nybliven mamma. Men nu orkar jag inte va duktig mer. Speciellt inte om det blir på bekostnad av min son.

Nu när jag har tagit beslutet känner jag sådan lättnad att hjärtat dunkar så det känns i hela kroppen.

Nu går jag och lägger mig bredvid min prins och imorgon ska ha få krypa runt på golvet så mycket han vill. Min älskade son.

0

2 thoughts on “Att jobba med bebis – Plötsligt sa hela kroppen nej

  1. Du gör helt rätt! (Tycker jag) Våra små är ju trots allt bara små en gång och de behöver ju verkligen få leka av sig och göra av med energi på det viset också. Har känt exakt samma könslor här i dagarna med Oscar för att det har varit så mycket intryck det senaste. Nu behöver han ta det lite mer lugnt i några dagar, köra hans tempo och bara vara vi tre…
    Många kramar

    1. Tack Anna 🙂 Känns bra att få så mycket stöd (många på fb som stöttar och förstår, inte så många som kommenterat här dock hehe) Jag tror egentligen att vi är ganska bra på att se barnens behov och anpassa oss efter dem men ibland kommer det dåliga samvetet ändå. Man gör sitt bästa och oftast är det gott nog 🙂 Hoppas allt går bra med er lille Oscar! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *