Ingenting för mig, tyvärr

Kalaskasse2

Oftast är eventen jag går på ganska trevliga och välorganiserade, det finns olika sponsorer som representeras på olika sätt och man får oftast en goodiebag med sig hem. På eventet träffar man andra mammor/bloggare/(eller vad det nu är för inriktning) och det är alltid kul 🙂 Goodiebagsen kan va av olika kvalité men jag tycker ändå att det ofta är bra och användbara saker man får. För den som inte är inne i den här blogg/event-världen är dealen att man efteråt ska blogga om eventet och innehållet i påsen. Och som sagt, oftast är jag nöjd med eventet och påsen och bloggar då gärna om hela grejen, länkar till varenda sponsor osv.

Men idag måste jag faktiskt ge en tumme ner. Och jag vet att man inte ska göra det för det ingår liksom inte i dealen. Men jag kan inte skriva att jag är nöjd och glad med dagens event, tyvärr.

Det var lansering av Elins Kalaskasse och eventet hölls av Petré Event (jag har varit på jättefina event med Petré event innan så jag blev förvånad). Tanken var nog god, det fanns aktiviteter för barnen och tårta och dryck och allt möjligt.. men det var totalt kaos. Lokalen var jättemörk och nästan omöjlig att ta bra bilder i, lite konstigt med tanke på att man bjudit dit massa bloggare och det är ju just bilder man bloggar med.. Alldeles för liten yta för så många barn (och vuxna för den delen) och med musik dessutom blev ljudnivån alldeles för hög. Det var så stökigt att jag faktiskt knappt kunde uppfatta konceptet, aktiviteterna eller utställarna. När jag kom hem var jag helt slut, trots att vi bara där där i 20 minuter.

Och tyvärr, Elins Kalaskasse känns otroligt omodern. Kassen är som de flesta nog förstår en påse man beställer hem till sitt kalas där man kan välja mellan några olika teman, i påsen finns ballonger och dukning som går på temat man har valt. Teman man kan välja mellan är bla Fotboll, Prinsess, Pirat och Stylist. Och ni kan ju bara tänka er hur dessa teman ser ut. Suck. Smaklöst, omodernt och faktiskt ganska fult.

Usch vilken sågning. Jag brukar inte va så hård (offentligt i alla fall), alla gör vi vårt bästa, men detta kändes riktigt trist. De skulle behöva en ordentlig uppfräschning både i värderingar, koncept och smak.

Kalaskasse1

Trevligt sällskap hade jag i alla fall av Tanja och vi sprang även på fina Marie.

Kalaskasse3

Goodiebagen bestod av lite ditt och datt, blev glad för reflexen från Popomax för den kan jag ha på vagnen. Och klämmisar från Ellas Kitchen går alltid åt.

Nu kommer jag väl aldrig bli bjuden på event igen men det struntar jag i, jag måste ju va ärlig. Detta var ingenting för mig.

11 månader idag och paket från Lekmer!

Lekmer1

Idag blir Ennis 11 månader! Bara en månad kvar till 1-årsdagen, hjälp vad tiden går fort. Passande nog kom det paket från Lekmer just idag!

Lekmer2

Det var väldigt spännande och en väldigt lång korv av plastluftkuddar 😀

Lekmer3

I paketet låg en gåvagn i form av en brandbil och en superfin dragleksak!

Lekmer4

Ennis var glad men är lite för liten för att förstå grejen med grejerna. Men snart kan han nog gå med vagnen tror jag, han går ju väldigt stadigt längs möbler och så. Ska bli himla kul att testa grejerna i alla fall, tack Lekmer!

Lekmer5

Hejdå!

Ska vi ta reda på könet?

2013_06_171

När jag var gravid med Ennis var både jag och Johan ganska klara över att vi ville ta reda på vilket kön bebisen hade. Vi båda trodde nämligen att det var en flicka och det var kanske just därför vi ville ta reda på könet, för att vi inte skulle va helt inställda på en flicka och så skulle det visa sig vara en pojke. Det fanns något läskigt i att inte veta hur man skulle reagera.

Så fick vi reda på att det var en pojke i magen och då blev vi först lite ställda, vi hade liksom inga bra pojknamn. Sen hittade vi namnet Ennis i filmen Brokeback Mountain och tyckte det var superfint, och när vår lille pojk kom var kärleken total. Först då kände jag helt genuint att könet inte spelade någon roll. Verkligen en skön känsla.

Jag sa till Johan att "nästa unge behöver vi inte ta reda på vad det är, nu vet jag ju att det inte spelar någon som helst roll och att man blir lika lycklig vilket som". När jag väl blev gravid ändrades dock den tanken lite.. jag är så jädrans nyfiken alltså, kommer inte kunna hålla mig haha. Och Johan vill gärna veta så det blir nog att ta reda på det även denna gången.

Jag är nästan helt övertygad om att det är en pojke, tyckte till och med att jag såg det på CUB-ultraljudet. De säger ju dock att man inte kan se det så tidigt.. men jag tyckte att jag såg det. Faktiskt. Johan tror också att det är en pojke. Vi får väl se i början av december då det är dags för rutinultraljud, tills dess får man hålla sig.

Det känns som att trenden går lite upp och ner med det där att ta reda på könet. För ett tag sen gjorde alla det, nu verkar det som att fler och fler väljer att inte ta reda på om det är en pojke eller flicka. Hur har ni andra preggos och mammor gjort? Nyfiken 🙂