Tvåbarnschocken?!

image

Att det skulle bli röj med två småttingar kunde man ju ana i förväg. Jag vet dessutom att Ennis har varit en väldigt enkel unge att ha å göra med. Han har varit väldigt nöjd redan som liten bebis, man kunde mata honom och lägga ner honom och sen sov han eller låg och tittade. Man har alltid kunnat hålla på med annat när han har varit med och jag har kunnat ta med honom på allt möjligt.

Idde är ju en lite annan sort, vilket både jag och Johan någonstans förväntade oss. Det är liksom svårt att få två ungar som är så enkla som Ennis. Hon spyr ju väldigt mycket vilket gör att efter käk så väntar minst en halvtimme av bärande och hållande av bebis på olika sätt, torkande av kräk osv. Sen vill hon ju inte ligga själv. Får hon göra det skriker hon. Och jädrans vad hon skriker.

Jag är själv med mina två om dagarna, och denna veckan har jag dessutom varit själv även på kvällar och nätter då Johan har varit på resa. Att Idde skriker gör att Ennis också börjar skrika och gnälla vilket ofta resulterar i att jag går här i värsta skrikfesten och bara skakar på huvudet. Är det inte den ena så är det den andra, eller båda. Snart blir jag nog immun mot barnskrik för det skriks liksom hela tiden här 😀

Jag fattade ju att det skulle bli mycket med två så små barn, men det är ändå svårt att sätta sig in i situationen i förväg och se exakt hur det kommer att bli. Det finns ju liksom ingen tid till annat än att tillfredsställa dessa två små människor. Häromnatten fick jag knappt sova en blund då Idde hade svårt att komma till ro och när hon väl gjorde det vaknade Ennis och ville inte somna om. Detta gör ju att man vill passa på att sova på dagen men det går liksom inte riktigt för då måste man ju försöka hinna med allt det där man inte kan göra när barnen är vakna. Denna veckan har Ennis dessutom börjat kissa igenom blöjan på natten så tre ggr har vi vaknat till kissiga sängkläder. OCH han har lyckats pricka in en bajsolycka med bajs i hela sängen. Härligt att vakna till.

Mitt i allt detta roddande är jag så jäkla tacksam för mina två små underverk. Fasen vad fina de är och gulligast i hela världen. Jag skiter i att jag inte hinner duscha på fem dagar och luktar surt av spya och mjölk och att jag glömmer äta och mest trycker i mig choklad när det finns tid. Det får va så ett tag nu och det får va okej.

Trots att det blir lite mycket ibland, att jag ofta känner att jag inte kan ge båda allt det jag vill och att våra dagar inte är fyllda med massor av skojsiga aktiviteter så tycker jag att jag är en ganska bra mamma. Jag ger mina ungar skitmycket kärlek och det är det allra viktigaste. Så idag firar jag mig själv lite på Mors dag. Kan jag va värd.

image

Nu sover de faktiskt, min små älsklingar. I kanske fem minuter till haha.

image

image

0

15 thoughts on “Tvåbarnschocken?!

  1. Förstår dig 🙂 Beundrar alla som får barn så tätt…. Det är ju massor med jobb med ETT bar tycker jag 🙂 Lycka till. Du är bäst, kram kram L

    1. Tack 🙂 Jo det är ju mycket jobb med ett barn men när man väl har två tycker man att man hade det lätt med ett haha. Så de som har tre stycken tätt måste tycka att det är hur lätt som helst med två 😀

  2. åh vad glad jag blir av att läsa detta!! Jag känner exakt likadant, det är så underbart med de två små hjärtan men oj vilken skillnad det är mot att ha en!!
    När kaoset är som värst tänker jag som ett mantra: ”de kommer ha så roligt tillsammans när de blir lite äldre..”

    Ha en härlig mors dag!!

    1. Ja så är det ju 🙂 Sen är det ju mysigt och härligt också nu när de är små också såklart! Men ju äldre de blir desto mer lika blir deras behov, då blir det lite lättare inbillar jag mig 🙂

  3. Känner igen mig i precis allt så jag böla en skvätt när jag läste ditt inlägg. Har en 2 åring och en 2 veckors baby. De väcker varandra om natten så man går som en zombie om dagarna….nerspydd och nerkissad. Tårar kan rinna ibland men oj så mycket kärlek och tacksamhet jag känner. Heja oss!

    1. Ja även om det är Idde som skriker mest här så är det ju Ennis som behöver ”roas” mest. Och han är just 1,5 år.. hehe 🙂

  4. Grattis fina du på Mors Dag! <3 Du är en fantastisk mamma med hjärtat och huvudet på rätta stället!

    Kram Marie

  5. Hejsan! Har följt dig ett tag i det tysta, du har liksom dykt upp på roliga vis i min tillvaro kan man säga så till slut fastnade jag här. Från början ”sågs” vi på ett par husvisningar i Krusboda, växlade några ord med din man mellan visningarna (tror att du fortfarande var inne o kikade på det första huset) då han berättade att han var uppvuxen i Krusboda och visade gatan han åkt skateboard på 🙂 minns att jag tyckte Ennis var så himla söt och jag kikade lite på din fina mage som jag lade märke till för att jag själv också var gravid då. Det andra huset som hade visning samma dag budade vi och en till budgivare på, och såhär i efterhand när jag läst i din blogg och lagt ihop ett o ett så misstänker jag att budgivare nr 2 till huset som blev vårt var ni. Det är en lustig värld det där när man går på visningar o letar efter sitt drömhus för alla andra som är där är ju potentiella ”hot” men just ni verkade så trevliga o var egentligen dom enda som vi växlade några vänliga ord med så jag fick lite dåligt samvete över att vi vann budgivningen. Jo, lite knäpp är jag nog haha. Hur som helst, blev så himla glad när ni sedan hittade ert drömhus ändå!

    Innan jag lade ihop allt det med huset o det som gjorde att jag hittade till din blogg var att du skulle medverka i gravid vecka för vecka, följde en annan tjej där o hajade till när jag såg att du skulle vara med. Kände igen dig direkt o blev nyfiken o på den vägen är det. Tänk vilka lustiga händelser som leder till saker o ting 🙂

    Nu låter jag som en galen stalker som tror att jag känner dig haha! Ville bara berätta hur du fått en av dina följare, har själv en vild 2,5-åring o en 4 månaders skrutt o på kvällen/natten när båda sover så har jag min egentid o gottar mig i bland annat din blogg 🙂

    Vill också säga att jag känner igen mig i mycket i det här inlägget. Vår stora kille är hemma med mig o lillasyster på dagarna nu tills efter sommaren då han ska börja på sitt nya dagis. Han gick på dagis innan vi flyttade till Krusboda men när lillasyster kom strax efter flytten kände vi att vi ville passa på o få mer tid med honom också när jag ändå är hemma. Nu, 4 månader senare kan jag säga att det är mer jobb än vad jag räknade med även om jag förstod att det inte skulle va en piece of cake. Men skulle ändå inte vilja ha det på nåt annat sätt, ser det på det viset att den här tiden kommer aldrig igen o jag vill inte sitta på ålderns höst o känna att jag hade velat ha mer tid med barnen. Det får kosta några duschar o egentid från mitt konto, det är (i alla fall för mig) värt det alla dagar i veckan. För det mesta är våra dagar jättemysiga men ibland är det också smått kaotiskt när båda har skrikfest samtidigt. Det kan vända snabbt från himmel till dårhus så att säga 😉 det blir dock lättare att få ihop pusslet med tidsfördelningen för varje vecka som går o lillasyster blir större.

    Tror att du är en fantastisk mamma till dina hjärtegryn, Ennis verkar så glad o härlig o Idde får vi se vad det blir för en liten filur av 🙂 hoppas att du i dom kaotiska stunderna o när sömnbristen gör sig påmind kan finna tröst i att det är likadant för dom allra flesta andra flerbarnsföräldrar med småbarn. Framför allt är det övergående! 🙂 fortsätt inspirera o dela med dig av ditt o ert liv – du gör det bra!

    Ha det gott!

    1. Vad roligt!
      Blir genast nyfiken, vilket hus va det ni köpte? Du behöver inte skriva adressen (för det minns jag inte ändå) men du kan berätta hur huset ser/såg ut och lite sånt, det är den typen av minne jag har haha. Vi tittade, och budade, på flera hus i den vevan nämligen. Trivs ni?

      Sunt tänkt ang barnen. Försöker också tänka så, särskilt när jag känner att jag inte ger Ennis den stimulans han behöver. Då brukar jag tänka att jag i alla fall är med honom, hade han varit på förskolan hade jag ju inte ens varit med honom liksom. Men å andra sidan tror jag att han kommer trivas som fisken i vattnet i höst när han får börja föris 🙂

      Inte alls stalkervarning, jag lägger ju ut hela mitt liv i sociala medier så då får man ju räkna med att en och annan läser haha. Tycker bara det är roligt att höra allt du skrev 🙂 Ha det fint och lycka till med allt!

      Kram

      1. Hehe, vårt hus ligger på musserongången, högst upp på kullen kan man säga med en häftig utsikt från vardagsrummet. 2-våningshus souterrängplan, stor sandlåda precis utanför på framsidan. Kök, vardagsrum o ett sovrum på entréplan, två sovrum på nedre med utgång till baksidan från ett av sovrummen. Ringer det någon klocka då? Tror att det var planlösningen som skrämde bort andra intressenter (som ju mest verkade vara barnfamiljer) för vi var först inne på att ha alla sovrum på samma plan så alla är samlade på samma våning nattetid o det verkar vara ett vanligt önskemål när man pratat om det med andra, men vi fastnade för huset direkt o kände att lillen kommer ju sova hos oss åtminstone första året, sen kan båda barnen faktiskt dela på det andra sovrummet nere i några år tills storebror känner att han vill ha eget o vill flytta till sovrummet uppe 🙂 kan inte komma på nån annan orsak till att det ”bara” blev 2 budgivare (har ju grubblat en del över det då intresset för husen i krusboda exploderat o priserna stack generellt iväg på typ alla hus vi var o tittade på o vi hade inte ens en chans att hänga med i budgivningarna) så vi hade nog en hel del flyt antar jag. Gjorde t.o.m. en utökad besiktning för att utesluta eventuella otrevliga överraskningar haha 🙂 nu har vi bott in oss sedan årsskiftet ungefär o stormtrivs! Älskar att kunna kliva utanför dörren o så är man ute utan att krångla med trappor o barnvagn o ungar (bodde i lägenhet i Årsta innan) o barnvänligheten är maxad. Den där sandlådan på framsidan är min räddning när jag snöar in mig i att jag inte kan/hinner stimulera storebror, där finns nästan alltid lekkompisar 🙂

        Inredningen har ju inte riktigt hunnits med ännu, dels har det tagit ett tag o känna in hur vi vill ha det o sen blir ju små projekt plötsligt väldigt långa projekt när det finns 2 små varelser som kräver sitt. Det får ta den tid det tar, vi är så nöjda med att bara vara här nu så tills vi orkar o hinner sätta igång med planerna så fortsätter jag samla på idéer o inspireras av andra, bland annat dig 🙂

        Ja, jag tycker du tänker helt rätt! Du finns där hos Ennis o det är egentligen allt han önskar 🙂 jag läste en himla bra insändare från en klok pappa. Han skrev något i stil med att ”många säger att barn går miste om mycket om dom inte går på förskola och skyller på att barnen själva vill gå på förskola. Små barn vet inte sitt eget bästa, små barn vill vara med sina föräldrar och det värsta dom kan gå miste om är tid med sina föräldrar”. Kan hålla med om det en hel del, utan att för det mena att förskola inte är bra för barn. Men det viktigaste är att göra det som känns o fungerar bäst för just sin egen familj! Har känt av en otäck förskolehysteri ända från början sen vår stora kille kom till världen, av någon anledning är just förskola en väldigt laddad fråga. Alla tycker o tänker så mycket om hur andra gör o det spelar ju ingen roll hur man gör för det finns alltid någon som tycker man gör fel. Går barnen på förskola är det synd om dom för att dom fått börja vid så tidig ålder o går dom inte på förskola är det synd om dom för att dom går miste om viktiga lärdomar o möjligheter till utveckling. Man blir ju förvirrad o knäpp av mindre. Tror också att Ennis kommer trivas jättebra, precis som vår kille gjorde när han började första gången i höstas. Då var det mest jag som inte trivdes o ville fortsätta ha min lilla kille hos mig 😛 nu känns det helt annorlunda inför denna inskolning, antagligen för att vi vet att han gjort det en gång o trivdes bra. Dessutom har vi fått några extra månader med mys nu o han har fått möjlighet att vänja sig vid både nytt hus o nytt syskon o efter att vi sugit ut det bästa ur denna sommar så är han SÅ redo att börja igen 🙂

        Ojdå, nu blev det en mindre novell igen.. dags o slå igen ögonen nu. Kram!

  6. Så härligt kaosartad din beskrivning är! Jag kan absolut tänka mig att det blir en riktig chock om första barnet är otroligt lugnt och man sedan får en lite mer vild unge 🙂 Jag körde med galningen/vildningen först så jag hoppas verkligen på en lugn 2:a när det är dags 😉

    Har sett ditt program och älskar verkligen det, jättehärligt! Stort lycka till med barnen, ser fram emot att följa din blogg!

  7. Hej Kajsa-Stina! Vilken vecka var du i när du plussade med Ennis och Idde?
    Du är bäst! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.