Är det fler än jag som känner såhär?

FilmaAlfons2 (1 av 1)

Det har varit en rätt intensiv helg för oss, och barnen har stimulerats som bara den.

FilmaAlfons3 (1 av 1)

Vi brukar ofta va hemma på helgerna och skrota, fixa med huset och trädgården osv. Inga stora grejer liksom. Men denna helgen blev lite mer. Igår var vi på olika handelsträdgårdar och var iväg typ hela dagen. Barnen tyckte det var superskoj och var så engagerade. Idag har vi filmat nästan hela dagen - Våra barn och Hannas barn. Dvs att det blev både prestation och mycket lek för småttingarna.

FilmaAlfons4 (1 av 1)

FilmaAlfons1 (1 av 1)

Ennisochbello1 (1 av 1)

Och nu har jag då lagt dem. Johan var iväg så det blev nattning med Bello i famnen, som det ofta blir. Nu när han börjar va mer vaken är det liksom inte alltid han kan ligga och sova i babynestet på golvet när jag nattar, han börjar kräva mer. Och idag har han varit väldigt närhetssökande och knappt velat ligga själv på hela dagen.

Både Ennis och Idde var trötta efter helgens skojiga, men det betyder ju då inte att det blir lätt att natta.. Idde krånglar en del vid nattning, mer eller mindre, och idag var väl nåt mellanting. Men med en missnöjd Bello blev det väldigt svårt.

Ennisochbello2 (1 av 1)

Jag har sen ett tag tillbaka bestämt mig för att inte bli arg på barnen när de ska sova. Jag vill inte att det ska bli negativt laddat. Men det är svårt ibland ska jag erkänna, man har ju inte det bästa tålamodet alltid. Jag försöker att vara extra kärleksfull istället, och jag tycker att det funkar ganska bra. Men det vill ju till att allt runtomkring flyter på bra också. Man ska ha lite tur.

Men nu till den jobbiga känslan.

Ennisochbello3 (1 av 1)

Även om jag inte blir arg på Idde (för det är Idde som är svårast) får jag ändå hålla på å tjata. Lägg dig ner, lägg dig på kudden, vill du ha täcke? Inget täcke? Ha nappen i munnen, kasta inte nappen, försök slappna av, lyssna på musiken osv osv.

Och när hon väl har somnat - Då kommer skuldkänslorna. Där ligger hon, och andas tungt, och jag känner mig bara misslyckad. Som att det inte blev något bra avslut på dagen. Det sista man har med sig är tjat. Och en känsla av att man hållit tillbaka och att tålamodet är ansträngt.. att man tyckt att hon var jobbig. Fy för den känslan.

Mina små barn. Som jag älskar så otroligt mycket. Nu ligger de där och sover, och jag tog inte vara på dagen, stunderna, allt. Inget. Så känns det.

Ennisochbello4 (1 av 1)

Är det någon som känner igen sig? Hoppas. Hoppas inte. Jag vet inte. Jag vill ju inte att någon annan ska känna sig misslyckad, men jag vill inte heller vara ensam med känslorna. Vill bara att någon ska säga att det är okej.

Nåja. Det är inte alltid så lätt att va förälder.

Tävlingen om amningssjalen är i alla fall avslutad och jag tänkte presentera vinnaren imorgon 🙂 Hoppas ni har haft en fin helg, imorgon kör vi vecka igen. Kram

Ennisochbello5 (1 av 1)

2

6 svar på “Är det fler än jag som känner såhär?”

  1. Ja! Du satte precis ord på exakt det jag känner alltför ofta. Näe fy fasen, det är inte alltid lätt.

  2. Känner absolut igen mig. Nu har jag ”bara” två barn (3 och 1 år) men de där dubbelnattningarna med ett barn i famnen och ett som är övertrött o krånglar… Försöker också andas och påminna mig om att det inte hjälper det minsta att känns stress men när man själv är trött är det inte så lätt. Frustrationen stiger o sen när de sover känner man att det blev ju inte så bra. Men det är inget mer att göra än att ta nya tag nästa kväll.
    Men känner absolut igen mig i det du skriver.

  3. Igenkänningen är stor! Mina barn är oftast ”lätta” att lägga men nu på det senaste är de som helt speedade på kvällarna… så får ibland ligga och andas i fyrkant. Samt att jag vet ju hur det är i övrigt i föräldraskapet med det här ständiga dåliga samvetet att en inte räcker till eller inte lyckas hålla den höga nivå som en skulle vilja. Stor kram!

  4. Åh vännen! ❤️ Jag fick min nummer 2 för fem dagar sedan och både jag och min man kännet så väl igen det du skriver med vår nyss fyllda treåring. Det skär i hjärtat efteråt när tålamodet inte riktigt räcker till och vår son kräver också väldigt mycket att vi ”tjatar” på honom med praktiska saker. Och det är ju inget nytt, så har det varit ett tag nu men plötsligt är man i en helt annan sits med ny bebis plus gamla livet och samvetet svider efteråt som du säger när man inte räcker till. Tror vi ska försöka peppa oss och varandra så mkt vi kan i sånt här och jag försöker precis som du vara extra kärleksfull och skoja lite extra när jag känner att jag blir stressad. Vi gör vårt bästa och jag ser utifrån det jag läser att du är en jättefin, inlyssnande och kärleksfull mamma till dina tre. Stor kram

  5. Du är en fantastisk mamma. Dina barn har enorm tur. Bara att vara födda i Sverige. Att vara älskade. Matade. Klädda. Kramade. Hemma länge. Föräldrar oroar sig. Det är ett gott tecken. Du vill ditt bästa för dina barn. Det finns miljoner föräldrar som inte är, eller kan vara lika bra föräldrar som du. Men ja, barn är kanske inte jobbiga, men det kan vara jobbigt när man tar hand om barn. Speciellt ensam och i slutet av dagen. Iddes nattning kommer bli bra med tiden. Men just nu fungerar den inte och det leder till stress. Vet inte hur jag kan hjälpa dej. Ibland behöver man acceptera, ibland hittar man nya lösningar. Barnen älskar dig oavsett hur du gör och ikväll har du en ny chans ;o)

  6. Ursh vad jobbigt att känna så. Här är sonen snart 2 år och det tar ca 2 timmar för mig att natta han och det är inte de roligaste att natta då. För att slippa bus stoj och skrik till största delen så är det bäst att vagga han i knät men nu börjar han bli för stor så hur de blir sen när de inte går är en bra fråga.

    /Tess

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *