Nu blir det inte mer

AvslutningBello1 (1 av 1)

Jag har fått nog. Nu får det räcka. Någonstans måste det ta stopp. Man kan inte hålla på hur länge som helst, någon måtta får det ju ändå vara.

Så nu blir det inte fler. Fler barn. Och det är inte för att jag har fått nog av de jag har 😀 Jag tror jag är mer tacksam än någonsin just nu. Nä, det handlar helt enkelt om att jag ba känner att jag är färdig nu.

AvslutningBello2 (1 av 1)

Efter Idde tänkte jag länge skriva ett inlägg om en eventuell nummer tre. Att det förmodligen inte skulle bli någon trea. Jag hann dock inte förrän jag var gravid igen. Men anledningarna var några stycken, som är ungefär samma som jag har till att det inte kommer bli någon fyra.

1. Jag skulle inte våga, för kroppens skull. Min kropp var redan rätt påfrestad efter Idde, framför allt hade jag problem med åderbåck och ytliga blodproppar. Redan då trodde jag inte att jag skulle våga bli gravid igen, med rädsla för blodpropp framför allt. Men så blev jag gravid plötsligt, och då var det bara att hantera den rädslan. Och påfrestan för kroppen. Och det var tufft, tuffare än någonsin, så en graviditet till är INTE att tänka på.

2. Man ska hinna ta hand om ungarna. Två stycken (+några stora bonusar varannan vecka) var helt hanterbart - tre små är på gränsen. Men det går! En fjärde liten, nej 😀

3. Jag vill göra något såntdärnt självförverkligande. Jag har så himla mycket inom mig, förutom att va mamma, och jag ba måste få det ur mig. Men som mamma till tre små barn, som kommit på 3,5 år, finns ingen tid. Eller energi. Och så länge de är små kommer det vara svårt att få tid till andra sk självförverkligande aktiviteter. Det är helt okej att lägga mina egna intressen åt sidan några år, jag får ju världens finaste gåvor i form av mina barn, men om man ba fortsätter skaffa ungar hela tiden blir det liksom aldrig min tur. Och nånstans längtar jag ju efter att få försöka förverkliga affärsidéer, jobba utan barn under armen, sy, måla, renovera. Jag behöver sånt också, för att va lycklig ända ut i fingertopparna. Om ni förstår.

Så därför blir det ingen fyra. Men framför allt bara känns det. Efter Idde hade jag svårt att vänja mig vid tanken att inte va gravid igen, ha en liten igen. Jag kunde inte göra mig av med alla gravidsaker eller bebiskläder. Några grejer sålde eller skänkte jag, men det tog emot. Och bebiskläder rensade jag inte alls. Någonstans kände jag att jag inte var klar, även om huvudet hade ovan nämnda anledningar aktuella.

Nu är känslan annorlunda. Jag ÄR klar. Och jag kan rensa. Självklart sparar jag en del, men jag känner verkligen att jag kan göra mig av med grejer. Väldigt skönt tycker jag.

Så det kommer bli en loppis eller bloppis! Får be att återkomma med mer info kring det, jag är mitt i renset! Och det blir ju mer efter hand som bebben växer här... men någon gång måste man ju börja sälja. Så det kommer när energin finns helt enkelt.

Avslutning1 (1 av 1)

Med det sagt ÄLSKAR jag min fina ungar. Och idag har de stora små haft sommarfest på föris. Vädret var skitrisigt men vi körde picknick ändå och barnen sjöng sommarsånger på gården. Idde ville komma till mig, Bello och Albert men Ennis stod kvar och sjöng och dansade för fullt. Såååå underbart att se!

Avslutning2 (1 av 1)

Och med min fantastiska framförhållning kom jag in i blomsteraffären en halvtimme innan festen och bad den härliga ägaren att fixa fem rosor med en liten kvist och provrör med vatten. Och hon fixade, så jäkla grymt! Tusen tack. Stressad som bara den var jag, kom ju på detta en timme innan festen. Barnen slutar inte för sommaren förrän till midsommar, men jag kom liksom på att vi borde ge present idag eftersom alla pedagogerna förmodligen skulle va där. Och för att alla andra säkert skulle ha presenter just idag haha.

Avslutning3 (1 av 1)

Korten fick vi fixa på när vi väl var på föris så det blev lite blött och knasigt. Men barnen kunde ge sina rosor och det kändes bra. Vi är ju så himla tacksamma och glada för att barnen får ha så roliga och givande dagar där.

Avslutning4 (1 av 1)

En bra grej. Jag börjar känna mig stark i kroppen igen. Det märktes framför allt idag när jag kände att jag faktiskt klarade av att rodda med barnen och picknick och allt. Med viss hjälp av Albert, men ändå!

Jag har fortfarande ont i bäckenet på nätterna, men på dagen känns det okej. Jag får mer energi och kan hugga i mer. Vara mer allert med barnen. Rodda mer. SKÖNT. Och nu vill jag bara fortsätta "tillbaka". Hejja hejja.

Puss!

AvslutningBello3 (1 av 1)

2

6 thoughts on “Nu blir det inte mer

  1. Hej!
    Tack för en inspirerande och intressant blogg! <3
    Eftersom min situation liknar din lite (har 2 bonusbarn, 2 egna barn på 3 och 1,5 år och en tredje på väg) skulle det va jätteintressant att läsa om hur du praktiskt får ihop dagar/kvällar med alla tre, ffa de dagar du är själv! Nattning, fix inför dagis, middag etc etc. Hur gör ni om nätterna? Sover alla tillsammans? Hur orkar du? Hur håller du tålamodet vid liv och skuldkänslorna på avstånd?
    Har 18 veckor kvar och börjar få riktig ångest hur jag ska få allt att gå ihop! Så länge maken är hemma ordnar det sig, men du vet hur det är, med jobb och äldre barn som kräver sitt är det oundvikligt att han är borta en hel del…
    Behöver helt enkelt lite lugnande hands-on info och tips! Vore så tacksam!

    • Hej!
      Roligt att vi har lite liknande familjekonstellation 🙂 Kan skriva ett inlägg om detta faktiskt, är ju några som undrar ibland faktiskt.

      Men generellt: Man klarar ju alltid mer än man tror, och man klarar mer för varje barn man får. När man har två små tror man att man är på bristningsgränsen, men sen kommer nr tre och då klarar man lite till 🙂

      Jag tänker såhär. Det är okej att sätta de större barnen framför en iPad liiite oftare än du egentligen tycker och vill. Det är okej, för du behöver kunna byta en blöja, mata eller faktiskt göra hushållssysslor som också måste göras för att familjen ska funka. Tänk hela tiden ”Hur gör jag för att denna situationen ska bli så enkel som möjligt?” Sen kan inte en iPad eller film lösa allt, och det kan inte heller va lösningen på allt, men det är en ganska bra räddare många gånger.

      Sen något som jag jobbar mycket med är att inte se barnen och din partner som fiender som jobbar mot dig. Det är lätt att hamna i det tycker jag, att man tänker rättvisa med partnern och blir lite irriterad när man känner att det blir ”ojämnt” i sysslor osv. Men i de flesta fall gör ju båda sitt bästa, och förmodligen olika saker, och då känns det bra om man fokuserar på att hjälpas åt. Vi gör detta tillsammans men kanske gör vi olika saker för att få allt att rulla. Och när det kommer till barnen behöver jag också tänka ibland att de inte är mina fiender, om du förstår vad jag menar. Det är så lätt att hamna i tjat och irritation bara för att barnen inte gör och vill precis det man själv vill. Men de har ju oftast inga ”onda” avsikter och då kan det va viktigt att försöka se deras perspektiv lite mer. Och bestämma sig för att inte bli arg. Sen misslyckas man som fan, men de dagar som man lyckats hålla tålamodet känns det grymt. och det ger en kraft att klara det igen.

      Nu blev det långt här, och kanske osammanhängande. Men hoppas du kan ha fått nåt litet generellt tips sådär. Jag tror inte du ska stressa upp dig nu innan, man vet aldrig hur det blir sen ändå. Men det kommer gå! Kom ihåg glädjen bara 🙂 Kram och lycka till! <3

  2. Tack för en bra och ärlig blogg. Känner som du – att det på inga sätt vore önskvärt med fler barn. Undrar hur ni tänker kring hur man förhindrar detta? Känner själv att sterilisering känns för drastiskt men samtidigt är ju inget preventivmedel hundra säkert. Vore intressant att höra era tankar.

    • Hej! Och tack! Roligt att du läser 🙂
      Känner samma som du, sterilisering känns för drastiskt. Min man överväger det men till och med han, som har 6 barn och är väldigt nöjd med det, känner att det är för drastiskt. Man vet ju aldrig ändå 😀

      Jag känner mest att inget preventivmedel känns så kul.. antingen påverkar det en med hormoner och skit eller gör det ont.. Jag ska ta samtalet med min barnmorska på återbesöket, får se vad hon säger. Men det är lätt att skjuta det framför sig.. Lycka till!

  3. Du är helt underbar!! Jag fick samma känsla efter mitt fjärde barn och då har jag dem inte så tätt. Känslan bara infann sig efter den sista. Min tanke var att det var för jag mådde väldigt mycket sämre med sista än vad jag hade gjort med de andra tre. Dåligt mådde jag med alla men hade jag mått så som jag gjorde med den sista så hade jag bara skaffat ett barn.

    • Nämen precis.. Jag tänker att de som har sådär sjukt många barn inte kan ha haft så jättetuffa graviditeter.. Jag hade ju en jobbig graviditet med Idde, och trodde att jag inte skulle våga va gravid igen, men sen blev det oplanerat så. Och jag klarade ju det, men det var ännu tuffare. Nu vill jag verkligen inte va gravid igen så nu får det va stopp 😀 Skönt att man hinner få ett gäng innan den där tuffa graviditeten kommer, precis som för dig 🙂 Starkt jobbat med fyra ungar! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *