När man inte ens orkar ta hand om sina barn

Jag hatar känslan. Känslan av att vilja allt men orka inget.

Det är lördag och man vill ha en fin helg med sina barn. Göra saker tillsammans. Umgås, nu när de är på förskolan i veckorna och man bara ses på morgon och kväll.

Ta vara på tiden tillsammans.

Och så står man där, kl 14.30 på lördagen och har inte gjort något alls. Möjligtvis tjatat lite på sina barn och druckit några koppar kaffe. Skrotat runt och blivit på dåligt humör för att man inte får något gjort, varken med barnen eller nåt annat.

Så var det för mig igår. Och jag orkade liksom inte, varken i kropp eller huvud. Jag orkade helt enkelt inte ta hand om mina egna barn.

Men kl 14.30 bestämde jag att vi skulle gå en sväng till skogen, bara för att komma ut och iväg. Och när vi väl kom iväg träffade vi grannarna, som också skulle till skogen, så då gjorde vi sällskap. Blev en trevlig stund och barnen hade jätteroligt. Men jag var fortfarande slö, tom, orkeslös.

Typ tråkig. Där har vi det. Riktigt jäkla tråkig.

"Men det får man va ibland" säger ni då, jo det får man väl. Men jag vill inte va det. Jag vill inte ha känslan av att jag inte har lust med nåt, att inte vilja göra något med barnen. Eller utan barnen för den delen.

Igår ville jag bara gå och lägga mig och sova.

I dessa sammanhang toppas allting dessutom av dåligt samvete - varför skaffar jag barn om jag inte ens vill va med dem?

Typ.

Så blir allting ännu värre och missnöjet är totalt. Istället för att gå och sova vill man försvinna helt. För nu är man inte bara en tråkig mamma utan en riktigt dålig människa.

På kvällskvisten tog jag mig dock samman och bestämde mig helt enkelt för att bli lite roligare. Så då blev jag det de sista timmarna. Men det kändes fortfarande som att jag slösat bort nästan hela dagen. Blä.

Men.

Man måste ju blicka framåt, kan inte fastna i sånt därnt. Det blir ingenting bättre av. Så jag bestämde helt enkelt att jag får göra bättre idag.

Och det har jag redan gjort tycker jag. Barnen har fått god frukost, med frukt och russin, och sen fått kladda loss med glitterfärg och annat utan att jag fått psykbryt pga allt kladd. De ville göra ormar, blev ju superfint!

Och nu tittar de på La la land som är en favvo. Och klockan är precis 10 på morgonen. Inte dåligt tycker jag. 8 av 10 ger jag mig själv.

Nu är Bellan vaken och jag ska ge honom käk. Sen satsar jag på att va en bra och rolig mamma resten av dagen, och njuta av mina barn. För jag tycker ju faktiskt om att vara med dem, även om alla dagar inte är på topp.

Idag firar jag – Så jäkla bra jag är!

Ikväll firar jag med dessa två. Samfi Mupat och vin. Varför? Jo.

Idag är det exakt ett år sen jag gjorde något som jag alltid tänkt var för andra, något som andra gjorde. Inte jag. Vad vad vad undrar ni nu ivrigt, visst?

Jo. Jag tog körkort!

Teorin klarade jag två dagar innan och uppkörningen idag då för ett år sen. Sån jäkla bedrift alltså! Är det något jag är stolt över att ha klarat av, utöver burit och kämpat ut mina tre barn, så är det att ta körkort. Dessutom klarade jag allt på första försöket - Skryt lagom. JA!

Jag övningskörde några gånger för många år sen, tog några lektioner när jag bodde på Gotland för typ sex år sen, och bestämde då förra sommaren att jag skulle ta lektioner intensivt under två veckor. Så jag körde en lektion på förmiddagen och en på eftermiddagen, och läste teori däremellan. Och det var ju ett framgångskoncept, i alla fall för mig.  Gosedjuret var min maskot under körlektionerna och är döpt efter mina körlärare och receptionisten på Körkortsfabriken i Handen - Sam, Firat, Murat och Patrik.

Och jisses vad det underlättat vår vardag. Nu har vi dessutom två bilar och det gör allt sååå mycket smidigare, speciellt eftersom vi måste köra till föris. Vad jag inte hade några som helst planer på, och inte anade, var att jag några veckor efter detta skulle få reda på att jag väntade ännu en bebi. Kom som en chock men jag är så himla glad att han kom OCH att jag hann med det här med körkort mellan Idde och Bello. Och innan jag blev gravid framför allt.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har körkort. När jag kör känner jag mig som en kung varje gång, inte för att jag är världens bästa förare utan för att jag kör över huvud taget! Sen kör jag nog ganska bra ändå.. tror jag!

Nu kan jag inte fatta att jag inte tog körkort tidigare. Dock tror jag att jag hade en fördel när jag tog det så sent. Jag hade varit i trafiken rätt mycket längre än en 18-åring och hade dessutom ett mer utvecklat konsekvenstänk. Det tror jag hjälpte mig mycket och jag hade förmodligen inte klarat det lika lätt om jag gjort samma försök vid 20 t ex.  med det sagt vill jag uppmana att ta körkort tidigt men även peka på att det faktiskt finns vissa fördelar med att ta det sent också.

Men nu... grattis till mig!

Barnens rymdrum – Så gör vi planeter av tidningspapper / Papier maché

Bland tusen andra projekt här hemma finns detta lilla stora projekt - Rymdrummet! Det finns så mycket man vill och kan göra med ett barnrum men alla idéer kan ju inte bli verklighet samtidigt. Jag älskar inredning men tiden att fixa är knapp när man har stor familj, eget företag osv. Men jag gör mitt bästa!

Ennis och Idde, som är 2 och snart 4 år gamla, har tillsammans det minsta rummet i vårt hus. Låter kanske konstigt när vi har stora barn, med varsitt rum, som dessutom bor hos oss varannan vecka. Men det är inte så konstigt!

Ennis och Idde har nämligen lekhörnor i typ varenda rum i vårt hus. De flesta leksaker är på nedanvåningen eftersom vi oftast är nere. Och barnen leker i närheten av oss. Så barnen använder sitt rum mest till att sova i.

Och vad passar då bättre än att göra rummet sådär spännande och mysigt och fantastiskt som det ska va när man ska komma till ro och sova på kvällen? Såklart att de ska ha ett rymdrum!

För att detta projekt ska va genomförbart måste jag ta ner ambitionerna. Jag gör lite i taget, tar med barnen i skapandet och det behöver helt enkelt inte bli perfekt. För barnen tycker det är magiskt även om planeterna inte är riktigt runda eller om häftklamrarna som jag satt fast tyget i taket med syns på något ställe.

Rummet är då inte klart (se ovan) men vi har hunnit sätta upp stjärnhimmel och gjort och hängt upp planeterna. Såhär gjorde vi planeterna.

Jag letade upp de rundaste ballonger jag kunde hitta och blåste upp.

Sen rev vi remsor av tidningspapper...

... blandade tapetklister...

... och klädde in våra små ballonger - Som papier maché. Ballongerna var ju då inte helt runda men det löste vi genom att inte täcka den avsmalnande delen utan täcka den i nästa omgång, efter att de torkat och vi smällt ballongerna.

För det är nästa steg. Smälla ballongerna när bollen torkat. Kul!

Sen försökte jag lägga remsor för hålet och samtidigt göra bollarna så runda som möjligt. Inte helt lätt, de blev inte helt runda, men det gör inget (se åter ovan). Ennis och Idde hjälpte till en stund, sen övergick de till att kladda loss med tidningspapper, färg och vatten i en salig blandning. Mer tid för mig att koncentrera mig på planeterna med andra ord. Och glada barn.

När bollarna torkat målade jag och Ennis dem. Tillsammans valde vi vilka planeter vi skulle göra - Det blev Tellus (jorden dårå), Mars såklart (Ennis favvo), Saturnus (mammans favvo) och Jupiter (ingens favvo men fin ändå). Ennis började med jorden och Mars och sen fick jag avsluta. Här var vi inte heller så noga, med länder och sånt, man ser ju att det är jorden!

Nästa steg var att få till ringen runt Saturnus. Jag hittade lite silverskimrande kartong i lådorna här och klippte till en ring. Sen fäste jag den med stark sytråd på fyra ställen. Knöt ihop på mitten och fäste på planeten. Blev super!

Sen satte vi upp dem i taket med hjälp av fiskelina, lite här och var sådär. Inte så noga (se ovan igen). Jag hade gjort en liten ögla, på planeterna, av tidningspapper och där kunde jag fästa linan. I taket sköt jag fast fiskelinan med häftpistol.

Innan planeterna kom upp satte jag upp stjärnhimmeln. Köpte ljusslinga i nät och sköt upp med häftpistol, sen draperade jag tunna tyger över hela taket. Också med häftpistol, lite på måfå sådär. Mörkblått, mörklila och lite ljusblått blev det. Kan hända att jag fyller på sen, vi får se.

I rymden måste det finnas en sol och då är det klart att den ska va runt taklampan! Åter tunt tyg som jag rev i remsor och draperade runt lampan. Jag lät några remsor hänga ner i bågar över lampan, det blev en fin effekt.

Det är otroligt svårt att fånga allt på bild eftersom rummet är så yttepyttelitet, men detta är ett försök.

Barnen är superglada över resultatet och på kvällarna ligger vi under stjärnhimmeln och läser. De får säga namnen på planeterna, sen släcker vi ljusslingan när de ska sova.  Jag har satt lite självlysande färg på planeterna så de lyser svagt när vi släckt. Då ligger vi där och tittar och lyssnar på en superbra spellista Johan hittat på Spotify, Sleep heter den. Rymdmusik kallar vi det och jädrans vad stämningsfullt och magiskt allt blir tillsammans!

(Givetvis är långt ifrån alla nattningar såhär harmoniska, men ibland händer det faktiskt och då är det underbart).

För att få det riktigt mörkt i rummet har jag sytt en mörkläggningsgardin som jag visar i ett separat inlägg eftersom den inte är helt färdigdekorerad.

Kvar att göra i rymdrummet är en hel vägg som jag ska måla som en mörk effektfull himmel med en självlysande måne. Självlysande stjärnor ska upp på väggen och hänga i taket bland planeterna. Och någon form av rymdraket ska också få ta plats någonstans i rummet.

Spännande! fortsättning följer!

 

En riktig uppdatering kring Don Bello – 3 månader idag!

Här är han. Don Bello Lennart.

Har ni sett nå vackrare? Ja det har ni ju säkert, om ni har egna barn osv, men ändå. Jag smälter varje gång jag ser honom, han har verkligen tagit mitt hjärta med storm. Jag är så svag för honom att jag inte vet var jag ska bli av. Lille store gossen min.

Idag är han på pricken 3 månader - Det firade vi med väg, mät och vaccinering på BVC. Hur gick det då?

Bra såklart.

Vikt: 8510 g. Längd: 65 cm. Herre.

Storlek 68 i kläder och 4 i blöjor. Vart ska detta sluta?

Inte så konstigt att man inte kan bära honom på en arm lite sådär som man kanske kan med andra spädisar. Och inte så konstigt att man efter att ha konkat babyskyddet mellan ytterdörren och bilen har ont överallt pga överansträngning av konstiga muskler och blåmärken på höft och ben. Det går nästan inte liksom.  Snart får han börja gå helt enkelt.

Närå.

Sprutorna gick bra också, en i varje ben. Han skrek lite men sen blev det bra. Han är inte så pipig av sig den där Don Bello. Inte som mor sin som knappt kan se en spruta utan att kroppen skakar sönder.

Han är duktig Bello, nu kan han sitta så fint när man håller honom i händerna. Han ligger och kämpar med nacken när han ligger på mage och kan hålla upp huvudet riktigt bra. Sover gör han fortfarande supermycket om dagarna - och nätterna. Förra veckan sov han 6-7 timmar i sträck på natten, hela veckan.

Skönt att få sova men brösten flippade såklart ur eftersom han helammar och käkar som vanligt på dagen. Nu har han dock ätit lite oftare hela dygnet så nu är det lite lugnt igen för tuttarna. Vi kör helt fri amning igen, det funkar bäst.

Jag vet att bilden inte är skarp, men den är så gullig så jag kan inte låta bli.

Om jag glömt säga det så är vi nu helt fria från fler kontroller och undersökningar av hjärta, lungor och njurar. Allt ser helt enkelt bra ut och vi är heller inte oroliga längre. Han andas fortfarande häftigt ibland men det är ganska tydligt att det är för att han är uppspelt och verkar vilja mycket.

Han vill gärna prata och skratta men det är ju inte alltid det vill komma ut. Men han pratar mycket nu, och ler! Otroligt kontaktsökande och kommunikativ. Det är så fantastiskt att se och man blir aldrig mätt på det där, trots tre barn. Häftigt är det.

Nu ligger han och sover här i soffan bredvid mig. Ingen feber än, vaccinet ni vet, så jag tror han slipper. Lite rastlös här på kvällen bara, och säkert öm i låren. Men han är en kämpe min lille store Bello. Och som pricken över i, grädden på moset, i vår familj.

Fint det.

Kom ihåg att trycka på hjärtat här längst ner ifall ni gillar inlägget... och har läst hela vägen hit 😀

Såhär är planen inför hösten 2017

Nu. Börjar. Hösten.

Alltså jag menar inte vädret eller så, det kan ju gärna få va somrigt ett tag till. Helt okej även om jag gillar hösten med den friska luften, färgerna, nystarten osv.

Det är faktiskt just den där nystarten jag menar, den där känslan av att skolan börjar. Det är lite kyligt och luktar på ett speciellt sätt sådär tidigt på morgonen när man ska iväg. Ni kommer ihåg känslan, det är jag helt säker på. Och för mig är den känslan förknippad med  spänning och lust. Idéer och nya utmaningar, upplevelser.

Och idag börjar min höst. Barnen är tillbaka på förskolan från och med idag och Johan jobbar heltid med tv-projekt i vårt bolag. Jag har Bello om dagarna men jobbar 25%, dvs när Bello sover eller på kvällen när alla sover. Det är tanken i alla fall.

Och jobb för mig är just nu lite ditten och datten. Framför allt ska jag lägga krut på att researcha och fila på en ny spännande idé som har med mode och design att göra. Jag har ju mitt NyponStina sen innan, med ateljé och butikslokal på söder i Stockholm, men detta är något nytt. Jag kommer alltså inte ta upp samma verksamhet som jag hade förut, med klänningsbeställningar osv, men något med design är alltså på gång. I alla fall i tanken.

Sen ska jag måla. Har massor av idéer till tavlor, och även skulpturer, och jag siktar på att få till en utställning så småningom.  Jag har börjat så smått men det har varit svårt att få tillfällen under sommaren. Men en dag blev det tillfälle och då satte jag ut en duk i trädgården och började.. sen fick den som ville komma och hjälpa till. En stund i alla fall.

 

Långt ifrån färdig men en bra start! Och fler ska det som sagt bli, kroppen bubblar över av idéer just nu.

Det finns fler små projekt, som har med barn att göra, men de vill jag hålla för mig själv eftersom de verkligen bara är på idéstadiet. Men de finns där, tankarna. Idéerna.

Och så det här med sociala medier. Blogg, YouTube, Instagram. Hur är planen för det egentligen? Det får jag be att återkomma till, det får bli ett eget inlägg. Det är verkligen upp och ner i det där, men det finns en liten plan. Återkommer.

Men så ser i alla fall en första plan för hösten ut. Varvat med hemmaprojekt så som städa och rensa alla skåp och utrymmen i kök och badrum, förråd och växthus. Garderoberna behöver en rejäl genomgång och mycket prylar och kläder ska få gå vidare till någon annan.

Men framför allt ska jag njuta av mitt liv och min familj denna hösten. Jag vill vara här och nu, samtidigt som jag då inte kan låta bli att blicka framåt och det där ni vet. Men det är ett handikapp jag har och det får man lära sig att leva med, rastlösheten och strömmen av idéer. Jag kan inte ba chilla sådär. Då blir jag tokig.

Men jag ska försöka att njuta mer, inte ställa så höga krav på hur allt ska va utan bara just va i det som är. Så. Nu börjar hösten.