Presenterna

På 30-årsdagen fick jag komma ner för trappan till ett tjusigt dukat bord, med nytt porslin från Indiska, och en hejdundrande frulle. Frukosten räckte även till nästa dag och då njöt jag nästan mer (se tidigare inlägg om att inte va så bra på att fylla år..)

Mamma och pappa hade bett Johan köpa bukett.

Och Pelle och Karin hade med sig en bukett.

Av Albert fick jag en fin mapp och en skissbok. Och plockepinnspelet var från Leo på uppdrag av Johan.

Ennis valde detta vackra fatet för han vet att jag gillar turkost. Det är min pojke det.

Av Idde fick jag denna gulliga nallen. "Det är en nalle i!" var det första hon sa när de kom innanför dörren när de varit och handlat kvällen innan. Tack tack fina Idde 😀

Kort från Pelle och Karin och från mamma och pappa.

Min pappa kan konsten att formulera sig väl.. 🙂

Av Johan fick jag dels servisen men också en röd fin Carin Wester jacka som jag hade på mig på födelsedagskvällen. Lovar att visa den i sin helhet i ett annat inlägg. Fin var den i alla fall. Alltid roligt att få kläder av Johan för han väljer lite annorlunda än vad jag själv skulle valt, men ändå mitt i prick på nå vis.

Tack för uppvaktningen min fina familj <3 Och kom ihåg att trycka på hjärtat om ni tyckte det var fina presenter!

70

 

Att fylla år är inte min grej

Jag har aldrig varit bra på att fylla år. Och då menar jag aldrig.  Värst var det när jag var liten - jag kunde inte ens ta emot presenter. Jag blev typ sur. Men sen har det blivit bättre med åren tycker jag. Jag kan hantera det liksom.

Jag vet inte varför riktigt.. jag tycker bara det känns jobbigt att fylla år. Jag antar att det är för att jag känner nå slags press på mig - att va på ett särskilt sätt, reagera på rätt sätt osv.

Va glad liksom.

Och då blir det oftast tvärtom.

Jag blev ju himla uppvaktad på morgonen på min 30-årsdag, med värdens finaste frukost och presenter. Johan och barnen hade verkligen fixat fint. Sen gick dagen och jag blev liksom trött.

Och när jag hämtat barnen på föris på eftermiddagen kändes det som att jag bara ville gå och lägga mig. Och då var Pelle och Karin här och skulle ta hand om barnen medan jag, Johan och Bello skulle gå ut och äta och fira lite själva.

Men jag ville typ inte. Jag var bara SÅ TRÖTT och otroligt opeppad. Så himla knäppt.

Men så bestämde jag mig bara. Efter att min käre make varit världens mjukaste och inte sagt "nu får du skärpa till dig" (vilket han kanske borde gjort) bestämde jag mig för att sätta på mig ansiktet, den nya fina röda jackan jag fått av Johan och ett leende på munnen.

Och vips blev det bra.

Vi hade inte planerat så värst bra men hittade en restaurang på medis som verkade fin. Orkidé hette den, lite tjusigare thaimat och bra ställe att ha med bebis och barnvagn på. Såg inte mycket ut för världen utifrån men var skitmysigt på insidan. Och lugnt.

Enkel men god förrätt.

Varmrätt.

Och dessert. Eller vänta.

Dessert. Ser ni skillnaden förutom kaffet? Jodå. Jag unnade mig en rom. Det var väääldigt gott.

Och lillprinsen då? Jo han sov i bilen till stan och i vagnen mellan bilen och restaurangen. Vaknade lagom till att vi fått vårt bord. Men sen då? Nää han tyckte det var mysigt att ligga där och slöa i vagnen och tugga på lite grejer så där låg han, nöjd som ingen annan, nästan hela middagen. Och jag och Johan kunde prata strunt och göra instagram stories bäst vi ville. Lille gubben, hur kan man va en sån nöjd bebbe??

Det kändes sååå himla bra att vi till slut kom iväg och att jag skärpte till mig. Måste va den nya åldern som styrde hehe.

Sen åkte vi hem och pratade en bra stund med Pelle och Karin (Johans bror och hans fru dårå) som hade haft världens mys med barnen. Pannkakor och många sagor. Och ungarna sov. Bara sådär. Och det bästa var att deras kommentar innan de åkte var "Vi är sååååå gärna barnvakter till era barn!". Själv tänker man att de borde va utmattade haha, men icke. Känns himla fint.

Och så fick jag en present. Ett halsband med min månadssten, granat. Så fint. Tack Pelle och Karin för att ni är så fina med oss.

I nästa inlägg får ni se presenterna jag fick av familjen.

Nu är det ett helt år till nästa födelsedag och tio till nästa fylla-jämnt. Tur det. Även om jag såklart är supertacksam och glad för all uppvaktning. Just det, mamma och pappa kommer till helgen så då blir det väl en födelsedagsrunda till. Men det kan jag nog stå ut med 😀

Kram på er <3

19

 

Min 30-årsdag – Den magiska Frukosten!

Så kom 30-årsdagen med sång av familjen kl 6 på morgon. Sen försvann alla igen och jag fick komma ner till...

...världens finaste dukning och frukost. Och presenter!

Johan höll på å härjade här nere sent på kvällen dagen innan och fint blev det.

Det är så svårt att fånga mat på bild tycker jag - men det var verkligen riktigt tjusigt och fanns massa skoj att plocka!

Johan hade köpt nya tallrikar och skålar till dukningen - och till mig liksom.

ALLT ser gott ut med detta porslinet.

Barnen tyckte det var väldigt festligt med tårta på morgonen. Jag hade som vanligt lite svårt att smälta att det var min dag och kunde inte riktigt koncentrera mig på att äta. Men när barnen var lämnade på föris och Johan var tillbaka på vårt hemmakontor tog jag min tårtbit.

Sen blev det en helt vanlig hemma-jobbdag fram till kvällen då planen var att jag och Johan (och Bello) skulle gå ut och käka och Pelle och Karin skulle komma och passa Ennis och Idde.

Men allt höll på att gå åt skogen.. och mer om det i nästa inlägg! Och presenterna ska ni ju givetvis också få se <3

41

Mina sista timmar som 20-nånting. Tack för detta.

Då var det bara några timmar kvar för mig. För mig som 20-nånting. Jodå. Imorgon fyller jag 30.

Här var jag 23 år, tycker jag ser likadan ut nu ja. Sånär som på frisyren dårå, men den ser ju olika ut från vecka till vecka.

Vad har jag senaste åren att tacka för då?

Tack för att jag har fått träffa mitt livs kärlek, Johan, och gifta mig med honom.

Tack för att jag har blivit välsignad med tre fantastiska barn. Fått bära dem inom mig och utom mig.

Tack för att min familj och släkt har blivit större och fylld med varma människor - Mina bonusbarn, svärmor, svågrar, svägerskor, kusiner till barnen mfl. Ni berikar. Och alla har ni helt naturligt accepterat att Johan och jag vill va.

Tack för att jag fick några års fest och raggande. Det räckte. Men det var skoj så länge det varade.

Tack för att åren, barnen och insikterna fick mig att sluta röka.

Tack för att jag fick ta körkort. Trodde jag aldrig.

Tack för att jag fick köpa hus. Och bo i det. Och ha trädgård.

Tack för att jag får ha mina föräldrar och för att de får uppleva sina barnbarn.

Tack för att jag har fått jobba med massa olika saker under dessa år. Jeanssäljare, pärlsäljare, klädsäljare, butiksägare, designer, TV-producent, programledare, kostymdesigner inom film, influencer. Säkert något mer.

Tack för att jag fått träffa fina vänner. Många pratar jag med alldeles för sällan, och ses - det gör vi nästan aldrig. Men ni betyder mycket för mig. Och jag ska bli bättre på att höras. Och ses.

Tack för att jag har blivit trygg i mig själv. För att jag fått förmågan att ha lite distans till händelser och mig själv. Tack för att jag fått insikten om att det inte är hela världen.

Tack för att jag har fått vara frisk. Och för att jag får fylla 30 imorgon.

44

 

10 saker som gör mig mikrolycklig!

Vad är det egentligen att vara lycklig? Strävar ni efter lycka?

Det gör i alla fall jag. Jag tycker att jag är rätt lycklig - ändå strävar jag alltid efter att det kan bli liiite bättre. Liiite lyckligare liv liksom.

Men man blir ju aldrig sådär lycklig fullt ut. Lyckan finns inte där nånstans långt framme. För där långt framme finns andra, nya bekymmer som gör att man tycker att man inte är helt lycklig.

Henrik Fexeus nämnde Mikrolycka någonstans, om det var i en podcast eller hans bok minns jag inte. Men jag kände det direkt - Det här är något för mig!

Mikrolycka är alltså små korta stunder av lycka - De kan vara några sekunder bara! Det viktiga är att ta vara på dem och tillåta sig att känna lyckan. Henrik tog exemplet när tre saker han gillade plötsligt "drabbade" honom samtidigt. En klunk gott kaffe, solsken och favoritlåten i öronen. Just då kände han lycka. Mikrolycka.

Mikrolycka är väl egentligen när det bara blir härligt helt plötsligt, utan att man styr det alldeles för mycket. Men för att man ska blir lite bättre på att se den vardagliga lyckan började jag fundera över vilka stunder jag känner mig glad och härlig, och lite lycklig. Kom på några:

1. När jag torkar ansiktet i handduken efter ett bad. Kan inte förklara vad det är, men det är så otroligt skönt.

2. När Ennis och Idde leker tillsammans en längre stund och har roligt ihop. Då infinner sig en värme i min kropp som bara gör mig lycklig.

3. När jag får riktigt riktigt RIKTIGT  gott kaffe. Som i fredags när jag fick Johan & Nyströms kaffe på Formex. Det var så gott att jag helt kunde koppla från att vi var sena till föris. Några sekunder i alla fall.

4. När jag blir kliad på ryggen. Det är som en drog och jag skulle kunna bli kliad en hel dag. Då skulle jag också va lycklig hela den dagen.

5. När jag får lukta på mina barn utan att de stretar emot. Det händer ibland. Bello får man lukta på mest hela tiden fortfarande så det är lyx.

6. När jag hör riktigt fin stämsång. Kan va olika genrer, men om det är sådär på pricken snyggt - Då ryser jag.

7. När jag dansar. Kan va Lindy hop eller hemma-ful-dans. Men det där är väl vetenskapligt bevisat antar jag, att man blir lycklig av att dansa. Nu när jag har en kropp som jag kan röra lite igen (även om det hugger till i fogarna ibland och jag kissar på mig lite om jag hoppar för mycket) så ska jag börja dansa mer. Om så bara en liten stund per dag.

8. När Johan säger något riktigt roligt. Ofta med en skojig röst. Då blir det väldigt kul och då skrattar jag.

9. När jag killar barnen och de tjuter av skratt - Det är verkligen härligt. Mest kittlig är Bello, och han gillar att bli killad. Sen kommer Idde som älskar bus i alla former och kittlet får gärna va kombinerat med monstervrål och jagande. Ennis vill bli kittlad ibland och då skrattar han sitt fina skratt. Skratt är fan bra alltså.

10. När jag får ta en klunk vin när jag är riktigt jäkla sugen. Den där första klunken bara sprider en stämning i min kropp och jag andras liksom ut. Och det kan jag nog säga utan att få alkisstämpel va? Jag står för det i alla fall.

Där var några grejer som gör mig smålycklig, och självklart finns det fler som jag inte kommer på nu.

Om jag börjar uppmärksamma flera lyckliga saker i vardagen får jag förmodligen en förhöjd känsla av allmänlycka. Och det kan ju inte va fel.

Vad har ni för små saker som gör er mikrolyckliga?

ps. Kom ihåg att trycka på hjärtat så blir jag ännu lyckligare 😉 ds.

74