Att fylla år är inte min grej

Jag har aldrig varit bra på att fylla år. Och då menar jag aldrig.  Värst var det när jag var liten - jag kunde inte ens ta emot presenter. Jag blev typ sur. Men sen har det blivit bättre med åren tycker jag. Jag kan hantera det liksom.

Jag vet inte varför riktigt.. jag tycker bara det känns jobbigt att fylla år. Jag antar att det är för att jag känner nå slags press på mig - att va på ett särskilt sätt, reagera på rätt sätt osv.

Va glad liksom.

Och då blir det oftast tvärtom.

Jag blev ju himla uppvaktad på morgonen på min 30-årsdag, med värdens finaste frukost och presenter. Johan och barnen hade verkligen fixat fint. Sen gick dagen och jag blev liksom trött.

Och när jag hämtat barnen på föris på eftermiddagen kändes det som att jag bara ville gå och lägga mig. Och då var Pelle och Karin här och skulle ta hand om barnen medan jag, Johan och Bello skulle gå ut och äta och fira lite själva.

Men jag ville typ inte. Jag var bara SÅ TRÖTT och otroligt opeppad. Så himla knäppt.

Men så bestämde jag mig bara. Efter att min käre make varit världens mjukaste och inte sagt "nu får du skärpa till dig" (vilket han kanske borde gjort) bestämde jag mig för att sätta på mig ansiktet, den nya fina röda jackan jag fått av Johan och ett leende på munnen.

Och vips blev det bra.

Vi hade inte planerat så värst bra men hittade en restaurang på medis som verkade fin. Orkidé hette den, lite tjusigare thaimat och bra ställe att ha med bebis och barnvagn på. Såg inte mycket ut för världen utifrån men var skitmysigt på insidan. Och lugnt.

Enkel men god förrätt.

Varmrätt.

Och dessert. Eller vänta.

Dessert. Ser ni skillnaden förutom kaffet? Jodå. Jag unnade mig en rom. Det var väääldigt gott.

Och lillprinsen då? Jo han sov i bilen till stan och i vagnen mellan bilen och restaurangen. Vaknade lagom till att vi fått vårt bord. Men sen då? Nää han tyckte det var mysigt att ligga där och slöa i vagnen och tugga på lite grejer så där låg han, nöjd som ingen annan, nästan hela middagen. Och jag och Johan kunde prata strunt och göra instagram stories bäst vi ville. Lille gubben, hur kan man va en sån nöjd bebbe??

Det kändes sååå himla bra att vi till slut kom iväg och att jag skärpte till mig. Måste va den nya åldern som styrde hehe.

Sen åkte vi hem och pratade en bra stund med Pelle och Karin (Johans bror och hans fru dårå) som hade haft världens mys med barnen. Pannkakor och många sagor. Och ungarna sov. Bara sådär. Och det bästa var att deras kommentar innan de åkte var "Vi är sååååå gärna barnvakter till era barn!". Själv tänker man att de borde va utmattade haha, men icke. Känns himla fint.

Och så fick jag en present. Ett halsband med min månadssten, granat. Så fint. Tack Pelle och Karin för att ni är så fina med oss.

I nästa inlägg får ni se presenterna jag fick av familjen.

Nu är det ett helt år till nästa födelsedag och tio till nästa fylla-jämnt. Tur det. Även om jag såklart är supertacksam och glad för all uppvaktning. Just det, mamma och pappa kommer till helgen så då blir det väl en födelsedagsrunda till. Men det kan jag nog stå ut med 😀

Kram på er <3

19

 

19

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.