Ett tungt beslut (Nä, vi ska inte skiljas)

Jag har den där Britney Spears-låten på hjärnan. "Now I'm stronger than yesterday"... För jag känner mig faktiskt lite starkare idag, även om jag fortfarande är ledsen, osäker, förvirrad och handfallen.

Det har varit många turer med allt på sista tiden. Hur, och vad, vi ska göra vi ska göra med och i vårt företag. Vi har haft tusen idéer, den ena bättre än den andra om jag får säga det själv, men det har liksom inte kommit längre än dit. Till idéstadiet och en liten bit till kanske. Det är mycket vi vill göra, men inget blir gjort. Varför?

Vi vill lite för mycket och för många olika saker. Vi har för lite tid och inte riktigt möjlighet att sjösätta saker, bla pga små barn varav ett fortfarande är med oss varje sekund om dagarna. Det är lätt att ha idéer och visioner - Drömmar - men verkligheten finns också där.  Och nu har den kommit ikapp.

Och igår fattade vi ett för mig rätt tungt beslut.

Vi ska sälja vår lokal i stan.

Lokalen där jag haft min butik och ateljé, där vi haft vår bas i produktionsbolaget och filmat än det ena än det andra. Givetvis känns det ledsamt att vi inte kommer ha kvar vårt ställe som produktionsbolag och studio, men det är inte det som orsakar den sorg jag känner just nu.

Jag har inte sytt på länge. Och är inte heller så sugen på att just sy. Men att ha min ateljé - med allt mitt material, både tyger och annat - har liksom varit som en liten påminnelse om att jag kanske kommer kunna ägna mig åt mitt skapande någon gång. I någon form. Det är ett ställe som ger mig energi när jag väl kan vara där och rota och greja. Jag blir kreativ, får idéer och visioner.

Nu känns det som att jag släcker det sista lilla hoppet om att jag någon gång kommer kunna ägna mig åt detta. Och det känns jävligt tungt.

Men jag vet, det inte behöver inte vara så. Genom att sälja lokalen öppnas nya dörrar, det kommer nya möjligheter. Men just nu kan jag inte riktigt se dem. Det kommer krävas en del att göra denna förändringen och jag kommer behöva hålla på med det ett tag framöver.

Inventarier, möbler, viss utrustning, prylar mm behöver säljas. Jag kommer behöva gå igenom allt mitt material och rensa bort, sälja och slänga. Vi kommer flytta hem grejer vilket resulterar i att vi blir tvungna att stuva om här hemma, tänka till och organisera. Det blir ett projekt.

Och mitt i allt detta undrar jag vem jag är nu. Vad ska jag egentligen göra? Vad kan jag? Vad vill jag?

Tankarna går verkligen kors och tvärs just nu och jag har den där "det-är-slut-känslan" i magen. Ni vet nog hur den känns.

Så innan jag kastar mig över nya idéer behöver jag få sörja lite och bearbeta. Nu ska jag ha helg och ägna mig åt barnen och hemmet som också är kaos (hemmet alltså, inte barnen heh). Hoppas ni får en fin helg vänner och tack för att ni ville läsa och ta del av mina blödiga känslor.

Avslutar med en stark bild. Kolla musklerna!

68

68
4 comments
  1. Jag kan förstå din sorg , jag känner att jag som mamma tappat bort vem jag är som person . Så jag längtar tills i höst då jag skall börja jobba och få vara mig själv . Älskar att vara mamma , men vill tillbaka till vardags livet och njuta av mig själv . Så att ”sälja en bit av den man är” är helt klart en uppoffring som jag hoppas för dig kommer medföra någonting bra ! 🙂

    Att följa dig på Instagram & bloggen har jag gjort sedan innan ennis föddes . Så kul att följa er ! Du är en så färgstark och spännande person & du bjuder på flera sidor av dig själv . Vill skänka lite kärlek & hopps ni får en underbar helg tillsammans !!!!

    1. Men åh! Vad roligt att du har följt så länge <3

      Och visst är det så, när man blir mamma tar det upp mycket av ens tid och identitet. Det går ju bra ett tag, men sen behöver man hitta sig själv lite igen. För mig känns det jobbigt nu eftersom jag inte riktigt vet vem jag ska va när jag inte "är" mamma och inte heller har min ateljé och den biten. Och när jag och Johan förmodligen inte kommer jobba så mycket ihop närmsta tiden. Är jag tillbaka på 23 år och jeansförsäljare på Carlings då? Inte för att det är något fel, jag skulle gärna göra det igen, men det är liksom 7 år sen. Så vem är jag nu? Får ta reda på det helt enkelt 🙂 Kram!!

  2. Jag förstår verkligen din sorg
    Ha en fin helg nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *