Vår midsommar – Ups and downs + Recept!

Och så var midsommarhelgen förbi! Hade ni det härligt? Det hade vi! Och såhär fina var mina gående barn. Längre ner i inlägget hittar ni receptet jag lovade ge (på stories igår) ifall jag fick mer än 50% röster på JA. Och det var ju ingen tvekan om det. Så självfallet ska ni få det!

Vi var en timme sena till firandet hos Johans bror Anders med familj, men vi var välkomna ändå.

Typiskt mig. Sån tidsoptimist. Kanske något att jobba med på resan mot mitt bästa JAG?

Äntligen börjar Idde få lite mer hår! Jag har inte haft någon suuuperlängtan, men eftersom hon själv gärna vill ha tofsar och fint blir det helt klart enklare när man faktiskt KAN göra frisyrer. Man får fortfarande kämpa lite, men man kan få ihop en tofs eller två!

Johan var först lekledare i Nyckelviken. Vi hoppade det denna gången eftersom vädret var så himla ostadigt. Men om det är fint nästa år blir det nog en sväng dit.

Små kusiner.

Vi hade det helt otroligt mysigt. Väldigt lagom på nå vis.

Igår skulle vi gå till stora parken här i närheten av där vi bor. Det är en liten bit ändå så jag satte Idde och Bello i vagnen och Ennis cyklade. Vi hann näääästan fram innan Idde spydde ner hela sig och vagnen. Så Johan fick komma med bilen och hämta Ennis och Bello (för att det skulle gå snabbt för mig) och så spurtade jag hem med Idde i vagnen. Sen blev det nerbäddning av en riktigt dålig Idde. Sen sov hon. Och idag har hon varit sängliggande hela dagen. Stackars liten, jag har aldrig sett henne så magsjuk.

Håll tummarna för att vi andra klarar oss!

Innan vi går över på recept får ni min midsommaroutfit. Det blev typ 1979 över det hela, väldigt spontant. Frisyren blev... rolig!

Okej! Som utlovat på Stories - Här kommer "recept" på min räkcocktail från igår. Jag är ju då en sån som inte håller på så mycket med recept, jag tycker att känsla brukar funka fint! Men ni kan ju få veta vad som finns i:

Avokado, Räkor, Cocktailtomater, Gurka, Nektarin, Salladslök, Fetaost, Koriander (mycket). Hacka allt och blanda. Pressa över ordentligt med limejuice och lika ordentligt med honung. Salt och svartpeppar. Om det finns tid: låt blandningen stå några timmar i kylen (utan fetaosten, den blandas i innan servering) men det funkar även fint att slänga ihop allt och käka på direkten. SKITGOTT verkligen.

Igår hade vi enkla toast med ost till, och blancherad sparris med havssalt i en skål bredvid. Kan ju va gott med nån majonäsgrej till kanske? Gör som ni vill! Men det här är väääldigt gott, antingen som förrätt (lite mindre skål kanske) eller som lätt huvudrätt eller lunch.

Jag älskar att vi kan skörda lite från vår trädgård! Igår blev det rabarberpaj med topping av egna små bär.

Hoppas att ni har haft en fin midsommarhelg och är redo för veckan som kommer. Det är jag! Trots sjukt barn... nåja. Det blir som det blir!

Kom ihåg hjärtat om ni tyckte om dagens inlägg! Kram på er!

22

Ikväll blir det ännu ett kryss att fånga – Och TACK Vanja!

Åh men fina fina Vanja! Tack för att du pratade om min cirkel i er härliga podcast Josefin & Vanja! Jag är SÅ himla glad att den nådde ut och att så många gillade den! Har ni missat Cirkeln om personlig utveckling? Då finns inlägget HÄR eller två inlägg ner 🙂

Här har vi oss på Vanjas event för Valio i våras. Då hade inte lilla Tintin tittat ut än, men det har hon nu! Ni följer väl Vanja och läser hennes blogg? 

Nu ska jag fixa mig för kvällen - jag ska nämligen på galapremiär! Det innebär ännu ett kryss för mig faktiskt, eftersom jag ska hämta barnen på föris och sen köra in genom stan till SVT för att möta upp Johan som ska ta över barnen så jag kan gå på premiär. Det är tidspress och åter ska jag köra på ställen jag är ovan vid, denna gången med ALLA barn i bilen. Help.

Så håll nu tummarna för mig och önska mig en härlig kväll sen! 😀 Följ med på instagram stories vetja! @nyponstina ifall ni inte följer 🙂

Och efter att jag förstått att nya temat var suuuuperdåligt  (tack för feedback) - Vad tror ni om detta nudå? Tryck på hjärtat om ni gillar det!

34

Människor som hatar barn

Innerst inne vet jag att det inte var riktat till mig och Bello personligen. Men känslor går inte riktigt att styra över, och efteråt kände jag mig både ledsen och lite kränkt.

(Varvar dagens inlägg med bilder från helgens kalas hos Iddes kompisar och hemmamys).

I eftermiddags var jag och Bello inne på möte på Aftonbladet. Vi jobbar ju med en sommarsäsong av Älskade unge och har premiär på onsdag, så det är många bitar som ska falla på plats inför sommar och semestrar.

Jag jobbade hemma på förmiddagen och åkte sen pendeln in till stan så att jag lätt skulle kunna åka hem och sen ta bilen för att hämta de andra två på föris. Och det brukar gå ganska smidigt. Bello är ju en väldigt nöjd bebis, även om han har börjat ställa något högre krav sista tiden.

Idag somnade han i vagnen innan jag gått hemifrån, sen sov han hela vägen fram till Aftonbladet och vaknade i princip precis när mötet skulle börja. Men jag hade med mig klämmisar och kex så han tyckte mötet var helt okej.

Men så på tåget hem. Jag tog en plats där jag kunde ha vagnen framför mig, men Bello protesterade nästan direkt så jag lyfte upp honom. Tänkte att han skulle bli nöjd om han fick kika i fönstret. Men nej. Han ålade sig och kastade sig hit och dit och skrek helt sjukt höga skrik. Han är ju en helt onaturligt glad och nöjd bebis, men när han blir arg blir han ARG. Men det är ju då väldigt sällan. Och såhär arg som nu (utan att det är typ bajs i blöjan eller nåt) har han aldrig varit.

Givetvis försökte jag på alla sätt att lugna honom och få honom på banan igen. Sjöng, kittlade, lät honom klättra så mycket som det gick osv. Och en stund gick det bra. Men när vi började närma oss vår station hörde jag hur en tjej några säten bakom sa, till sin kompis i telefon, saker som ”De är ju gulliga när det sover, men annars sjukt jobbiga”, och ”När de ligger i magen är det ju en sak” och ”Om jag skulle bli gravid skulle jag fan göra abort” osv osv.

Jag antar att detta inte var en slump. Givetvis utgick hon från situationen på tåget, att det var en skrikig unge som störde henne (?). Och visst, det kan man ju irritera sig på, det gör till och med jag ibland om jag är trött eller vad det kan va.

Men jag skulle aldrig nånsin säga det högt?!

Det gör man ju bara för att vara elak. Eller? Vilket syfte har det annars? Någon av er som känner igen sig? Har ni råkat ut för den här typen av människor? Som hatar barn.

Och nej, det var ju förmodligen inte riktat mot oss som personer, hon känner ju inte oss. Men jag blev ändå ledsen. Min lilla älskling, som alltid är så vän dessutom, ska inte bli ett irritationsobjekt hos någon annan. Det vill inte jag. Jag fick liksom skuldkänslor inför Bello.

Jag satt där och tänkte lite på vad jag kunde svara ifall hon skulle säga något direkt till oss. Men det gjorde hon inte, vågade väl inte, och sen gick vi av.

Och visst. Barn kan va jäkligt jobbiga. Men de flesta föräldrar gör ju sitt bästa för att hantera situationer som denna. Det var ju inte så att jag jobbade för att störa alla i pendeltågsvagnen. Jag gjorde istället allt jag kunde för att min plötsligt jättemissnöjda unge skulle bli nöjd och glad igen, allt jag kunde. Jag sjöng till och med, så alla hörde. Imse vimse, Blinka lilla, Prästens lilla, I ett hus och till och med Babyloonz gav jag mig på. Ändå glodde folk som om jag var världens sämsta på att hantera barn. ”Kan hon inte få tyst på ungen” tänkte väl de flesta.

Jag brukar inte va så lättkränkt, men idag kändes det trist. Men jag får låta det rinna av mig. Det var ju mer hennes, och andras, problem än mitt egentligen.

Och alla har vi väl varit skrikiga ungar nån gång? Det får vi inte glömma. De som är missnöjda som vuxna kanske var ganska missnöjda även som barn..?

Erfarenheter?

18

Så tar jag mig an utmaningar – Dagar som idag, när jag vill dra mig ur

Jag ser mig själv som en ganska modig person. Inte när det kommer till fysiska utmaningar, då är jag en kyckling och har alltid varit, men i sociala sammanhang. Och andra utmaningar, som inte innefattar typ hopp från höga höjder eller annat läskigt.

Men så ibland, trots att jag inte är särskilt rädd för utmaningar, tar det emot. Jag börjar tvivla på vad jag kan, om jag vågar, om jag kommer klara av det och om jag kommer palla stressen.

Idag var en sådan dag. En dag som jag igår kände "Imorgon blir en dag att bara överleva". Anledningarna var några stycken olika. Det jobbigaste var att jag skulle köra bil själv (med Bello, vilket gjorde det ännu mer nervöst) på massa ställen norr om stan där jag aldrig kört. Jag är egentligen inte rädd för att köra bil, men jag kan bli stressad när jag inte vet vart jag ska och när gps:en (som är TUR att jag har såklart) pratar olika och konstigt ibland. Och så barnet i bilen, då kan man ju verkligen inte råka typ krocka lite.

En annan grej som gjorde mig lite nervös var att förberedelserna för inspelningen blev ganska hastiga och lite utom min kontroll eftersom vi haft ganska kort tid på oss denna omgången av Älskade unge. Till saken hör att Johan hade jobb på TT och inte kunde filma, därför tog vi in en annan fotograf (som är jätteduktig) men det gjorde ju att den gamla vanliga tryggheten med Johan försvann. Vi är ju ett så inarbetat team, Johan och jag, och behöver knappt prata med varandra på inspelningsplats. Så även om Adam är toppen blir det ju ändå inte lika lätt som vanligt.

Och så just det. Att Johan jobbade på TT idag. Från kl 6 på morgonen. Vilket då innebar att jag hade hela morgonen själv med barnen som skulle iväg till föris. Och så en inspelningstid att passa och dessförinnan skulle jag köra till Mörby för att hämta livräddningsdocka. Stressande tanke, trodde inte att jag skulle hinna helt enkelt.

Men då kom jag att tänka på Cirkeln. "Vilken cirkel?" tänker ni. Jo.

Denna cirkeln. Den har hängt kvar i mitt minne sen jag var på kamratstödjarkurs i nian på högstadiet. Då hade vi en ledare som skulle lära oss ditten och datten om värderingar, om att våga ha civilkurage och om att va trygg i sig själv. Då presenterade han denna cirkeln.

Det finns säkert ett namn på detta, och kanske återger jag inte det helt som han beskrev (det var ju trots allt ett gäng år sen...eeh... typ 15?) men jag berättar så som jag minns. Och det är SÅ bra!

Kolla på cirkeln på bilden ovan. Innanför cirkeln finns ett gäng kryss. Dessa kryss symboliserar erfarenheter du redan har. Saker du har gjort, vågat och klarat av. Kryssen utanför cirkeln symboliserar saker och utmaningar som du ännu inte tagit dig an.

För att utvecklas som person ska målet vara att hela tiden utöka cirkeln, eller linjen. För varje grej du åtar dig, som är lite utav en utmaning, växer din cirkel (eller ditt amöbaliknande område, som på bilden). Du vill helt enkelt samla så många kryss som möjligt. När du lycktas fånga ett nytt kryss känner du dig nöjd och blir sugen på att fånga fler.

Ganska logiskt va?

Men så ibland kommer sådana dagar som idag, där man överväger att strunta i det där krysset som man siktat in sig på. Blåsa av allting och dra sig undan. Skjuta på det eller inte göra det alls. Och varje gång du "fegar ur", eller backar för att du inte vågar, försvinner ett av dina kryss som du redan hade. För när du skjuter upp, eller blåser av, för att du inte vågar kommer även en känsla av misslyckande. Istället för att växa blir du mindre, tappar självförtroende och kanske självkänsla. För du ville ju våga egentligen. Din ring (eller amöba) minskar och det blir lättare att dra sig ur även nästa gång.

Plötsligt sitter du HÄR! Med ett enstaka kryss, och mår dåligt. Och vet kanske inte ens varför. Ett typiskt exempel på personlig inveckling istället för utveckling. Och där vill vi inte hamna, visst?

Det är ju HÄR vi vill va! Massa kryss och tummar upp! Starkt självförtroende, bra självkänsla. Vi går framåt, utvecklas och blir vårt bästa jag.

Det är kanske inte så lätt som det ser ut. Men om man ser utmaningar på detta sätt, i lite halvtaffliga bilder på en bit kartong, blir det kanske något tydligare. Det blir kanske liiite lättare att ta sig an det, eller vad säger ni?

Jag vill tillägga att jag tycker att man ska säga nej, eller dra sig ur, ifall magkänslan (långt långt inne) tydligt säger "NEJ". Det är en annan grej. Och jag tror någonstans att vi alla kan känna av om det är ett NEJ eller en mindre rädsla som man faktiskt kan, och förmodligen vill, komma förbi. Ett tydligt NEJ kan ju faktiskt också va ett kryss.

SÅ. Denna cirkel dyker ofta upp i mitt huvud när ja står inför utmaningar. Och idag, trots att jag vaknade supertrött och med magknip och huvudvärk, tog jag ett kryss. Kanske till och med FLERA kryss. Och dagen blev ju HUR BRA SOM HELST. Det gick smidigt med barnen på morgonen och jag var mer än en halvtimme för tidigt på location för inspelning. Körningen gick fint och jag hittade bra. Inspelningen flöt på och var rolig dessutom, teamet var toppen och vi var klara tidigare än jag trott. Jag och Bello kom hem hela och jag behövde inte ens pusta ut och säga "jag överlevde". Även om det var just det jag gjorde. Men känslan efter var istället "Yes! Jag klarade det här! och det var inte så farligt.."

Så prova denna Cirkeln vänner. Om ni vill göra det ännu tydligare kan ni till och med märka upp era kryss med specifika utmaningar, om ni känner att det blir ännu mer givande då.

Lycka till! Och kom ihåg att trycka på hjärtat ifall ni gillade detta!

Puss på er!

46

 

Resan mot Mitt Bästa Jag – Är ni med?

Nu är det dags för nya utmaningar för mig! Jag har ju krisat ett tag (30-årskris?) och verkligen känt att jag står på ett ställe i livet där jag vill hitta en väg att gå, hitta vem jag är, vad jag är bra på, vad jag vill, vad jag kan. Jag vill må så bra som möjligt, både fysisk och psykiskt, och jag vill bli trygg i min kropp, mina värderingar och mitt föräldraskap. Jag vill vara en härlig fru och den bästa mamman jag kan vara.

Det är med andra ord dags för mig att påbörja Resan mot Mitt Bästa Jag.

Och denna resan kommer ni få ta del av. Resten av året (till att börja med) kommer mycket av det jag gör, och skriver om, utgå från projektet att bli mitt bästa jag. Jag kommer dela med mig på bloggen och Instagram till en början, men om tiden finns skulle det vara roligt att även göra lite på YouTube.

Vad innebär detta egentligen nurå?

Jo. Det finns många delar av mitt liv där jag känner ett behov av att utvecklas. Jag vill hitta mig själv när jag är som bäst, när jag når min fulla potential och när jag har god fysisk och mental hälsa.

Områdena som jag vill utvecklas inom är egentligen samma grejer som jag skriver om, och delar med mig av, idag. Så mina kanaler kommer handla om samma saker som innan (blandningen ni vet, som ni gillar ju. Och jag) men jag kommer ta mig an det på ett lite annorlunda sätt.

Jag gör detta för att utvecklas själv MEN OCKSÅ för att kanske inspirera er! Efter att ha undersökt min målgrupp och publik lite närmare har jag fattat att ni är många som står där jag står. Där man varit mycket mamma på sista tiden och inte så mycket sig själv. Kanske vill ni följa med på resan och hoppa på lite ni med?

Här kommer några områden som jag vill utvecklas inom och därmed kommer dela med mig av i mina sociala kanaler:

  • Föräldraskap. Jag ÄR en bra mamma. Men inte den bästa jag kan vara. Jag kan bli mer medveten, analysera mer, ge mer kärlek, lyssna mer. Jag vill bli mer öppen för inspiration i föräldraskapet, får råd och diskussion. Jag kommer fortsätta skriva om föräldraskapet på ungefär samma sätt som förut, eftersom jag redan innan har haft en strävan att utvecklas som förälder.

 

  • Mental hälsa/personlig utveckling. Ett lite nytt område för er kanske, men inte för mig. Jag älskar sånt som har med mental hälsa och hjälp till självhjälp å göra, jag har bara inte haft så mycket tid att götta mig i det de senaste åren. Men jag tycker att analyser av den egna personen, andra människor och sociala fenomen är otroligt spännande. Jag kommer framöver dela med mig av bok- och poddtips och egna tankar om mental hälsa och personlig utveckling.

 

  • Mat/Hälsa/Träning. Jepp, det blir mer sånt framöver, men inte på något hetsigt sätt alls. Jag är där och nosar ibland men motivationen försvinner ofta efter ett tag. Nu står jag vid ett ställe i livet där jag måste börja ta hand om min kropp. Jag behöver bli stark i kroppen och jag behöver ge den rätt energi. Min förhoppning är att inspirera med träning på otränad-3-barnsmamme-nivå och roliga nyttiga smoothies kanske!

  • Relationer. Vi är ganska bra på vår relation, Johan och jag. Men långt ifrån så bra vi kan vara. Både jag och Johan vill nog jobba lite mer på vår relation, hitta vårt bästa vi. Jag vet också att flera av er följare uppskattar när vi prata relationer - Så det passar väl utmärkt att lägga lite mer krut på detta?!

 

  • Mitt jobb-jag. Vilket är det? Är jag en riktig företagare eller vill jag gömma mig bland tavlor i en ateljé på landet? Detta är den mest oklara biten egentligen, men det gör den också otroligt spännande. Den har ju väldigt mycket med min identitet å göra - Vem fasen är jag och vad är jag bra på? - och därför är den väldigt viktig på denna resan. Jag kommer dela många tankar och funderingar med er.

 

  • Mode/stil/skönhet. Vad är det? Ja det är ju både utsida och insida om ni frågar mig. Jag älskar kläder, frisyrer och smink och det är inget jag skäms över. Jag märker att jag mår bra av att göra mig fin, klä mig snyggt och skapa på min egen kropp liksom. Just nu är jag dessutom snyggare än någonsin (ja det är sant, jag har aldrig varit snyggare om ni frågar mig!) men jag har något av en klädkris. Jag har alltid haft en väldigt varierad stil, och tyckt att det funkar hur bra som helst att köra 50's ena dagen och punk andra. Men nu har jag kommit till en punkt där jag kan klä på mig, se mig själv i spegeln och ba "Nääää, vad jag ser FÅNIG ut!". Därför tar jag med detta på resan att bli mitt bästa jag. Jag ska också hitta min bästa stil, och mitt snyggaste jag. Jag kommer dela outfits för dagen, klädtips, sminktips, inspiration, stil. Ni vet. Kul va?

Ojoj, vad mycket det blev! Och då har jag nog inte ens tagit med alla delar!

Men vad tycker ni? Är det en bra grej detta? Är ni med mig på denna resan? Känner ni att ni står på liknande ställe i livet och vill inspireras? Eller på ett annat ställe och vill inspireras ändå?

Hoppas! Tryck gärna på hjärtat om ni gillar! Och skriv en kommentar! (Det borde va enklare att kommentera nu, jobbar på att få till ett bra blogg-tema som är lätt för er att orientera er på).

Puss!

56