Så tar jag mig an utmaningar – Dagar som idag, när jag vill dra mig ur

Jag ser mig själv som en ganska modig person. Inte när det kommer till fysiska utmaningar, då är jag en kyckling och har alltid varit, men i sociala sammanhang. Och andra utmaningar, som inte innefattar typ hopp från höga höjder eller annat läskigt.

Men så ibland, trots att jag inte är särskilt rädd för utmaningar, tar det emot. Jag börjar tvivla på vad jag kan, om jag vågar, om jag kommer klara av det och om jag kommer palla stressen.

Idag var en sådan dag. En dag som jag igår kände "Imorgon blir en dag att bara överleva". Anledningarna var några stycken olika. Det jobbigaste var att jag skulle köra bil själv (med Bello, vilket gjorde det ännu mer nervöst) på massa ställen norr om stan där jag aldrig kört. Jag är egentligen inte rädd för att köra bil, men jag kan bli stressad när jag inte vet vart jag ska och när gps:en (som är TUR att jag har såklart) pratar olika och konstigt ibland. Och så barnet i bilen, då kan man ju verkligen inte råka typ krocka lite.

En annan grej som gjorde mig lite nervös var att förberedelserna för inspelningen blev ganska hastiga och lite utom min kontroll eftersom vi haft ganska kort tid på oss denna omgången av Älskade unge. Till saken hör att Johan hade jobb på TT och inte kunde filma, därför tog vi in en annan fotograf (som är jätteduktig) men det gjorde ju att den gamla vanliga tryggheten med Johan försvann. Vi är ju ett så inarbetat team, Johan och jag, och behöver knappt prata med varandra på inspelningsplats. Så även om Adam är toppen blir det ju ändå inte lika lätt som vanligt.

Och så just det. Att Johan jobbade på TT idag. Från kl 6 på morgonen. Vilket då innebar att jag hade hela morgonen själv med barnen som skulle iväg till föris. Och så en inspelningstid att passa och dessförinnan skulle jag köra till Mörby för att hämta livräddningsdocka. Stressande tanke, trodde inte att jag skulle hinna helt enkelt.

Men då kom jag att tänka på Cirkeln. "Vilken cirkel?" tänker ni. Jo.

Denna cirkeln. Den har hängt kvar i mitt minne sen jag var på kamratstödjarkurs i nian på högstadiet. Då hade vi en ledare som skulle lära oss ditten och datten om värderingar, om att våga ha civilkurage och om att va trygg i sig själv. Då presenterade han denna cirkeln.

Det finns säkert ett namn på detta, och kanske återger jag inte det helt som han beskrev (det var ju trots allt ett gäng år sen...eeh... typ 15?) men jag berättar så som jag minns. Och det är SÅ bra!

Kolla på cirkeln på bilden ovan. Innanför cirkeln finns ett gäng kryss. Dessa kryss symboliserar erfarenheter du redan har. Saker du har gjort, vågat och klarat av. Kryssen utanför cirkeln symboliserar saker och utmaningar som du ännu inte tagit dig an.

För att utvecklas som person ska målet vara att hela tiden utöka cirkeln, eller linjen. För varje grej du åtar dig, som är lite utav en utmaning, växer din cirkel (eller ditt amöbaliknande område, som på bilden). Du vill helt enkelt samla så många kryss som möjligt. När du lycktas fånga ett nytt kryss känner du dig nöjd och blir sugen på att fånga fler.

Ganska logiskt va?

Men så ibland kommer sådana dagar som idag, där man överväger att strunta i det där krysset som man siktat in sig på. Blåsa av allting och dra sig undan. Skjuta på det eller inte göra det alls. Och varje gång du "fegar ur", eller backar för att du inte vågar, försvinner ett av dina kryss som du redan hade. För när du skjuter upp, eller blåser av, för att du inte vågar kommer även en känsla av misslyckande. Istället för att växa blir du mindre, tappar självförtroende och kanske självkänsla. För du ville ju våga egentligen. Din ring (eller amöba) minskar och det blir lättare att dra sig ur även nästa gång.

Plötsligt sitter du HÄR! Med ett enstaka kryss, och mår dåligt. Och vet kanske inte ens varför. Ett typiskt exempel på personlig inveckling istället för utveckling. Och där vill vi inte hamna, visst?

Det är ju HÄR vi vill va! Massa kryss och tummar upp! Starkt självförtroende, bra självkänsla. Vi går framåt, utvecklas och blir vårt bästa jag.

Det är kanske inte så lätt som det ser ut. Men om man ser utmaningar på detta sätt, i lite halvtaffliga bilder på en bit kartong, blir det kanske något tydligare. Det blir kanske liiite lättare att ta sig an det, eller vad säger ni?

Jag vill tillägga att jag tycker att man ska säga nej, eller dra sig ur, ifall magkänslan (långt långt inne) tydligt säger "NEJ". Det är en annan grej. Och jag tror någonstans att vi alla kan känna av om det är ett NEJ eller en mindre rädsla som man faktiskt kan, och förmodligen vill, komma förbi. Ett tydligt NEJ kan ju faktiskt också va ett kryss.

SÅ. Denna cirkel dyker ofta upp i mitt huvud när ja står inför utmaningar. Och idag, trots att jag vaknade supertrött och med magknip och huvudvärk, tog jag ett kryss. Kanske till och med FLERA kryss. Och dagen blev ju HUR BRA SOM HELST. Det gick smidigt med barnen på morgonen och jag var mer än en halvtimme för tidigt på location för inspelning. Körningen gick fint och jag hittade bra. Inspelningen flöt på och var rolig dessutom, teamet var toppen och vi var klara tidigare än jag trott. Jag och Bello kom hem hela och jag behövde inte ens pusta ut och säga "jag överlevde". Även om det var just det jag gjorde. Men känslan efter var istället "Yes! Jag klarade det här! och det var inte så farligt.."

Så prova denna Cirkeln vänner. Om ni vill göra det ännu tydligare kan ni till och med märka upp era kryss med specifika utmaningar, om ni känner att det blir ännu mer givande då.

Lycka till! Och kom ihåg att trycka på hjärtat ifall ni gillade detta!

Puss på er!

54

 

54

5 thoughts on “Så tar jag mig an utmaningar – Dagar som idag, när jag vill dra mig ur

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *