En sexig mammakropp på en diskbänk

Varje morgon. Slänger upp lilla smidiga kroppen på köksön, lite skönt avslappnad sådär. En latte i handen, varm å go. Njuter av morgonljuset och väntar på att barnen ska vakna. Och som av en slump är där en person som ba "Nä nu tar jag ett kort på dig, när du ser sådär härlig ut på köksön".

Ibland sexar jag till det lite också, bara för att jag kan!

ELLER... hann jag inte riktigt fram - och upp - och sätta mig så som jag kanske hade tänkt - och just det, handen ska va på koppen - nä nu blinkar röda lampan för självutlösaren på kameran snabbare - jag hinner inte upp med rumpan - äh det får bli litegrann på kanten - KLICK!

Kaffet kallt sen länge. Mannen jobbar sen tidig morgon och kameran står placerad på bordet, med manuell skärpa som ställts in på koppen och med självutlösare som tar tre bilder på raken. Barnen fixar egen picknick på uteplatsen och jag hör hur kokos och chiafrön sprids över trallen, geggas ihop med vatten och macka i alldeles för många platskoppar och intas med glädje av treåringen. Men jag ska bara ha denna bilden till bloggen ikväll. Jag ska ju visa mammakroppen.

Och det är ju viktigt! Och barnen, ja de hade det väldigt trevlig och roligt där ute. Sen fick man ju komma som en partybajsare och styra upp lite, städa och plocka kokos. Men alla fick sitt lilla roliga där en stund.

Och här ÄR mammakroppen, som den ser ut idag. I lite sån sittande ställning liksom. Jag publicerade mitt tre månader gamla klipp om mammakroppen på IGTV igår - kändes konstigt! För det första - Är jag inte mycket snyggare i håret nu?? Trots världens fettigaste morgonfrilla, men ändå?!

Och sen konstigt för att det känns SÅ längesen. Min kropp var VERKLIGEN smal då, lite för smal tror jag. Nu har jag tjockat på mig lite igen, rumpan börjar bulla till sig en aning och benen är inte lika spinkiga längre. Magen är väl samma, den är liksom lös i skinnet och mer eller mindre putig beroende på dagsform.

Och detta är ju veckans tema i Resan mot Mitt Bästa Jag. Mammakroppen. Egentligen har jag inte formulerat någon utmaning denna veckan - Jag tänker att det är utmaning i sig att förhålla sig till Mammakroppen. Eller bara kroppen, om man så vill. Det ÄR så laddat för många. Och det är ju inge konstigt. Man fajtas med ideal och hjärnspöken samtidigt som man anser sig ha en ganska god självkänsla och hellre vill välja att uppskatta livet osv osv. Ett virrvarr. Och det tycker jag att vi ska lyfta - Att det inte är helt lätt. Inte svart eller vitt.

Så syftet med veckans ämne är att bara visa upp, babbla från hjärtat, erkänna tankar som poppar upp och framför allt diskutera med er. Och efter att ha frågat er på Instagram TV igår fick jag en liten bild av hur många känner. Många ligger där, mellan 6 och 8 (skala 1-10 där 1 är "Trivs dåligt med kroppen" och 10 är "Trivs jättebra med kroppen"), och känner sig helt okej nöjda men inte helt. Framför allt verkar många känna som jag, att man vill få lite kontakt med sin kropp igen. Aktivera den och bli stark i den. KÄNNA den liksom. Inte känna sig trött, slö och tung (syftar inte på storlek utan känslan av att va tung istället för lätt i steget. Ni fattar). Några låg på siffran 1 och det känns jobbigt tycker jag. Ni som känner "1", ni ska verkligen hänga här i veckan. Inte för att jag är någon supermänniska som ska få er till tian, utan för att vi kanske blir ett gäng som delar med oss och kanske stärker varandra. Hoppas!

I slutet av veckan kommer jag presentera en gäst i detta projektet, och hon kommer hjälpa oss under en HEL vecka i början av hösten! Oss, vi med mammakroppar som behöver lära sig knipa bättre, få bra hållning, kontakt med magen och känna livet i oss igen liksom. Det ska bli SÅ kul och spännande! Håll utkik fredag eller lördag!

Som avslut idag tänker jag uppmana mig själv, och er, att bli lite mer som på bild nummer två. Lite extra sexig i kroppen liksom. Precis så som den är JUST NU.

Kanske ändå ska försöka börja varje morgon sådär på köksön (med hjälp upp av liten barnpall, skulle ALDRIG komma upp annars). Bara för att känna in känslan liksom. Ska vi testa?

Kom ihåg hjärtat nu kära vänner, för annars vet jag inte om ni gillar sexiga pösmagar på kompositbänkar från IKEA. Puss!

43

43

9 thoughts on “En sexig mammakropp på en diskbänk

  1. Ta k för att du ser ut som jag, jag fattar inte hur all kan ha helt släta bruna ben, inga bristningar, inga ytliga blodkärl på benen, inte ha fräknar eller gravid fläckar i hyn? Jag älskar att kroppen gett mig allt som jag har men så kommer dom där tankarna.. Lite för slapp rumpa kanske lite för dallriga lår. Men nä nu får det vara slut på detta!! Så länge kroppen funkar och mår bra orkar leva, leka, sexa, spexa, jaga barn osv då är den så fin som bara den kan vara!!

    1. Jamen PRECIS så! Sund inställning och ärligt att dela dina tankar som ändå kommer ibland <3 Sexa och spexa känns jäkligt viktigt känner jag nu 😀 KRAM

  2. Åh, vad jag älskar det här inlägget. Tack. För ärlighet, känsla, äkthet. Jag är inte så mycket för ordet ”äkta” för att det är så mycket av en tolkningsfråga men det här kändes just så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *