Poletten har ramlat ner – Så ska vi bemöta vår 3-åring!

Jag är så grymt lycklig efter gårdagen - Vi hade det för jävla bra alltså, barnen å jag. Det började riktigt trögt för min del, trött och lite ont i huvudet, men jag sket i det och körde på.

På senare tid har några saker fallit på plats för mig gällande Idde. Förutom att vara Bedårande, Rolig och Kärleksfull är hon ju då även av typen Bestämd, Lättsur och Envis. Dessa tre sistnämnda är rätt knepiga att förhålla sig till och orsakar ofta konflikter och känsla av hopplöshet hos de gamla föräldrarna. Men nu har jag hittat tre grejer som är jäkligt betydande för lillfians humör och trevnad under en hemmadag. Jag återkommer till de nycklarna snart.

Först dagen.

(Foto: Ennis Romin)

Jag hade lovat Idde kvällen innan att vi skulle pyssla igår - Sagt och SÅ HIMLA MYCKET GJORT. Vi pysslade typ hela dagen. Jag maxade verkligen och riggade upp allt på bordet på uteplatsen, sen kunde barnen verkligen göra ditten och datten. De gjorde bland annat sånna bedåååårande stentroll!

När de inte pysslade ute var de inne och lekte med slajm vid diskbänken eller med lera vid matbordet. hela tiden några kreativt med andra ord.

(Foto: Ennis Romin)

(Foto: Ennis Romin)

Ennis fick låna lillkameran och fota, så flera av bilderna är hans.

(Foto: Ennis Romin)

Jag passade på att gå igenom lite av mina lådor med material från ateljén och där fanns ju verkligen GULD för barnen. Små plastdjur och bokstäver som jag köpte långt innan jag fick barn, som jag skulle göra "något ballt" av. Så givetvis blev det lek med det.

(Foto: Ennis Romin)

Och Idde fick göra ett fint halsband med sån platsnapp som man hade när man va barn, minns ni napparna??

Vi käkade korv i tortillabröd till lunch och spagetti med köttfärssås till middag. Enkelheten, visst älskar man den?

Sen gick barnen och la sig i vanlig vardagstid, nattningen gick SMIDIGT, och jag var nere igen 19.50. Hur gick det till liksom??

(Foto: Ennis Romin)

Tillbaka till Idde. Här kommer insikterna lite snabbt. När Idde tappar koncentrationen i någonting händer det ofta något hyss. Eller att hon ba gör något som hon inte ska... som vi uppfattar som att hon vill provocera och ha någon form av uppmärksamhet (negativ då ju..) - och vi fattar verkligen inte drivet i det (?). Vi ger henne SÅ mycket positiv uppmärksamhet för minst lilla, så ni anar inte. Så vi undrar ofta vad vi gör för fel. Men en sak blev så tydlig idag.

När något är för svårt tappar hon bort sig och börjar göra sk "dumheter". Jag märkte det när hon satt och trädde halsband. Först gick det bra men efter en stund blev det bara röj med alla pärlorna. Då fattade jag att det såklart var för svårt OCH att det ofta är då hon ballar ur. När ett spel eller pussel är lite för svårt eller om en lek blir obegriplig för henne.

Detta känns SÅ skönt att ha insett detta, och någonstans har jag ju vetat det. Men inte handlat efter det. Så i fortsättningen ska jag verkligen va uppmärksam på detta.

Andra grejen, som jag också vetat länge men som jag först nu insett att jag måste jobba med - Hon tycker det är otroligt jobbigt att bli tillrättavisad. Vem tycker inte det, tänker ni, men man kan faktiskt ta det olika hårt. Ennis har tex mycket lättare för att ta till sig en tillrättavisning, men han är en annan typ. Det jag fattade idag var: Idde känner sig dum när hon bli tillsagd. Inte bara motarbetad, utan dum. Och DET ska hon inte göra.

Vi måste tyvärr tillrättavisa denna lilla dam väldigt mycket, eftersom hon testar allt HELA tiden, men vi kan faktiskt fundera över på vilket sätt vi formulerar oss vid dessa tillfällen. Givetvis måste vi markera att det hon gör inte är okej, men istället för att säga att hon "inte får" kan vi kanske föreslå hur hon ska göra istället. Det glömmer vi nog ofta.. Så det ska jag ha med mig fortsättningsvis.

(Foto: Ennis Romin)

Tredje grejen som jag ska försöka lätta mer på - Att låta henne göra sådant som jag kanske tycker är onödigt, jobbigt, knasigt eller omständigt. Saker som faktiskt inte GÖR något behöver inte jag stoppa bara för att jag inte orkar typ. Om hon vill klä sig helt off en dag kan hon få göra det, ingen dör av det. Vill hon måla/pyssla/gegga med nåt obestämbart kan jag låta henne göra det istället för att säga "sen" eller "inte nu" för att jag tycker det är meckigt och geggigt. Vem tappar inte sakta humöret av att hela tiden få ett "nej", "senare" eller "inte nu" på sina förslag? Jag skulle bli jävligt less i alla fall.

Jag har kommit på att jag ofta säger "sen" till barnen. Och så blir det ofta inte av. Skjuter upp saker. Som faktiskt är deras egna kreativa idéer. Sen kan man givetvis inte säga JA på allt barnen vill göra, då skulle det enda man själv gjorde va att plocka fram och plocka undan saker hela dagen. Men lite mer än vad jag gör nu, ibland är jag för bekväm liksom.

Och detta gäller ju såklart alla barnen! Men det är med Idde vi behöver klura, analysera och va TOKKREATIVA när det kommer till att lösa konflikter, förekomma osv. Hon är som sagt en sån typ som kräver lite mer av sina föräldrar men som också är den som ger mest tillbaka. Om ni förstår. Fler som har en sån? 😀

Kanske hade vi tur igår, att det blev få konflikter och det mesta flöt på fint, men jag ska försöka hålla i det. Utan att ha för höga förväntningar dårå.. Svårt det där! Det får vi prata om en annan gång för annars blir detta PÅ TOK för långt.

Hoppas ni också har en bra helg!

Tyckte ni stentrollen blev fina? Tryck på hjärtat!

56

56

7 thoughts on “Poletten har ramlat ner – Så ska vi bemöta vår 3-åring!

  1. Ja jag har också ett sådant barn. Vårat mellanbarn (2år) är så som du beskriver Idde. Han tar verkligen mycket energi av oss föräldrar.. Han hittar på en hel del tok och det känns verkligen som det är för att jävlas. Men som du säger så ger han också mycket! Hur är Idde med sömnen nu? Vet att du pratade förut om att hon va lite strulig på nätterna. Min tvååring har alltid varit knölig på nätterna, han kunde vaknade allt mellan 5-15 ggr per natt och skrek som en tok. Det är inte föräns nu som han börjat sova bättre.
    Kram till er!

    1. Åh ja då vet du! Det är mycket på alla håll liksom <3 Idde har det fortfarande rätt stökigt med sömnen, men det har nog blivit lite bättre. Hon skriker inte så hela huset vaknar längre.. men vi har ju också hittat sätt att hantera det som funkar. Dvs göra allt hon ber om där på natten när hon är halvt sovande/halvt vaken. Hämta rätt kanin, rätt täcke, kudde, annat täcke, inte röra henne, ligga nära plötsligt osv osv 😀 Om man fixar det första på direkten kan det till och med stanna där och hon somnar om (inne hos oss dårå, kommer alltid på natten). Skönt att det blivit lugnare på nätterna för er! <3

  2. Jag tar verkligen med mig det där med att tänka på alla ”inte nu” och ”sen” bara för att jag inte tycker det passar (även fast det kanske egentligen passar, bara jag som inte orkar). Nu är mitt barn bara ett år än och har inte jättehöga krav, men att tänka på!

    1. Men eller hur! Hur ansträngande är det liksom att spela ett barnspel, inte särskilt. Och när man väl sitter där blir det en mysig stund med barnet/barnen… och allt annat som man borde och ”måste” göra kan faktiskt vänta. För det tar ändå aldrig slut haha 😀 KRAM

  3. Asså, det låter precis som min dotter (8,5 år) – särskilt gällande motgångarna. Det där med att öva på något för att bli bättre och bättre på något nytt tycker hon verkligen är urtrist. Tänk om hon bara kunde nya saker direkt!
    Sen tror jag att den sista punkten på din lista är guld. Min dotter älskar att ”kladda” i köket. Olika blandningar i skålar och burkar som blir fullkomligt oätliga.

  4. har ocks ett sdant barn, hon r fyra nu och vi hanterar det bttre. och hon r betydligt lugnare nu tack och lov. men det har varit fyra intensiva r minst sagt. och tack fr dina ord, blir verkligen att tnka pa har hemma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.