Att ofrivilligt vilja ha fler barn

Idag skulle jag lägga över massa gamla bilder från min iPad till datorn, för att göra lite plats på plattan till appar och annat till barnen. Jag hade en period precis före, under och efter graviditeten med Ennis då jag använde iPaden flitigt, men sen gick jag mer över till dator och telefon och barnen har haft den.

För ett tag sen hittade jag massvis med bilder i plattan, bilder som jag trodde fanns på en hårddisk som jag inte kunnat hitta. Kanske finns det ingen hårddisk utan jag har lagrat allting där på iPaden, jag vet inte. Tycker fortfarande att det finns bilder som saknas. Jag har ju blivit lite snurrigare de senaste åren... why..? 😀

Men i alla fall.

Jag la över bilderna och snabbkollade lite.. klickade upp en av bilderna när jag hade Ennis i magen. Och en till. En när han var nyfödd. Och en till. När jag gick min första promenad med vagnen. Ultraljudsbilder och skärmdumpar från gravidappen. Bilder på mig och Johan från tillfällen jag minns, när vi berättade om graviditeten och var på rutinultraljudet för att bla få reda på att vi väntade en pojke. Och jag blev såklart nostalgisk. Men inte bara det.

 

Jag fick en känsla i kroppen som bara skrek - Jag vill inte att detta ska va förbi för mig. Att jag ska ha varit gravid för sista gången, fått mitt sista barn och genomgått min sista förlossning. Jag ÄR inte klar.

Men samtidigt vill jag inte ha fler barn. Jag har mina tre skatter (och tre bonusar på det dessutom) och det är FANTASTISKT men också intensivt. Speciellt med tanke på att de kommit till oss så tätt. Graviditeterna har tagit mycket på mig, och de senaste åren har det varit mycket. Mycket med barnen men också med att vara egna företagare. Nu vill jag kunna ta hand om de barnen vi har och göra deras barndom vacker och minnesvärd. Jag vill också hitta tillbaka till mig själv, utanför att vara förälder, och jag vill känna mig frisk och stark. Och jag vill jobba.

Så ett barn till är inget vi planerar. Eller tänker att vi ska ha. Jag har en hormonspiral insatt och den varar i fem år. Och Johan är dessutom 52 år.

Under hela året efter att Bello kom var jag nog helt övertygad om att det inte skulle bli fler barn. Jag kände det i kroppen. Jag har haft ganska lätt för att rensa, sälja och skänka grejer som är bebis- och gravidrelaterade. Men på sista tiden.. ja kanske att jag vill, fast.. om länge liksom.

Samtidigt vet jag att en graviditet till kommer bli jobbig för mig. Min  första graviditet var en dans på rosor, mådde hur bra som helst och hade aldrig ont. Men sen blev det mer under andra graviditeten och tredje hade jag riktigt mycket problem, ont och var STOR. Så en ytterligare graviditet skulle förmodligen innebära mycket foglossning och mycket åderbrock och svullna ben och fötter. OM jag skulle bli gravid igen skulle det behövas en tydlig plan med träning, kost, rätt skor och stödstrumpor, sömn osv osv. Det skulle bli ett projekt.

Men jag behöver ju inte tänka på det nu. För jag ska inte bli gravid. Och jag ska väl inte ha fler barn visst?

Tänk att man kan va sån, att man vill ha fler barn...ofrivilligt liksom. Jag uppfattar det som att många verkligen känner sig klara efter ett visst antal barn. Klart att de kan bli nostalgiska, men att de liksom inte alls tänker att de ska göra det där igen. Jag själv har tydligen väldigt svårt att se att jag är klar och undrar såklart om många känner så? Att man liksom bara får bestämma sig för att gå vidare i livet och se fram emot andra saker.

Svårt. Tack för att ni ville läsa. Det kommer nog fler tankar om detta framöver.

Nedan - Min första bebis, helt ny. Ennis.

60

60

20 thoughts on “Att ofrivilligt vilja ha fler barn

  1. Jag känner EXAKT som du! Vill inte vara klar men vill inte ha fler barn. Vill ha tid för de två barn jag har och även för mig själv. Innan barn två föddes var jag helt säker på att det skulle bli en sladdis om typ 8-10 år (vi är 26 och 28 år nu) men jag vet inte längre alltså? Jag njuter av att mina barn blir större och man kan umgås på ett annat sätt. Ska vi sen börja om från början igen? Sååå svårt!!

    1. Visst är det svårt! Känner också som du, att man ser fram emot när de blir äldre och man umgås på ett annat sätt liksom. Men jag tror man känner när/om det är dags för en till. Och om man bestämmer sig för att man vill så får man ju bara hoppas att det funkar 🙂 KRAM

  2. Känner igen det du skriver! Jag längtar efter att vara gravid igen, mådde jättebra förra gången!❤️ Nu har jag bara ett barn än och vet att graviditeter är väldigt olika, men just nu känner jag att det inte räcker med bara en till… Vill vara gravid minst två gånger till! 😇 Men det får tiden och livet utvisa! Men känslan av magen, bebisen där inne, längtan och väntan – så underbart! Tack för grymma inlägg och kloka tankar 😘

    1. Åh tack själv! Låter fint att du vill ha fler barn, du får väl börja med ett till 😀 Min första graviditet var också så himla härlig, hoppas din nästa också blir det! Kram <3

  3. Åh jag känner igen mig så mycket! Är gravid med tredje och det blir ganska tätt mellan 2 och 3 (21 mån ca) pga olika saker. Är så glad att vara gravid igen men också lite sorgsen pga detta blir sista barnet (är 36 år, har jätteroligt jobb som jag också vill vara på, en måste ju kunna ta hand om och ge alla barn utrymme både mentalt och fysiskt) Jag har alltid tänkt att tre barn blir perfekt (har själv två syskon) och hoppas verkligen att jag känner mig ”färdig” efter denna bebis. Jag har haft superbra graviditeter, tycker att förlossningen är typ det roligaste av allt och att nyfödda bebisar är det gulligaste jag vet….får de hur det blir….

    1. Åh <3 Förlossningar är något speciellt, jag tycker också att det är häftiga upplevelser som jag inte räds liksom. Efter Bellos förlossning vet jag dock att jag skulle behöva va i mycket bättre form om jag skulle göra det igen. Det var tufft, trodde huvudet skulle sprängas alltså. På riktigt! Men men 😀 Hoppas det känns bra efter trean nurå! Och lycka till <3 Kram

  4. Jag vill INTE ha fler barn! Jag är ”klar”. men samtidigt kan jag känna någon konstig sorg över att amma igen, att inte få ett till barn att hålla i famnen.. Mina graviditeter har varit ganska enkla, men däremot har mina förlossningar varit katastrof! Lever just nu med små barn och det är tufft, jag känner mig utmattad och vet inte alls vem jag är utan barn. Längtar lite till en tid när jag kan få mer utrymme så därför får det vara bra med tre barn 🙂

  5. Åh känner precis som du! Vi har två underbara barn men det är konstant fullt upp och att inte har sovit en hel natt på flera år gör liksom att jag känner att jag skulle inte orka ett till barn men samtidigt blir jag så ledsen när jag tänker på att jag aldrig mer kommer ha en bebis. Men jag längtar också tills barnen är lite större och vi kan ut och resa och göra saker. 🙂 Så det är så svårt. 🙉🙈🙊

  6. Jag har två barn och kände mig verkligen klar efter att vår yngsta föddes. Men sen slarvade vi med skydd och nu är jag gravid igen. Så det blev inte som jag tänkt mig ändå. Men det blir bra med en till!

    1. Vi var också (i alla fall för tillfället) nöjda med två små, så Bello är verkligen ett VA?! 😀 Låter härligt att ni ska ha en till bebis, det blir verkligen som en bonus, en gåva typ. Så känner i alla fall jag. Att det liksom bara är meningen <3 Stort grattis och lycka till! <3

  7. Min ploppa ut för 3 månader sen men vill redan ha en till. Men tror att det har att göra med att jag blivit snuvad på upplevelsen då sonen har ett handikapp så vi varit mycket på sjukhuset, fick planerat snitt. Så sniffa och gosa har vi inte kunnat gjort så jätte mycket. Sen spydde jag hela graviditeten men längtar ändå 😅

  8. Vi har 5 barn tätt. Men jag känner ändå igen mig. Vår yngsta blir snart 1 och jag längtar så det värker men min man känner sig klar. Det är svårt tycker jag…

  9. Kom in på det här inlägget av en slump. Dina ord gick rakt in i hjärtat. Jag har fick 4 barn på 4 år och jag är inte klar. Vårt ena barn inte finns med oss här på jorden, så bara tanken av graviditet och alla eventuella problem som kan uppstå får mig ofta att må extremt dåligt, men jag kan ändå inte låta det avskräcka mig.

    Jag har alltid drömt om en stor familj och rent kroppsligt kanske jag inte heller orkar mer egentligen. Min kropp har tagit så stor skada. Ändå är jag inte klar.

    Vi bestämde att en till får det bli, sedan får det vara nog. Men nu har tankarna börjar poppa upp igen att jag kanske ändå vill ha två till ändå. Jag har ingen aning om jag klarar det. Jag vet att kärleken finns där. Jag hoppas det blir som mitt hjärta önskar. Samtidigt kan jag ibland känna att jag bara vill lägga all tid, energi osv på de fantastiska barn som vi nu har. Så kluvet.

    Men efter nyår kommer vi försöka få ytterligare ett barn. Jag både våndas och längtar. Livets mirakel.

    1. Tusen tack för att du delar med dig av detta <3 Jag tänker att ni nog kommer känna hur ni vill ha det, det brukar nog falla på plats på nå vis. Fint att ni bestämt att försöka få ett barn till <3 Börja där <3 Önskar stort lycka till och hoppas att du och familjen har en fin höst <3 Kram, Kajsa Stina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.