Inte bara MAMMA – Min nya podcast!

Det är min nya podd. JAMEN PRECIS! Jag har blivit med podcast! Inte bara MAMMA" heter den och handlar om... det kan ni klura lite på tänker jag!

Idén har funnits under en tid och inte velat släppa taget om mig, och för att det hela skulle bli av började jag för någon vecka sen sätta några små bollar i rullning. Henrik Fexeus brukar tycka att det är en bra grej - Om man vill få något gjort är det bra att involvera massa andra människor för då ba måste man genomföra det. Annars är det så lätt att projekt skjuts på framtiden.

Så jag började pitcha min podd mot gäster som jag önskar och vips hade jag tre JA på bara några dagar. Studion är som ni vet inte helt klar, men jag tänkte att jag måste ju börja dra i mina trådar nån gång. Och att vänta på att jag ska kunna bygga färdigt.. ja, då blir det lätt att det inte blir av. Ett av JA:na kom från Micke Gunnarsson, och först såg det ut som att vi skulle hitta en dag längre fram i höst/vinter. Och så igår kväll, kl 22 när jag jag krupit ner, såg jag mailet från Micke. "Hej, jag har faktiskt en lucka imorgon eftermiddag".

Tror ni det blev fart på Nyponet eller??

Så idag blev det bygge av tillfällig studio eftersom mina riktiga draperier inte kommit upp än. Och Johan kom efter jobbet på SVT och riggade ljudet. Och sen kom Micke och gjorde det bästa premiäravsnittet jag vet. Tror ni jag är nöjd men något omtumlad ikväll? Jepp.

Men snacka om att det blev ett stort skutt i rätt riktning. Snabbt som attan var jag liksom igång på riktigt. Jag är SÅ himla glad och tacksam att Micke bara valde att gå på känsla och dimpa ner hos mig utan att egentligen veta särskilt mycket. Och att han gjorde det så spontant och nära i tid. För nu blir det ju prio på att boka datum för mina kommande gäster, och kanske till och med lansering något tidigare än planerat!

Sen kom min älskling tillbaka från tur på stan med en hel påse till med nördiga och nödvändiga ljudgrejer till mig och studion. Min man va?

Det blev en grym dag detta, trots två hängiga barn här på kvällen. Vab istället för bygge imorgon med andra ord. Men vad gör väl det, nu är jag ju igång!

Podcasten lanseras under november månad, håll utkik!

40

Idag fick hon va ”Bara Idde”

Jag brukar ju prata om att det är viktigt att få ”komma iväg” ibland och inte bara vara mamma. Få lov att vara bara jag. Endast ha ansvar för mig själv och mina egna toalettbesök, matintag och nu-skulle-jag-vilja-göra-detta-behov. För ju fler barn jag fått, och ju längre tiden gått utan att jag har kontakt med den där ”bara-jag-personen”, desto viktigare blir det. Annars går i alla fall jag under.

Och det handlar inte om att jag tycker mindre om min familj eller att jag behöver komma ifrån dem. Utan jag behöver bara få va en person ibland som inte tar hand om någon annan. Tar hand om mig själv. För när man får barn är det så lätt att alla behov, förutom de mest grundläggande, läggs åt sidan. Till och med de grundläggande behoven läggs till viss del åt sidan. Äter gör man nån gång sen, toalettbesök görs med sällskap eller under stress, sömnen… ja, det vet vi vad som händer med den.

Men det är ju bara vi själva som kan ta oss tiden. Ställa kraven och ge oss tillåtelse att bara få va oss själva, utan förälderansvaret.

Men hur är det egentligen med barnen?

Idag gick Idde tillbaka till förskolan efter att ha varit borta i flera månader. Nu senast på grund av hennes strul med blindtarmen, och innan dess var hon hemma i väntan på att Bello skulle opereras och ingen fick dra hem sjukdomar.

Hon har alltså varit ”Bara dotter” under ganska lång tid. Kanske kommer någon som läser nu tycka att såhär små barn mår bäst av att vara med sina föräldrar, att hemmet är det bästa stället för barnen att vara på fram till skolstart. Men jag tror inte det. Kanske för någon, absolut, men inte för alla. För vet ni vad som blev så tydligt efter att jag hämtat Idde på föris idag?

Hon hade fått va ”Bara Idde” – HELA dagen. Leva ut, vara en kompis, va efterlängtad som person och vän i gruppen - Vara sitt bästa jag. Utan att vara dotter. Hon var så uppspelt och lycklig när jag kom att jag blev helt varm i hjärtat. Hon hade haft en sån jäkla bra dag. Pedagogerna redovisade noll klag på ont eller orkeslöshet. Bara tummar upp.

Tydligast blev det när vi kom hem. För så fort vi kom innanför dörren föll hon tillbaka. Gnäll, sätta sig emot, klaga på ont, inte orka, inte äta osv osv. Och jag vet att barn ofta biter ihop på förskolan för att sen släppa på allt när de kommer hem. Men det var inte så idag. För jag såg i hennes ögon och på hela hennes kropp hur lycklig hon var efter dagen på föris. Och jag märkte så tydligt att det var dåliga vanor hon kom in i när vi kom hem. Inte ”äkta” ont eller ledset.

Det var skönt på två sätt. Skönt att veta att hon faktiskt är pigg och inte har så ont och är så trött som hon vill påvisa ibland här hemma. Och så skönt för att jag vill att Idde ska få va en härlig person. Känna att hon ÄR en härlig person. Inte för att jag och Johan inte visar henne det hemma, jag lovar er att vi lägger massvis med energi på det, men hon själv har så lätt att komma in i rollen som en som är krånglig. Det har liksom blivit hennes grej. Och visst har väl även vi den uppfattningen över lag, att hon är en liten krångel-maja (jag var också det när jag var liten), men vi gör verkligen allt för att inte ha den inställningen mot henne. Vi är oftast öppna, glada och börjar på ny kula för att ge Idde de bästa förutsättningarna att komma ur den där rollen. Men på sista tiden, när hon dessutom varit sjuk och helt ur form, har det blivit svårare.

Och därför är jag SÅ glad över hennes dag på förskolan idag och jag hoppas att resten av veckan blir lika bra. Så hon får tanka på lite av sitt ”Bara Idde”.

Ikväll fick jag frågan i dm på insta ifall vi tror att Idde har någon diagnos eftersom jag ofta beskriver henne som "svår". Vi tror inte att hon har den typen av utmaningar eftersom hon kan kontrollera sitt "svåra". På förskolan är det inga problem alls. Så vi tror helt enkelt att hon är en sån som behöver testa, och det riktar hon mot oss eftersom vi är hennes absoluta trygghet. Inget konstigt egentligen. Hon jämförs också med sina två klacksparksinställda typer till bröder och då behövs inte så mycket för att bli den krångliga.

Jag blev dock lite ledsen över att jag uppenbarligen beskriver våra svårigheterna mer än enkelheterna och det härliga. Det är kanske inte så konstigt eftersom det ofta är i det krångliga man behöver skriva av sig, höra era erfarenheter och kanske råd. Engagemanget blir större hos er läsare när det är utmaningar.

Men detta blev en påminnelse om att lyfta mer av allt det som är fint och roligt och vackert med vår unge, och det är ju det mesta. Hon vårt mest påhittiga, roliga och knasiga barn. Alltid med glimten i ögat. Sjunger, dansar och spexar. Hon går sin egen väg och är stark som bara den. Hon vet vad hon vill och ser till att det blir så. Jag är så himla nyfiken på hur hon kommer använda alla sina förmågor framöver. Älskade Idde.

 30

Fint med konstgjorda snittblommor?

Har ni sett hur fint man kan göra med tyg- och plastblommor från... IKEA?! Jomen det är sant, de har faktiskt flera fina ”snittblommor” nu. Jag är inget fan av konstgjorda blommor, men tänkte att jag skulle göra en bukett som kan stå i studion och va fin alltid sådär.

Så hittade jag dessa och satte ihop - inte helt tokigt va?

24

Hatar Halloween, men har en hemlig dröm…

Har jag fött ut två likadana barn?? Helt sjukt vad Ennis är lik Bello här ❤️ Den sminkade pussmunnen gör i och för sig att Ennis mun ser mer ut som Bellos pliriga, så det hjälper ju till lite. Men ändå. De blir mer och mer lika tycker jag.

I söndags blev det en snabb vampyrsminkning och det kommer med säkerhet bli fler läskiga ansiktsmålningar här komma de veckor. Ennis tycker det är spännande med läskiga grejer och jag går väl helt enkelt vänja mig. Jag gillar ju inte halloween.

Jag älskar att klä ut mig, men inte till läskiga grejer. Jac tycker det mesta med halloween är fult. Men vad gör man inte för barnens skull.. jag tänker i alla fall köra samma som alltid.

Clown. Har alltid varit och kommer alltid förbli. Jag har fortfarande en dröm att om få va clown.. med clownnamn och speciella tricks. Som kan sprida glädje till andra, utan att behöva tänka på vad folk ska tycka. Man är ju ändå sitt clown-jag. Kanske kommer det en clownvsriant av mig en dag, blev ännu mer sugen efter att Idde fick träffa sjukhusclownerna. Vi får se! Kanske på ålderns höst haha.

20

Varför är min ålder så intressant? + 3 HELT onödiga åldersfakta

Tänk att den vanligaste sökningen på mig är "NyponStina ålder". Jätteroligt ju 😀 Jag fattar inte riktigt vad det är som är så intressant med min ålder bara, är jag så svår att sätta ålder på? Ser jag äldre ut än jag är eller yngre? Jag har hört alla varianter genom livet men det skulle va spännande att höra hur jag uppfattas nu.

På bilden ovan är jag...hm... 20. Bilden nedan är typ ett år innan bara.

  1. Jag började dricka kaffe när jag var 13. Ungefär i samma veva fick jag för första gången frågan om jag hade barn. "Nä. Jag ÄR barn" minns jag att jag svarade. Jag uppfattades med andra ord ofta som äldre än jag var under min tonårstid.

2. Jag tog körkort när jag var 28 år. Väldigt sent kan man tycka, men grejen var att det liksom aldrig blev nå bra tillfälle innan dess. Jag började köra vid flera tillfällen men hade väl fokus på annat antar jag. När jag väl bestämde mig för att ta kortet var jag målinriktad och klarade allt på första försöket. När jag var i 18-årsåldern var jag helt övertygad om att körkort var sådant som andra hade, inte jag. Ungefär som jag tänkte kring barn. Blev ju inte heller riktigt som jag trodde. Bra med att ta körkort sent är att man har hunnit vara i trafiken ganska länge, sysslat med mycket baksäteskörning och lagrat vilka trafiksituationer som kan tänkas uppstå. Konsekvenstänket är också mer på sin plats och det hjälper ju till såklart.

3. Jag skaffade långa rödlackade (egna) naglar när jag gick i trean. Alltså i lågstadiet. Jag tyckte det var så obehagligt när mamma klippte mina naglar så hon lät mig vara ifall jag lovade att fila dem. Och det gjorde jag. Fast jag lät dem växa också, och målade dem med tre nagellack jag fått av min kusin Karolin. Jag hade riktiga damhänder med andra ord.

Gissa ålder på denna då!

31