Tack mamma + Vi för 10 år sen

Jag kan inte riktigt beskriva hur tacksam jag är att jag har mina familjer. Min gamla och min nya liksom. Jag är ju faktiskt lika mycket barn till mina föräldrar som jag är fru till Johan och mamma till mina barn. Jag är också en sån vuxen som har ständig kontakt med min "gamla" familj. Jag och mamma hörs liksom varje dag, på ett eller annat sätt. Jag fattar inte hur jag skulle kunna va utan det.

Jag har alltid varit självständig. Klarat mycket själv. Såklart fått hjälp av mina föräldrar med olika saker (att flytta hemifrån, renovera lägenhet, köra grejer hit och dit osv), men ändå klarat mig ganska mycket själv. Mina föräldrar har gärna velat komma och hjälpa många gånger, men vi har alla till slut känt att det nog går bra ändå. De bor ju långt ifrån oss och mamma jobbar fortfarande om dagarna. Så det är inte bara å komma hur som helst.

Men tänk då, att min mamma kände precis samma som jag nu, att nu fanns det inget annat. Om det skulle behövas någon gång så var det just precis nu. Och så ordnade hon så hon kunde komma.

Och mitt i allt strul och sjukdomsgrejs så har denna veckan varit fantastisk. Nära liksom. Och barnen har uppskattat det så mycket. Att ha mormor med i vardagen, utan förväntningar egentligen.. utan bara va och hjälpas åt.

Så fint.

Och ja, bilderna i detta inlägget är alltså nästan tio år gamla. Tänka sig.

Imorgon ny vecka och ytterligare ett steg mot "vanligt" liv. Idde får va hemma lite till men pojkarna ska på föris. Det ska nog gå bra, även om man redan vant sig lite vid att ha lilla mor här som stöd i allt. Tur att hon finns på luren <3

Och tur att jag blivit lite mer bekväm framför kameran senaste åren (se den obekväma varianten nedan haha).

33

33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.