Vilka färger är mest jag och Johan? Min amatöranalys efter träffen med Annika R Malmberg Hamilton

Men hallå alla fina följare och läsare och lyssnare och tittare (fan vad många kanaler jag tramsar runt i egentligen). NÅJA! Nu har jag släppt poddavsnitt igen efter en veckas frånvaro, ja ni vet ju varför. Denna hemska influensan alltså.

Jag tänker att man har mest ut av detta inlägget om man första gjort något av följande:

  • Lyssnat på senaste avsnittet av Inte bara MAMMA, med framgångsexpert Annika R Malmberg Hamilton. Om ni inte hunnit - Gör det HÄR eller i podcastapp.
  • Läst någon av Annikas böcker, gärna den senaste "Make it work"
  • Har lite kännedom om Insights discovery, eller färgerna i alla fall, sen innan.

Jag är  bekant med Annika sen många år tillbaka, har jobbat en del med henne och känt till det här med färgerna sen 2013 ungefär. Det var ju inte lika utbrett då, nu känner väldigt många till detta med färgerna. När man lyssnar på avsnittet börjar man ju helt automatiskt klura på vilka färger ens partner har, ens barn, föräldrar och vänner – kanske arbetskamrater. Och så vilka man själv har! Och jag tycker att uppfattningen om mig själv, och mina färger, har förändrats över tid. När jag lyssnade på Annika första gången, 2013, trodde jag att jag helt klart var en eldröd person, med inslag av solgult. Nu ser jag det annorlunda.

Ibland är det några av er som frågar om min och Johans relation, hur vi får det att funka och håller den sk gnistan vid liv (eller är det lågan? Jag vet inte. Skitsamma vilket). Här kommer i alla fall en liten sån amatöranalys av mig och sen Johan, och därefter vad jag tror är våra svagheter respektive styrkor i relationen. Hoppas ni tycker det är kul!

Jag skulle säga att jag har mest solgult, en aning mindre av det havsblåa och ungefär lika mycket, eller lite mindre av eldrött. Skogsgrönt är inte riktigt min färg, om jag ska va ärlig. Det gula i mig syns genom att jag gärna står i centrum, inte har några problem med att synas och höras. Jag är ofta spontan och positivt inställd och hoppar gärna på nya projekt. Om jag har sökt ett jobb på annan ort har jag inom loppet av en halvtimme letat upp vilket hus vi ska köpa på nya orten, hur vi ska lösa det med pendling första tiden och vad som behöver göras inför försäljning av huset vi bor i nu. Spontan och sugen på nya idéer med andra ord.

Den blåa sidan i mig är väldigt bra att ha som motpol då jag efter en idé är ganska bra på att planera ordentligt för genomförandet (ibland så mycket att jag aldrig kommer till kritan och GÖR), men listor är helt klart min grej. Jag gillar struktur, ordning och reda och att organisera. Och ni följer vet att vårt hem gärna är uppochnervänt och ganska stökigt ganska ofta – men om man har tusen bollar i luften, som jag har, måste man göra avkall på vissa grejer. Det blåa hos mig har förr i tiden gjort mig ganska oflexibel, men den biten har jag övat på. Speciellt efter att ha varit gift med en man som är journalist. Det är snabba puckar och flexibilitet som gäller där. Och om man dessutom driver eget företag, och har massa barn ihop, är det ett måste att va flexibel.

Den eldröda sidan hos mig är den som säger KÖR! För när jag väl bestämt mig för att genomföra något, då brukar det bli så. Att ta körkort under sommaren för två och ett halvt år sen är ett sådant exempel. Jag bestämde mig, tog mina lektioner, läste teorin, gjorde proven och KLARADE DET! Så jag kan va effektiv som bara den ibland och suuupernogrann stundvis (när jag målar en vägg tex) medan min gula flummiga sida ibland får styra och låta saker skena iväg lite. Den eldröda sidan hos mig kan också ibland va lite dominant och inte kunna se andras perspektiv, eftersom jag vet att mitt är bäst.

Nåja!

Om Johan, min man, däremot ska måla en vägg är han klar på tre timmar med samma vägg som hade tagit mig tre dagar. Att maskera är ju bra, men man behöver inte va så petnoga, det viktiga är ju att det blir gjort. Om han ska måla en vägg kommer han ofta på det på morgonen samma dag som han vill göra det, och sen gör han det. Det är det gula och röda hos honom, där solgult är starkare och det eldröda något svagare. Sen har Johan en mycket större portion skogsgrönt än vad jag har. Han är otroligt inkännande och mån om andra människor. Det var den gröna sidan som talade så starkt till mig när jag bara kände att han var mannen jag ville ha barn med. Han värnar mycket om att vara tillsammans med de personer som betyder något för honom, men har också det solgula som gillar att stå i centrum och underhålla och informera. Om jag har dåligt med skogsgrönt i mig har Johan ganska lite av det havsblåa. Och det är ofta där vi krockar. Jag kan tycka att Johan är förhastad medan han tycker att jag ibland är omständlig och planerar för mycket. Johan är mer flexibel än vad jag är men också den som inte mår lika dåligt av oordning. Framför allt möts vi i våra solgula sidor, som nog är störst hos oss båda. Kreativiteten!

Vi älskar att vara kreativa tillsammans, har tusen idéer och är ganska bra på att tro på dem. Vi är spontana båda två men har ändå en förmåga att va realistiska. Den gröna sidan hos Johan gör att vi står våra barn lika nära känslomässigt, även om jag har spenderat mer tid med barnen. Han är otroligt mån om att stå sina barn nära och vårda relationerna till sina barn, så även det är en faktor till att vi trivs med vårt liv ihop. Även om jag inte har lika mycket skogsgrönt i mig som Johan, är jag också ganska bra på att läsa av och känna in vilket gör att vi gärna pratar och kommunicerar när något känns tokigt. En av våra styrkor.

Jag analyserar nu även mina barn för fullt såklart, men det drar jag inte i detta inlägget eftersom det redan är ett sjukt långt. Det får ploppa upp vid ett senare tillfälle helt enkelt.

Om ni inte redan gjort det – fundera lite på vilka färger som är dominerande hos just dig, din partner, dina barn och vänner. Det är himla roligt, men framför allt supernyttigt för att öka förståelsen för varandra. Och självklart ska ni ju läsa Annikas senaste bok ”Make it work” som handlar om färgerna i privata relationer.

Gillade ni avsnittet? KRAM

10

När drömmarna blir en flykt

Jag funderar mycket över drömmar just nu. Men vad är det egentligen? Drömmar. Är det en längtan till något eller en längtan bort ifrån något? Ibland kan det vara svårt att urskilja.

Jag kan ibland uppfatta mina så kallade drömmar som en flykt. En flykt ifrån något, för att slippa ro det i hamn. För att slippa färdigställa. För att slippa misslyckas. Det är lättare att börja drömma om något annat, istället för att göra det bästa av den situationen man har. Den situationen som kanske varit en dröm för inte så längesen, men som man glömt bort att man längtat till. Kämpat för. Lyckats med.

Jag är en person med drömmar och mål. Jag drivs av det. Jag gör upp planer, har visioner, driver och kämpar. Det är bara sån jag är, och det är inget fel med det. Det som är fel är att jag missar att njuta av det som är. Under tiden. I perioder är jag bättre på det, för min medvetenhet har ökat under de senaste åren, men jag tappar bort det lika ofta.

Som nu. Nu är jag helt borttappad. Borttappad i tusen drömmar, inlindad i livets vilja och min oförmåga att kontrollera vad som händer. Att jag börjar tvivla på mina mål och visioner när jag ligger sjuk i influensa är kanske inte så konstigt. Samtidigt är det nu jag börjar förstå att livet kanske vill något annat med mig, än det jag går och tror att jag vill.

Jag vet inte.

Det är svårt att tänka en klar tanke när man inte andats frisk luft på en vecka, är trött i både kropp och huvud och liksom avstängd från verkligheten.

Det är kanske nu jag bara ska släppa taget. Låta kroppen bli frisk och sen bara åka med. Låta lusten ta över, släppa alla tankar på "verkligheten" och låta det gå dit det går. Låta drömmarna få leva sina egna liv ett tag, utan att försöka kontrollera dem. Och om jag hamnar någonstans där jag tvingas "drömma om", då får jag väl göra det då. Men jag behöver inte drömma om riktigt än.

Tänk. För två och ett halvt år sen brottades vi med känslorna inför att Ennis skulle gå på förskolan och var en pojke som tyckte om klänning. Jag var livrädd för vad han skulle få höra men ville såklart att han skulle få va precis som han var.

Då visste vi inte att Ennis skulle lämna klänningstiden bakom sig ganska snart och vi inte skulle behöva bekymra oss.

För ingenting vet man. Det skulle va skönt att bara vila lite i den tanken. Ingenting vet man och det får bli som det blir.

14

När Idde hittar på hyss

Godmorgon (eller förmiddag kanske) på er 🙂 Redan igår morse var Idde piggelin sånär som på lite förkylningsgrejer och ett rött öga. Full fart från start. Självklart är jag glad att hon repar sig fort, men lite halvjobbigt när hon kör om mig i friskhet och jag inte orkar med tempot...

Det är verkligen en liten Lotta / Emil / Madicken / Pippi vi har här hemma. Igår när Ennis och Bello sov på dagen ville jag passa på att slumra lite också. Jag försökte bädda ner mig och Idde i soffan framför just Madicken (ingen slump att vår lilla älskar att titta på dessa karaktärer kanske...) men Idde kunde inte slappna av och for runt som ett skållat troll. Hon började ta fram pennor och papper och det var ju bra tyckte jag. Kan du sitta där och rita lite och titta på Madicken så kan jag få slumra några minuter bara.

Jovisst.

För det första var det rätt svårt att slumra över huvud taget eftersom Fia-Lotta for upp och ner från knarrande stolen, hämtade och tappade saker, slängde alla korkarna till tuschpennorna på golvet osv osv. Och för det andra...

... man kan tydligen inte somna en kvart när Idde är vaken själv.

"Jag är Poppy!" sa hon med ett leende när jag vaknade. Sträckte fram en fin teckning som hon knåpat ihop till mig och var supernöjd med sitt tuschmålade ansikte. Vad gör man liksom 😀

Till detta var det också utklädning med utekläder, dvs ett halvt kilo sand på vardagsrumsgolvet.

Sånt är var det hela dagen sen, och jag älskar verkligen hennes kreativitet. Men när man är sjuk själv, och ska ta hand om resten också, så orkar man till slut inte. Så i slutet av dagen var jag ganska trött på hennes idéer av olika slag. Det var ju verkligen inte bara "härliga och påhittiga" grejer, om man säger så.

Johan jobbade igår och som ni märker så gick det ju sådär för mig hemma med kidsen. Nu blev det jobb för honom även på helgen så jag har idag och imorgon framför mig, att rodda med barnen. Jag ska verkligen skärpa till mig, och göra så det blir bra trots att jag mår rätt pissigt.

När du tror du gör ditt bästa - Ansträng dig lite till.

Nu ska bara den här korven vakna och sen är vi igång alla. Idde har vaknat på sämsta möjliga humör, Ennis är pigg (efter att ha sovit hela dagen igår) och jag har bomull i huvudet, ont i tandköttet, kliande och ömmande munsår på hela högerkinden och tilltäppt näs- och halsparti (om ni förstår vad jag menar utan att skriva för äckliga saker). Trycker nog i mig några piller för att öka förutsättningarna för en bra dag.

Om inte annat måste man bli på lite härligare humör genom att titta på dessa bilderna på Idde från igår. Lilla ungen <3

Ha nu en fin helg, och hoppas att ni är friska i alla fall! KRAM

23

PANGSJUKA – Så mår vi nu

Ja det har varit lite tyst här senaste dagarna och de som följer på Instagram  vet att vi är sjuka i influensa här hemma. Det började med mig i måndags eftermiddag. PANGSJUK på natten med över 40 graders feber och tokfrossa. Och sen liggandes i några dagar med feber, huvudvärk och stel och öm kropp. Och förkylning. Och sen munsår på hela högra kinden. Kul.

Men värst är såklart att barnen, en efter en, blev sjuka. Första Idde, sen Ennis och så Bello. Inom loppet av ett dygn. Så ni förstår kanske varför det varit tyst här. Hög feber på alla små och helt utslagna. Tur att Johan förmodligen är immun (vi tror, när vi tänker efter, att han hade influensa förra året) och har kunnat ta hand om oss. Idag var han iväg på jobb men det gick ganska bra för mig att ta hand om barnen. Ennis sov till 15.30 men annars har de andra två varit piggare idag.

Världens sötaste och snorigaste Lill-Bello med Draken som han fick i julklapp. Jag önskar att jag hade bättre tålamod men just dessa dagar är det svårt. Bello är i en ganska krävande ålder och det krävs en del tålamod för att palla. Så idag var jag kanske inte den roligaste mamman men hoppas att jag mår lite bättre imorgon och ha lite mer ork och energi.

Nya tag. Det är fan inte alltid så lätt.

15

Vi gör det inte för att vara elaka + Detta fantastiska gjorde vi idag (VLOGG + Foto)

Hej kompisar! Hoppas ni har haft en fin helg <3 Vi gjorde ett klipp till YouTube förra söndagen och alla tyckte det var roligt, särskilt barnen. Så kanske blir det söndagsklipp framöver - INGEN VET eftersom vi är lite opålitliga just på Youtube... Vi frågade också i förra klippet vad ni önskade till kanalen och fick massa bra kommentarer, TACK!

Det var dock en person som tyckte att vi ingav falska förhoppningar till våra trogna följare när vi frågar vad ni vill se och det sen kanske inte blir något. Och jag fattar det! Att man kan bli besviken. Men vi gör det inte av elakhet - JAG LOVAR. Varför det blir så pratar jag om i dagens söndagsklipp som blev en såndär helt naturlig spontan vlogg från vardagen. Det som de flesta av er vill se mer av.

Så välkomna in i vårt liv igen, jag hoppas att vi kan va lite konsekventa framöver och fortsätta bjuda in er just via YouTube. Annars finns vi ju alltid här på bloggen och på Instagram. Och podden.

Idag undrar vi vem av barnen som är mest lik mig och vem som är mest lik Johan... vad tycker ni?

Ni får se vårt helt ÖVERSTÖKIGA men mysiga hem med glada barn som studsar på nåt som även jag börjat använda. Vad kan det vara?

Bello visar tänderna och vad får egentligen barnen göra, av en ren slump, nere vid vattnet?

Och vet ni vad glad jag är för att vi kom ut på äventyr även denna helgen! Vi skulle ju bli bättre på att va aktiva i vår livsstil (alltså fysiskt, aldrig att vi inte har något att göra direkt haha), och idag kom vi iväg till Nyfors och grillade korv! Det får ni också se i klippet!

Kika nedan vetja!

Imorgon kommer jag berätta mer om var Johan har varit senaste veckan och vad jag haft för strategier för att klara alla barnen ensam under veckan (och vad jag misslyckats med..). Kram på er och ha en fin kväll!

17