Han och jag – Så lever vi just nu

Minns ni att vi hade femårig bröllopsdag i september förra året? Och att jag överraskade Johan med att vi skulle bli fotade av min vän Johanna som är fotograf under namnet Wolff Weddings? Ni minns såklart, det var ett sånt fint dygn vi fick tillsammans, med övernattning på slott å allt!

Men så kom jag på i dagarna att jag bara visat några av bilderna från fotograferingen! Så här kommer massa fina bilder som Johanna tagit, varvat med tankar om min och Johans relation just nu. Och Johanna är ju bröllopsfotograf, så om det är någon som blir nyfiken - kika in på Wolff Weddings och se fler av Johannas underbara bilder <3

För tillfället ses jag och Johan väldigt sällan. Har vi tur blir det en gång i veckan, med ibland går det det nästan två veckor. Och nej, vi har inte separerat, såklart! Men de jobb som har kommit till oss nu under våren har varit Johans. Och just nu jobbar han med två projekt som båda innebär resor, mest inom Sverige men för långt ifrån hemma för att vi ska kunna bo ihop.

Så vi är ifrån varandra mycket just nu, under sex veckor. Det blir mycket jobb för Johan, och mycket familj för mig. Och det går bra, vi har gjort det förr. Men vi lever lite som i olika världar. Jag bygger upp vardagen efter mina villkor här hemma medan Johan är ganska bortkopplad från familjelivet just nu.

Och vi är ju, som ni vet, i en förändringsfas just nu. Vi gör förändringar i företaget och vårt arbetsliv och framtiden är lite oviss. Spännande men oviss. Och jag har det lite tufft i knoppen nu, det är mycket som rör sig där uppe, men ändå tycker jag att vi får ihop det.

Givetvis önskar varken Johan eller jag att vår situation ska va såhär uppdelad och... gammeldags liksom. Jag är hemma med barnen medan Johan jobbar. Men för oss gäller det att hela tiden anpassa oss efter vilka jobb som kommer till oss, och då kan det bli såhär.

Men vet ni vad hemligheten är, för att få det att funka?

Acceptans. Och förståelse.

Att acceptera att situationen är som den är, ÄR nödvändigt. Annars blir man missnöjd, bitter, enkelspårig och oflexibel. Ledsen, arg och deppig. Att acceptera betyder inte heller att det alltid måste va som det är nu - Om ett år kanske det ser annorlunda ut. Det viktiga är att ha ett öppet sinne och va flexibel på lång sikt. En dag blir det plötsligt min tur att jobba mer, och Johans tur att äntligen få spendera mer tid med barnen.

Som han längtar efter det.

Och så förståelse. Förståelse för den andres vardag och verklighet. Vi lägger mycket energi i det vi ägnar oss åt, och en klassiker är ju att den som jobbar mest tycker att den som har hand om familj och hem har det "lyxigt" - och tvärtom. Men vi ser det aldrig så. Vi vet att det är lika krävande båda delar. Att ta hand om fyra barn, hem och hus ensam är rätt tufft ibland. Och att jobba 12 timmar i sträck nästan utan paus, bära tung utrustning från plats till plats och alltid ha koncentrationsläget på - det är också tufft.

Men om vi kan sätta oss in i den andres verklighet blir det bra. Vi stöttar varandra och försöker ge den andre vad den behöver. Och när Johan är hemma försöker vi vara tillsammans så mycket det går. Vara nära och inte ha för höga förväntningar på hur det ska va när vi ses.

Så är det för oss just nu. Men snart kan vi börja på ännu ett nytt kapitel, och det ser jag verkligen fram emot. Det är alltid spännande att leva ihop med Johan, vi vet aldrig vad vi hittar på! 😀

43

Att aktivt låta livet ta en annan vändning

Vet ni. Jag är ändå så jäkla stolt över att ha vågat fatta detta beslutet. Att aktivt låta livet ta en annan vändning, även om det är jobbigt. Jag skulle kunna klamrat mig fast ytterligare en tid, om jag verkligen hade velat, men både jag och Johan kände så starkt att vi var tvungna att göra denna förändringen för att inte köra fast helt. Dels ekonomiskt men framför allt motivationsmässigt (finns det ordet ens..?).

Redan nu känner jag att det börjar hända saker i mig, även om jag stundvis tycker det är ganska jobbigt att vara i detta mellanläge som är. Snart hoppas jag att vi kan få de sista bitarna på plats med överlåtelsen av lokalen för det är då som jag kan gå vidare på riktigt. Nu när beslutet är fattat vill jag nämligen inget hellre än att avsluta detta kapitlet.

Vi håller på att successivt sälja av grejer, flytta hem och köra saker till förrådet. Det är ganska skönt att göra sig av med saker och liksom rensa lite i livet. Det är det jag gillar med tiden som är just nu. Att rensa upp och förenkla. För att kunna "börja om" lite.

Jag är så otroligt lycklig att ha denna personen i mitt liv. Han är min partner i allt och vi driver vårt liv som ett stort kreativt projekt. Och det är så himla roligt. Imorgon tänkte jag plita ner några ord om vår relation just nu, vad som är positivt med situationen och vilka utmaningar vi har <3

Jag har också lite nya planer på gång, som jag hoppas kunna dela med mig av till er snart. Om jag vågar. Vi får se!

45

Projektet har börjat, denna färgen blir det i sovrummet!

Halloj! Idag började jag på måleriprojektet här hemma - Sovrummet ska ju få ny färg! Men det blev inte riktigt som jag tänkt... Precis när jag skulle sätta igång ringde de från förskolan och sa att Bello var lös i magen, så det var bara att sätta sig i bilen och köra och hämta allihopa.

När vi kom hem var det mat och sen sovdags för Bello, så vi tajmade ändå ganska bra trots allt. För det gjorde att jag faktiskt kunde måla.

Bello verkar ha reagerat på gårdagens mat (med bönor och kikärtor mm) för han har matlust som vanligt och är pigg och glad. Så det blir nog förskola för alla imorgon igen.

Här har vi sovrummet i förmiddags, innan jag började. Vi har möblerat om ganska friskt där inne senaste året så detta är verkligen inget som har varit permanent. Garderoberna har på sista tiden stått i mitten av stora väggen, med klädställningarna på vardera sida. Och så Bellos säng där till höger där garderoberna står nu. Men i natt fick han sova inne hos Ennis och Idde.

Vi har funderat hit och dit med kommande möblering här och jag har fortsatt funderingarna själv idag när Johan varit i Göteborg. Och just nu är planen att flytta tillbaka sängen med sänggaveln mot andra väggen, så man ser sängen när man kommer in. Det blir mer rätt för rummet och känslan man vill åt när man kommer in i ett sovrum. Och jag tror att jag fått till det med planeringen av resten som ska få plats i rummet...

På stunden Bello sov hann jag göra första strykningen av dessa två väggar och ikväll ska jag göra andra (när barnen sover). Det är nämligen mot dessa väggar garderoberna kommer stå, så de är prio eftersom vi ska byta garderoberna imorgon.

Väggarna i vårt sovrum är målade med nån strukturfärg som är skittaggig och jag har svurit många gånger över såriga knogar som man råkat dra i. Egentligen skulle vi vilja bli av med det, men det blir för stort projekt att plasta in möbler och slipa ner. Så jag målar på. Och jag gillar faktiskt strukturen mer och mer, men hatar fortfarande att man skadar sig... Skitsamma!

Lampknappar och vägguttag bytte vi i hela huset för ett tag sen, och det ska bli skönt att de äntligen får komma till sin rätt.

Okej, vill ni se vilken kulör det blir?!

Här är den! Fotad i kvällsljus tyvärr, men ändå. Fin va? Självklart kan man inte riktigt bedöma på en titt ner i en färgburk, men man ser ju att det inte är rosa eller gul färg i alla fall. Nyansen hittade jag hos Jotun men köpte den sen från Beckers faktiskt. Tydligen kunde de bryta en exakt likadan som Jotuns på Bauhaus, och eftersom jag faktiskt behövde va lite ekonomisk denna gången blev det Beckers.

Kulören heter Pilasterblå 4017

Och nu sitter som sagt första lagret där. Tänk vad det alltid blir annorlunda när det kommer upp, även om man sett rum på bilder så blir det ändå eget i det rum man målar. Men attans vad fint det kommer bli alltså! Jag är så glad att jag äntligen gör detta, och kan inte för mitt liv fatta att vi bott här i fyra år utan att måla väggarna. Men ja.. vi har ju haft en del annat för oss i och för sig...

Barnen gillade färgen jättemycket och tyckte att det var spännande att följa arbetet. De är ju ganska pyssliga och intresserade av vackra saker, så det känns himla kul för en sån som mig <3 Här ser färgen helt annorlunda ut, så det blir verkligen spännande att se hur den beter sig när alla möbler och detaljer kommer på plats.

Som ni ser är socklarna jätteslitna och idag bestämde jag mig för att måla dem, taklisterna och dörrfodret i samma färg som väggen. Så imorgon blir det en sväng till Bauhaus igen för att köpa snickerifärg, för att resultatet ska bli så hållbart som möjligt. Sen får vi se om dörrarna även målas in i samma nyans eller kanske en annan... Man vet aldrig vad som flyger i mig 😀 Spännande!

Kram på er!

22

Vilket rum är näst på tur?

Godmorgon! Elle va? Är det kväll? JAHAAAAA... Somnade visst lite med barnen...hmpf. MEN! Hoppas att ni har haft en mysig helg allihop! Vi har haft superhärligt (men också bråkigt såklart) med dans och besök hos farmor Sonia på lördagen och sen hemmafix och ute-utan-"vad-tråkigt-och jobbigt-det-är"-känslor. Helt fantastiskt vårigt, lite sådär i förtid liksom.

Nåja! Efter dagens möte med revisorn, lunch med min käre partner och sen planering av diverse projekt blev det en sväng till Bauhaus för min del - EGENTID!! Lite plötsligt bestämde vi nämligen att vi skulle måla en vägg i vårt sovrum...

Grejen är att vi ska byta garderober mellan Alberts rum och vårt sovrum (detta är en äldre bild när vi hade hyllor, men på sista tiden har vi haft garderober där i mitten) och då kom jag på att vi lika gärna kan passa på att måla väggen bakom innan vi trycker upp större garderober fulla med kläder... Så ja. Vi fick tummarna ur och bestämde kulör och sen åkte jag och köpte färg. Vi och möblera om alltså. Vi gör det typ... alltid.

Men men.

Det kommer bli SÅ fint! Och äntligen gör vi något av våra planer för det här huset - man måste bara bestämma sig!

Jag lovar att följa upp imorgon, så ni får se lite mer. Vi har ju redan börjat röja undan från väggen så någon riktig såndär före-bild blir det inte... Men ni ska få se hur fint det blir sen!

Godkväll från trött vimmelkantig människa (se nedan).

27

En vinst och en förlust – På Alla Hjärtans Dag

Hej hörni! Glad alla hjärtans dag! Idag uppdaterade jag min sida, jag vet ju att den krånglar massor och att man ibland inte kan se senaste inlägget tex. Så då tänkte jag att jag får väl uppdatera då. Det är ju såklart bra MEN, det är helt ny miljö att jobba i (och säkert mycket bättre i längden) men jag har inte satt mig in i det än. Så OM detta inlägget blir konstigt på något vis, håll ut! Jag ska lära mig nya miljön så snabbt jag kan 😀

Jag tror dessutom att denna nya miljön och redigeraren kommer passa mig perfekt då den påminner om ett annat verktyg jag använder, till Inte bara MAMMA-sajten tex (Squarespace heter det verktyget och det är så enkelt och bra!) Nu kanske jag äntligen kan bygga en sån sida jag vill ha! Vi får se.

Idag var det ju Alla hjärtans dag och vi firade med hjärt-plättar. Jag målade hjärtan på kinderna när jag skulle hämta barnen, men det var tydligen inte så himla speciellt. Mina barn är liksom vana vid att jag är SUPERTOKIG så två små hjärtan på kinderna var ju... som vanligt...typ.

Igår och idag har jag varit i vårt förråd och sorterat mitt tyglager. Bestämt vad jag ska behålla, vad jag ska sälja och vad jag ska skänka bort. Och så kört hem det mesta som jag ska behålla. Så nu är hela hallen full med tyger. Hjälp. Ska organisera in det i min lilla skapar-garderob där uppe under helgen. Jag har inte visat er än, men jag har fått ett eget "rum" kan man säga (eller ja, garderob). Kommer visa er när jag fått lite ordning där.

Det ska i alla fall bli riktigt skönt att bli av med lite tyger som jag ändå aldrig kommer använda. Jag rensar ju i livet, ni vet.

Är det någon som är intresserad av ett litet tyglager så tjoa till! Jag kan skicka bilder 🙂

Idag hände två grejer. En bra och en dålig. Eller ja. Den dåliga var inte så farlig. Skrapade två trisslotter och vann inget 😀 Den braiga grejen var att vi har hittat en som vill ta över vår lokal - och vi ska skriva papper imorgon! Jag är lite spänd, måste ju åka dit själv eftersom Johan är iväg, men jag ska nog reda det. Har ju hjälp av mäklaren som tur är.

Men sen blir det ju liksom definitivt. Vi lämnar en era bakom oss, även om vi inte flyttar ut på studs. Men det är ändå ett steg i en riktning som känns ny och lite spännande. Man vet inte vad som ska hända.

Förresten. SKÖNT att jag inte är ensam om att va trött och ha svårt att få tummen ur. Någon skrev en sån bra kommentar, att man har alla sinnen på sin vakt när man är med barnen så när man inte är med dem slappnar man av och då blir det liksom sådär trögt. Det stämmer ju så himla bra.

Jaha, nu får vi se om detta inlägget ser normalt ut eller om det blir kaos.

Kram på er, och hoppas ni har haft en fin alla-hjärtans!

24