8 anledningar till att det är kris

... och vi vabbar oss in i februari! Stackars lille Bellan som åker på allt. I natt hade han 39,3 i temp och var mycket ledsen... hostade och grät. Han har haft feber på dagen idag också men är uppe och lite halvpigg sådär, trots allt. Ennis och Idde fick stanna hemma eftersom Bello var så dålig på natten och jag inte ville åka iväg med honom för att lämna de andra två. Johan började tidigt och dessutom skulle vi behövt skotta fram bilen.. Så ja. Hemmadag idag.

Jag tänkte dela med mig av lite tankar kring det här med att vi gör oss av med lokalen, och att jag har nån slags kris. Proffsbilderna är från eventet jag pratade på förra veckan.

Om ni inte läst om beslutet, och vad som ligger bakom, kan ni först göra det HÄR. Annars blir det kanske obegripligt. Men i alla fall. Här kommer lite historia.

Jag och Johan träffades på försommaren 2011, då bodde jag i Malmö och jobbade som jeansansvarig på Carlings. På hösten flyttade jag till Gotland för att plugga till föremålsantikvarie, något jag gjorde på impuls efter att ha fått reda på att en bekant skulle läsa det - och jag blev sugen.

Väl på Gotland både trivdes jag, och inte. Jag bodde i ett gulligt hus utanför Visby (som jag hyrde av min kusin och hans familj) och cyklade in till Visby om dagarna. Jag trivdes med boendet, helt okej socialt och jag hittade ett sällskap att dansa Lindy hop med och kvällskurs att gå. Och jag trivdes med Visby. Men utbildningen kändes... inte på tillräckligt hög nivå. Det var ibland som att va tillbaka på högstadiet med grupparbeten och kändes lite forcerat. Att utbildningen var ihopsatt med nöd och näppe typ.

Så jag kände ganska snabbt att jag inte ville lägga tre år av tid, energi och lån på en utbildning som inte höll måttet. Och så ville jag ju givetvis komma närmare min kärlek. Så i januari 2012 flyttade jag till Johan i Stockholm och på försommaren hittade vi vår lokal. Johan ville kasta loss från sitt jobb på UR och starta eget och jag ville öppna butik och ateljé. Så vi hittade en perfekt lokal där vi kunde kombinera det.

Det känns verkligen som en annan tid det där, känns som så längesen... det var då. Sen har det hänt massor på vårt ställe. Men först några tillbakablickar till..

I början av 2013 blev jag gravid och i november kom Ennis. Och i samband med det slutade jag att ha öppet regelbundet i butiken. Jag fortsatte ta klänningskunder för fest och bröllop och hade min ateljé kvar.

Men sen kom idén om att göra ett föräldraskapsprogram och Expressen TV nappade. En säsong med "Hej Bebis" och sen över till Aftonbladet för att fortsätta som "Älskade unge". Jag började som programledare och ökade sen på med att jobba med research och till slut även som producent. Vi hade flera produktioner igång och jag jobbade så mycket som jag kunde, med bebisar som avlöste varandra.

Successivt under åren blev vårt ställe mer och mer ett produktionsbolag helt och hållet och min ateljé stod mest ihoptryckt i ett inre rum för att sen flytta till ett förråd. Både jag och Johan har jobbat med TV-produktioner, content för sociala medier och filmer till företag. Jätteroligt!

Men de senaste två åren har vi blivit lite trötta. Det var mycket för mig med Bello i magen, väldigt tungt och begränsande. Och när han sen kom var det mycket med hälsan både för mig och bebisen. Och sen dess har vi haft det rätt tufft med sjukdomar och energi som försvunnit mer och mer. Vi har börjat jobba mer och mer med mindre frilansuppdrag och lokalen på Sofiagatan har nästan förfallit. Förra hösten och våren var vi knappt där och stället fylldes mest med grejer som vi inte visste var vi skulle ha.

Vi bestämde redan i våras att sälja men ångrade oss och ville ge det en chans till. Detta har jag redan skrivit om en del, så ni vet ju ad som hände under hösten och nu i början på året.. som gjorde att vi står här idag och ska släppa lokalen.

Det som blir jobbigt för mig är följande.

  1. Vi har haft lokalen nästan sen vi träffades. I alla fall sen vi flyttade ihop. Sofiagatan har varit vårt kreativa ställe. Först ateljé och butik och sen kreativt produktionsbolag och studio. Den lokalen är så starkt förknippad med det jag ägnat mig åt i största delen av mitt vuxna liv. Utan den lokalen känner jag mig vilsen. Vart ska jag nu åka och låtsasjobba? Så känns det. (Och ja, det känns ofta som att jag låtsasjobbar eftersom det jag jobbar med är så diffust och ofta består av långa perioder av att söka och pitcha uppdrag som kanske ramlar in ett halvår senare).
  2. I och med att vi släpper lokalen tar vi bort en del av våra möjligheter att växa i företaget. Vi väljer att gå ner ytterligare till att frilansa eller ta uppdrag där vi inte kan ha anställda som jobbar. Inte som kan sitta och jobba på plats med oss i alla fall. Givetvis kan vi anlita fotografer, redigerare osv, men vi har ingen bas att erbjuda dem. Därför känns det som att det är ett steg något annat i vårt företag, och just nu vet jag inte riktigt vad.
  3. Jag är också lite rädd för att jag ska bli ännu mer hemmasittare än vad jag redan är (pga vab, sjukdom och annat som gör att jag inte kan komma iväg) och bara gå runt i mjukis hela dagarna. Nu har jag i alla fall en person (Vanja) som tittar på mig vid tvåtiden de dagar jag är i studion, och en och annan som glor in genom skyltfönstret. När vi släpper lokalen har jag ingen som tittar på mig ens, än mindre pratar med mig. Det blir jag och datorn, tvätthögarna, disken och allt annat som aldrig tar slut hemma och som är svårt att bortse från när man jobbar hemifrån. Och sen familjen såklart.
  4. Nästa grej. Vem är jag om vi ska skala ner vår verksamhet och kanske till och med ta anställningar? Vad kan jag? Vem vill att jag kommer och jobbar? Jag har ingen avslutad högskoleutbildning utan bara en jädrans massa kurser hit och dit. Jag har bra med erfarenhet och kunskap inom det jag gjort de senaste åren, men vem är min referens. Min man liksom? Vem ska tro på att jag kan? Och kan jag ens?
  5. Vad vill jag då göra om jag ska ta och börja på nytt blad? Är det nu jag ska bruka allvar och utbilda mig och skaffa ett riktigt jobb? Eller ska jag försöka frilansa? Med vad då egentligen..?
  6. Det hela känns också som ett stort misslyckande för mig. Det var jag som skulle köra en nystart under hösten. Det var mina idéer som Johan valde att tro på. Det var jag som gick in som VD och skulle ge vårt företag ny luft under vingarna. Det var jag. Och jag kunde inte. Och jag vet att det inte är mitt "fel". Visst hade Johan kunnat ta all vab och sjukhusvistelser, men vi var ju tvungna att försörja oss under hösten. Och att göra en nystart i företaget skulle inte ge oss några miljoner på direkten precis. Det tar ju tid. Så ja. Misslyckande, helt klart.
  7. Och är det kanske nu jag måste fatta ett beslut kring sociala medier? Har det kanske kommit till den punkten att jag helt enkelt ska lägga ner och bli helt fri från blogg, instagram, youtube och podcast? Är det kanske nu jag ger upp och inser att "Nää, jag kommer aldrig kunna leva på detta"? Kanske. Hårt slit under så många år, men kanske är det inte tillräckligt. Jag älskar att hålla på, och jag tycker att det på många sätt har blivit ännu roligare sista tiden. Jag har ett utbyte med er som följer som gör mig glad och det verkar som att mina följare uppskattar det jag gör. Men när pengapressen gör sig påmind måste jag till slut välja. Och om det inte lyfter... då är det kanske dags. Men det beslutet är inte fattat än.
  8. Sista grejen som är jobbig med lokalsläppet är "Var ska vi ha alla grejer?". All utrustning, alla möbler, alla prylar. Vi har ju ett förråd, men utrustning måste vi ha hemma. Och vi bor ju då inte så himla stort med tanke på hur många vi är i familjen. Vi har redan alldeles för mycket saker här hemma och nu kommer det komma mera. DET får jag kaoskänslor av.

Men allting löser sig. Det vet jag. Och jag kommer va glad sen. Men nu är det lite ovisst och det är jobbigt. Jag vet att när en dörr stängs öppnas en annan, men jag skulle gärna vilja veta lite vad som finns bakom den där nya dörren... bara lite lite lite? Det är så förbannat stressande att inte veta.

Tack för att ni låter mig dela denna resan med er, att ni stöttar och kommer med kloka ord. Det känns redan som att jag är på rätt väg, och det betyder jättemycket att ni hänger med i svängarna. Så tack!

27

27

20 thoughts on “8 anledningar till att det är kris

  1. Det kommer lösa sig och bli bra för er, ni är så kreativa och påhittiga! Du får inte sluta instagramma eller blogga bara!! 😱😉😘

    1. Tack fina du <3 Jag kommer nog ha svårt att sluta, speciellt med instagram, så det kommer väl inte ske. Men kanske släpper jag "influencer-grejen", att försöka får det att växa så jag kan dra in pengar på det. Det dödar liksom kreativiteten ibland. Vi får se. Många tankar som far just nu. KRAM och tack för att du följer och stöttar <3

  2. Ja hoppas verkligen du orkar fortsätta med dina sociala medier för jag tycker du är helt fantastisk ❤
    Är så skönt att följa någon som visar upp både när de går bra och när saker går mindre bra.

    Själv försöker jag också med blogg men när 2 bara läser när man inte orkar dela bloggen eller vara jätteaktiv då man inte får någon respons så tappar man intresset och då hade jag känt att om ja hade haft lyxen att sitta i din situation med så många följade hade de varit guld värt.
    Står förövrigt med flera olika stigar att välja på för mitt företag men står bara o trampar och kan inte riktigt ta steget pga att de saknas pengar och de är med segt.

    Hoppas du hittar en väg framåt som passar din livssituation just nu och att inte bara mamma konceptet utvecklas i att även du får det stöd du behöver ❤

    Oj lång kommentar 🙈
    Massa kramar Tess

    1. Åh jag fattar, det känns segt när det är segt liksom.. och pengar, detta ständiga tråkiga som måste rulla in.. Tänk om vi hade kunnat slippa, bara kunnat göra det som var roligt? <3 Hoppas att det blir bra med ditt företag och att du väljer "rätt" väg som passar dig <3 Roligt att du tycker om att följa mig, det gör mig så glad. Stor kram

  3. Jag förstår att den lokalen varit och är så mycket mer än bara en lokal för dig, och er. Och att det faktiskt är en kris att inte ha den kvar. Och under kriser ska man inte fatta några stora beslut. Och man behöver i alla fall inte ta alla beslut på en och samma gång. Du verkar ha haft en så tuff tid med sjuka barn, oro och mycket press så försök ta hand om dig (vet att det inte är det lättaste) och svaren på vad du ska och vill göra kommer att komma med tiden. Kram till dig!

    1. Tack för allt du skriver <3 Visst är det så med beslut.. sen måste man ju ändå fatta några beslut i samband med att sälja lokalen, det ingår liksom. Men visst, jag behöver ju inte bestämma mig för vad jag ska göra resten av mitt liv just idag 😀 Allt faller på plats, det vet jag, men det går så mycket tankar genom huvudet nu så jag blir helt snurrig. Men det känns fint att få dela med sig här på bloggen och instagram och får ur sig det lite på så vis. Ta emot era tankar kring det hela, det betyder mer än man kanske kan tro. Så stort tack och kram till dig <3

      1. Så klart beslut måste tas men menade nog precis det som du skrev; bara för att du väljer en väg så är det inte den väg du måste gå hela livet. Och situationen kommer helt säkert se annorlunda ut om bara några år; mindre vab, mer tid för annat. Jag hoppas få fortsätta följa dig i alla äventyr så jag hoppas såklart att dubintenlägger ner sociala medierna helt 😉

        1. Nä man vet aldrig vad som händer eller vilka vägar livet tar. Ibland tvingas man fatta aktiva beslut och ibland går saker av sig självt. Nej men på något sätt kommer jag förmodligen finnas kvar i sociala medier, men vi får se hur 🙂 Roligt att du följer <3 <3 <3 KRAM

  4. Stackars Dig….
    Så jobbigt..
    Kan du inte dra på det ett litet tag till då?
    Kanske lossnar det?
    Att besluta detta pga sjukdomar och tidsbrist är ju bara så tråkigt.
    Kan inte någon i din familj hjälpa till lite pengamässigt – så att du får lite andrum..?
    Det klart att det är superskönt för dig att ha ett ställe att åka till – nåt som förankrar dig utanför hemmet.
    Så att du har något att åka till – när vabb-tiden är över i vår – så kommer det att kännas bättre…
    Håll ut… : )

    Kanske är det även nåt projekt i denna lilla lokal som du skulle göra mer barninriktat –
    så att det blir en annan schvung på det hela…

    Du kanske skulle kunna vara där med Bello varje dag och inte skola in honom på föris utan strunta i det och bara vara “hemma-borta” med honom i din lillla lokal…

    Jag tycker att det är vansinne att sälja lokalen – det är ju ditt andningshål.
    Låt Bello bli chef över lekavdelningen.

    Han har ju problem med lungor och andning – kan vara bra att undvika många infektioner från andra barn då; har själv en son som har/hade problem med lungorna.

    Han är också en stor kille – föddes stor och bred och vägrade ligga på mage – det tyngde över hans lungor, hans konstitution är sån.

    Titta gärna på Ayurveda när det gäller vad han äter, det hjälpte min son David.
    Bello och David är typiska Kapha-konstitutioner, de ska äta mat som är – torr, varm/stark och “uppstramande”; för att balansera den fuktiga egenskap som dominerar deras lungor, etc..

    Inte så lätt att förklara i så korta ordalag, men kolla upp detta:
    Ayurveda, Kapha, Barn..

    Allt kommer att fixa sig, håll ut – don´t panic – nor sell…

    Ciao, Nabreh.

    1. Just det! Ayurveda höll jag på med en del när jag var runt 20, för min egen del alltså. Hittade faktiskt den boken häromdagen och tänkte jag skulle läsa in mig lite igen 🙂 Så jag känner till det men har inte alls tänkt på det när det kommer till barnen. Bello har dock inte problem med lungor och andning, det var lite undersökningar där precis i början men det var ju liksom inget. Det var jag som var orolig för att han andades så oregelbundet, något de andra inte gjort lika tydligt (man jämför ju alltid). Men visst är han stor. Om du har tid och lust får du gärna skicka lista, du verkar ju va intresserad och kunna mycket så det är jag jättetacksam för <3 Skönt att höra att det har funkar för er! <3

      När det kommer till lokalen har vi bestämt att sälja. Vi bestämde ju en gång innan sommaren men då kände jag att vi bara var tvungna att ge det en chans till. Så då avvaktade vi och satsade nytt. Men det har inte funkat pga att jag knappt kunnat jobba, och jag ser inte att våren kommer bli bättre när det kommer till sjukdomar. Jag tror det blir mest vab hela våren. Så vi har liksom redan dragit ut på det här med lokalen en gång.. Och nu har vi inte möjlighet att dra ut på det längre. Pengar måste komma in någonstans och om det inte kommer in tillräckligt måste vi dra ner kostnaderna. Och lokalen kostar oss ganska mycket tyvärr. .. Så ja. Det blir sälja (om vi nu hittar en köpare vill säga) och s å får livet ta nya vägar. Känns ändå helt okej nu.

      Men tack för dina fina tankar, det ligger mycket i det du skriver <3 Kram

  5. Jag kan skicka över en lista med de livsmedel som han skulle må bäst av att äta.
    Det underlättar säkert för dig nu när du är stressad.
    Dina andra barn verkar ju inte ha denna Kapha-konstituition, så de kan äta “normalt”… ; )

    Ciao..

  6. Hej. Du är ganska ofta hemma med alla barnen för att ett barn är sjukt? Jag vet inte om det kanske är lättare att ha flera av barnen hemma för att de leker bra tillsammans! Men om det mest är för att lämningarna och hämtningarna är jobbiga (det är bökigt med lämningar och hämtningar) kanske det är möjligt att ta hjälp med det? Det kanske inte existerar? Jag vet inte om det kan finnas ett nannyföretag som sporadiskt kan lämna och hämta 1-2 barn bara ibland? Sedan har jag jättemycket sympati för bacillskräck. Jag har enorm bacillskräck! Känn ingen skuld för beslutet ni fattat. Er lokal är ju ljuvlig! Men det är väl helt normalt att inte orka jobba 100% med tre barn! Förvaring kan man ju köpa till i värsta fall. Du vet boxar utanför stan typ? Eller kanske rätt skönt att rensa ut lite. Jag tror det är mycket sorg och känslor och tankar men att ni fattat rätt beslut i och med att ni ju funderat kring detta länge. Det känns inte som att ni bestämde det bara över en natt. Jag tycker att du är fantastisk. Ni är en härlig familj. Och jag tror allt kommer bli bra. Det är bra. Ingen fara med butiken. Inte konstigt alls. Du har ju erfarenheten med dig! Kämpa vidare. En dag i taget bara :o) Ni gör ju jättemycket tycker jag! Och barnen blir större och mer självständiga!

    1. Tack för dina fian kommentar med massa pepp och tips! Jag vet inte om du såg mitt inlägg ang att ha alla barn hemma, men det blir ofta så då jag är själv med barnen mycket och inte vill dra iväg det sjuka barnet vid lämning. Nanny känns inte riktigt aktuellt för just lämning och hämtning, men tusen tack för bra tips! Det kommer nog bli bra med lokalen, vi har ett förråd sen innan där vi ställer en del grejer och en del försöker vi få plats med hemma. KRAM

  7. Hoppas inte att du slutar med varken blogg, instagram eller podden då du är en inspiration ☺️

    1. Åh men tusen tack, vad fint sagt <3 Vi får se hur det blir här framöver. Jag tycker ju att det är väldigt roligt, men måste hitta en väg och ett sätt som funkar. KRAM

  8. Hej Kajsa-Stina!
    Det är många anledningar du listade på varför det känns tungt, men vilja har du som ändå övervägde och gjorde att ni säljer lokalen? Dessa måste väga tyngst och vara vägledande för fortsättningen. För du stannar ju inte där! Även om det vore synd att inte läsa dig och se inspiration genom Instagram ska ändå sociala medier ger cash in för dig, är de inte lönsamma så är det kanske ett bra skäl att skala ner där. Behåll enbart det du ser en vinning i i förhållande med den tiden du lägger ner på den och den spridningen den får. Kanske tufft men för vem gör du det? Strunta i vad vi läsare vill, vi kommer ändå alltid hitta tillbaka till dig om du tar upp en kanal igen. Frågan är: vad vill DU utav dessa kanaler? Du är driven och duktig på det du gör och har många järn i elden. Hitta glädjen och lönsamheten i det DU verkligen vill åta dig.
    Hälsningar från Léni

    1. Hej och tack för massa pepp och fina ord! Största anledningen till att vi lämnar lokalen är den ekonomiska pressen det innebär och att både jag och Johan blir mindre kreativa av att känna den pressen så hårt. Och då blir det ingen ordning på nånting och vi hamnar i en ond cirkel av att inte tro på det vi gör och då är det svårt att sälja. Vi har för lite tid, vabbar mycket och behöver skala ner kostnader för att få runt allt. Men hade vi inte haft ekonomi-kniven mot strupen hela tiden hade jag lätt behållt lokalen. När det kommer till sociala medier tycker jag det är svårt att skala ner, för jag tycker att de olika kanalerna är så roliga att hålla på med. Men tiden finns inte om jag inte kan tjäna mer pengar på det (för då måste jag såklart prioritera annat jobb) och då blir det inte så kul. Men inga beslut fattas nu, jag har hela våren på mig att känna mig för och se vart allt leder. Det börjar kännas lite spännande till och med! Stor kram

      1. Jag förstod att ekonomin är boven, det är ju tufft att vara en Octopussy!
        Men vet du vad är det skönaste med dina beslut? Det är att de är DINA (och Johans och din familjs) och inte våra (läsarnas). Så du behöver inte delge dem, du kan hålla oss lite “on hold” och kommunicera enbart det som är strategiskt vinnande 🙂
        Ha en fin helg!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.