Sjukt intensiv december – Hur klarar man det?

Nämen alltså december! Hur kan det va så mycket att göra??!!

Det som är positivt är att det är roliga saker! Det som är negativt är att jag just nu är SÅ JÄKLA TRÖTT.

Vi har ju då haft några turer här med sjuka, vi har fortfarande små rester av förkylning även om vi är på benen osv. Men extra dålig sömn de senaste veckorna har tagit ut sin rätt - Jag går typ av på mitten idag så trött jag är.

Men!

Då har jag bestämt mig för att se på denna intensiva månad som den roliga period som det faktiskt är - Och INTE hänga upp mig på att jag är trött och inte orkar. För man orkar om man vill. Det är ju ofta innan man gör saker som man inte orkar - Sen när man väl är mitt i det orkar man ju som bara den, och tycker det är härligt. Och tänk om man inte hade haft något att göra. Tråkigt det hade varit.

I torsdags tog jag mina tre ungar och körde ner till Skåne, till mina föräldrar. Jag bestämde det för några veckor sen, men beslutade väldigt hastigt att åka en dag tidigare. Så i torsdags morse packade jag allt, åkte på 4-årskontroll med Ennis och körde sen ner till Skåne. Jag tog massa fina bilder på helgen och jag hoppas få tid att redovisa här kommande vecka. I måndags körde vi hem igen och jag är så sjukt nöjd med den trippen. Vi hade det grymt mysigt och jag är så stolt över mina duktiga barn och mig själv.

Fasen vilken grymmis jag är ibland ändå.

Men nu är vi alltså några dagar in i denna månad och framför oss har jag följande som ska hända/fixas osv.

Ennis barnkalas. Han har fått bjuda fyra kompisar och vi ska ha kalaset på lördag. Jag tänker att jag ska göra en dinosaurietårta och fixa lite kul grejer. Jag har dock inte börjat planera ordentligt och idag är det onsdag. Så först på listan står alltså att planera och fixa fint barnkalas.

Eftersom vi fick ställa in dopet/släktkalaset härom veckan kommer lite släktingar och firar Ennis lördagen efter. Så då ska det bakas och fixas till det.

Och det ska köpas och fixas julklappar. Till barnen och alla di andre. Mycket viktigt.

Vi ska bestämma nytt datum för Bellos dop. Först tänkte vi köra den 22 december, för då fanns en tid, men Johan drog i handbromsen och tyckte vi skulle skjuta på det. Bra draget säger jag. Det kan liksom bli för mycket.

Vi ska ha julen här i år - med mina föräldrar, min bror och storbarnen bla. Och även om det är avslappnat och kravlöst, och vi alla kommer hjälpas åt med allt, så är det ju lite fix. Så dop mitt i allt det - Nä. För mycket. Så vi satsar på januari, kanske i samband med min 30-årsdag (Jag blir 30!)

Sen är det ju det här med jobbet. Jag är föräldraledig med Bello, men jobbar ju då också en del eftersom vi driver eget jag och Johan. Idag har vi varit på möte och sen har jag suttit och klippt. Bellan hänger med. Och det är mycket jobb som behöver göras nu. Så det hoppar in lite jobb-prio-grejer mellan allt annat man ska göra.

Vi vill också göra om lite på vårt kontor, och göra oss av med sådant vi inte behöver. Därför är planen att jag ska hänga där en del framöver och syssla med min favvosyssla för tillfället - RÖJA. Jag röjer även här hemma, tar ett stökigt utrymme i taget och gör ordning. Känns så jäkla skönt.

Den här lilla donnan har varit blöjfri flera veckor men har just nu trillat tillbaka. Så det är lite kaos. Vi slutar också med nappen nu, eftersom alla nappar är borta eller sönderbitna, så det är lite turbulent sådär. Och jag vet, det är kanske inte helt bra läge att sluta med napp när hon har "återfall" med blöjan, men det känns så jäkla fel att gå och köpa nya nappar när vi hade tänkt att hon skulle sluta nu innan jul. Men det går ändå väldigt bra, även om det är lite protester. Allt löser sig.

Sen är det ju julpyntet. Eller adventspyntet. Det har knappt kommit upp. Förutom det vi hade i mitten av november när vi filmade julgrejer 🙂 Så det ska jag ju då försöka få upp i dagarna. Några stjärnor, fixa adventsljusstaken och slänga upp en ljusslinga i busken där ute.

Jag håller också på att förbereda för att sälja av massa gravid- och bebisprylar. På söndag kommer min barndomsbästis hit och botaniserar, därefter är det tänkt att jag ska ha en bloppis. Måste fixa med det.

Nu kan man ju undra hur intressant det är att läsa om allt jag ska göra under december..? Jag känner att jag varit lite dålig på att uppdatera för er läsare här och då vill jag liksom berätta lite vad som händer. Så någon kanske har orkat läsa hela vägen hit. Om inte annat är det suuuperbra för mig att plita ner vad jag ska göra, då blir det lite mer ordning i detta snurriga huvud.

Utöver allt fix och trix är det en del kvällsaktiviteter med i planeringen. Events och kompisfödelsedag tex. Det är lite ovanligt numera men känns himla roligt. Var på ett event igår, kommer mer om det i dagarna. Då får man lite ny frisk luft, om ni förstår. Det är rätt geggigt att va småbarnsförälder som aldrig är ute på galej.

Efter att ha haft fullt upp, och varit iväg mycket senaste dagarna, ska jag imorgon ha en dag hemma. Ska bli SÅ skönt. MEN! det är inget soffläge för det. Nädå, det ska ordnas som bara den! Jobba, klippa YouTube, fixa klart barnens julkalender som saknar några paket, vika tvättberg, adventspynta (om jag hinner), ringa kyrkan, planera kalas... ja, ni läste ju ovan vad jag ska göra. Och nu tänker jag typ genomföra allt imorgon.

Helt orimligt ju, Kajsa Stina.

Jag behöver verkligen sova alltså. Kanske ska ta å komma i säng innan tolv ikväll.

Tur det finns kaffe. Här i fin kopp hos mina föräldrar.

Nä hörrni, nu får det va slut på meddelandet för idag. Slutsatsen är i alla fall att allt (förutom att vika tvätt) är typ kul. Och det ska jag foka på. Livet är allt rätt gött ändå.

Godnatt!

Såhär är planen inför hösten 2017

Nu. Börjar. Hösten.

Alltså jag menar inte vädret eller så, det kan ju gärna få va somrigt ett tag till. Helt okej även om jag gillar hösten med den friska luften, färgerna, nystarten osv.

Det är faktiskt just den där nystarten jag menar, den där känslan av att skolan börjar. Det är lite kyligt och luktar på ett speciellt sätt sådär tidigt på morgonen när man ska iväg. Ni kommer ihåg känslan, det är jag helt säker på. Och för mig är den känslan förknippad med  spänning och lust. Idéer och nya utmaningar, upplevelser.

Och idag börjar min höst. Barnen är tillbaka på förskolan från och med idag och Johan jobbar heltid med tv-projekt i vårt bolag. Jag har Bello om dagarna men jobbar 25%, dvs när Bello sover eller på kvällen när alla sover. Det är tanken i alla fall.

Och jobb för mig är just nu lite ditten och datten. Framför allt ska jag lägga krut på att researcha och fila på en ny spännande idé som har med mode och design att göra. Jag har ju mitt NyponStina sen innan, med ateljé och butikslokal på söder i Stockholm, men detta är något nytt. Jag kommer alltså inte ta upp samma verksamhet som jag hade förut, med klänningsbeställningar osv, men något med design är alltså på gång. I alla fall i tanken.

Sen ska jag måla. Har massor av idéer till tavlor, och även skulpturer, och jag siktar på att få till en utställning så småningom.  Jag har börjat så smått men det har varit svårt att få tillfällen under sommaren. Men en dag blev det tillfälle och då satte jag ut en duk i trädgården och började.. sen fick den som ville komma och hjälpa till. En stund i alla fall.

 

Långt ifrån färdig men en bra start! Och fler ska det som sagt bli, kroppen bubblar över av idéer just nu.

Det finns fler små projekt, som har med barn att göra, men de vill jag hålla för mig själv eftersom de verkligen bara är på idéstadiet. Men de finns där, tankarna. Idéerna.

Och så det här med sociala medier. Blogg, YouTube, Instagram. Hur är planen för det egentligen? Det får jag be att återkomma till, det får bli ett eget inlägg. Det är verkligen upp och ner i det där, men det finns en liten plan. Återkommer.

Men så ser i alla fall en första plan för hösten ut. Varvat med hemmaprojekt så som städa och rensa alla skåp och utrymmen i kök och badrum, förråd och växthus. Garderoberna behöver en rejäl genomgång och mycket prylar och kläder ska få gå vidare till någon annan.

Men framför allt ska jag njuta av mitt liv och min familj denna hösten. Jag vill vara här och nu, samtidigt som jag då inte kan låta bli att blicka framåt och det där ni vet. Men det är ett handikapp jag har och det får man lära sig att leva med, rastlösheten och strömmen av idéer. Jag kan inte ba chilla sådär. Då blir jag tokig.

Men jag ska försöka att njuta mer, inte ställa så höga krav på hur allt ska va utan bara just va i det som är. Så. Nu börjar hösten.

Gör vi verkligen vårt bästa?

På sista tiden har jag skrivit en del om föräldraskap. Funderingar och reflektioner kring huruvida man  man är en god förälder eller inte och hur känslomässigt och jobbigt det kan va ibland.

Ofta har mina inlägg handlat om att vi ska va lite snälla mot vårt föräldrar-jag, inte döma oss själva för hårt. Oftast är vi de bästa föräldrarna som finns och gör vårt bästa, då bör vi inte ta fasta på de gånger vi misslyckas.

Och så är det ju i de allra flesta fall, att vi är goda föräldrar största delen av tiden. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera ett varv till - Gör vi verkligen alltid vårt bästa?

Det är ett gäng bloggare och mediaprofiler som skrivit en rad eller två om hur svårt det är att ha semester med sin familj och sina barn. Att det inte alls är sådär härligt som man tänkt utan mest bråk, jobbiga nattningar, avsaknad av egentid osv. Och det stämmer ju till viss del. Eftersom man spenderar mer tid tillsammans blir det självklart också fler konflikter. Samtidigt som det också blir fler goda stunder såklart.

Men. Varför blir det då sådär tråkigt som många beskriver? Jag tror att det är för att vi inte lyckas göra vårt bästa.

En god vän till mig var här i fredags kväll och som vanligt blev det mycket prat om föräldraskap. Hon har inga egna barn och då är det lätt att avfärda någons synpunkter och iakttagelser med  "Jamen hon har inga egna barn, vänta bara och se hur resonemanget kommer ändras när hon får egna barn". Typ. Men faktum är att jag fick mig en liten funderare när hon berättade om hur hon sett andra bemöta sina barn.

Jag och Johan har tidigare pratat om att man alldeles för ofta ser och hör föräldrar som har en tråkig ton mot sina barn. De tilltalar dem med anklagande eller irriterade röster och har en trist attityd mot barnen. Och vi har varit så himla överens om att vi aldrig ska va sådana mot våra barn.

Men efter att ha pratat med min vän i fredags blev jag plötsligt medveten om att vi kanske blivit sånna där föräldrar, som är tråkiga i tonen. Sådana vi aldrig skulle bli. Varför har vi blivit det då?

Det är väldigt lätt att komma in i den där tråkiga tonen när man är hemma tillsammans hela dagarna och flyter omkring i massa små projekt. Man gör en del tillsammans med barnen men de är också lämnade till sin egen fantasi till viss del. Och det blir mycket bråk mellan våra två stora små. Vi försöker reda ut, leda dem rätt osv men man påverkas ju även själv vilket leder till sämre humör och kanske även konflikter mellan vuxen och barn. Och när det blir konflikt på konflikt, flera dagar i rad, kan grundtonen bli en såndär tråkig.

Det kan bli mycket "vad är det nu då?" och "vad gjorde du nu?" och den typen av lite anklagande bemötande när man hör eller ser att något händer. Och det beror oftast på att man kanske bara några minuter tidigare haft en incident eller konflikt och därmed fortsätter med den sinnesstämningen in i nästa grej.

Istället för att börja på 0 bemöter man barnen från -3.

Jag och Johan pratade om det där dagen efter. Jag var ärlig och sa att jag tycker att vi båda hamnat i den där tråkiga tonen, även om vi såklart fortfarande är fantastiska och bra föräldrar. Han kunde förstå vad jag menade och när vi pratade kom vi på det där braiga med att börja på 0. Att varje gång det dyker upp något som man måste ta itu med eller bemöta ska vi börja på 0, alltså inte låta vårt bemötande av barnen vara påverkat av något som hänt tidigare. Kan man dessutom bemöta från +3 är det såklart fantastiskt.

Men låt oss inte lägga ribban för högt, det vet ju vem som helst att det inte är helt lätt. Man är ingen supermänniska. Vi har känslor, brist på sömn och energi, brist på tid vilket leder till stress osv. Vi kämpar på helt enkelt. Och då ska man va en superförälder mitt i allt det.

Ja. Faktiskt. I alla fall försöka. För även om man är sur, trött eller stressad kan man bestämma sig för att ändra sin ton, sitt säg eller sin handling. Det kräver bara lite mer närvaro.

Så vi bestämde oss för att blir bättre på att börjar från 0, och att påminna varandra ifall vi märker att den andra snurrat in sig i en negativ spiral. Och eftersom vi gjorde denna överenskommelse ska det också få va okej att påminna den andra, även om man kanske är som minst mottaglig för synpunkter precis när man är i den spiralen. Men vi vet också att vi båda kan hamna i det där, och att vi inte vill vara där. Och därför blir påminnelsen som en hjälp, inte en anklagelse. Och det är viktigt och bra att reda ut det innan liksom.

Givetvis menar jag inte att vi inte ska sätta gränser, säga ifrån eller bli arga när det behövs. Där har vi en ganska tydlig gemensam bild av hur vi vill ha det, och vi har tydliga gränser. Vi blir arga, vi säger ifrån. Men vi vill inte ha en tråkig grundton gentemot våra barn, och där kan vi bli bättre.

Så även om man ska va schysst mot sig själv och inte ha för höga krav på sitt föräldrar-jag bör man kanske i alla fall fundera och ställa sig frågan om man verkligen gör sitt bästa? Inte skuldbelägga sig själv, det mår ingen bra av, men tänka en vända till och höra med sig själv hur man vill vara mot och med sina barn.

Därför var det så himla bra att få en påminnelse från min vän, som då inte har egna barn, hur man tänkte innan man fick barn. Eller i början av föräldraskapet. Bli påmind om "såndär förälder ska jag aldrig bli". För visst blir det alltid annorlunda än man trodde, men vissa tankar och principer är nyttiga att hålla fast vid. Och påminna sig om ibland.

Med det sagt vill jag då berätta att jag under dagen idag blivit jättebra på att bemöta på ett bra sätt, men också misslyckats totalt några gånger. Men det viktiga är att jag är medveten och att jag laddar om inför nästa gång ifall det inte blev nå bra. Jag tror att man ökar sina chanser till en trevligare dag avsevärt genom detta, eftersom man undviker att dras in i den där spiralen som bara tar en längre och längre ner. Sen kräver det tålamod och allt det där, och det får man då se till att ha mer av när det är semester.

Men det är bara att kämpa på tänker jag. Jag vill i alla fall va den bästa föräldern som jag kan va - Och göra mitt allra bästa.

Nyckeln till god hållning!

Yes! Jag har hittat nyckeln till god hållning!

För den som inte ser mig i verkligheten kan jag då berätta att min så kallade hållning alltså har blivit sämre för varje barn jag fått. Hållningen var dålig redan innan barn, nu är den då tre gånger sämre kan man säga.

Hur ska jag då göra för att få god hållning, mer än att tänka typ "sträck på dig" varje gång jag går förbi ett skyltfönster och ser mig själv?

Jo.

Jag ska ha hästsvans! Hög sådan. Något jag TYP ALDRIG haft. Någonsin. Men så häromdagen fick jag en ingivelse och satte upp det - och kände hur ryggen bara blev rak och fin, axlarna åkte bak och nacken blev lång.

I alla fall i fem minuter. Nämen alltså på allvar, jag kände mig liksom lättare på nå vis. Och lite gladare. Sen tyckte jag dessutom att jag var ganska snygg i det.

Så nu tänker jag att jag försöker ha hästsvans lite oftare, när jag orkar ha håret flaxande sådär. Och sträcker på mig lite mer.

Därför väljer jag bort bloggen

Vi har semester. Och det märks kanske här på bloggen.  Jag vill gärna blogga mer, men jag vill också ha semester. Jag vill göra saker med mina barn och min man, med mitt hus och min trädgård, med min kropp.

När jag väljer bort att sätta mig och blogga väljer jag istället att:

- Göra uflykter med barnen

- Sy

- Fixa i trädgården

- Gosa med Bello

- Planera och göra ett rymdrum till E och I

- Pyssla

- Sova

Bland annat.

Och det känns skönt att kunna göra de sakerna. Därför väljer jag bort bloggen lite oftare i sommar. Men när jag väl skriver, skriver jag om sådant jag verkligen vill dela med mig av. Jag skriver inte för att jag "måste" posta något varje dag. Missförstå mig rätt, jag postar aldrig något jag inte vill. Men jag har satt som mål att posta typ varje dag i vanliga fall. Men nu frångår jag det och det är ok.

Idag har vi varit i Farsta c och köpt lite grejer till rymdrumsprojektet. Ni kommer få se mer från det framöver. Barnen matchade fint i sina nya shorts de fick av Angelica och Fredrik och Lykke förra veckan.

Jag är stolt över han till vänster där uppe för han håller på och sätter lister och dörrfoder i vårt matrum och inre hall dessa dagarna - Ett projekt som stått stilla mer än ett år. Nu har vi då avsatt tid till detta, och det blir Johan som gör det. Och det är ett jäkla pill, vårt hus är liksom inte byggt igår. Så han är duktig, min älskling ❤

För övrigt har vi det mysigt, men vi har också två barn som bråkar som bara den just nu. Vi delar på dem en del men de måste ju samtidigt kunna va tillsammans. Så det blir mycket avbryta och ta konflikter. Förklara och sätta gränser. Lite trist, men vi hoppas att det är en period - med ett slut.

De är ju vänner och leker också. Busar och skojar med varandra. Idag var det Katy Perry-utklädnad här på kvällskvisten.

Roliga ungar har jag i alla fall. Och fina.

Men ja, vi har semester - och det har ju säkert ni med. Så det gör kanske inget om det blir lite glest en stund här? Följ gärna på instagram, någon bild per dag blir det ju där + små filmer på stories. Och någon live-sändning ibland!

  • Hoppas ni har det härligt! På återseende!