Har sminkat mig som jag gjorde för 10 år sen… och klippt mig

Haha! Jag är nyklippt och nylockad! Blev väldigt retro... får se hur länge det håller 😀 Kul att ha samma frisör som årets idoler i alla fall, sån fingertoppskänsla hon har den där Angelica på Creative Headz.

Igår kollade jag lite bilder på en gammal hårddisk och hittade massa roliga bilder på mig själv. Då blev jag också påmind om hur jäkla stylad och fixad jag alltid var förr, typ i gymnasiet och en tid efter. Ikväll plockade jag därför fram mina gamla skuggor från gymnasietiden och la på - vad tycker ni?

Jag kan inte bestämma mig riktigt haha. Jag sminkade mig alltså såhär typ varje dag i gymnasiet, och så suuupermatchat med kläderna 😀 Jag dör så roligt.

Jag har alltid älskat att sminka mig, klä upp mig och ut mig. Men den dagliga make upen har liksom minskat med åren och gått mer och mer åt det "naturliga" hållet. Men fasen vad kul det är ändå, att kötta på lite ibland!

Nu måste jag ju visa nån gammal bild från gymnasiet... ska leta...

...jomen här!

Snygg va?! Förutom ciggen. Jag var ung. Och här är en ännu äldre 😀

Tänk att jag såg ut som en tant.. men den gröna ögonskuggan är där! Inte så hårt sminkad just på dessa bilder men man fotade ju liksom inte riktigt på samma sätt förr så hittar inga fler. Men ja, ni får helt enkelt tro mig 🙂

Ikväll blev det förresten bilder med blixt-känsla, vet inte om jag tycker det är najs eller bajs. Men det är väl hippt om inte annat. Kram på er!

18

Tack mamma + Vi för 10 år sen

Jag kan inte riktigt beskriva hur tacksam jag är att jag har mina familjer. Min gamla och min nya liksom. Jag är ju faktiskt lika mycket barn till mina föräldrar som jag är fru till Johan och mamma till mina barn. Jag är också en sån vuxen som har ständig kontakt med min "gamla" familj. Jag och mamma hörs liksom varje dag, på ett eller annat sätt. Jag fattar inte hur jag skulle kunna va utan det.

Jag har alltid varit självständig. Klarat mycket själv. Såklart fått hjälp av mina föräldrar med olika saker (att flytta hemifrån, renovera lägenhet, köra grejer hit och dit osv), men ändå klarat mig ganska mycket själv. Mina föräldrar har gärna velat komma och hjälpa många gånger, men vi har alla till slut känt att det nog går bra ändå. De bor ju långt ifrån oss och mamma jobbar fortfarande om dagarna. Så det är inte bara å komma hur som helst.

Men tänk då, att min mamma kände precis samma som jag nu, att nu fanns det inget annat. Om det skulle behövas någon gång så var det just precis nu. Och så ordnade hon så hon kunde komma.

Och mitt i allt strul och sjukdomsgrejs så har denna veckan varit fantastisk. Nära liksom. Och barnen har uppskattat det så mycket. Att ha mormor med i vardagen, utan förväntningar egentligen.. utan bara va och hjälpas åt.

Så fint.

Och ja, bilderna i detta inlägget är alltså nästan tio år gamla. Tänka sig.

Imorgon ny vecka och ytterligare ett steg mot "vanligt" liv. Idde får va hemma lite till men pojkarna ska på föris. Det ska nog gå bra, även om man redan vant sig lite vid att ha lilla mor här som stöd i allt. Tur att hon finns på luren <3

Och tur att jag blivit lite mer bekväm framför kameran senaste åren (se den obekväma varianten nedan haha).

27

VEM ÄR BOVEN??

Okej. Tillbaka till verkligheten. Sommaren var lång, jag längtade lite till hösten, rutiner, få jobba osv. Men jag längtade fan inte till SJUKDOMAR. Hade liksom glömt bort att så fort barnen är på förskolan är det ju sjukdomar som gäller. Men en sak fattar inte jag.

VEM ÄR BOVEN??? Vem är det som börjar liksom? Alla är ju friska på sommaren så HUR ÄR DET MÖJLIGT att alla plötsligt blir sjuka bara för att de är på förskolan? Det går inte ihop.

Barnen hann väl vara på föris en och en halv vecka innan Idde blev sjuk. Sen hade vi kaoset på akuten förra veckan. Under tiden har Bellos haft dels förkylning och dels feber och är äntligen på bättringsvägen (trots feberprickar fortfarande). Igår vaknade jag med pangförkylning och hade sen feber i natt. Idag hängig som bara den. Ennis har också haft feber i helgen och har varit hemma idag. Det är verkligen trögt detta alltså.

Det dumma är att ingenting kan liksom komma igång. Bello har en operation som ska göras och eftersom han ska sövas ner behöver han va helt frisk. Vi har fått skjuta på den redan och jag vet fortfarande inte om han är frisk nog att göra den på torsdag då vi fått ny tid. Det hela har krockat med hans inskolning, som också skjuts på framtiden, eftersom det blir konstigt om han ska skolas in tre dagar och sen va borta i över en vecka för läkning. Så nu ser det ut som att han ska skolas in den 13 september. Från början var det 28 augusti som var satt.

Någonstans tror jag att det finns en mening med att det blir lite förskjutet, det känns nämligen som att Bello har behövt lite extra tid innan det är dags för föris. Det är små grejer som faller på plats nu, som gör att jag känner mig tryggare att lämna honom på förskolan. Han går till exempel mycket bättre nu bara de senaste dagarna, och det känns skönt. Så någon mening är det väl trots allt.

Igår fick Johan cykla och köpa massa citroner och ingefära och skit till mig som jag ska proppa i mig. Sen blir det väl att försöka få i sig sånt nyttigt igen för att inte åka på massa skit. Det blir ju helt klart lättare att ta hand om sjuka barn om man är frisk själv.. För barnen åker ju på sitt ändå känns det som... och är inte så sugna på grönkål och ingefära.

Med dessa sjukdomar som damp ner i helgen blev det inget nytt klipp på IGTV igår, och ingen ny utmaning i Resan mot Mitt Bästa Jag. Det beror på just det OCH på att jag kommer baka om lite. Återkommer ang det i veckan.

Nästa grej som är verklighet. Hemmet. Tvätten. och detta är den lilla tvätthögen ändå. Tänk att det aldrig ska ta slut. Och högst upp på min kravlista när vi köper/bygger nästa hus är TVÄTTSTUGA. Så värt.

Och idag kom våra nya fönster som står uppställda här och där i trädgården. Montören är seg på att återkomma men förhoppningsvis börjar de byta ut alla våra fönster i nästa vecka. Det blir såklart skönt med nya fönster men fan vad jobbigt ändå under tiden de håller på.. det är redan kaos här som det är.

Jag bara längtar efter att få visa er ett sånt därnt fint inspirerande hem någon gång. Ett sånt hem som jag egentligen tycker att jag borde ha, men aldrig får till. För det är alltid något projekt här som gör att det antingen är grejer överallt eller ofärdigt liksom. Antar att det är så att bo i hus som är byggt på 60-talet. Det kommer hela tiden nya grejer att fixa.. och tiden finns aldrig att göra klart..

Lyxproblem. Men ändå. Jag skulle så gärna vilja kunna ta sånna där fina bilder som folk trycker upp i sina instagramflöden (Hur kan någon ens ha det sådär hemma??)

Skitsamma! Jag är rätt nöjd ändå. Nu vill jag mest bli frisk! Här kommer i alla fall en bild på våra nya fönster. Fint va? 😀

Har ni klarat er från sjukdomar hittills eller är det VAB för hela slanten även hos er?

23

Hata mig, och jag krossar dig med lillfingret

Den som tror att den kommer åt mig genom att skriva elakheter på sociala medier måste ha missat hela min grej. Min grej som så tydligt går ut på att trivas med sig själv, sin kropp, sina egenheter och sitt unika jag. Den som är halvanonym och har en profilbild med en hund (?) följer nog inte mig. Den vill nog bara skriva att mina tänder är skitfula och att jag borde skaffa BH till mina taxöron för att det ser förjävligt ut - För att den har tråkigt. Eller mår dåligt. Eller inte har något särskilt kärleksfullt i sitt liv.

Och det är ju jävligt synd om dig. Men jag kunde inte bry mig mindre.

Ändå skriver jag om det. Och det är för att det blev så tydligt för mig, hur trygg jag är i mig själv och min kropp. Hur lite mina sneda tänder och fladdriga bröst bekommer mig. Och sen förundran över hur meningslösa liv vissa andra människor måste ha, och varför de inte fyller sina liv med kärleksfulla, spännande och utvecklande saker. Istället för att ligga hemma på soffan och "trolla".

Kärlek är fan allt. Och det fortsätter vi med här, visst? <3

Nog om det. Idag har jag och Bello varit och hämtat ett paket på Postnords utlämningsställe (ni måste kolla på min stories ifall ni inte gjort det. Så jävla roligt) och sen varit på vårt ställe i stan och PACKAT UPP MIN NYA FOTOSTUDIO! Jag kan inte tro att det är sant att jag liksom ba kom på att "klart vi ska ha en fotostudio, klart den får plats, man måste ju prova" och nu finns den där!

Detta är en del i vår nya satsning för hösten och den kommer användas till massa olika saker! Jag är på riktigt SÅ glad. För jag tror så himla mycket på att denna hösten kommer allt att ta fart. Jag känner det i hela jävla kroppen.

Framför allt känner jag att jag är så sjukt grym som sitter och knåpar ny webbsida, nya mailadresser, nytt företagsnamn, ny logga, knyter nya kontakter och bygger sakta men säkert upp miljön här i lokalen på nytt. Jag flänger hit och dit, fixar och donar, kånkar och bär - och Bello är hela tiden med. Försök att köra såndär bråkig lastvagn (som på IKEA ni vet) samtidigt som ni kör barnvagn! Bara en sån sak 😀

Latjade lite snabbt (som ni ser...) med lillkameran på autofokus efter att jag satt upp studion, behöver såklart greja lite med ljussättningen men fan vad kul att den är på plats!

Jag är SÅ stark. Så ni som tänkte skriva nåt mer av elak karaktär - ba skit i det. Jag krossar nämligen er med lillfingret.

Tack och hej, jag älskar alla er andra. Ni är flest och best (jag vet att det stavas med ä men då blir inte rimmet lika bra i text). Tack för att ni alltid är så peppiga och gulliga <3 <3 <3

39

Pirret. Och en ny polett som trillat ner.

Jag har alltid känns pirret när hösten börjar smyga sig på. När jag var barn och tonåring kändes det alltid spännande att komma tillbaka till skolan. Alltid. Jag har liksom alltid varit en sån som känner att Nu, nu kommer det hända grejer.

Och i vuxen ålder har det inte varit någon skillnad, jag vill alltid ha höst. Andas frisk luft, få klä på sig igen liksom. Och denna hösten är jag där igen, mer än någonsin kanske.

Alla barnen ska gå på förskolan och jag ska jobba "på riktigt" igen. Blir spännande alltså.

Jag fick en sån bra kommentar här på bloggen häromdagen (som jag glömt svara på inser jag nu) med tips på att allting faktiskt inte måste va supermatigt här på bloggen varje gång jag skriver. Ibland kan det va skönt med något kortare och lättare.

Jag blev så himla glad av att få läsa det, för jag tänker ju ofta att jag vill ge så mycket bra jag bara kan. Och inte ba lägga nå kort sådär, som inte har någon poäng liksom. Men en av grejerna som blir svår när man har sådär höga ambitioner är att va kontinuerlig och blogga ofta. Så detta var SÅ bra! Klart att jag kan lägga kortisar emellan mina långisar - då kan jag ju blogga oftare!

Så nu slutar jag här! Märker att jag har svårt att sluta balla ändå alltså, herregud.

GODNATT! Imorgon kommer mina mål för hösten!! För ni har väl inte missat att veckans tema är HÖSTPEPP?! Kolla IGTV-klippet HÄR!

Och här kommer bilder från när vi var hos Angelica, Fredrik, Lykke och Nell i somras <3

ps. Tryck hjärta om ni vill ha kortisar också, så det inte bara är EN som vill ha det haha ds.

34