En riktig uppdatering kring Don Bello – 3 månader idag!

Här är han. Don Bello Lennart.

Har ni sett nå vackrare? Ja det har ni ju säkert, om ni har egna barn osv, men ändå. Jag smälter varje gång jag ser honom, han har verkligen tagit mitt hjärta med storm. Jag är så svag för honom att jag inte vet var jag ska bli av. Lille store gossen min.

Idag är han på pricken 3 månader - Det firade vi med väg, mät och vaccinering på BVC. Hur gick det då?

Bra såklart.

Vikt: 8510 g. Längd: 65 cm. Herre.

Storlek 68 i kläder och 4 i blöjor. Vart ska detta sluta?

Inte så konstigt att man inte kan bära honom på en arm lite sådär som man kanske kan med andra spädisar. Och inte så konstigt att man efter att ha konkat babyskyddet mellan ytterdörren och bilen har ont överallt pga överansträngning av konstiga muskler och blåmärken på höft och ben. Det går nästan inte liksom.  Snart får han börja gå helt enkelt.

Närå.

Sprutorna gick bra också, en i varje ben. Han skrek lite men sen blev det bra. Han är inte så pipig av sig den där Don Bello. Inte som mor sin som knappt kan se en spruta utan att kroppen skakar sönder.

Han är duktig Bello, nu kan han sitta så fint när man håller honom i händerna. Han ligger och kämpar med nacken när han ligger på mage och kan hålla upp huvudet riktigt bra. Sover gör han fortfarande supermycket om dagarna - och nätterna. Förra veckan sov han 6-7 timmar i sträck på natten, hela veckan.

Skönt att få sova men brösten flippade såklart ur eftersom han helammar och käkar som vanligt på dagen. Nu har han dock ätit lite oftare hela dygnet så nu är det lite lugnt igen för tuttarna. Vi kör helt fri amning igen, det funkar bäst.

Jag vet att bilden inte är skarp, men den är så gullig så jag kan inte låta bli.

Om jag glömt säga det så är vi nu helt fria från fler kontroller och undersökningar av hjärta, lungor och njurar. Allt ser helt enkelt bra ut och vi är heller inte oroliga längre. Han andas fortfarande häftigt ibland men det är ganska tydligt att det är för att han är uppspelt och verkar vilja mycket.

Han vill gärna prata och skratta men det är ju inte alltid det vill komma ut. Men han pratar mycket nu, och ler! Otroligt kontaktsökande och kommunikativ. Det är så fantastiskt att se och man blir aldrig mätt på det där, trots tre barn. Häftigt är det.

Nu ligger han och sover här i soffan bredvid mig. Ingen feber än, vaccinet ni vet, så jag tror han slipper. Lite rastlös här på kvällen bara, och säkert öm i låren. Men han är en kämpe min lille store Bello. Och som pricken över i, grädden på moset, i vår familj.

Fint det.

Kom ihåg att trycka på hjärtat här längst ner ifall ni gillar inlägget... och har läst hela vägen hit 😀

När man råkar snudda vid ett känsligt ämne

Naturligtljus8 (1 av 1)

Det finns vissa ämnen som man ska passa sig för att skriva om. Det kvittar liksom vad man skriver så finns det alltid någon som vill tolka eller tycka att man tycker fel. Och det är såklart okej att diskutera, det kan inte bara vara lull-lull här på bloggen eller hur? Men som som sagt, det kvittar nästan vad man skriver så kan det tolkas negativt.

Vilket ämne syftar jag på denna gången då? Jo. Amning.

Naturligtljus15 (1 av 1)

Så jäkla laddat. På många sätt.

Framför allt är det laddat för oss ammande eller icke-ammande mammor. Det är verkligen känslomässigt och fysiskt jobbigt när amningen ska komma igång - Rätt grepp, rätt mängd, mängd över huvud taget, smärta, ställning, bra BH och kläder, amma flera gånger per natt, hormoner osv. Och så pressen, från en själv och utifrån, att det ska funka. Och känslorna har man redan utanpå, så man är ju något känsligare än vanligt. Och för den som inte vill amma kan det va lika jobbigt.

Naturligtljus9 (1 av 1)

Men ämnet är också laddat som just ämne. Finns det någonstans som folk kan tycka, tänka och diskutera så är det kring Amning.

Ibland känns det som att det här med amning går till överdrift, att det blir som en tro nästan. Det finns grupper för än det ena, än det andra, och man hittar likasinnade inom amning. Det är väl jättebra att man kan få stöd och hjälp i sin amning. Men när det blir nå slags community där man har amning som religion, och tycker att alla ska göra som en själv, går det lite för långt. Det går för långt när man börjar döma andra. Goda råd i all ära, det tar jag gärna också emot om jag ber om det, men åsikter om hur man ska sköta sin amning klarar jag mig utan.

Jag tycker att det är fantastiskt att kunna amma mina barn, för mig känns det väldigt fint att kunna fortsätta bygga mitt lilla barn med hjälp av min kropp. De som inte kan eller vill amma känner sig säkert lika nöjda med sin situation. Eller inte. Alla har olika situationer att hantera och måste få göra det på ett sätt som funkar för dem.

Men visst, skriver man om amning får man va beredd på att någon tycker. Och igår skrev jag lite om amning, och att jag ville börja reglera den lite. Försöka ge Bello mat var tredje timme istället för precis när han vill. Dels för att mina bröst inte mår nå bra av bergochdalbane-amning då jag både fått infektioner och mjölkstockning, och dels för att Bello har så himla lätt att lägga på sig vikt. Och med tanke på hans storlek, häftiga andning och något kämpande hjärta vill jag inte ge honom mer mat än han faktiskt behöver.

Självklart nekar jag ju inte Bello mat om han verkar jättehungrig, men om han tuggar lite och mest verkar behöva närhet och tröst vill jag försöka ge honom det på annat sätt i första hand. Och det har väl gått ganska bra idag tycker jag. Jag har nallat på en kvart ibland då bebin verkat väldigt hungrig men också dragit över något när han sovit och inte vaknat för mat.

För det är ju ingen benhård regel jag kör med - mer som en riktlinje och strävan efter balans. Och det kan väl ändå inte va fel?

Naturligtljus_col2

Jag tycker i vilket fall att man får chilla lite i åsikterna kring amning, bara folk tar hand om sina ungar på ett sunt och kärleksfullt sätt blir det ju bra.

Naturligtljus12 (1 av 1)

Nåja. Slut på diskussionen för nu. Här är katten Majlis. Hon är gullig men busig. Och vi är mer eller mindre allergiska mot henne, men det finns ju medicin. Hon är mammas och pappas nya kise i vilket fall.

Naturligtljus_col1

Naturligtljus5 (1 av 1)

Och här har vi två trötta barn som trotsat vädret och härjat i Skrylle halva dagen. Ennis är nog fortfarande trött efter resan i Danmark och upplevelserna från Legoland, så han har lite sömn att ta igen. Men vi har ju ett helt sommarlov att sova på, visst?

Naturligtljus6 (1 av 1)

Johan åkte precis mot färjan till Gotland och Almedalsveckan. Jobb. Men jag fick ett dygn med honom i alla fall. Alltid nåt!

Nu ska jag väcka Bellan och AMMA! Puss på er.

Naturligtljus7 (1 av 1)

Regler för Bello

Naturligtljus2 (1 av 1)

Det sämsta med vårt hus är ljuset. Eller avsaknaden av ljus. Vi har rätt små fönster, som dessutom sitter ganska lågt, och ingen genomtänkt belysning precis. Vi har liksom inte hunnit det. Och bara dimmer i köket.

Därför är det väldigt svårt att fota fina bilder inne hos oss. Detta blir ju då väldigt påtagligt när man är hemma hos mamma och pappa och ser ljuset i deras matrum. Wow. Det är så det ska va. Himla orättvist alltså.

Nåja.

Naturligtljus3 (1 av 1)

Idag har jag bestämt mig för att sätta upp lite regler för Bellan. Jag har kört på fri amning sen Bello föddes och jag tycker att det är bra att göra det i början. Bebben ska gå upp i vikt och man ska få igång allting, då ska man ge mat när bebis vill ha. Men nu behöver vi reglera lite - av två anledningar.

Naturligtljus4 (1 av 1)

Jag är lite rädd för att min bebis ska gå upp FÖR mycket i vikt, det blir ju jobbigt för honom liksom. Han äter ju då ganska ofta, men sen ibland går det flera timmar och då kommer vi till anledning nr 2 - Det blir för mycket bergochdalbana för mina tuttar. Mjölkproduktionen dras igång som attan ibland för att sen sina lite och då måste pojken dra igång det igen. Vilket resulterar i supermycket mjölk.

Så vi måste få lite kontinuitet här helt enkelt. Och vi har börjat idag, han ska få mat var tredje timme. Det har väl gått sådär tycker jag, han vill gärna äta lite oftare. Men vi får se här hur det går.

Avslutar med en bild som inte har med detta å göra alls. Hej!

Naturligtljus1 (1 av 1)

Igår natt hände det – Första gången efter förlossningen!

Inatt (1 av 1)

Under en graviditet, och första tiden efter förlossningen, är det liksom som att man bara upplåter sin kropp till sitt först ofödda och sen nyfödda barn. Man bara tar sig an uppgiften och lägger sig själv åt sidan till ganska stor del.

Under graviditeten är det ju allt med kroppens förändringar osv och efter förlossningen är det framför allt amningen. Brösten lever liksom sitt eget liv - Blir stora, blir små. Hårda som stenar och sen slappa. De gör ont på massa olika sätt och ändrar storlek titt och tätt. Och de ger såklart mat till barnet och blir på så vis barnets ägodel till viss del.

Även om det är lite bekymmersamt med lite infektioner och slängar av mjölkstockning gillar jag verkligen att amma denna gången. Det är mysigt och känns verkligen fantastiskt att kunna göda min bebis på det sättet.

MEN.

Något jag tycker är lite trassligt är läckaget. Och framför allt att jag måste leva och bo i amnings-BH eller amningslinne DYGNET RUNT. Alltså även på natten. Annars vaknar jag i en sjö av bröstmjölk. Och det känns.. en aning instängt. Klibbigt och svettigt. Trångt liksom.

Men så igår natt hände det. Jag sov utan BH, och utan linne. Och inga blöta bröstmjölkspölar i sängen! Alltså kan ni fatta - SÅ JÄKLA SKÖNT. Och dessutom - Avslaget är borta, vilket betyder att jag inte måste ha trosor med binda dygnet runt.

Frihetskänslan på topp!

Nu kan jag amma i år! Bara jag får sova naken 🙂 Hej!

Processed with VSCO with b5 preset

5 veckor sen – Och hur gick det då med amningen?

Amningssjal10

Idag är det fem veckor sen han föddes, Bellan. Och om ni minns hade vi det lite trassligt med amningen där i början.. eller efter en vecka sådär. Hur går det nu då?
Mer om det snart...

Men först. Vinnaren i tävlingen, i samarbete med Rackarungar, om amningssjalen från Les Enfants! Någon som motiverat så himla bra, med rim och allt, var Johannahallondoft! Grattis, du har vunnit den fina sjalen. Skriv till mig på info@nyponstina.se så löser vi transporten 🙂

Såhär skrev hon:

Lilleman vill äta titt som tätt, det gör att bege sig ut och vara social inte är så lätt. Känner mig obekväm att amma offentligt, jag hade behövt något som skyddar vår stund tillsammans ordentligt. Denna är så smidig och smart, enkel att använda när det för lillen nalkas mat. Hjälp oss att komma ut och njuta av vänner, natur och härliga promenader, denna fina sjal hade gjort oss båda glader!

Roligt och fint tyckte jag!

Processed with VSCO with b5 preset

Och amningen för egen del då. Jo. Vi har fått till det! Pojken glappar fortfarande i greppet ibland, men det är bara korta stunder och sen hittar vi rätt igen. Hur blev det så då? Jo jag fick hjälp.

Under första säsongen av Älskade unge träffade jag barnmorskan Carina på Babyz of Sweden och när jag fick problem med amningen fick jag hjälp av henne! Hon har nämligen en jättebra tjänst där man kan få amningshjälp på telefon eller Skype. Så himla bra när man sitter där, nyförlöst och öm, och inte vill åka nånstans och helst inte träffa någon heller.

Jag fick hjälp på telefon, några ganska enkla tips och råd men ack så bra. Vi provade och ja, det funkade faktiskt. Och bara att få lite stöttning och hjälp att tro på att det kommer gå är guld värt.

Så nu ammar vi på, och det flyter. Han får äta när han vill vilket resulterar i lite ojämn mjölkmängd, men det funkar. Man får ha uppsamlare när det är som mest mjölk, och ge så mycket man kan från båda tuttarna när det är som minst. Det viktiga är att han får ett bra tag och får i sig mat - och det får han. Vågen på BVC visade på över 6 kilo i fredags. Stora killen.

Idag var förresten en bra dag. Hurra! Kram på er <3

 

Processed with VSCO with hb1 preset