Allt om Bello just nu + Årets adventsljusstake!

Aaah det blir inte lika ofta jag skriver här på bloggen nu - FÖRLÅT! Jag hinner fan inte alltså! Nästan varje dag tänker jag att jag vill blogga men mitt dygn (samma som erat antar jag) har liksom för få timmar. Men jag har absolut inte tappat sugen (som jag gör i tid och otid) utan det är helt enkelt för mycket annat som måste gå före.

Men nu är jag här! Så kom till sak!

Jag skriver alldeles för sällan och Bello. Helt sjukt ju, det händer ju massa roligt och intressant kring honom! Nu är han tex 18 månader och var på kontroll  med Johan i fredags. Han var 89 cm lång, vägde 14,5 kilo och klarade att bygga torn och allt det där som man ska.

Han är inte särskilt tidig med ord, men kan givetvis alla Babblarnas namn. Han kan säga mamma och pappa men väljer för tillfället att kalla både mig och Johan för mamma (förmodligen av praktiska skäl, alltid är det väl nån som kommer eller svarar liksom). Däremot babblar han mycket som är helt obegripligt, och precis såndär var Ennis också. Så det blir nog bra.

Tyvärr åker Bello på rätt mycket sjuka och Johan tror ibland att han har klen hälsa. Det tror inte jag. Däremot tror jag att Ennis och Idde dragit hem massa skit innan Bello själv började på föris och numera går han ju själv där och drabbas av än det ena än det andra. Ennis och Idde började ju förskolan nästan samtidigt (Ennis började i maj, sen var det sommarlov och sen började Idde i slutat ev augusti samma år) så där var det ju ingen som drog hem nåt. Dessutom tycker jag att det ofta är Idde som blir sjuk först här hemma. Så ingen oro direkt hos mig. Mer än att jag tycker synd om honom att han ska behöva va sjuk titt och tätt.

Nu är han då febrig och förkyld igen och måste va hemma imorgon. Han fick ju vaccin i fredags men de biverkningarna ska inte komma förrän om 1-2 veckor, så då får vi väl vabba igen. Herre.

Runt förra helgen hade han flera dagar som han var grinig och vi fattade inte riktigt varför. Sen insåg jag att han fick minst fyra tänder samtidigt. Så det växer för fullt i den där lilla munnen och för tillfället verkar det inte göra så ont. Men det kommer ju komma ännu mer här framöver.

Bello är ju dessutom det barnet med den mest bedårande lilla pussmunnen i vår familj. Och han är den som pussas mest och bäst! Kan ju inte bli fel alltså!

Ni minns säkert att Bello föddes med storkbett i pannan, på näsan och på ögonlocken. De har bleknat men finns kvar, i alla fall prickarna i pannan och lite rött på näsan. Jag tänker aldrig på det, han är så söt och de där prickarna är liksom Bello. Alla blir vi olika och Bello blev sånhär. Världens gulligaste.

Vi ligger lite efter med julen i år (surprise! Not... har väl varit så i flera år nu tror jag) men igår kväll fick jag äntligen till en adventsljusstake så vi kunde tända andra (och första) ljuset idag på andra advent! Det blev en sånhär variant i år, fyra krukor ihop sådär. Fint va?!

Idag har jag och barnen varit i fina lokala blomsterhandeln här i Västerhaninge och köpt årets julablommor! Har dock inte hunnit sätta dem i krukor och placera ut dem än.. det är mycket man ska hinna! Försöker rensa ut här hemma och sälja iväg grejer också (kan ni se på mina intsta stories) och även det tar sin lilla tid.

Nu ska vi filma några klippisar till ett jobb och sen blir det väl sängen. Måste försöka sova mer men samtidigt vill jag använda mina timmar till roliga och vettiga saker. Men sova är ju också ganska vettigt!

Hoppas ni har haft en mysig helg! Godnatt.

Avslutar med några bilder på min tokiga dotter. Tryck på hjärtat ifall ni gillade dagens inlägg, då blir jag glad! <3

36

Så lyckades vi med Bellos inskolning

Nu går han på förskolan, vår Bello. Hur har det gått då? Jomen jättebra. Alltså verkligen jättebra. Okej, det kommer säkert komma ett bakslag och han kommer väl bli ledsen NÅGON gång säkert - Men just nu känns det avlägset som bara den.

Vi hade lite oväntad tur i oturen med Bellos inskolning. Två grejer blev inte alls som vi hade tänkt, men någonstans blev liksom själva inskolningen kanske bättre just på grund av dessa två saker.

  1. Inskolningen sköts fram i drygt en och en halv månad på grund av den här operationen som Bello hade planerad. Eftersom Ennis och Idde drog hem massa förskolebaciller sköts operationen fram flera gånger, även om vi till slut höll alla ungar hemma för att Bello skulle kunna genomgå sin operation. Men till slut blev den av och eftersom jag blev inlagd med Idde på sjukhus fick Johan skippa två dagars jobb i slutet av förrförra veckan och kunde därför börja skola in Bello då.

Det blev ju jäkligt stökigt den här tiden innan han kunde skolas in, jag har inte kunnat jobba och dessutom har Idde varit dålig till och från. Jag har inte haft några föräldradagar kvar så när jag inte vabbat har det varit noll inkomst typ. Men för Bellos del var detta precis perfekt. Det är som att han liksom behövde den där extra en-och-en-halva månaden för att bli helt mogen. För det har hänt så himla mycket med honom den här sista tiden och det känns också mycket tryggare för oss. Nu är han redo.

2. Min mamma, mormor alltså, skolade in Bello de två första dagarna i förra veckan och lämnade/hämtade även på onsdagen. Mamma kom upp för att hjälpa oss eftersom Idde låg på sjukhus för femtioelfte gången och Johan inte kunde hoppa mer jobb på SVT. Om inte mamma kommit hade vi inte kunnat fortsätta Bellos inskolning, då hade jag fått ha barnen på sjukhuset med Idde. Och sen Bello hemma eftersom vi behövde va med honom två dagar på föris den veckan, innan man vinkar.

Det som blev så jäkla bra med att mamma skolade in Bello var att det liksom blev ett mellanting. En trygg person för Bello, men ändå inte hans mamma eller pappa. Dessutom är min mamma förskollärare, och vet preciiiis hur inskolningar går till, så det var helt klart också en fördel.

Kanske hade det varit superlätt att skola in Bello ändå, det kommer vi ju aldrig få veta, men denna varianten var helt perfekt för oss. Bello har gått flera dagar själv nu, och två dagar efter tre-dagars-helg utan minsta problem. Han vinkar hejdå och blir sådär lagom glad när man kommer. Varken superglad eller ledsen för att han kommer på att man varit borta. Äter som en häst och sover gott på vilan. Sprider glädje och har kommit in i gruppen med självklarhet.

Givetvis är det också en fördel att Bello vistats i förskolemiljön under hela sitt liv, vid lämning och hämtning. Han är van vid miljön, personerna och att Ennis och Idde är trygga där. Så det känns verkligen bra.

Jag fattar ju att detta är en rätt sällsynt situation, men kanske ska man inte va rädd för att berätta att det faktiskt kan va bra om en trygg mormor/farmor/morfar/farfar hjälper till med inskolningen. Det kanske finns regler för detta, att förskolorna inte vill det, vad vet jag. Men jag tyckte det var skitbra för min unge. Ett mellanting och inte så stort brott för honom känslomässigt. En mjuk övergång.

Hoppas det har gått fint även för er andra som skolat in era små i höst <3

25

När ska han våga ta första steget?

När tror ni han ska börja ta sina egna första steg?

Jag tror snart, men inte riktigt än. Han har blivit så stadig på sista tiden, Bello, men han vågar inte riktigt ta de där egna stegen. Han går fint utmed möbler och även när han håller med en hand i mitt finger.

Så det ÄR nära!

Han är ju ganska försiktig, vår pojk. Och det var även Ennis i den åldern. Ennis började gå vid 14 månader och jag tippar på att Bello gör detsamma. Bello och Ennis känns väldigt lika på många sätt.

Annat är det med vår Iddeliten. Hon har ju en annan typ av personlighet, om man säger så. Hon vill ju framåt på ett helt annat sätt. Men hon var inte supertidig med att gå, men tidigare än sina brorsor. Vid 13 månader gick hon, på eget initiativ. Provade och provade, och så gick det till slut. Kan själv.

När började era barn gå?

34

Har bestämt mig för att åka + Bellos Dagens outfit

Inlägget innehåller affiliatelänkar till Lekmer, därför är det annonsmärkt. 

Jag är verkligen dålig på att träffa mina vänner. Dålig på att höra av mig och dålig på att ens skriva. Det kan ju dock ha å göra med att man har en del annat att ägna sig åt.. men ändå. Det är ofta jag tänker att jag ska bli bättre på det där med vänner.

Så när min barndomsvän Louice ville bjuda till deras Edwins 2-årskalas tänkte jag att jaa, nu ska jag faktiskt ta å åka. Hon bor med sin sambo och deras två barn utanför Örebro, så vi ska åka dit över helgen. Det är så lätt att man alltid tänker att det är massa grejer som måste göras hemma, men ibland får man bara stanna upp och bestämma sig för att sådant kan vänta. Johan jobbar i helgen så det blir jag och småttingarna som åker. Ska bli himla mysigt!

Så idag är barnen lediga från föris och vi ska packa lite och göra oss redo för några timmar i bilen. Vi ska ju sova över två nätter så det är en del grejer som ska med.

Bello har invigt sina fina kläder som han fick av morbror Gustav i doppresent. Världens gulligaste jacka och små shorts från Name it. Om ni är sugna på likadan outfit - Hitta jackan HÄR och shortsen HÄR. Strumpbyxorna är också från Name it men köpta till Idde när hon var liten så de finns nog inte att shoppa längre..

Nu ska vi packa och fixa och greja här och försöka komma iväg. Önskar er en trevlig helg och hoppas att fina varma vädret kommer tillbaka!

Vill ni se mer av barnens outfits och stilar? Tryck på hjärtat längst ner så jag vet!

55

Bellos bästa present – Nu kan han bli musiker på riktigt

Inlägget görs i annonssamarbete med fantastiska butiken Eco STHLM.

Bello har ju fyllt 1 år, och ni som har kikat på klippet från hans födelsedag vet ju att han fick en trumma i present. En trumma som alla barnen älskade såklart.

Trumman är från min kompis Thereses fina ekobutik i Skrapan på Södermalm i Stockholm. Hon säljer bara ekologiska prylar, mest för barn men även för vuxna. Denna trumman är, precis som lekvagnen Bello fick, från Plantoys. Egentligen från 3 år men under uppsikt får Bello ha den.

Han ääääälskar ju musik och att spela trumma!

Nu ska jag ge er en tjuvkik in i EcoSTHLM-butiken. Har ni inte möjlighet att ta er dit kan ni alltid besöka webbutiken. Men OM ni har vägarna förbi söder måste ni titta in hos Therese. Det finns alldeles för mycket fint, om man säger så. Och det känns verkligen bra att köpa rediga grejer till barnen.

Kolla här bara.

Det är sällan man får ett så varmt välkomnande i en butik som hos Therese. Här känns det alltid fint att komma in. Jag kommer försöka köpa det mesta i leksaksväg till barnen här i fortsättningen.

Och så var det trumman. Jättehärlig och fint ljud som inte är det minsta jobbigt. Dessutom snygg! Vill ni ha en egen sån fin? Klicka HÄR och beställ.

19