Så stolt över Ennis och hans första riktiga vlogg

Jag är så OTROLIGT stolt och glad över att min lille pöjk Ennis har gjort sin allra första egna vlogg. Han älskar att hålla på med kameran, både filma och fota, och vi tycker såklart att det är fantastiskt! Med tanke på våra yrkesval kanske det inte är jättekonstigt.. hehe.

Innan Diddan blev sjuk igen hade vi en helt fantastisk dag i skogen, jag fotade massa och Ennis filmade. Och alla fick upptäcka skogen. Här kommer Ennis fina vlogg och sen några av de bilderna jag tog på fotografen. Bilder på de andra bedårande ungarna i höstljus kommer framöver, blev så jädrans många fina!

För att uppdatera kort om Idde så är hon tyvärr inte helt bra än. Inatt var vi inne på akuten igen då hon har kräkts och haft magont senaste dagarna. Blev hemskickade pga bra värden och ingen feber men hon är inte bra ändå. Så vi avvaktar, försöker få i henne mat och vatten och lindra magontet som kommer i omgångar. Himla jobbigt det här. Men det ska bli bra nu.

Hoppas ni vill kika på Ennis fina vlogg, och prenumerera gärna på vår YouTubekanal som vi kommit igång med igen och publicerar klipp på varje tisdag. Kom till kanalen HÄR. Hoppas ni vill hänga med oss även i videoformat <3

Puss och kram <3

33

Utvärdera med mig! + Veckans tema!

Haj! Igår var jag och Ennis på 40-årskalas hos Åsa, då var vi såhär stiliga. Mer bilder från det kommer i veckan - Här kommer istället veckans tema!

Vet ni, jag kör vidare på Höstpeppen, för jag är inte klar! Som ni vet har jag inte kommit med mina mål för hösten ens, så vi behöver en vecka till tycker jag! Det blir även ett extratema i form av "Dagens dans"! Hör så härligt! Jag ska alltså ge er en dans om dagen, för visst blir man glad av dans?

Vakna med ett trist humör, sätt igång en bra låt och dansa - så är du glad igen! Garanterat! Därför ska jag bjussa på dans denna veckan 🙂

Veckans klipp ligger på IGTV - Och jag vill veta om ni tycker det är bra med klipp på IGTV på söndagarna, där jag presenterar nästa veckas tema och utvärderar förra veckans litegrann? Eller kan vi lika gärna köra bloggen, och sen lite spontana, kanske kortare klipp på IGTV under veckorna?

Och hur tycker ni att Resan mot Mitt Bästa Jag är hittills? Är det ett bra upplägg för att ta sig an allt som jag gillar att dela med mig av till er? Eller är det bättre med lite hursomhelst?

Jag blir SÅ glad för er feedback! Var ärliga! Men snälla.. Puss och ha en finfin vecka!

28

Poddgäst! Och Mammakroppen – Från Ennis synvinkel

Denna mammakropp alltså. Oftast är jag helnöjd, och det är mest för att jag typ inte har tid att fundera över om jag är nöjd eller inte. Det är annat som känns viktigare helt enkelt. Och det är ju ganska skönt. Men ibland blir jag lite tveksam till hur den ser ut, när man ser bild på den tex.

Min käre 4,5-åring gillar att fota och filma med min mobil. Bilden ovan har han tagit tex. Jag tycker det är lite jobbigt när han ska springa runt med telefonen, jag vill liksom inte att den ska gå sönder eller att han ska lägga ut nå knäppt på Instagram (när han vill göra stories tex). Igår körde han tex ett litet foto- och filmrejs när jag precis hade duschat.. ni kan kanske ana varför jag inte tyckte det var så passande 😀 Så han får hålla på lite ibland, sen vill jag ha tillbaka telefonen (och kanske radera opassande material haha).

Nu har jag dock kommit på att jag kan utnyttja min sons intresse för foto! Han kan ju bli min personlige fotograf! Det är så ofta jag inte har någon som kan ta bild på mig - Nu har jag en! Han ska bara lära sig att hålla stilla osv.. men det kommer gå!

Det som är roligt med Ennis fotande är att han ser anda saker än vad man själv ser. Han väljer liksom andra motiv. Och det är där Mammakroppen kommer in i bilden igen. Kolla bara.

Yep. Det är min kropp. Helt ovetandes om att Ennis plåtar. Halvnaken, mjuk, säckig, dålig hållning. Precis så som den ofta ser ut. Jag sträcker liksom inte ens på mig. Lite magstarkt (hehe) för vissa kanske (det är ju trots allt lite naket), men jag tänker att man inte behöver titta om man inte vill.

När jag hittade bilden blev jag först förkrossad. Men herre! Är det SÅ jag ser ut?? Och nej vilken hemsk bild. Men sen. Nää. Det här är ju en fantastisk bild. Riktigt arty faktiskt. Rolig vinkel och helt omedveten position. Livet liksom. Och visst, min kropp ser ofta annorlunda ut. Sådär fixad och "snygg". Men den ser också ut såhär ibland!

Tack Ennis!

Om ni gillar att läsa om mina tankar kring sånt här, kan ni nu även HÖRA dem! Jag är nämligen gäst i veckans avsnitt av Babyz podcast! Där pratar jag Mammakropp med barnmorskan Carina och förlossningsläkaren Karin. Det blir även mycket snack om mina tre förlossningar, och hur olika de var. Riktigt trevligt att få komma och prata prata prata igen, jag blir riktigt poddsugen!

Lyssna på avsnittet i er podcastapp eller HÄR. 

Och kom ihåg. Mammakroppen har gett oss ungar. Som efter ett tag kan hålla i en kamera. Bara det liksom. Va stolta, och sträck på er (i dubbel bemärkelse haha).

Om ni gillar Ennis konstnärliga bild - Kom ihåg att trycka på hjärtat längst ner!

53

Ennis 4-årskalas – Dinosaurietema! Inspiration till dig <3

Ennis fyllde 4 år i november. En vecka in i december hade han sitt första barnkalas!

Vi hade valt att hålla det litet, bara bjuda fyra kompisar. Det dumma med att bara bjuda fyra kompisar är att man kanske står där på kalasdagen och bara har två gäster pga att två inte kunde komma... Så var det för oss. En av gästerna fick då ta med sig lillebror som är lika gammal som Idde och går på samma förskola, så det blev ändå några gäster och Ennis kände sig nöjd med det. Vi valde också att minst en förälder skulle vara med - både bra och trevligt!

Men vad var det för tema på kalaset då? Ni kanske anar...

Just precis - Dinosauriekalas!

Vi hade det jäkligt stökigt denna perioden, med sjukdomar och inställda firande osv (ni som följer ni vet) men jag ville ändå fixa fint för Ennis. Och det här med kalas kan ju lätt bli lite ångestladdat, man känner att man måste va så jäkla satsig liksom. Men när det kommer till barnen så blir de ÖVERLYCKLIGA för mycket mindre än vad man tror.

Allt behöver inte va perfekt, bara man själv tror på att det man gör är bra nog så blir det också bra för barnen. Så här kommer lite oavancerad inspiration!

Jag gjorde ett dinoland av stuvbitar från ateljén och tog fram alla barnens dinosaurier. Lätt som en plätt och lite extra utöver det vanliga liksom. Sen har ju inte varenda människa en ateljé, men man kan ta nån gammal gardin, duk eller handdukar. Vad som helst med gräs-, lera- eller lavakänsla!

Vulkan gjord av en uppochnervänd terrakottakruka och några stuvbitar som jord och lava.

Kullarna gjorde jag med hjälp av några uppochnervända skålar. Tyget fick jag fästa mot bordet på några ställen, lätt gjort med lite tejp som man viker dubbelt. Det behöver ju bara hålla en dag typ.

Lagom avancerad sjö. Hur bra som helst. Och några träd som kom med bilbanan vi har.

Utanför dörren fanns dinosauriespår som ledde vidare genom hallen och in till vardagsrummet där bla dinolandet var. Spåren klippte jag enkelt av röd kartong.

I vardagsrummet kunde man få ansiktsmålning. Alla ville va gröna dinosaurier förutom Idde. Hon ville va en blå.

Vi hade ordnat ett pysselbord där man kunde göra sig en partyhatt på dinotema eller annat tema.

Färgad kartong, sax, häftapparat eller tejp, gummiband, skålar att rita cirklar runt och lite pennor och glitter att pynta med.

 

Till käk blev det spagetti i jordfärger och köttfärssås. och så gurka som dinosauriefötter.

Efter maten spelade Johan lite gitarr och sjöng med barnen och de lekte med dinosaurierna. Sen var det dags för dinosaurietårta!

Dagen innan hade jag gjort rulltårtor med kakao i och fyllning av två sorters sylt - aprikos och hallon, så det skulle se ut som lava.

Sen spritsade jag chokladsmörkräm på..

...krossade digestivekex och strödde över tillsammans med olika strössel.

De minsta dinosaurierna hade jag sparat för att ha på tårtan, givetvis gick de inte att äta. Ett annat år kanske jag har energi att göra figurer i sockerpasta. Eller inte..

4-ljuset var passande nog i orange - Bra tajming Panduro!

Det blev gott!

Godispåsar ska det ju vara på kalas, men istället för fiskedamm blev det en liten skattjakt.

Det var ruskigt väder och mina spår ville inte stanna kvar utan små stenar på. Barnen fick följa spåren som ledde ut till..

...växthuset och fram till en korg där dinosaurien hade samlat alla godispåsar!

Eftersom skattjakten var ute blev det naturligt att kalaset också var slut när man fått sin påse. Så då vinkade vi av kompisarna som tyckte det hade varit roligt och mysigt och alldeles lagom. Precis som vi tyckte.

Jag hade egentligen många fler idéer på grejer att göra till kalaset, men jag hänger inte upp mig på det. Jag är liksom glad att jag lyckades få ihop det jag fick ihop. Och det räckte gott och väl.

Kommer ju ha ett gäng kalas på mig att göra roliga grejer på om man säger så..

Hoppas att ni fick lite inspiration i alla fall! Själv tyckte jag att dinolandet blev sådär SUPERBRA!

Kom ihåg att trycka på hjärtat ifall ni tyckte det var fint inlägg det här. Puss på er!

40

På premiär av Äventyret Aladdin!

Först och främst - Hoppas att ni har en riktigt fin och god jul <3 För oss har det varit lite kaosartat in i det sista här så jag har inte hunnit "för-jula" så mycket, varken hemma eller här på bloggen.

Men det får bli nästa år. Kommer ett inlägg om julen sen, men först... Vi har varit på premiär!

Jag blev bjuden på premiären av Äventyret Aladdin (Tack Dröse & Norberg och Petré event) och tog såklart med mig Ennis för att kolla på teatern. Vi klädde oss fina, på temat såklart, och åkte tåg in till stan och Stockholm Waterfront där teatern skulle spelas.

Det känns så himla kul att ta med Ennis på sånt här nu när han börjar bli lite stor, spännande för honom att uppleva saker.

Vi blev inte fotograferade av mingelfotograferna, vi är ju inga sånadära kändisar, men man kunde få fota sin unge mot en bakgrund bredvid. Detta är min fina unge.

Det var vääääldigt mycket folk, och Ennis kan tycka att det är lite jobbigt (med all rätt), så vi gick in i salongen ganska snabbt och hittade bra platser mitt framför scenen på balkongen. Ennis hade fått en broschyr som han bläddrade i hela tiden.

Om man ska recensera lite så får föreställningen 6 Nypon av 10 möjliga. Den var ganska ojämn, väldigt bra stundvis men lite trevande mellan varven. Ennis gillade första akten men i andra akten tappade vi båda intresset lite. Förutom mot slutet, då vaknade vi till liv igen. Det var ganska mycket musik och dans och det är ju alltid ett plus. Duktig ensemble och Claes Malmberg som anden var toppen tyckte både jag och Ennis.

Föreställningen börjar spelas idag, den 26 december, och spelas på olika orter i Sverige fram till april.

Efter föreställningen köpte vi chicken nuggets och jordgubbsmilkshake som vi käkade på pendeltåget hem. Världens mys ändå.

Om ni vill hänga med på vårt lilla äventyr finns klippet på YouTubekanalen nu - Och här under.

Mysigt att få göra något på egen hand med ett av barnen, får se vad jag hittar på med Idde nästa gång <3

14