Håller drömmen på att gå i kras?

Hej vänner. Först lite uppdatering kring lilla Idde och sen några tankar om resten av hösten och hur det ska bli med allt. Känslorna nu alltså. Överallt, som man brukar säga.

Idde är opererad och det gick bra. Såg ut som en så kallad kronisk blindtarmsinflammation när de väl opererade och det var något mer komplicerat än vad kirurgen hade trott. Men han var nöjd och det känns skönt. Efter en ytterligare stökig dag igår med infarter som inte funkat och flera stickförsök fick Idde till slut smärtstillande och näring i drop. Hon repar sig sakta men säkert och har börjat äta lite och dricka igen. Jag hade en rätt tuff förmiddag igår och blev så less när vi behövde fortsätta plåga Idde med stick och annat obehagligt. Bröt ihop lite och grät som ett barn men samlade mig igen. Vafan liksom. Kämpa. Gråt och kom tillbaka med rena ögon typ.

Nu känns det positivt men jag kan inte slappna av riktigt förrän om några dagar när man ser att operationen är komplikationsfri och hon inte har ont. Ikväll har vi tagit bort infarten på foten då Idde hade ont av den och dessutom fick svullna tår som oroade mig (och sköterskan) lite. Så nu är det smärtstillande på annat sätt som gäller. Trots lite kvarstående oro väljer jag såklart ändå att va positiv och tänker att det ska bli bra nu. Att vi kan få gå vidare i livet, landa lite hemma, få olika saker på plats och ägna oss åt vardagslivet liksom.

Och såhär går tankarna kring hösten.

Vi var så på gång. Nya idéer och ny energi. Hösten skulle riva igång, barnen skulle gå på förskola och jag skulle ta chansen att sjösätta projekt som jag fnulat på ett tag. Istället för att släppa lokalen på söder skulle vi starta om på ny kula. Våga satsa.

Men så kom smällen och familjens hälsa sattes på spel. Idde har varit så sjuk till och från i flera veckor och Bellos operation, som hela tiden sköts framåt, präglade hela starten på hösten. Och vi är inte ur detta låsta läge än.

Den senaste veckan har jag börjat tvivla på om det kommer gå. Kommer vi kunna behålla lokalen? När kommer jag kunna börja jobba och sjösätta de idéer som vi valt att satsa på? Kommer alltihop gå i kras nu? Kanske är det kört. Iddes, och övriga familjens hälsa, är viktigare än allt och hon måste få bli frisk nu.

Men jag vägrar låta min dröm försvinna bort. Jag vägrar ge upp det som vi startat. Jag vet att det kommer att gå, allting kommer lösa sig. Familjen först och sen kommer möjligheterna med företaget smyga sig på. Allt blir till det bästa trots allt. Jag väljer att tro på det.

Imorgon kommer min älskade mamma upp och hjälper oss kommande vecka. Bello kommer kunna skolas in klart på förskolan, Idde ska repa sig ordentligt på sjukhuset och sen vila upp sig hemma. Johan jobbar alla dagar förutom fredag och att mamma kommer gör att vi kan klara veckan. Jag är så otroligt tacksam för att jag har min familj. Otroligt.

När Idde är frisk och Bello inskolad fortsätter projekten jag startat i nya studion. Jag har ju delat med mig lite, men imorgon kommer ni få en riktig bomb från studion och make overn, före-bilder och hur långt vi kommit hittills. Och så presenterar jag ett riktigt roligt samarbete för hösten, som har med skapandet av studion att göra, och som jag är SÅ stolt över! Det är en sån fantastiskt kreativ utmaning! Så alla ni som tycker det är skoj med mina entreprenörsprojekt och min kreativitet – Håll utkik imorgon söndag!

Nu känner ni va?! Att vi är på gång igen. Och kanske kommer det fler bakslag, kanske inte. Men vi tar oss förbi allt, allt blir bra till slut.

Ge upp är fan inte min grej. Nu ska jag fortsätta bygga min drömtillvaro med familj, entreprenörskap och kreativitet. Allt i den där finfina Nypon-mixen ni vet!

Puss och stort tack för ert fantastiska stöd i allt detta. Hur fint liksom.

43

Så stolt över Ennis och hans första riktiga vlogg

Jag är så OTROLIGT stolt och glad över att min lille pöjk Ennis har gjort sin allra första egna vlogg. Han älskar att hålla på med kameran, både filma och fota, och vi tycker såklart att det är fantastiskt! Med tanke på våra yrkesval kanske det inte är jättekonstigt.. hehe.

Innan Diddan blev sjuk igen hade vi en helt fantastisk dag i skogen, jag fotade massa och Ennis filmade. Och alla fick upptäcka skogen. Här kommer Ennis fina vlogg och sen några av de bilderna jag tog på fotografen. Bilder på de andra bedårande ungarna i höstljus kommer framöver, blev så jädrans många fina!

För att uppdatera kort om Idde så är hon tyvärr inte helt bra än. Inatt var vi inne på akuten igen då hon har kräkts och haft magont senaste dagarna. Blev hemskickade pga bra värden och ingen feber men hon är inte bra ändå. Så vi avvaktar, försöker få i henne mat och vatten och lindra magontet som kommer i omgångar. Himla jobbigt det här. Men det ska bli bra nu.

Hoppas ni vill kika på Ennis fina vlogg, och prenumerera gärna på vår YouTubekanal som vi kommit igång med igen och publicerar klipp på varje tisdag. Kom till kanalen HÄR. Hoppas ni vill hänga med oss även i videoformat <3

Puss och kram <3

33

VAFAAN?!

Om det är en grej jag INTE vill så är det att min blogg och mitt instagramkonto ska bli nån sjukdoms- och klagohistoria där allt bara handlar om elände hela tiden. Och alla måste skicka styrkekramar i tid och otid.

Jag är ENORMT tacksam och glad för alla styrkekramar och allt pepp vi fått över sociala medier de senaste veckorna, ni är verkligen fina människor alla ni som följer och skriver. Jag har fått tips och råd och hjärtan i överflöd. Det betyder verkligen mycket.

Men samtidigt känns det inte helt bra att allt bara handlar om sånt som är tufft hela tiden. Jag vill verkligen inte att mina kanaler ska präglas för mycket av det.

Jag vill ju sprida glädje, hopp, energi och inspiration! Men livet är ju inte alltid sådant och jag vet också att många uppskattar att få ta del av de tuffa bitarna också. Ja jag vet inte.

Vi var ju verkligen på rätt spår här häromdagen. Vi fick komma hem från sjukhuset i onsdags och det kändes som att nu, nu kan det bara bli bra. Men så möttes vi av hantverkare som stökade hemma så vi kunde liksom inte ens va hemma (när vi väl skulle få "komma hem") så vi fick åka till Farsta centrum och slå ihjäl tid. Bello var nyopererad men pigg, men det kändes inte helt bra att dra iväg så med honom ändå. Idde skulle få sin första omgång antibiotika i munnen istället för i armen och spydde rakt ut på caféet vi satt på. Och så började nästa grej. Att få Idde att behålla medicinen. Detta fortsatte sen hemma på kvällen och morgonen.

Och när hon väl hade spytt av den tre gånger, gett på olika sätt och utblandat med olika grejer, blev det ju ännu svårare att "lura" i henne den.

Men så till slut hittade vi något som funkade! I kombination med inte så pedagogiska "hot" dock... men ändå! Jag fick henne att testa, och hon tyckte det var gott! Så då kunde hon få i sig allt.

Hemligheten! Jag fick tips av några, men tänkte att det nog ändå inte skulle gå (med tanke på att Idde är Idde), men var ju tvungen att testa. Och ja, det gick. I nappflaska så lite av lukten liksom försvann. Så även om hon var utan antibiotika ett dygn var vi positiva och tänkte åter igen NU, nu kan det bara bli bättre!

Men så igår började hon vägra igen. Vi fick i henne på morgonen men inte mer. Och sent på kvällen vaknade hon och var ledsen och efter en stund kräktes hon. Natten blev orolig och hon gnydde till och från. Jag låg bara och väntade på att det skulle bli sämre, men imorse var hon pigg.

Dagen idag har varit upp och ner. Pigg ena stunden men lite hängig nästa. Matlusten som bortblåst och hon har inte fått i sig mycket. Jag mutade i henne medicinen, i oboy, imorse men den kom upp två timmar senare. Ikväll har hon spytt på i princip tom mage.

Så nu sitter vi här, i soffan hon och jag, och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Jag tar tempen med jämna mellanrum men hon har inte haft feber. Kanske är det antibiotikan hon reagerar på, vad vet jag. Vågar knappt ringa 1177 i rädsla för att de ska säga att vi ska åka in. Jag blir på riktigt tokig.

Allt på jobbfronten halkar efter som FAN och så länge Idde är dålig kan vi inte heller skola in Bello. En av oss måste ju försöka jobba. Det påverkar liksom vår försörjning det här långdragna. Och viktigast - Iddes hälsa. Hon måste få bli bra nu.

Jag bävar för natten men ska snart gå upp och stoppa om och natta Ennis och Idde. Sen har jag tusen grejer att ta tag i, som jag förmodligen inte kommer orka. Suck.

Nu har jag i alla fall fått ur mig detta tråkiga och tänker att kommande vecka, hur allt än artar sig, ska bli den positiva veckan. Jag ska verkligen försöka fokusera på allt som går bra, hur vi kan må så bra som möjligt och hitta energi igen.

Ta hand om varandra <3 Och förlåt igen.

31

Sjukhusclowner & Schampo – Så mår vi nu

Sjukhuset dag... eh... ja vad blir det egentligen... tre? Fyra? Kom in till akuten fredag efter lunch och nu är det måndag kväll. Drygt tre dygn. Känns längre. Idde mår så mycket bättre idag och har varit på lekterapin och lekt i lekrum. Ätit hamburgare och även börjat dricka.

Läkarna säger att hon svarar på antibiotikan och nu är fokus att hon ska äta och dricka så hon slipper drop. För då kan vi få åka hem och fortsätta med antibiotika hemma. Vi får se vad som händer imorgon.

Vi gick ner på lekterapin idag och pysslade och lekte i de fina lekhörnorna där. Verkligen superfint var det! Idde blev jättesugen på pyssel så vi ska gå ner dit igen imorgon <3 Kolla på våra fina clowner!

Och precis innan hade de riktiga sjukhusclownerna varit på besök och Idde ÄLSKADE dem 😀 Liten filmsnutt ligger på IGTV, om ni vill se kan ni kolla HÄR.

Johan kom ju med grejer till oss i lördags men såklart glömde jag be honom ta schampo med sig.. så idag fick jag lyxa med dessa små burkar från sjukan. Tänk hur lätt och självklart det är att ba prioritera bort sig själv i sådana här situationer, man slutar liksom bry sig om sig själv. Ingenting gör något, bara barnet har det bra. Samtidigt kan det ändå va skönt att få ta sig en dusch 😀

De flesta av er följer säkert på Instagram och har redan sett dessa bilder, men jag tycker att de är så fantastiska så jag måste publicera även här på bloggen. Ljuset föll in så fint på Idde igår och hon var så lycklig över sina såpbubblor. Och vi hade en så fin stund.

Varsågoda. Och tack för allt stöd, fina ni.

40

Därför bröt jag ihop idag – Och dessa fyra grejer räddade oss på slutet

Fy fan vilken dag. I morse var det bara som att bägaren rann över. Vi har kämpat ett tag här, och jag försöker verkligen att vara positiv och lösningsinriktad så långt det går. Men när man kämpar och kämpar och pusslar och grejar med tillvaron för att det ska funka - då har man liksom inte mycket utrymme för fler motgångar.

Jag menar inte att vi har det supertufft, det finns de som har det kämpigare, men detta är läget just nu:

Bellos operation och inskolning är över en månad försenat. Jag går alltså "hemma" utan ersättning eftersom mina föräldradagar är slut. Barnen har ju varit sjuka en del så visst, lite vab, men ändå. Och alla barn är ju då hemma eftersom vi inte kan dra hem nå sjukdomar. Ennis och Idde klättrar på väggarna och vill till föris och jag är stressad eftersom jag skulle behöva jobba.

Imorse nös både Ennis och Bello några gånger och jag blev LIVRÄDD att de ska bli sjuka igen. Bellos operationstid är satt till tisdag nästa vecka nu och jag går på nålar. Vi måste få den operationen gjord för att hösten ska kunna börja.

Igår eftermiddag ringde montören av våra nya fönster och "behövde vabba i slutet av denna veckan" - dvs att vårt fönsterbyte skjuts upp ytterligare, till torsdag nästa vecka. Fönsterbytet är nu ca 1,5 månad försenat. Fönstren står i hela trädgården och förpackningar är inte helt täta. Jag hade redan börjat plocka undan framför fönstren i rummen på ovanvåningen, helt ogjort arbete med andra ord. Jag är jävligt trött på detta långdragna skit, och på Mockfjärds.

Och så imorse öppnade jag mailen och möttes av ett mail som sa att United screens, som är mitt YouTube-nätverk, säger upp mig. Jag fattar ju det, jag har ju inte lyckats va så kontinuerlig och produktiv där senaste året. Inte ökat i prenumeranter och mina visningar blir bara sämre och sämre. Men det blev liksom som ett kvitto på att jag är rätt misslyckad i sociala medier, trots att jag försöker ganska hårt. Och det beskedet blev liksom droppen som gjorde att jag bröt ihop och började störböla.

Sen var dagen körd. Jag fick ont i huvudet som först gick över vid fyra då jag tagit dagens första räddning - Ipren.

Dagens andra räddning var matbilen, som visserligen inte kom förrän nu på kvällen, men jag slapp dra ut alla ungar i detta pissvädret som varit idag.

Dagens tredje räddning var den här chokladglassen som vi slängde ihop där vid fyra (när dagen äntligen började bli bra). Den gjorde liksom alla glada. Och den är så enkel. Gör såhär:

Skiva 3 st (helst lite gröna) bananer och frys in. Några timmar räcker men gärna över natten.

Ta fram bananerna och mixa i matberedare eller mixer tillsammans med en skvätt havremjölk och två matskedar kakao. Det ska ju helst va raw kakao men vafan, vi hade bara vanlig hemma och det går också bra. Det ska ju alltid va så perfekt med sånna här nyttiga recept, men jag tänker att det är bättre att göra lite halvnyttigt än att inte göra alls bara för att man inte har allt hemma.

Just det. Sen är glassen klar och man kan toppa med det man har hemma, vi gjorde ju då enkelt igen och tog kokos och russin. Men nötter och bär är ju också ett tips.

Dagens fjärde räddning var introt till La La Land. Om och om igen, och barnen fick dansa.

Nu ska jag stoppa mina älsklingar i säng och bara tänka på de sista timmarna av denna dagen, som jag var en någorlunda okej mor.

Nya tag imorgon.

64