Han och jag – Så lever vi just nu

Minns ni att vi hade femårig bröllopsdag i september förra året? Och att jag överraskade Johan med att vi skulle bli fotade av min vän Johanna som är fotograf under namnet Wolff Weddings? Ni minns såklart, det var ett sånt fint dygn vi fick tillsammans, med övernattning på slott å allt!

Men så kom jag på i dagarna att jag bara visat några av bilderna från fotograferingen! Så här kommer massa fina bilder som Johanna tagit, varvat med tankar om min och Johans relation just nu. Och Johanna är ju bröllopsfotograf, så om det är någon som blir nyfiken - kika in på Wolff Weddings och se fler av Johannas underbara bilder <3

För tillfället ses jag och Johan väldigt sällan. Har vi tur blir det en gång i veckan, med ibland går det det nästan två veckor. Och nej, vi har inte separerat, såklart! Men de jobb som har kommit till oss nu under våren har varit Johans. Och just nu jobbar han med två projekt som båda innebär resor, mest inom Sverige men för långt ifrån hemma för att vi ska kunna bo ihop.

Så vi är ifrån varandra mycket just nu, under sex veckor. Det blir mycket jobb för Johan, och mycket familj för mig. Och det går bra, vi har gjort det förr. Men vi lever lite som i olika världar. Jag bygger upp vardagen efter mina villkor här hemma medan Johan är ganska bortkopplad från familjelivet just nu.

Och vi är ju, som ni vet, i en förändringsfas just nu. Vi gör förändringar i företaget och vårt arbetsliv och framtiden är lite oviss. Spännande men oviss. Och jag har det lite tufft i knoppen nu, det är mycket som rör sig där uppe, men ändå tycker jag att vi får ihop det.

Givetvis önskar varken Johan eller jag att vår situation ska va såhär uppdelad och... gammeldags liksom. Jag är hemma med barnen medan Johan jobbar. Men för oss gäller det att hela tiden anpassa oss efter vilka jobb som kommer till oss, och då kan det bli såhär.

Men vet ni vad hemligheten är, för att få det att funka?

Acceptans. Och förståelse.

Att acceptera att situationen är som den är, ÄR nödvändigt. Annars blir man missnöjd, bitter, enkelspårig och oflexibel. Ledsen, arg och deppig. Att acceptera betyder inte heller att det alltid måste va som det är nu - Om ett år kanske det ser annorlunda ut. Det viktiga är att ha ett öppet sinne och va flexibel på lång sikt. En dag blir det plötsligt min tur att jobba mer, och Johans tur att äntligen få spendera mer tid med barnen.

Som han längtar efter det.

Och så förståelse. Förståelse för den andres vardag och verklighet. Vi lägger mycket energi i det vi ägnar oss åt, och en klassiker är ju att den som jobbar mest tycker att den som har hand om familj och hem har det "lyxigt" - och tvärtom. Men vi ser det aldrig så. Vi vet att det är lika krävande båda delar. Att ta hand om fyra barn, hem och hus ensam är rätt tufft ibland. Och att jobba 12 timmar i sträck nästan utan paus, bära tung utrustning från plats till plats och alltid ha koncentrationsläget på - det är också tufft.

Men om vi kan sätta oss in i den andres verklighet blir det bra. Vi stöttar varandra och försöker ge den andre vad den behöver. Och när Johan är hemma försöker vi vara tillsammans så mycket det går. Vara nära och inte ha för höga förväntningar på hur det ska va när vi ses.

Så är det för oss just nu. Men snart kan vi börja på ännu ett nytt kapitel, och det ser jag verkligen fram emot. Det är alltid spännande att leva ihop med Johan, vi vet aldrig vad vi hittar på! 😀

43

Nu vet jag varför jag inte får något gjort

Kolla vilken bild jag hittade, en liten Idde på armen i ett väldigt stökigt kök. Och med väldigt mycket snagg (på mig alltså). Minns att det är en ögonblicksbild som Johan tog i farten.. den är fin på nå vis!

Idag kom jag på en grej.. Nu när barnen går på förskolan (allihopa) känner jag mig lite vilsen om dagarna. Utan mål liksom. Gör lite här och lite där, men vet inte riktigt för vad. Jag har blivit lite bättre på att acceptera att vi är i ett förändringsläge, och jag tycker till och med att det är spännande stundvis, men det är svårt att va effektiv.

Jag har svårt att känna att jag tar vara på tiden, jag kan fastna lite för länge vid sådant som är lite av ett flyktbeteende. Och så dricker jag alldeles för mycket kaffe och har ett otroligt sötsug som gör att jag stoppar i mig sötsaker i tid och otid. Och jag har tänkt att det förmodligen beror på läget just nu. Och det gör det säkert, till viss del, men idag kom jag på den huvudsakliga anledningen till att jag "inte får nåt gjort" och varför jag måste hålla på att stoppa i mig hela tiden.

JAG ÄR TRÖTT.

Så enkelt är det. Jag är så jävla trött. Jag sover aldrig en hel natt, blir väckt minst en gång per natt av Bello och minst en gång av Idde. I natt var det tre gånger Bello (som vaknade och grät) och tre gånger Idde (som hade ont på något diffust ställe och tjöt i högan sky + inte kunde slappna av). Och det är oftast flera gånger upp och ner ur sängen på nätterna. Ibland ner för att göra välling. DESSUTOM går jag och lägger mig för sent om kvällarna. Har börjat gå upp i lite god tid på morgonen, för att undvika stress och kanske hinna med en dusch eller så, och det trivs jag med (när jag väl kommer upp vill säga) men det gör ju också att jag sover ännu mindre.

Så ja. Det är kanske inte helt konstigt att jag hela tiden har känslan av att jag måste ha energi och därför dricker kaffe som vatten och äter godis titt och tätt. Och blir sittande lite för länge med luren i handen för att jag inte kan förmå mig att "komma igång".

Skönt ändå när man inser saker. Inte bara kör på och trycker ner sig själv för att man inte är så effektiv och driftig som man önskar. Ibland får man också se saker för vad de är och va lite schysst mot sig själv.

Ta hand om er! Och SOV 😀

25

Därför stannar vi alla hemma

Hej alla! Vad glad jag är att så många börjat kommentera här på bloggen - jag ska svara er alla ikväll när barnen sover! Men först tänkte jag svara på en fråga här i inlägget, för kanske undrar fler varför vi gör som vi gör.

Det var nämligen en läsare som gjorde iakttagelsen att jag ofta stannar hemma med alla barnen när ett barn är sjukt, och undrade lite kring det. När det är magsjuka är det ju självklart, då får ju inte syskon va på förskolan. Men annars då? Jo, jag ska förklara lite 🙂

Vår livssituation just nu innebär att Johan ofta börjar jobba så tidigt så han inte hinner lämna barn på förskolan, eller är han iväg på jobbresor. Jag har alltså ofta barnen själv och kör hela lämningsgrejen.

Det har blivit så att vi har barnen på förskola i ett samhälle bredvid vårt och det tar 12-15 minuter att köra dit. Vi behöver alltså köra bil, alternativt cykla om det är den årstiden (vilket det inte är nu hehe). Så om ett barn är sjukt, och jag är själv med barnen, måste jag alltså dra med det sjuka barnet vid lämning. Ibland går det, om det är på sluttampen och barnet är hemma för att vila upp sig, men om det sjuka barnet är ordentligt sjukt går det inte.

Som idag, när Bello hade haft nästan 40 graders feber på natten och hostat och gråtit mycket, hade jag inte hjärta att först väcka honom (när han väl sov) och sen klä på honom och åka iväg. Så då fick alla va hemma. Dessutom fick vi tid på vårdcentralen för Bello på förmiddagen och då hade det blivit två resor för honom om jag skulle lämna först. Och sen ytterligare en vid hämtning.

Så därför blir det ibland att alla är hemma när en är sjuk. Och då får man göra sitt bästa. Att försöka jobba samtidigt som man har alla tre kan man typ glömma. Kanske en stund när Bello sover och Ennis och Idde får sitta med iPad, men inte mer än så. Och det har jag accepterat nu. Så då känns allt mycket lättare.

Idag blev i alla fall Bello kollad av läkare och fick hostmedicin och penicillin utskrivet. Om han har feber i natt igen ska han börja med penicillinet imorgon. Jag hoppas han slipper, men bra att vi har det och att de kunde utesluta lunginflammation. Nu trodde läkaren att han hade öroninflammation på g, men jag vet inte. Bara han blir frisk.

Imorgon hoppas jag kunna lämna de stora på förskolan så jag kan rå om Bello lite extra ❤️

22

När man (som vuxen) klär ut sig och går till Konsum och handlar…

Vem fasen mår bra av att gå ner sig i trökiga känslor? Inte jag i alla fall. Så därför blev fredagens lediga dag med barnen allt annat än trökig. Vi klädde ut oss och åkte till Konsum för att handla. Vad har man att förlora liksom? Ingenting. Inget kan hända mer än att folk blir glada alternativt någon gubbe blir sur. Men sura gubbar behöver man ju inte låta påverka en, eller hur?

Och eftersom barnen tycker det är så roligt att filma och göra klipp numera så gjorde vi såklart det! Själv tycker jag att det är rätt festligt att titta på när vi provar ut vad vi ska ha på oss, i snabbt tempo med skojig musik - eller vad säger ni?

Ikväll är det ju första delfinalen i Mello och det ser barnen fram emot. Som vanligt är pappan iväg och rapporterar och filmar därifrån för Aftonbladets räkning så då blir det ju lite extra speciellt såklart. Vi ska käka pannkakor och lite godis, men innan dess måste jag ta tag i tvätt och disk och leksaker som ligger spridda över hela golvet här.. Får köra igång nån bra musik tror jag.

Om man vill se snögubben vi gjorde nu på eftermiddagen kan man kika i stories på Instagram. Här. Riktigt grym kramsnö här!

Kollar ni på Mello?

27

Så värnar jag om mitt eget mående – Lista! Plus dagens mini-föreläsning med Najell

Idag var en rolig dag med massa trevligt! Det började med att klockan ringde 05.15 och jag trippade upp, pigg som en lärka (not), och gjorde mig iordning innan barnen vaknade. Våra barn brukar aldrig käka frukost på förskolan men idag skulle jag lämna klockan sju eftersom jag skulle på event och prata om podden! Så det blev föris-frulle för barnen vilket då räknas som exotiskt och något extra sådär 😀

Sen satte jag bilen hemma och tog tåget in till NK där det skulle bli event med Najell som gör bärselar och sleepcarrier (om ni minns den där byttan som Bello alltid låg i när han var bebis). Jag kör ju typ ALLTID bil numera och det blir så tydligt när man hamnar på tåget. Fördelarna är att man kan lyssna på podd i lurar eller som idag, öva på sitt lilla tal. Toppen!

Men jäklar vad kallt det var. Jag är ju inte van att va ute nå längre stunder, om jag inte kör termobyxor i pulkabacken liksom. Så jag var ju för kallt klädd såklart. Men överlevde (uppenbarligen).

Väl på eventet var det trevlig frukost och härliga mammor som samlats för att höra om senaste bärselen OCH för att lyssna på mig ❤️

Jag pratade lite om anledningen till att jag startat podden, var idén kom ifrån och hur jag vill hjälpa mammor att värna om sitt eget välmående för att kunna va goda härliga föräldrar. En miniföreläsning på knappt tio minuter - Superkul! Och så roligt att få prata inför en liten publik, detta måste jag göra fler gånger ju!

Efter att jag fått mitt tredje barn, och en tid efter, slog det mig att jag BARA var mamma. Känslan var att jag endast fanns till för andra, och inte för mig själv. Det minsta. Efter att jag kommit fram till detta, och kört igång podden, har jag blivit lite bättre på att värna mitt eget mående - och jag tänkte lista tre saker!

1. Jag unnar mig en stunds ren njutning, en gång i veckan. Vad menar jag med det då? Jo, jag tar mig ett ordentligt bad, eller lång dusch, beroende på vad jag känner för. Med lyxiga schampon och skrubbar och krämer. Tar hand om mina naglar, mina fötter och min hud. Göttar mig i badrummet helt enkelt. Det är SÅ härligt. Och jag känner det inombords, utan dåligt samvete för att jag borde göra något ”nyttigt”.

2. Jag lyssnar på poddar eller tittar på program eller serier som jag gillar. Om Johan är hemma kan jag proppa snäckor i öronen och låta honom ta huvudansvaret för barnen, det måste ju inte va jag som har huvudansvaret för barnen bara för att jag är hemma. Och det tar oss till nästa punkt.

3. Jag har släppt lite på kontrollen när det gäller barnen, till Johan. Förut har jag haft svårt att göra det, vilket resulterat i att jag automatiskt blivit huvudansvarig för barnen och allt runtomkring dem. Nu bestämmer jag mig ibland för att bara släppa, och så får Johan ansvara för barnen. Det blir kanske inte exakt som jag gjort det, men det blir bra ändå. Och det mår både jag, Johan och barnen bra av tror jag. För vill man ha ett jämställt föräldraskap måste man se vad man själv har för del i det hela. Denna biten kan jag jobba ännu mer på, man jag har börjat och det känns riktigt bra.

Små steg men jämfört med förut är det stora förändringar. Jag är värd dessa saker och det är jag själv som har ansvaret för att verkställa.

Har ni något ni unnar er för att må bra och fungera?

Rolig dag idag, men nu är jag TRÖTT. Ska natta de stora små och sen förbereda morgondagens intervju. Fullt fräs.

Kram!

18