Läget med Bello och varför vi delar på oss

Bello7veckor_8 (1 av 1)

Igår var det 6 år sen jag och Johan blev ett par. Vad vi har hunnit med va? Helt sjukt ju. Men men, det är inte riktigt det inlägget ska handla om - Jag tänkte istället berätta lite om Bello och om hur vår sommar kommer bli.

Bello7veckor_2 (1 av 1)

Vår lilla stora pojke är nu sju veckor - Och väger nästan 7 kilo. Han var stor när han föddes och har fortsatt lägga på sig efter förlossningen. Han går upp precis som en bebis ska och följer sin kurva i både längd, vikt och huvud. Men som ni som följer vet har det varit en del oroligheter kring hans andning, att vi tyckt att han andas hastigt och ansträngt ibland.

Bello7veckor_13 (1 av 1)

Och vi har varit på akuten och kontroller. EKG och nu senast även ultraljud av hjärtat. Och plötsligt blev vi i torsdags skickade på röntgen av lungorna efter att EKG-läkaren tyckt att det var bra att göra, och då på en gång.

Bello7veckor_11 (1 av 1)

Det är alltså många turer och det är såklart oroligt för oss. Ultraljudet på hjärtat såg bra ut men han har något snabb puls, även om det är inom det normala. De tyckte att hans hjärta kämpar på lite och vi ska på återbesök om två veckor. Men lungorna såg fina ut och det känns skönt. Och hjärtat ser ut som det ska också.

Så de tror, precis om vi, att detta beror på att han är stor. Att han har lite mer kropp att kämpa med. Men vi vet ju inte än, och vi vet inte om det ska göras något liksom. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, jag kan ju ändå inte göra något just nu, men det ligger ju såklart där som en oro.

Bello7veckor_19 (1 av 1)

Den här senaste turen förra veckan, med plötslig röntgen och besked om att hjärtat "jobbar på", gjorde att jag ville tänka om ang vår semester. Tanken var att vi skulle åka ner till Skåne igår, måndag, och sen vidare till Danmark idag. Sen åka runt lite i Danmark, bo på några olika hotell och gå på Legoland. Jag, Johan, Albert, Ennis, Idde och Bello. Alla i en bil, med packning och vagn och grejer. Och nu kände jag bara att Nää, jag vill inte dra runt Bello sådär nu. Det blir jobbigt för honom och jobbigt för mig. Och om vi skulle behöva söka vård för honom vill jag inte va i Danmark.

Bello7veckor_4 (1 av 1)

Så vi bestämde helt enkelt att jag, Idde och Bello ska stanna här hos mamma och pappa dessa veckorna. Och Johan, Albert och Ennis åker en tur till Danmark. Vi förlorar några tusenlappar på hotell som vi inte kan avboka men det får va så. Det känns så himla skönt att ha tagit detta beslutet.

Bello7veckor_16 (1 av 1)

Det är såklart en sorg att inte få va med Ennis och uppleva Legoland, men vi kommer åka dit igen. När Idde, och även Bello, är större och kan uppleva det "på riktigt". Men jag vet ju hur fantastiskt Ennis kommer tycka att det är och jag vet hur lycklig jag blir av att se honom uppleva saker. Men Johan och Albert får dela det med honom och det blir ju himla bra det med.

Bello7veckor_17 (1 av 1)

Bello7veckor_14 (1 av 1)

Bello7veckor_20 (1 av 1)

Vi kom alltså ner igår kväll och resan ner gick jättebra. De är ju för bra att resa med mina ungar. Idag åkte Johan och Albert över till Danmark för Johan skulle på konsert. Sen kommer de och hämtar upp Ennis imorgon och kör sen tillbaka till Danmark i några dagar. Låter ju omständigt men det fick bli så nu med den nya planen.

Men så idag har vi varit här hemma och gått en runda i byn. Lekt på lekplats och varit på bibblan.

Bello7veckor_21 (1 av 1)

Bello7veckor_15 (1 av 1)

Bello7veckor_9 (1 av 1)

Så vi delar på oss lite denna sommaren, Johan och jag. Nästa vecka åker Johan nämligen till Gotland och Almedalsveckan för att jobba. Och Ennis är då här med oss. Albert också några dagar innan han åker tillbaka till Stockholm med tåg för att sen åka till Israel med sin mamma.

Sen blir det några veckor tillsammans innan Johan börjar jobba igen. Men så får det bli, vi måste tänka lite praktiskt just nu. Man kan ha höga ambitioner, och vilja mycket, men nu måste vi se till verkligheten och vad som funkar på riktigt.

Bello7veckor_18 (1 av 1)

Och jag tror att det blir bra. Det blir också skönt för mig att ta det lite lugnt, det har ju som ni vet varit "lite mycket". Och det känns även fint för mig att få ägna Idde lite mer tid också nu kommande dagar, även om jag såklart har Bello. Men det är ju skillnad på att ge uppmärksamhet till två istället för tre barn. Och Idde får ganska mycket tjat just nu, pga hennes fas och personlighet, och jag vill ge henne mer positiv uppmärksamhet. Så det ser jag fram emot med denna lösningen.

Bello7veckor_6 (1 av 1)

Imorgon ska vi då lämna Ennis till Johan, och tar kanske en tur på Emporia när vi ändå är där och härjar. Följ oss gärna på Instagram Stories, jag lägger upp en del där nu eftersom det är så snabbt och lätt. @nyponstina heter jag på Instagram för den som inte vet :)

Bello7veckor_12 (1 av 1)

Bello7veckor_10 (1 av 1)

Nu vet ni hur det ligger till här. Kram på er och ta hand om varandra <3 Bello7veckor_5 (1 av 1)

Bello7veckor_7 (1 av 1)

När barnen blir ens värsta fiender

Midsommar11 (1 av 1)

Jag fick en kommentar för ett tag sen, en läsare som närmade sig sin tredje förlossning och precis som jag hade man med barn sen tidigare förhållande. Hon var ganska stressad över situationen, kommer man klara det liksom?

Svaret är Ja. Och Nej.

Midsommar12 (1 av 1)

Ibland önskar jag att jag hade haft tre barn innan jag fick tre barn, om ni förstår. När jag fick mitt andra barn kände jag att det var hur lätt som helst när man bara behövde ta hand om ett av dem. När jag nu fått mitt tredje är det liksom ingen match när man bara har två av dem. Så hade jag nu vetat hur det var att ha fyra barn hade jag tyckt att tre var lätt som en plätt.

Men det funkar ju inte så. Man är där man är och kan omöjligt ha erfarenheter av något man inte upplevt.

Men man klarar ju allt, allting går. Det ska bara gå mer eller mindre smärtfritt. Vi älskar ju våra barn över allt annat, men det vore en lögn att säga att det bara är lull lull och rosa härliga små moln att ha barn. Man kämpar mer eller mindre varje dag. Och försöker göra sitt bästa för att det ska va sådär härligt bara.

Lyckas gör vi ganska ofta, misslyckas också. Ikväll var en misslyckad en för mig. Jag blev arg på barnen när de skulle gå och lägga sig pga gjorde inte som jag sa. Sen blev det tjat-nattning i över 1,5 timme och nu till slut har Idde somnat. Ennis höll också på idag. Nu sover de, men jag är inge nöjd.

Processed with VSCO with hb1 preset

Då tänker jag såhär. Hur ska man göra för att det ska bli så bra som möjligt? Positivt och härligt att hänga med, och sköta om, sina barn. Jo.

Jag tror det är viktigt att inte se barnen som sina värsta fiender. Även om det känns så ganska ofta, att de är ute efter att jäklas med en och bara provocera. Barnen har liksom inget ont i sig och deras jobbigheter är ju bara utvecklingsfaser och grejer. Men det glömmer man ganska ofta. I alla fall jag.

De är inte mina fiender - De är mina älsklingar. De behöver mig, och de behöver min hjälp och vägledning. De behöver få testa mig och de behöver såklart också få en mindre rolig reaktion ibland. Det är även så vi lär dem och leder dem. Framför allt behöver de mitt tålamod, och det är där jag måste jobba. Tänka på, tänka om, bita ihop, vända humör som går åt fel håll, ta nya tag, stå ut.

Även om det är jävligt tufft att ha tre små barn, bonusar, man, hus, jobb osv så tror jag att man kan klara det utan att halvt gå under. Man kan välja att se saker på ett mer positivt sätt, man kan vända negativa spiraler. Man måste bara bestämma sig, kämpa, och inte ge upp när det inte går på en gång. Va lite snäll mot sig själv och våga misslyckas, och tycka att det är okej. Så länge man försöker igen nästa dag.

Sträva efter att trycka in så mycket kärlek det bara går i livet men inte få dåligt samvete ifall det blev lite mindre en dag. Då får man kompensera dagen efter, och det tänker jag försöka göra imorgon. Önska mig lycka till!

Processed with VSCO with hb2 preset

Midsommar – Mest jobbigt..?

Midsommar4 (1 av 1)

Hej hej vi finns här! Bara lite dålig på att blogga. Men eftersom ni ändå firar midsommar och har er så gör det säkert inget :D

Midsommar5 (1 av 1)

Vi har också firat midsommar, även om det mest är jobbigt enligt mig. Närå, men alltså såhär är det. Johan är lekledare i Nyckelviken varje år, vilket då gör att vi såklart är där på eftermiddagen på midsommarafton. Jag tycker egentligen att det är lite för mycket folk där och nu när vi har tre små barn känns det lite jobbigt eftersom Ennis och Idde är så små så man inte bara kan släppa dem fria i lekarna. Och jag kan inte härja runt med Bello på magen i lekarna.. och inte heller lämna honom i vagnen.

Midsommar7 (1 av 1)

Men trots mina tvivel åkte vi dit allihop i år, jag var duktig och gjorde fin matsäck och allt. Och det gick bra ändå tycker jag. Barnen åt och var ganska lugna, sen fick Ennis va med Johan när han var lekledare så det var ju bra. Bello sov hela tiden i vagnen (tack älskade gosse) och Idde var Idde liksom. Hällde ut lite mat och protesterade litegrand. Fick sitta med iPad mot slutet men var mest glad. Jag njöt väl mittemellanmycket av det hela men vi hade gott sällskap av min svägerska Karin och hennes dotter med familj. Synd bara att man inte hinner umgås och prata så mycket - Det är ju fullt ös med ungar ni vet.

Midsommar3 (1 av 1)

Ennis ville inte bli fotad, men fick två bilder i alla fall..

Midsommar2 (1 av 1)

Sen hade jag inte riktigt möjlighet att fota under lekarna.. nåja. Bilder är inte allt.

Midsommar1 (1 av 1)

Även om denna bilden är gudomlig. Älskade Idde.

Midsommar10 (1 av 1)

Efter allt lekande och dansande åkte vi hem. Ennis somnade i bilen och sov sen i sin säng till kl 21 typ. Då hade jag nyligen nattat Idde som dessförinnan hade spytt upp hela midsommarmatsportionen då hon stoppat för mycket sparris i munnen och klökts.
Men vi åt i alla fall lite midsommarmat och tittade vi på La la Land. Sen gick vi å la oss för vi var sk utmattade.

Nästa år vill jag nog fira med nån, hemma liksom. Eller på ett sånt därnt lugnt sätt, fast ändå riktig midsommar. Om ni förstår. Vi får se vad det blir. Jag har ju dessutom varit nyförlöst två gånger vid midsommar de senaste åren och då har man ju inte energin direkt.. att fira och hålla på. Men nästa år!

Midsommar6 (1 av 1)

Idag har vi varit en slö familj. Vi sov alla till nio typ, så himla skönt. Sen fick vi nästan ingenting gjort på hela dagen vilket gjorde både mig och Johan något frustrerade, så till slut lyfte vi ut en möbel på släpet och satte skrivbordet där den möbeln stått. Något vi har tänkt göra i två veckor, och det har stått helt huller om buller här, så då kände vi oss plötsligt nöjda.

Vi var en sväng i skogen också på dagen, ska tilläggas, och det var härligt för barnen.

Ikväll har vi käkat pannkakor och jordgubbar och jag har nattat två tröttisar. Bello vill bara va uppe hos en hela tiden så han har hängt i sjalen en del idag och ikväll hade jag denna utsikten nu när jag skulle blogga.

Midsommar14 (1 av 1)

Alltså! Goding-bebi!!

Midsommar13 (1 av 1)

Vi filmade under dagen igår så ett klipp kommer på YouTube sen. När? Ingen aning. Men det kommer :)

Hoppas ni har en fin midsommarhelg! Nu ska jag titta på en film med min man. Godkväll <3 Midsommar9 (1 av 1)

Panik

IMG_9296

Snabbinlägg!

- Igår: EKG på lillpojken pga att läkaren på Bvc ville kontrollera hans lite höga puls. Enligt EKG något hög puls men inom normala. Ska på ytterligare mätning om en vecka. Mamman lite orolig i känslorna igen efter att inte varit orolig pånågon vecka eller så. Men det blir nog bra.

- Igår kväll: Panikplantering av blommorna vi köpte i helgen, allt för att de inte ska typ dö under helgen när vi är i Göteborg. Skulle dessutom packa men kunde typ inte pga missnöjd bebis.

- Inatt: Drömde att vi skulle skilja oss. Världens sämsta dröm. Vaknade och kramade min man lite extra.

- Idag: Åka till Göteborg. Men först -packa. Och bli klar på dass.

Puss!

IMG_9298

IMG_9297

Nu blir det inte mer

AvslutningBello1 (1 av 1)

Jag har fått nog. Nu får det räcka. Någonstans måste det ta stopp. Man kan inte hålla på hur länge som helst, någon måtta får det ju ändå vara.

Så nu blir det inte fler. Fler barn. Och det är inte för att jag har fått nog av de jag har :D Jag tror jag är mer tacksam än någonsin just nu. Nä, det handlar helt enkelt om att jag ba känner att jag är färdig nu.

AvslutningBello2 (1 av 1)

Efter Idde tänkte jag länge skriva ett inlägg om en eventuell nummer tre. Att det förmodligen inte skulle bli någon trea. Jag hann dock inte förrän jag var gravid igen. Men anledningarna var några stycken, som är ungefär samma som jag har till att det inte kommer bli någon fyra.

1. Jag skulle inte våga, för kroppens skull. Min kropp var redan rätt påfrestad efter Idde, framför allt hade jag problem med åderbåck och ytliga blodproppar. Redan då trodde jag inte att jag skulle våga bli gravid igen, med rädsla för blodpropp framför allt. Men så blev jag gravid plötsligt, och då var det bara att hantera den rädslan. Och påfrestan för kroppen. Och det var tufft, tuffare än någonsin, så en graviditet till är INTE att tänka på.

2. Man ska hinna ta hand om ungarna. Två stycken (+några stora bonusar varannan vecka) var helt hanterbart - tre små är på gränsen. Men det går! En fjärde liten, nej :D

3. Jag vill göra något såntdärnt självförverkligande. Jag har så himla mycket inom mig, förutom att va mamma, och jag ba måste få det ur mig. Men som mamma till tre små barn, som kommit på 3,5 år, finns ingen tid. Eller energi. Och så länge de är små kommer det vara svårt att få tid till andra sk självförverkligande aktiviteter. Det är helt okej att lägga mina egna intressen åt sidan några år, jag får ju världens finaste gåvor i form av mina barn, men om man ba fortsätter skaffa ungar hela tiden blir det liksom aldrig min tur. Och nånstans längtar jag ju efter att få försöka förverkliga affärsidéer, jobba utan barn under armen, sy, måla, renovera. Jag behöver sånt också, för att va lycklig ända ut i fingertopparna. Om ni förstår.

Så därför blir det ingen fyra. Men framför allt bara känns det. Efter Idde hade jag svårt att vänja mig vid tanken att inte va gravid igen, ha en liten igen. Jag kunde inte göra mig av med alla gravidsaker eller bebiskläder. Några grejer sålde eller skänkte jag, men det tog emot. Och bebiskläder rensade jag inte alls. Någonstans kände jag att jag inte var klar, även om huvudet hade ovan nämnda anledningar aktuella.

Nu är känslan annorlunda. Jag ÄR klar. Och jag kan rensa. Självklart sparar jag en del, men jag känner verkligen att jag kan göra mig av med grejer. Väldigt skönt tycker jag.

Så det kommer bli en loppis eller bloppis! Får be att återkomma med mer info kring det, jag är mitt i renset! Och det blir ju mer efter hand som bebben växer här... men någon gång måste man ju börja sälja. Så det kommer när energin finns helt enkelt.

Avslutning1 (1 av 1)

Med det sagt ÄLSKAR jag min fina ungar. Och idag har de stora små haft sommarfest på föris. Vädret var skitrisigt men vi körde picknick ändå och barnen sjöng sommarsånger på gården. Idde ville komma till mig, Bello och Albert men Ennis stod kvar och sjöng och dansade för fullt. Såååå underbart att se!

Avslutning2 (1 av 1)

Och med min fantastiska framförhållning kom jag in i blomsteraffären en halvtimme innan festen och bad den härliga ägaren att fixa fem rosor med en liten kvist och provrör med vatten. Och hon fixade, så jäkla grymt! Tusen tack. Stressad som bara den var jag, kom ju på detta en timme innan festen. Barnen slutar inte för sommaren förrän till midsommar, men jag kom liksom på att vi borde ge present idag eftersom alla pedagogerna förmodligen skulle va där. Och för att alla andra säkert skulle ha presenter just idag haha.

Avslutning3 (1 av 1)

Korten fick vi fixa på när vi väl var på föris så det blev lite blött och knasigt. Men barnen kunde ge sina rosor och det kändes bra. Vi är ju så himla tacksamma och glada för att barnen får ha så roliga och givande dagar där.

Avslutning4 (1 av 1)

En bra grej. Jag börjar känna mig stark i kroppen igen. Det märktes framför allt idag när jag kände att jag faktiskt klarade av att rodda med barnen och picknick och allt. Med viss hjälp av Albert, men ändå!

Jag har fortfarande ont i bäckenet på nätterna, men på dagen känns det okej. Jag får mer energi och kan hugga i mer. Vara mer allert med barnen. Rodda mer. SKÖNT. Och nu vill jag bara fortsätta "tillbaka". Hejja hejja.

Puss!

AvslutningBello3 (1 av 1)