Sjukt intensiv december – Hur klarar man det?

Nämen alltså december! Hur kan det va så mycket att göra??!!

Det som är positivt är att det är roliga saker! Det som är negativt är att jag just nu är SÅ JÄKLA TRÖTT.

Vi har ju då haft några turer här med sjuka, vi har fortfarande små rester av förkylning även om vi är på benen osv. Men extra dålig sömn de senaste veckorna har tagit ut sin rätt - Jag går typ av på mitten idag så trött jag är.

Men!

Då har jag bestämt mig för att se på denna intensiva månad som den roliga period som det faktiskt är - Och INTE hänga upp mig på att jag är trött och inte orkar. För man orkar om man vill. Det är ju ofta innan man gör saker som man inte orkar - Sen när man väl är mitt i det orkar man ju som bara den, och tycker det är härligt. Och tänk om man inte hade haft något att göra. Tråkigt det hade varit.

I torsdags tog jag mina tre ungar och körde ner till Skåne, till mina föräldrar. Jag bestämde det för några veckor sen, men beslutade väldigt hastigt att åka en dag tidigare. Så i torsdags morse packade jag allt, åkte på 4-årskontroll med Ennis och körde sen ner till Skåne. Jag tog massa fina bilder på helgen och jag hoppas få tid att redovisa här kommande vecka. I måndags körde vi hem igen och jag är så sjukt nöjd med den trippen. Vi hade det grymt mysigt och jag är så stolt över mina duktiga barn och mig själv.

Fasen vilken grymmis jag är ibland ändå.

Men nu är vi alltså några dagar in i denna månad och framför oss har jag följande som ska hända/fixas osv.

Ennis barnkalas. Han har fått bjuda fyra kompisar och vi ska ha kalaset på lördag. Jag tänker att jag ska göra en dinosaurietårta och fixa lite kul grejer. Jag har dock inte börjat planera ordentligt och idag är det onsdag. Så först på listan står alltså att planera och fixa fint barnkalas.

Eftersom vi fick ställa in dopet/släktkalaset härom veckan kommer lite släktingar och firar Ennis lördagen efter. Så då ska det bakas och fixas till det.

Och det ska köpas och fixas julklappar. Till barnen och alla di andre. Mycket viktigt.

Vi ska bestämma nytt datum för Bellos dop. Först tänkte vi köra den 22 december, för då fanns en tid, men Johan drog i handbromsen och tyckte vi skulle skjuta på det. Bra draget säger jag. Det kan liksom bli för mycket.

Vi ska ha julen här i år - med mina föräldrar, min bror och storbarnen bla. Och även om det är avslappnat och kravlöst, och vi alla kommer hjälpas åt med allt, så är det ju lite fix. Så dop mitt i allt det - Nä. För mycket. Så vi satsar på januari, kanske i samband med min 30-årsdag (Jag blir 30!)

Sen är det ju det här med jobbet. Jag är föräldraledig med Bello, men jobbar ju då också en del eftersom vi driver eget jag och Johan. Idag har vi varit på möte och sen har jag suttit och klippt. Bellan hänger med. Och det är mycket jobb som behöver göras nu. Så det hoppar in lite jobb-prio-grejer mellan allt annat man ska göra.

Vi vill också göra om lite på vårt kontor, och göra oss av med sådant vi inte behöver. Därför är planen att jag ska hänga där en del framöver och syssla med min favvosyssla för tillfället - RÖJA. Jag röjer även här hemma, tar ett stökigt utrymme i taget och gör ordning. Känns så jäkla skönt.

Den här lilla donnan har varit blöjfri flera veckor men har just nu trillat tillbaka. Så det är lite kaos. Vi slutar också med nappen nu, eftersom alla nappar är borta eller sönderbitna, så det är lite turbulent sådär. Och jag vet, det är kanske inte helt bra läge att sluta med napp när hon har "återfall" med blöjan, men det känns så jäkla fel att gå och köpa nya nappar när vi hade tänkt att hon skulle sluta nu innan jul. Men det går ändå väldigt bra, även om det är lite protester. Allt löser sig.

Sen är det ju julpyntet. Eller adventspyntet. Det har knappt kommit upp. Förutom det vi hade i mitten av november när vi filmade julgrejer 🙂 Så det ska jag ju då försöka få upp i dagarna. Några stjärnor, fixa adventsljusstaken och slänga upp en ljusslinga i busken där ute.

Jag håller också på att förbereda för att sälja av massa gravid- och bebisprylar. På söndag kommer min barndomsbästis hit och botaniserar, därefter är det tänkt att jag ska ha en bloppis. Måste fixa med det.

Nu kan man ju undra hur intressant det är att läsa om allt jag ska göra under december..? Jag känner att jag varit lite dålig på att uppdatera för er läsare här och då vill jag liksom berätta lite vad som händer. Så någon kanske har orkat läsa hela vägen hit. Om inte annat är det suuuperbra för mig att plita ner vad jag ska göra, då blir det lite mer ordning i detta snurriga huvud.

Utöver allt fix och trix är det en del kvällsaktiviteter med i planeringen. Events och kompisfödelsedag tex. Det är lite ovanligt numera men känns himla roligt. Var på ett event igår, kommer mer om det i dagarna. Då får man lite ny frisk luft, om ni förstår. Det är rätt geggigt att va småbarnsförälder som aldrig är ute på galej.

Efter att ha haft fullt upp, och varit iväg mycket senaste dagarna, ska jag imorgon ha en dag hemma. Ska bli SÅ skönt. MEN! det är inget soffläge för det. Nädå, det ska ordnas som bara den! Jobba, klippa YouTube, fixa klart barnens julkalender som saknar några paket, vika tvättberg, adventspynta (om jag hinner), ringa kyrkan, planera kalas... ja, ni läste ju ovan vad jag ska göra. Och nu tänker jag typ genomföra allt imorgon.

Helt orimligt ju, Kajsa Stina.

Jag behöver verkligen sova alltså. Kanske ska ta å komma i säng innan tolv ikväll.

Tur det finns kaffe. Här i fin kopp hos mina föräldrar.

Nä hörrni, nu får det va slut på meddelandet för idag. Slutsatsen är i alla fall att allt (förutom att vika tvätt) är typ kul. Och det ska jag foka på. Livet är allt rätt gött ändå.

Godnatt!

En stor besvikelse – Men fortfarande Ennis 4-årsdag

Jaa ni. Det är ju något ironiskt att mitt senaste inlägg handlade om att stärka immunförsvaret. Eftersom vi denna veckan åkt på världens sjuka. Det började med Idde i fredags på föris, sen slog det mot oss andra i måndags. Kräksjuka.

Sen repade vi oss snabbt, och trodde in i det sista att vi skulle klara att ha kombinerat dop för Bello och 4-årskalas för Ennis imorgon lördag. Vi skulle klara det med tillräckligt många timmar efter symptom osv. Men så i natt kräkte både Idde och Ennis igen. Såå konstigt, och sååå himla olyckligt.

Å andra sidan, Bello har blivit dunderförkyld med feber och hosta och jag har åkt på halsont direkt efter kräkisen här. Och Ennis och Idde har nå slags förkylning även de. Så det hade ju liksom inte gått det här ändå.

Men vi hoppades verkligen in i det sista.

Mina föräldrar och min bror åkte upp från Skåne redan igår, torsdag, för att  kunna va med på Ennis födelsedag idag och sen dop på lördag. Men de valde att bo på hotell eftersom vi hade varit sjuka. Så det kändes sådär att ringa imorse och meddela att hela skiten blev inställt och att vi inte ens skulle kunna ses.

Eftersom det har varit lite veligt sådär har vi pratat med Ennis under veckan, om att vi inte riktigt vet hur det blir till födelsedagen och med kalaset. Och mormor och morfar osv. Så han förstod att det inte kunde bli kalas, inte ens päronmilkshake som jag hade tänkt.

Men trots detta elände var det ju ändå Ennis födelsedag idag. Och efter att vi torkat kräk kl 23.30 igår kväll fortsatte jag sy på kockmössan till Ennis. Förklädet hade jag kämpat med sent kvällen innan trots halsont och trött rygg.  Jag hade ju inte kunnat sy tidigare i veckan, som det var tänkt. Ingen kan säga att jag inte kämpar för mina ungar i alla fall.

Och idag vaknade alla utom Ennis så vi gick ner och tände ett ljus vid presentbordet och arrade det sista. Sen gick vi upp och sjöng för Ennis. Idde sjöng med så fint och kunde verkligen unna Ennis hans dag. Hon kan ju ha lite humör och vilja ha saker på sitt sätt, så det kändes så himla fint att hon kunde vara glad för hans skull.

Sen fick Ennis komma ner och se sina presenter. Lite trött, kanske något febrig, men fri från dum mage. Och så förväntansfull. 4 år.

Började med den. En Spiderman-docka. Wow.

Förkläde och kockmössa.

Alfonsspel och bok om rymden. Väldigt nöjd kille.

Och idag har vi myst inne hela dagen. Ätit vitt bröd och druckit nyponsoppa typ. Tittat på Sing minst två gånger och Greta gris hundra. Gjort egen play-doh lera och degat lite. Hämtat ner adventsgrejer och Alberts gamla actiongubbar från vinden. Badat. Byggt med smålego. Myst.

Sen somnade vi på soffan och när Johan kom hem bar vi upp Ennis och Idde. Käkade sushi och satte igång brasan. Kolla idol. Sen har de kommit ner igen, Ennis och Idde. Så nu ligger Idde här på soffan igen och Ennis vaknade nyss till liv och sa "Jag älskar den här ballongen och Spiderman". Och nu leker han med sin docka. Ennis - världens finaste klokaste lille kille.

Tänk det blev en ganska fin födelsedag ändå.

 

 

Ennis på ridning – Hur lyckad blev vår helg då??

Hej där! Jag skrev ju ett så himlans bra inlägg i fredags, tycker jag själv, om hur man kan göra för att lyckas med helgen med barnen. Jag fick ju sådär ganska lite respons, typ ingen (jo några hjärtan), och vet verkligen inte om ni tyckte det var bra eller hemskt. Ibland tror man att man skriver något som ska engagera och så gör det inte det alls. Nåja.

Hur "lyckad" blev vår helg då?

Jomen den blev ganska lyckad tycker jag, speciellt lördagen. Då var vi hela familjen på Ennis ridning och sen på Ösmo plantshop och åt lunch. Så himla mysigt. Johan var aktiv med Ennis och hästen och jag, Idde och Bello tittade på och undersökte bondgården.

Vi spelade faktiskt in ett klipp tillkanalen på YouTube. Vi har inte gjort nåt där på ett tag men nu är vi tillbaka lite! Lägger det här under för den som vill se, sen kan ni följa med i bilder och text här på bloggen 🙂

Det var verkligen fint att se Ennis rida. Vi är ju inga hästmänniskor alls precis men efter att ha sett Ennis på hästen på Hågelby gård ville vi erbjuda honom att gå på ridning. Han är inte ett dugg rädd, väljer gärna en stor häst och sen sitter han hur avslappnad som helst där på hästryggen. Fint.

Trava är ingen konst för Ennis - Däremot är hästarna lite halvslöa och inte så pigga på att trava. Men lite fick han åka i alla fall, Johan kämpade på 😀

Bello sov i vagnen hela förmiddagen, lite risig är han just nu, och jag och Idde vandrade omkring i leran och tittade på traktordäck och höbalar. En kalv, höns och kaniner hittade vi också.

Vi hade supermysigt, härligt att kunna ägna sig åt Idde och hennes idéer. Men alla som känner Idde vet också att det är på hennes villkor allting, så man får va lite finkänslig och inställsam om det ska gå smärtfritt. Sån är hon och det kommer ta henne långt tror vi.

Efter hästeriet åkte vi till Ösmo plantshop för smarrig lunchbuffé och titt på fina saker. Älskar det stället.

Sen åkte vi hem och slöade.

Söndagen var väl inte sådär superrolig rent händelsemässigt men en helt ok dag. Men ingen sån dag man fotar liksom 😀

Så även om mitt fantastiska inlägg i fredags kanske inte nådde ut till så många, var det ganska nyttigt för mig själv. Det är bra att sätta ord på sina tankar ibland och påminna sig själv om hur man vill vara och ha det. Reflektion är en rätt bra grej alltså.

11 tips – Få en lyckad helg med barnen!

Vi älskar våra barn mer än något annat, det kan vi göra klart allra först. Men vi vet också att det kan va en utmaning att vara förälder, det är inte helt lätt alla gånger. För att barnen ska va sådär mysiga, härliga, roliga och fantastiska krävs det att vi banar väg för det helt enkelt.

Här kommer 11 tips för att få en härlig helg tillsammans med barnen. Jag är ingen beteendevetare, psykolog eller förskolepedagog – Däremot har jag levt ett bra tag i stor barnfamilj och kommit fram till ett och annat. I alla fall vad som funkar för oss. Och kanske kan det funka även för någon annan, därför delar jag med mig.

Och GIVETVIS följer jag inte alltid detta själv, och misslyckas något fruktansvärt många gånger. Men ibland funkar det – och då känns det fantastiskt.

1. Ha inte för höga förväntningar. Höga förväntningar på hur helgen ska bli kommer bara göra dig besviken redan på lördag förmiddag, och sen kommer du inte ta dig upp igen. Allt blir dåligt. Förvänta dig att du ska överleva typ – så kommer du med största sannolikhet (om inget supertragiskt händer såklart) att nå upp till förväntningarna.

Här är det mycket viktigt att skilja på Förväntningar och Inställning. Iställningen ska, trots låga förväntningar, vara positiv. ”Nu ska vi ha en härlig helg tillsammans” kan absolut vara inställningen, men ribban ligger fortfarande lågt.

Om förväntningarna är låga kommer varje grej, som du inte ställt in dig på, vara en härlig bonus. Helgen blir positivt präglad.

2. Dela på barnen. Då menar jag inte att ni ska separera barnen från varandra utan att ni ska dela upp barnen mellan er (om ni är två vuxna). Om ni, som jag och min partner, har massa hemmafixprojekt som ni vill genomföra – Bestäm vem som ska få ägna sig åt sitt projekt och vem som ska vara närvarande med barnen. Om det är möjligt – dela även upp dagen i två delar så den ena får måla hallen på förmiddagen och den andre får bygga på skjulet på eftermiddagen. Då får båda känna att de fått ägna sig åt nåt kreativt/nödvändigt samtidigt som man kan ha bra energi med barnen.

För en hel dag själv med tre barn (som i mitt fall) tar på tålamodet och kan bli rätt utmattande stundvis. Genom att ta halva dagen var med barnen är chansen större att det blir mysigt och roligt att vara med barnen.

Är det något vi gjort fel så är det just detta. Båda försöker göra hemmafixprojekt och ta hand om barnen samtidigt och det slutar oftast bara i irritation och känsla av att ingenting blir gjort kombinerat med dåligt samvete för barnen. Men på senaste tiden har vi börjat prata mer med varandra om hur vi ska lägga upp dagarna och då blir allt mycket bättre. Så PRATA med varandra – Ett bonustips!

3. Gör en smarrig frukost. Det funkar fint med en smoothie, det blir lyxigt för barnen. De kräver inte så mycket för att det ska kännas lite extra. Tänk till dagen innan så du har bär, banan och yoghurt hemma. Det räcker så.

4. Kom ut tidigt på dagen. Visst är det skönt med långa morgnar, men vid en viss punkt övergår den där härliga långa morgonen till syrebrist och panikkänsla – både hos barn och vuxen. Och det där går väldigt snabbt. Plötsligt kaosar barnen, bråkar eller hittar på dumheter. Själv går man i morgonrock trots att klockan är 11 och har liksom inte riktigt vaknat än. Allt känns trögt och dagen är redan förstörd.

Därför är det suuuperviktigt att komma ut tidigt på dagen. Det behöver inte va någon lång stund, bara man kommer ut. Frisk luft, rörelse och känslan av att dagen ”kommer igång” gör gott för ALLA. Tänk på att barnen ofta är ute direkt på morgonen/förmiddagen på föris och det finns liksom en mening med det. Dessutom är de ju vana vid det och mår förmodligen bra av att få komma ut snabbt även på helgen.

Och frisk luft för trött vuxen är GULD. Skit i om det är pissigt väder, bara gå ut. Det känns så himla bra när man väl tagit sig ut (och sen får komma in).

5. Glöm inte äta - Ge barnen mat! Här har vi en miss vi ofta gör. Som vuxen och småbarnsförälder är man van vid att hoppa över måltider pga barnens ska äta, deras mat ska lagas, delas, matas med, plockas upp från bordet, torkas av från mun och händer osv. Själv petar man i sig något någon gång var femte timme kanske och det är inte så viktigt. Kaffe är viktigt och det hinns ofta med i kaoset ändå (i alla fall en klunk eller två).

Som vuxen klarar man sig alltså utan mat. Men det gör inte barnen! De är vana vid frukost, fruktstund, tidig lunch, mellis, frukt igen och kanske igen. Sen middag och kanske välling beroende på ålder. De fyller på MÅNGA gånger per dag.

Ofta blir det att tiden bara går på helgen, man glömmer fylla på energi, lunchen blir sen osv. Allt resulterar i barn med sämre humör, kortare stubin, tröttare grinigare sätt osv. SÅ -  fruktstund är helt enkelt viktigt även på helgen. Och tidig lunch.

Och JA. De vuxna mår också bättre av att fylla på energiförrådet. Bättre tålamod, gladare humör, mer energi att hitta på saker osv. Så kom även ihåg dig själv här.

6. Planera en aktivitet för barnen. Det räcker med att du tänkt ut att de ska få leka med lera på lördagen. Då har du i alla fall tänkt, och kan då förekomma genom att presentera aktiviteten för barnen på ett inspirerande sätt när ni kör igång dagen. Kanske har du plockat fram leran, med tillbehör, kvällen innan så barnen bara kan sätta sig på morgonen. Då blir det nästan som en överraskning, även om det kanske är världens enklaste grej.

7. Gör barnen delaktiga i dina aktiviteter. Det är ju trots allt så att vi vuxna måste ägna oss åt måste-saker också, vi kan inte bara bygga duplo på golvet hela helgen (även om vi önskar). Ett bra sätt att i alla fall få lite sånt där gjort är att engagera barnen i sysslan. Det tar kanske lite längre tid men jämfört med att inte få det gjort alls, alternativt uttråkade barn, är det ett bra sätt. Mina barn älskar att va med och sortera tvätt tex, och även om det kan va kaosigt stundvis blir det i alla fall gjort. Och vi är tillsammans.

8. Låt barnen vara med och laga mat. I alla fall ett barn (två KAN innebära totalkaos och att ingen mat blir gjord). Även detta gör att matlagningen tar längre tid men det är verkligen värt det. Genom att barnen är med och lagar är det också större chans att de käkar maten sen. Här har du alltså chans att introducera olika sorters livsmedel och maträtter som du gärna vill käka själv men som barnen annars säger blä till för att det är typ grönt. Barnen lär sig också mycket genom att vara med i köket, de får ta ansvar och åter – man är tillsammans.

Sen orkar man inte alltid ha barnen i köket, i alla fall inte hela tiden, men då kan de få vara med en stund och vid något moment. Göra såsen till exempel.

9. Börja om från noll. Även om man följer ovan noggrant genomgångna tips kommer det komma konflikter på helgen. Många. Är man inte uppmärksam här leder små konflikter ofta till stora genom att man bemöter en konflikt med utgång i den förra. Har man fått säga ifrån en gång är det så lätt att vid nästa tillfälle säga ifrån med en ton som utstrålar ”nu håller du på igen, jag har ju sagt till dig hundra gånger, mitt tålamod börjar ta slut, måste du hela tiden, vad håller du på med nu då”. Ni fattar.

Trixet här är att aktivt börja om från noll när du bemöter ditt barn som hittar på nå skit eller bråkar med ett syskon till exempel, inte från minus 3. Tänk att det är den första motgången på dagen, inte den tusende (som det då kanske är). Detta kräver en samlad förälder, som måste anstränga sig rejält för att lyckas. För egentligen är man trött, kanske arg och har jobbat med tålamodet flera timmar redan. Men man tjänar på att försöka – Resultat är nämligen att konflikterna sannolikt inte eskalerar i samma utsträckning. Dagen blir inte lika bråkig och man slipper känslan av att vara en misslyckad, tjatig och arg förälder med barn som ”bara bråkar”. Och inga barn mår ju bra av tjatiga arga föräldrar.

Jag brukar bestämma mig för att ”Idag ska jag inte bli arg.” Sen blir jag oftast det ändå vid något tillfälle men då tänker jag till och försöker komma ur det arga illa kvickt. Och sen börja om från noll. När konflikten är slut bemöter jag mitt barn med glädje igen. Man misslyckas med det där arga hela tiden men genom att inte döma sig själv för hårt, utan istället reflektera, kan man lättare börja på ny kula.

10. Avsluta dagen med det som var bra. När barnen krupit ner och ni har läst eller vad ni nu gör – Gå igenom dagen och prata om det som var bra! Jag brukar fråga min 4-åring vad som var bäst med dagen och sen fyller vi på. Min 2,5-åring har också börjat kunna svara på den frågan och om inte annat förstår hon ju oss när vi säger allt som varit bra.

Poängen med detta är att manipulera minnet lite. Man tänker på det som varit bra och låter det prägla minnet av dagen – man kanske till och med förtränger det som varit mindre bra. Ett knep som jag läst någonstans i något annat sammanhang är att tänka på den ”dåliga” situationen och minnas den så som man tycker att man borde hanterat den eller agerat i det hela. Då är chansen större att man hanterar en liknande situation på det där braiga sättet nästa gång.

Om det varit en situation, under dagen, som resulterat i ett bråk eller annat tråkigt kan man också prata om den – om man tycker att det behövs. Man kan prata om vad som gick snett och hur man kunde gjort istället. Att man nu är vänner och att allt blev bra ändå. Då har både barnet och den vuxne fått distans till det hela och kan se på det med lättare känslor. Detta funkar kanske inte för alla, det ska ju inte röra upp några känslor igen, men för oss har det varit ett bra sätt.

11. Det är inte dödsstraff på att ge sina barn iPad. Det ÄR inte farligt om barnen får sitta en stund med plattan på helgen om du behöver koncentrera dig på något en stund, eller typ bajsa ifred. Har man en inställning att iPad är som vilken annan leksak som helst, som man leker med en liten stund, blir det inte heller så laddat.  Du kan till och med ERBJUDA ditt barn iPad, innan barnet själv frågar. Då blir det inte tjatigt och att du måste begränsa på samma sätt. Föreslå iPaden vid tillfälle och låt barnet njuta. Sen är det ofta en utmaning när man behöver avsluta. Men om man pratar med sitt barn, och förbereder för avslut ett tag innan, går det ofta lite lättare.

Jag tycker också att det är viktigt att vara lite delaktig i vad de gör i plattan. Kanske kan de sitta bredvid dig när du lagar mat tex (om barnet då inte är med och lagar hehe), för då kan du prata, fråga och vara engagerad i barnets syssla. Det räcker att uppmärksamma vilken app det är eller att berömma då och då när barnet tex klarar ett iPad-pussel eller får en planka i Alfons-appen. Det betyder mycket för barnet och känslan är inte att man ”satt barnen med iPad för att få nånting gjort”. Och åter – VI ÄR TILLSAMMANS och det är mysigt.

När detta funkar har jag världens bästa känslor i kroppen på söndagskvällen när barnen lagt sig. Jag är SÅ nöjd. Förmodligen har det varit en del bråk och trötta känslor under helgen – men det har mestadels varit fint. Och det är ju så man vill att det ska vara med barn. Härligt och fint. Men ja, man måste anstränga sig lite, och vara medveten.

Ha nu en helt grym, och kärleksfull, helg!

ps. Kom ihåg att klicka på hjärtat om du gillade inlägget (finns om du trycker in dig på själva inlägget liksom..) ds.

Det stora inlägget om BELLO!

Vet ni vad?? Den här lille gossen blir 6 månader om två dagar - den 8:e alltså. Kan man fatta? Nä.

Jag ser nu att vissa bilder inte är helt skarpa, men det får man stå ut med. Han är ju så gullig.

Eftersom uppdateringen här på bloggen varit lite kass de senaste månaderna har ni ju missat typ allt som hänt med Bello. Eller inte allt såklart. Ni vet ju att det var tufft i början, att vi var på kontroller osv, men också att allt visade sig vara helt okej med vår store lille pojk.

Så, vad har hänt sen sist? Jo.

Pojken kunde, för drygt en vecka sen, helt plötsligt sitta själv. Det gick nästan över en natt. Stadigt sitter han dessutom - Han sitter där han sitter om man säger så. Men vi lägger ju kuddar om han sitter rakt på golvet, eller sitter han i sin pöl med mjuka kanter. Men han har väl bara ramlat bakåt typ två gånger eller nåt.

Bello gillar att sova, det har han gjort sen han kom. Han sover ganska mycket på dagen fortfarande och även på natten. Han sover hela nätter sen han var drygt 5 månader. Ibland vaknar han vid 4-5 sådär för mat, men oftast håller han sig till strax efter kl 6 eller närmare halv sju. Eller som idag. Kl 8.

Det är ju väldigt skönt för oss på ett sätt, men mina tuttar tycker det är lite småjobbigt. Vilken tur då att pojken också börjat käka lite annat. Vi är lite flummiga sådär, har ingen rutin på det riktigt, men han får oftast ett mål gröt om dagen. Sen får han lite puréer ibland - morot, potatis, frukt. Han tycker också om att tugga på sin tuggis som man fyller med banen tex.

Jag gillar att amma men tycker ändå att det ska bli rätt skönt att trappa ner. Bello gillar ju också tuttemat väldigt mycket så vi får väl se hur allt går. Han får ändå bestämma i slutändan.

Bellan föddes ju stor som ni vet - Och han fortsätter att växa. På 5-månaderskontrollen, som blev drygt en vecka sen, vägde han 9740 g och var 69 cm lång. Hans lår är de rulsigaste jag vet och benen är starka. Han gillar att stå men det är ganska korta stunder. Det är trots allt en del kropp att hålla upp.

Nu har Bello storlek 5 i blöjor - Alldeles lagom till att storasyster slutar med blöja. Vi är mitt i den potträningen - men det är ett heeeelt annat inlägg.

Pojken älskar att ligga på mage och vänder sig typ direkt när man lägger honom. Han började väl vända sig från rygg till mage strax innan 4 månader. Först provade han att vända sig från mage till rygg nån gång vid tre månader - Det testade han 2 ggr sen var det bra med det - Så det har han inte gjort sen dess. Han hittade sina fötter för några veckor sen, och ibland kan han tycka det är mys att ligga på rygg och greja med dem, men oftast är det ligga på mage som gäller.

Inga tänder har kommit än, men de andra två barnen hade inte heller det vid 6 månader vad jag minns. Men dreggla kan pojken så vi har väl trott att tänderna är på g mer än en gång om man säger så. Dock inga små riskorn än.

Bello gillar att greja med sina saker och gnager på allt. Han använder inte napp, även om vi försökte i början. Han suttar mycket på fingrarna och nån gång ibland hittar han tummen. Men mest gillar han snuttefiltar.

Denne bebisen är den nöjdaste bebis jag vet. Han gör inte mycket väsen av sig - förutom när han skrattar och tjoar - och kräver inte mycket. Han sover som sagt hela nätter och är tålmodig som få när de andra syskonen kräver sitt.

Det bästa han vet är när man kittlar honom och busar - Och han är verkligen kittlig. Ibland räcker det man tittar på honom så kittlas det 🙂 Han tycker också om när man sjunger för honom, och det gör både jag och Johan mer än gärna.

Han är väldigt lik Ennis till utseendet ibland, medan har har sitt alldeles egna utseende andra stunder. Ljusa blå ögon som sin far och världens vackraste mun. Han har kvar sina storkbett men det i pannan har bleknat en del. Jag tänker så sällan på det, det är liksom inget som vi bryr oss om. Mer än att det är gulligt.

I helgen gick Bello över till att sitta i vanlig bilbarnstol, något han egentligen skulle behövt gjort för typ två månader sen. Han fick verkligen inte plats i babyskyddet, speciellt inte nu när man behöver klä på honom lite mer. Men ni sitter han i Iddes fd bilbarnstol och det är verkligen skönt för honom.

Sittdelen i vagnen tog vi fram till honom strax efter fyra månader. Bugaboo Donkey har ju tre lägen och mellanläget funkade fint för Bello vid 4 månader och är även nu det läget vi har mest. Nu sitter han även i vår Britax go och det funkar fint.

Givetvis finns det massa mer grejer jag skulle kunna skriva om, men det blir ju helt enkelt för långt. Men nu fick ni en liten Bello-dos i alla fall, ni som kanske var lite nyfikna på gossens framfart i livet.