Kategori: Föräldraskap (sida 2 av 23)

11 tips – Få en lyckad helg med barnen!

Vi älskar våra barn mer än något annat, det kan vi göra klart allra först. Men vi vet också att det kan va en utmaning att vara förälder, det är inte helt lätt alla gånger. För att barnen ska va sådär mysiga, härliga, roliga och fantastiska krävs det att vi banar väg för det helt enkelt.

Här kommer 11 tips för att få en härlig helg tillsammans med barnen. Jag är ingen beteendevetare, psykolog eller förskolepedagog – Däremot har jag levt ett bra tag i stor barnfamilj och kommit fram till ett och annat. I alla fall vad som funkar för oss. Och kanske kan det funka även för någon annan, därför delar jag med mig.

Och GIVETVIS följer jag inte alltid detta själv, och misslyckas något fruktansvärt många gånger. Men ibland funkar det – och då känns det fantastiskt.

1. Ha inte för höga förväntningar. Höga förväntningar på hur helgen ska bli kommer bara göra dig besviken redan på lördag förmiddag, och sen kommer du inte ta dig upp igen. Allt blir dåligt. Förvänta dig att du ska överleva typ – så kommer du med största sannolikhet (om inget supertragiskt händer såklart) att nå upp till förväntningarna.

Här är det mycket viktigt att skilja på Förväntningar och Inställning. Iställningen ska, trots låga förväntningar, vara positiv. ”Nu ska vi ha en härlig helg tillsammans” kan absolut vara inställningen, men ribban ligger fortfarande lågt.

Om förväntningarna är låga kommer varje grej, som du inte ställt in dig på, vara en härlig bonus. Helgen blir positivt präglad.

2. Dela på barnen. Då menar jag inte att ni ska separera barnen från varandra utan att ni ska dela upp barnen mellan er (om ni är två vuxna). Om ni, som jag och min partner, har massa hemmafixprojekt som ni vill genomföra – Bestäm vem som ska få ägna sig åt sitt projekt och vem som ska vara närvarande med barnen. Om det är möjligt – dela även upp dagen i två delar så den ena får måla hallen på förmiddagen och den andre får bygga på skjulet på eftermiddagen. Då får båda känna att de fått ägna sig åt nåt kreativt/nödvändigt samtidigt som man kan ha bra energi med barnen.

För en hel dag själv med tre barn (som i mitt fall) tar på tålamodet och kan bli rätt utmattande stundvis. Genom att ta halva dagen var med barnen är chansen större att det blir mysigt och roligt att vara med barnen.

Är det något vi gjort fel så är det just detta. Båda försöker göra hemmafixprojekt och ta hand om barnen samtidigt och det slutar oftast bara i irritation och känsla av att ingenting blir gjort kombinerat med dåligt samvete för barnen. Men på senaste tiden har vi börjat prata mer med varandra om hur vi ska lägga upp dagarna och då blir allt mycket bättre. Så PRATA med varandra – Ett bonustips!

3. Gör en smarrig frukost. Det funkar fint med en smoothie, det blir lyxigt för barnen. De kräver inte så mycket för att det ska kännas lite extra. Tänk till dagen innan så du har bär, banan och yoghurt hemma. Det räcker så.

4. Kom ut tidigt på dagen. Visst är det skönt med långa morgnar, men vid en viss punkt övergår den där härliga långa morgonen till syrebrist och panikkänsla – både hos barn och vuxen. Och det där går väldigt snabbt. Plötsligt kaosar barnen, bråkar eller hittar på dumheter. Själv går man i morgonrock trots att klockan är 11 och har liksom inte riktigt vaknat än. Allt känns trögt och dagen är redan förstörd.

Därför är det suuuperviktigt att komma ut tidigt på dagen. Det behöver inte va någon lång stund, bara man kommer ut. Frisk luft, rörelse och känslan av att dagen ”kommer igång” gör gott för ALLA. Tänk på att barnen ofta är ute direkt på morgonen/förmiddagen på föris och det finns liksom en mening med det. Dessutom är de ju vana vid det och mår förmodligen bra av att få komma ut snabbt även på helgen.

Och frisk luft för trött vuxen är GULD. Skit i om det är pissigt väder, bara gå ut. Det känns så himla bra när man väl tagit sig ut (och sen får komma in).

5. Glöm inte äta - Ge barnen mat! Här har vi en miss vi ofta gör. Som vuxen och småbarnsförälder är man van vid att hoppa över måltider pga barnens ska äta, deras mat ska lagas, delas, matas med, plockas upp från bordet, torkas av från mun och händer osv. Själv petar man i sig något någon gång var femte timme kanske och det är inte så viktigt. Kaffe är viktigt och det hinns ofta med i kaoset ändå (i alla fall en klunk eller två).

Som vuxen klarar man sig alltså utan mat. Men det gör inte barnen! De är vana vid frukost, fruktstund, tidig lunch, mellis, frukt igen och kanske igen. Sen middag och kanske välling beroende på ålder. De fyller på MÅNGA gånger per dag.

Ofta blir det att tiden bara går på helgen, man glömmer fylla på energi, lunchen blir sen osv. Allt resulterar i barn med sämre humör, kortare stubin, tröttare grinigare sätt osv. SÅ -  fruktstund är helt enkelt viktigt även på helgen. Och tidig lunch.

Och JA. De vuxna mår också bättre av att fylla på energiförrådet. Bättre tålamod, gladare humör, mer energi att hitta på saker osv. Så kom även ihåg dig själv här.

6. Planera en aktivitet för barnen. Det räcker med att du tänkt ut att de ska få leka med lera på lördagen. Då har du i alla fall tänkt, och kan då förekomma genom att presentera aktiviteten för barnen på ett inspirerande sätt när ni kör igång dagen. Kanske har du plockat fram leran, med tillbehör, kvällen innan så barnen bara kan sätta sig på morgonen. Då blir det nästan som en överraskning, även om det kanske är världens enklaste grej.

7. Gör barnen delaktiga i dina aktiviteter. Det är ju trots allt så att vi vuxna måste ägna oss åt måste-saker också, vi kan inte bara bygga duplo på golvet hela helgen (även om vi önskar). Ett bra sätt att i alla fall få lite sånt där gjort är att engagera barnen i sysslan. Det tar kanske lite längre tid men jämfört med att inte få det gjort alls, alternativt uttråkade barn, är det ett bra sätt. Mina barn älskar att va med och sortera tvätt tex, och även om det kan va kaosigt stundvis blir det i alla fall gjort. Och vi är tillsammans.

8. Låt barnen vara med och laga mat. I alla fall ett barn (två KAN innebära totalkaos och att ingen mat blir gjord). Även detta gör att matlagningen tar längre tid men det är verkligen värt det. Genom att barnen är med och lagar är det också större chans att de käkar maten sen. Här har du alltså chans att introducera olika sorters livsmedel och maträtter som du gärna vill käka själv men som barnen annars säger blä till för att det är typ grönt. Barnen lär sig också mycket genom att vara med i köket, de får ta ansvar och åter – man är tillsammans.

Sen orkar man inte alltid ha barnen i köket, i alla fall inte hela tiden, men då kan de få vara med en stund och vid något moment. Göra såsen till exempel.

9. Börja om från noll. Även om man följer ovan noggrant genomgångna tips kommer det komma konflikter på helgen. Många. Är man inte uppmärksam här leder små konflikter ofta till stora genom att man bemöter en konflikt med utgång i den förra. Har man fått säga ifrån en gång är det så lätt att vid nästa tillfälle säga ifrån med en ton som utstrålar ”nu håller du på igen, jag har ju sagt till dig hundra gånger, mitt tålamod börjar ta slut, måste du hela tiden, vad håller du på med nu då”. Ni fattar.

Trixet här är att aktivt börja om från noll när du bemöter ditt barn som hittar på nå skit eller bråkar med ett syskon till exempel, inte från minus 3. Tänk att det är den första motgången på dagen, inte den tusende (som det då kanske är). Detta kräver en samlad förälder, som måste anstränga sig rejält för att lyckas. För egentligen är man trött, kanske arg och har jobbat med tålamodet flera timmar redan. Men man tjänar på att försöka – Resultat är nämligen att konflikterna sannolikt inte eskalerar i samma utsträckning. Dagen blir inte lika bråkig och man slipper känslan av att vara en misslyckad, tjatig och arg förälder med barn som ”bara bråkar”. Och inga barn mår ju bra av tjatiga arga föräldrar.

Jag brukar bestämma mig för att ”Idag ska jag inte bli arg.” Sen blir jag oftast det ändå vid något tillfälle men då tänker jag till och försöker komma ur det arga illa kvickt. Och sen börja om från noll. När konflikten är slut bemöter jag mitt barn med glädje igen. Man misslyckas med det där arga hela tiden men genom att inte döma sig själv för hårt, utan istället reflektera, kan man lättare börja på ny kula.

10. Avsluta dagen med det som var bra. När barnen krupit ner och ni har läst eller vad ni nu gör – Gå igenom dagen och prata om det som var bra! Jag brukar fråga min 4-åring vad som var bäst med dagen och sen fyller vi på. Min 2,5-åring har också börjat kunna svara på den frågan och om inte annat förstår hon ju oss när vi säger allt som varit bra.

Poängen med detta är att manipulera minnet lite. Man tänker på det som varit bra och låter det prägla minnet av dagen – man kanske till och med förtränger det som varit mindre bra. Ett knep som jag läst någonstans i något annat sammanhang är att tänka på den ”dåliga” situationen och minnas den så som man tycker att man borde hanterat den eller agerat i det hela. Då är chansen större att man hanterar en liknande situation på det där braiga sättet nästa gång.

Om det varit en situation, under dagen, som resulterat i ett bråk eller annat tråkigt kan man också prata om den – om man tycker att det behövs. Man kan prata om vad som gick snett och hur man kunde gjort istället. Att man nu är vänner och att allt blev bra ändå. Då har både barnet och den vuxne fått distans till det hela och kan se på det med lättare känslor. Detta funkar kanske inte för alla, det ska ju inte röra upp några känslor igen, men för oss har det varit ett bra sätt.

11. Det är inte dödsstraff på att ge sina barn iPad. Det ÄR inte farligt om barnen får sitta en stund med plattan på helgen om du behöver koncentrera dig på något en stund, eller typ bajsa ifred. Har man en inställning att iPad är som vilken annan leksak som helst, som man leker med en liten stund, blir det inte heller så laddat.  Du kan till och med ERBJUDA ditt barn iPad, innan barnet själv frågar. Då blir det inte tjatigt och att du måste begränsa på samma sätt. Föreslå iPaden vid tillfälle och låt barnet njuta. Sen är det ofta en utmaning när man behöver avsluta. Men om man pratar med sitt barn, och förbereder för avslut ett tag innan, går det ofta lite lättare.

Jag tycker också att det är viktigt att vara lite delaktig i vad de gör i plattan. Kanske kan de sitta bredvid dig när du lagar mat tex (om barnet då inte är med och lagar hehe), för då kan du prata, fråga och vara engagerad i barnets syssla. Det räcker att uppmärksamma vilken app det är eller att berömma då och då när barnet tex klarar ett iPad-pussel eller får en planka i Alfons-appen. Det betyder mycket för barnet och känslan är inte att man ”satt barnen med iPad för att få nånting gjort”. Och åter – VI ÄR TILLSAMMANS och det är mysigt.

När detta funkar har jag världens bästa känslor i kroppen på söndagskvällen när barnen lagt sig. Jag är SÅ nöjd. Förmodligen har det varit en del bråk och trötta känslor under helgen – men det har mestadels varit fint. Och det är ju så man vill att det ska vara med barn. Härligt och fint. Men ja, man måste anstränga sig lite, och vara medveten.

Ha nu en helt grym, och kärleksfull, helg!

ps. Kom ihåg att klicka på hjärtat om du gillade inlägget (finns om du trycker in dig på själva inlägget liksom..) ds.

Det stora inlägget om BELLO!

Vet ni vad?? Den här lille gossen blir 6 månader om två dagar - den 8:e alltså. Kan man fatta? Nä.

Jag ser nu att vissa bilder inte är helt skarpa, men det får man stå ut med. Han är ju så gullig.

Eftersom uppdateringen här på bloggen varit lite kass de senaste månaderna har ni ju missat typ allt som hänt med Bello. Eller inte allt såklart. Ni vet ju att det var tufft i början, att vi var på kontroller osv, men också att allt visade sig vara helt okej med vår store lille pojk.

Så, vad har hänt sen sist? Jo.

Pojken kunde, för drygt en vecka sen, helt plötsligt sitta själv. Det gick nästan över en natt. Stadigt sitter han dessutom - Han sitter där han sitter om man säger så. Men vi lägger ju kuddar om han sitter rakt på golvet, eller sitter han i sin pöl med mjuka kanter. Men han har väl bara ramlat bakåt typ två gånger eller nåt.

Bello gillar att sova, det har han gjort sen han kom. Han sover ganska mycket på dagen fortfarande och även på natten. Han sover hela nätter sen han var drygt 5 månader. Ibland vaknar han vid 4-5 sådär för mat, men oftast håller han sig till strax efter kl 6 eller närmare halv sju. Eller som idag. Kl 8.

Det är ju väldigt skönt för oss på ett sätt, men mina tuttar tycker det är lite småjobbigt. Vilken tur då att pojken också börjat käka lite annat. Vi är lite flummiga sådär, har ingen rutin på det riktigt, men han får oftast ett mål gröt om dagen. Sen får han lite puréer ibland - morot, potatis, frukt. Han tycker också om att tugga på sin tuggis som man fyller med banen tex.

Jag gillar att amma men tycker ändå att det ska bli rätt skönt att trappa ner. Bello gillar ju också tuttemat väldigt mycket så vi får väl se hur allt går. Han får ändå bestämma i slutändan.

Bellan föddes ju stor som ni vet - Och han fortsätter att växa. På 5-månaderskontrollen, som blev drygt en vecka sen, vägde han 9740 g och var 69 cm lång. Hans lår är de rulsigaste jag vet och benen är starka. Han gillar att stå men det är ganska korta stunder. Det är trots allt en del kropp att hålla upp.

Nu har Bello storlek 5 i blöjor - Alldeles lagom till att storasyster slutar med blöja. Vi är mitt i den potträningen - men det är ett heeeelt annat inlägg.

Pojken älskar att ligga på mage och vänder sig typ direkt när man lägger honom. Han började väl vända sig från rygg till mage strax innan 4 månader. Först provade han att vända sig från mage till rygg nån gång vid tre månader - Det testade han 2 ggr sen var det bra med det - Så det har han inte gjort sen dess. Han hittade sina fötter för några veckor sen, och ibland kan han tycka det är mys att ligga på rygg och greja med dem, men oftast är det ligga på mage som gäller.

Inga tänder har kommit än, men de andra två barnen hade inte heller det vid 6 månader vad jag minns. Men dreggla kan pojken så vi har väl trott att tänderna är på g mer än en gång om man säger så. Dock inga små riskorn än.

Bello gillar att greja med sina saker och gnager på allt. Han använder inte napp, även om vi försökte i början. Han suttar mycket på fingrarna och nån gång ibland hittar han tummen. Men mest gillar han snuttefiltar.

Denne bebisen är den nöjdaste bebis jag vet. Han gör inte mycket väsen av sig - förutom när han skrattar och tjoar - och kräver inte mycket. Han sover som sagt hela nätter och är tålmodig som få när de andra syskonen kräver sitt.

Det bästa han vet är när man kittlar honom och busar - Och han är verkligen kittlig. Ibland räcker det man tittar på honom så kittlas det 🙂 Han tycker också om när man sjunger för honom, och det gör både jag och Johan mer än gärna.

Han är väldigt lik Ennis till utseendet ibland, medan har har sitt alldeles egna utseende andra stunder. Ljusa blå ögon som sin far och världens vackraste mun. Han har kvar sina storkbett men det i pannan har bleknat en del. Jag tänker så sällan på det, det är liksom inget som vi bryr oss om. Mer än att det är gulligt.

I helgen gick Bello över till att sitta i vanlig bilbarnstol, något han egentligen skulle behövt gjort för typ två månader sen. Han fick verkligen inte plats i babyskyddet, speciellt inte nu när man behöver klä på honom lite mer. Men ni sitter han i Iddes fd bilbarnstol och det är verkligen skönt för honom.

Sittdelen i vagnen tog vi fram till honom strax efter fyra månader. Bugaboo Donkey har ju tre lägen och mellanläget funkade fint för Bello vid 4 månader och är även nu det läget vi har mest. Nu sitter han även i vår Britax go och det funkar fint.

Givetvis finns det massa mer grejer jag skulle kunna skriva om, men det blir ju helt enkelt för långt. Men nu fick ni en liten Bello-dos i alla fall, ni som kanske var lite nyfikna på gossens framfart i livet.

Så firar vi Halloween

Så himla roligt det är när ni ger mig så fina kommentarer både här och på Instagram. Jag blir verkligen så himla glad! Hallen verkar med andra ord blivit riktigt lyckad - och det tycker jag nog själv också om jag ska va ärlig. Och det ska jag.

Igår var det ju Halloween - och jag gillar ju inte det så särskilt mycket dårå. Vet inte, det är liksom inte min grej med skräck sådär. Det är rätt... smaklöst liksom. MEN med det sagt dömer jag såklart inte den som gillar det! Det är bara att jag själv inte får nå inspirationskänslor av det.

Däremot gillar jag att ansiktsmåla mina barn (och mig själv för den delen). DET är kul! Så igår hade jag satt klockan lite tidigare för att hinna måla barnen innan föris.

Vad som hände var att vi vaknade 1,5 timme efter att klockan ringt pga att jag stängt av alla alarm och lagt luren under kudden. Så kan det va.

Men måla hann jag! Och frukosten fick vänta. Min alltså. Barnen intog sin mellan penseldragen.

Ennis ville va drake.

Idde ville va fjäril.

Jag hann inget smink på morgonen men gjorde mig snabbt till clown på eftermiddagen när jag skulle hämta. Det tyckte barnen var roligt. Sen att resten av kvällen blev ett riktigt helsike är en annan femma. Fy fasen vilken misslyckad kväll - på alla sätt.

Idag blev en MYCKET bättre dag! Jag och Johan har pratat mycket om hur vi ska försöka lägga upp våra vardagar för att det ska bli så bra som möjligt för barnen - och för oss. Och idag gick det super. Men idag var vi också båda hemma. Det ÄR svårt att köra hela kvällsrejset själv.

Igår kändes det som att jag var världens sämsta förälder och som att jag hade världens värsta barn - Idag känns det istället  finfint efter att jag nattat barnen.  Våra älsklingar. Det är inte alltid lätt inte.

Här har vi i alla fall en sålstråle som är världens nöjdaste bebis. Eftersom jag inte hängt så mycket här på bloggen på ett tag tänkte jag uppdatera med lite Bello-fakta - Men det får bli ett eget inlägg, för det är han värd.

Imorgon får det bli en bra dag igen tycker jag. Man borde kunna få två på raken va?

När man inte ens orkar ta hand om sina barn

Jag hatar känslan. Känslan av att vilja allt men orka inget.

Det är lördag och man vill ha en fin helg med sina barn. Göra saker tillsammans. Umgås, nu när de är på förskolan i veckorna och man bara ses på morgon och kväll.

Ta vara på tiden tillsammans.

Och så står man där, kl 14.30 på lördagen och har inte gjort något alls. Möjligtvis tjatat lite på sina barn och druckit några koppar kaffe. Skrotat runt och blivit på dåligt humör för att man inte får något gjort, varken med barnen eller nåt annat.

Så var det för mig igår. Och jag orkade liksom inte, varken i kropp eller huvud. Jag orkade helt enkelt inte ta hand om mina egna barn.

Men kl 14.30 bestämde jag att vi skulle gå en sväng till skogen, bara för att komma ut och iväg. Och när vi väl kom iväg träffade vi grannarna, som också skulle till skogen, så då gjorde vi sällskap. Blev en trevlig stund och barnen hade jätteroligt. Men jag var fortfarande slö, tom, orkeslös.

Typ tråkig. Där har vi det. Riktigt jäkla tråkig.

"Men det får man va ibland" säger ni då, jo det får man väl. Men jag vill inte va det. Jag vill inte ha känslan av att jag inte har lust med nåt, att inte vilja göra något med barnen. Eller utan barnen för den delen.

Igår ville jag bara gå och lägga mig och sova.

I dessa sammanhang toppas allting dessutom av dåligt samvete - varför skaffar jag barn om jag inte ens vill va med dem?

Typ.

Så blir allting ännu värre och missnöjet är totalt. Istället för att gå och sova vill man försvinna helt. För nu är man inte bara en tråkig mamma utan en riktigt dålig människa.

På kvällskvisten tog jag mig dock samman och bestämde mig helt enkelt för att bli lite roligare. Så då blev jag det de sista timmarna. Men det kändes fortfarande som att jag slösat bort nästan hela dagen. Blä.

Men.

Man måste ju blicka framåt, kan inte fastna i sånt därnt. Det blir ingenting bättre av. Så jag bestämde helt enkelt att jag får göra bättre idag.

Och det har jag redan gjort tycker jag. Barnen har fått god frukost, med frukt och russin, och sen fått kladda loss med glitterfärg och annat utan att jag fått psykbryt pga allt kladd. De ville göra ormar, blev ju superfint!

Och nu tittar de på La la land som är en favvo. Och klockan är precis 10 på morgonen. Inte dåligt tycker jag. 8 av 10 ger jag mig själv.

Nu är Bellan vaken och jag ska ge honom käk. Sen satsar jag på att va en bra och rolig mamma resten av dagen, och njuta av mina barn. För jag tycker ju faktiskt om att vara med dem, även om alla dagar inte är på topp.

En riktig uppdatering kring Don Bello – 3 månader idag!

Här är han. Don Bello Lennart.

Har ni sett nå vackrare? Ja det har ni ju säkert, om ni har egna barn osv, men ändå. Jag smälter varje gång jag ser honom, han har verkligen tagit mitt hjärta med storm. Jag är så svag för honom att jag inte vet var jag ska bli av. Lille store gossen min.

Idag är han på pricken 3 månader - Det firade vi med väg, mät och vaccinering på BVC. Hur gick det då?

Bra såklart.

Vikt: 8510 g. Längd: 65 cm. Herre.

Storlek 68 i kläder och 4 i blöjor. Vart ska detta sluta?

Inte så konstigt att man inte kan bära honom på en arm lite sådär som man kanske kan med andra spädisar. Och inte så konstigt att man efter att ha konkat babyskyddet mellan ytterdörren och bilen har ont överallt pga överansträngning av konstiga muskler och blåmärken på höft och ben. Det går nästan inte liksom.  Snart får han börja gå helt enkelt.

Närå.

Sprutorna gick bra också, en i varje ben. Han skrek lite men sen blev det bra. Han är inte så pipig av sig den där Don Bello. Inte som mor sin som knappt kan se en spruta utan att kroppen skakar sönder.

Han är duktig Bello, nu kan han sitta så fint när man håller honom i händerna. Han ligger och kämpar med nacken när han ligger på mage och kan hålla upp huvudet riktigt bra. Sover gör han fortfarande supermycket om dagarna - och nätterna. Förra veckan sov han 6-7 timmar i sträck på natten, hela veckan.

Skönt att få sova men brösten flippade såklart ur eftersom han helammar och käkar som vanligt på dagen. Nu har han dock ätit lite oftare hela dygnet så nu är det lite lugnt igen för tuttarna. Vi kör helt fri amning igen, det funkar bäst.

Jag vet att bilden inte är skarp, men den är så gullig så jag kan inte låta bli.

Om jag glömt säga det så är vi nu helt fria från fler kontroller och undersökningar av hjärta, lungor och njurar. Allt ser helt enkelt bra ut och vi är heller inte oroliga längre. Han andas fortfarande häftigt ibland men det är ganska tydligt att det är för att han är uppspelt och verkar vilja mycket.

Han vill gärna prata och skratta men det är ju inte alltid det vill komma ut. Men han pratar mycket nu, och ler! Otroligt kontaktsökande och kommunikativ. Det är så fantastiskt att se och man blir aldrig mätt på det där, trots tre barn. Häftigt är det.

Nu ligger han och sover här i soffan bredvid mig. Ingen feber än, vaccinet ni vet, så jag tror han slipper. Lite rastlös här på kvällen bara, och säkert öm i låren. Men han är en kämpe min lille store Bello. Och som pricken över i, grädden på moset, i vår familj.

Fint det.

Kom ihåg att trycka på hjärtat här längst ner ifall ni gillar inlägget... och har läst hela vägen hit 😀

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑