Jag vill inte ha ett perfekt hem att visa upp

Hej allesamman, hoppas allt är fint med er alla och att ni har haft en härlig påsk med familj eller/och vänner. Vi har varit i Skåne hos mina föräldrar och haft det superfint!

I dagens inlägg kommer jag bland annat prata om mitt annonssamarbete med Freska, så därför märker jag detta inlägg som reklam.

Och det är lite det jag funderar över idag.. hur sociala medier mer och mer tas över av influencersamarbeten med företag. Och det är inte fel! Tvärtom kul! MEN. Ju längre jag kommer från att "vara influencer" desto tydligare blir det för mig hur viktigt det är att samarbeten görs ÄKTA. För nu tittar jag med era ögon, ni som läser och följer men inte håller på med samarbeten själva. Och de ögonen är om möjligt ännu mer kritiska än mina fd influencer-ögon.

Jag kan se helt knasiga skönhetsprodukter marknadsföras hos influencers som annars publicerar content om inredning, trädgård och DIY - och det känns bara fel. Effekten blir att jag avföljer, och det är trist.

Men hur ska man lyckas då? Jag vet inte. Det gäller väl att lyssna på sin magkänsla antar jag. Jag har haft ett långt samarbete med Freska vars städare kommer och städar hemma hos oss varannan vecka. Det är ett samarbete som känns bra och relevant då jag bloggat mycket om livet med barn och hem i förhållande till att va egen företagare och få tiden att räcka till allt. Det är ett företag som värnar om sina anställda, erbjuder språkkurser och har schyssta avtal och villkor. De använder miljöschyssta rengöringsmedel och har alltid otroligt fin service och bra bemötande.

Det känns bra i magen. Men jag vet ju såklart inte vad ni som läser tycker och känner. Men jag får lita på min magkänsla och hoppas att det faller i god jord.

Jag har funderat mycket på vilken vinkel jag ska ha på detta inlägget, och nu känner jag bara att jag vill plocka exakt mina känslor och tankar kring att ha hemstädning, utan att bädda in det i något fyndigt sammanhang.

Jag älskar att ha hemstädning för att det helt enkelt är så jävla skönt att komma hem till ett rent och städat hem. Det blir så himla grisigt när man har tre små barn och för lite tid att hålla snyggt och den där dagen varannan vecka är GULD. Jag andas ut och njuter verkligen av den första dagen som det fortfarande känns sådär nystädat. Golven är lena och fina, badrummen fräscha och köksön blank som en... nyputsad köksö helt enkelt.

Det är inte viktigast i hela världen att ha det snyggt hemma, verkligen inte, men jag njuter när det är det. När saker ligger på sin plats och det är rent. Då får min hjärna vila från allt plotter och jag stressar av på nå vis.

Det som är skönt är att jag inte längre har ett behov av att ha ett hem att visa upp på blogg och i sociala medier. Jag älskar vårt hem på många sätt, det är fint (när vi har haft städning) men fortfarande jävligt rörigt då vi håller på att organisera om hela vårt liv, med verksamhet och livsstil. Och jag har liksom aldrig haft ett "visa-upp-hem", bara känt mig stressad över att försöka nå dit. Men nu behöver jag inte stressa längre, för det är bara vi som ska trivas här.

Sen kanske jag vill visa upp någon del av hemmet ibland, men då är det bara av lust. Alltså ni anar inte hur skönt det är med alla dessa insikter som kommer till en när man börjar rannsaka sin livsstil. Eller det anar ni kanske, för kanske gör ni samma. Det vet ju inte jag 😀

Som en liten slutkläm på detta inlägget delar jag med mig av en rabattkod som ger 20% på första städningen om man bokar minst tre återkommande städningar hos Freska. Ange Romin20 och gör det innan den 1/7 2019.

Vi kommer fortsätta med städning en gång i månaden framöver, det tycker vi känns lagom för vår ekonomi just nu. Vi är ju inte rika direkt, men detta unnar vi oss. Helt klart värt.

Jag vill så gärna visa er allt fint från påsken, men måste också lägga mycket tid på mitt fotograferande och allt runtomkring det. Så det dröjer nog lite. Men det kommer!

Kram på er!

6

Min tid som influencer är över

Hej allihop! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag bara uteblev förra måndagen. Skitkonstigt ju. Men tiden bara flög iväg, det var massvis med annat att tänka på och jag glömde liksom bort att meddela min frånvaro helt enkelt.

Och här kommer vi direkt till mitt "problem" som influencer. Ja för det är ju ändå influencer jag har försökt va ett bra tag nu, om än micro. Att jag inte riktigt kan hålla vad jag lovar när det kommer till närvaro på sociala medier, Youtube och blogg. Jag försöker ofta, och misslyckas lika ofta.

Och det kan ju tyckas va ett mindre problem. Många av er säger "dyk upp när du känner för det, vi finns här" osv - Och det är verkligen SUPERFINT! Men. det håller inte i längden, om man vill bygga upp ett förtroende hos följarna/lyssnarna/läsarna. Det räcker med att man, som i måndags, uteblir när man sagt att man ska dyka upp - det upplevs nämligen som något nonchalant. Jag tror inte att någon av er aktivt tänker att jag är nonchalant och skiter i er, men det påverkar förmodligen er helhetsbild av mina "häng" och ni tappar sakta men säkert motivationen att följa mig.

Och det är kanske nu jag inser att min tid som influencer är över. Nu har jag gjort mina försök, och har haft jätteroligt, men det är nog inte influencer jag ska va. Jag har, som ni vet, försökt länge. Varit frustrerad över att jag inte når ut till fler och kommit med nya idéer jämnt och ständigt - allt för att se om det kanske är den sidan av mig som ni vill se. Men det har aldrig lyft. Och det kommer förmodligen aldrig göra det heller.

Exakt vad det beror på vet såklart inte jag. Det är säkert en kombo av många olika saker. Men jag känner att när det börjar ta så mycket på mitt självförtroende och självkänsla att jag börjar tvivla på mig själv som person får det va stopp. Jag har alltid haft ganska god självkänsla och gott självförtroende men jag måste erkänna att det på sista tiden har kommit åt mig. Att folk inte verkar vilja följa mig, och att det måste bero på att jag är trist.

Och nu är jag INTE ute efter att ni ska skriva att jag visst är bra osv, jag vill bara förklara varför jag behöver sätta stopp här. Jag vill inte att min självbild (inkl självförtroende och självkänsla) ska påverkas så mycket av sociala medier och influencerskapet som det faktiskt har börjat göra. Jag behöver börja leva mer i det riktigt livet och komma ifrån känslan av att jag bara är bra om jag får tillräckligt många likes eller följare.

För hur mycket man än säger att man inte bryr sig, så bryr man sig. Speciellt om man ser sig själv som en influencer. För då hänger allt på det. Och då kommer vi till nästa grej som även den bidrar till att jag "slutar". Att försöka pitcha sig själv som "micro-influencer" till företag är typ som att skriva till kungen och fråga om inte han kan komma på din sons födelsedag. Det är jävligt svårt att få ett ja. I alla fall om du vill tjäna pengar på det (inte på kungens närvaro, utan samarbeten såklart).

Och att gång på gång få nej (eller ofta uteblivna svar) när man presenterat sitt pris, sin räckvidd eller sitt följarantal och engagemang blir för tråkigt i längden. Företag vill gärna satsa på micro-influencers, men de vill helst inte betala mer än någon tusing om man har tur. Och det går inte att leva på (om man inte gör ett sponsrat inlägg om dagen, vilket då är omöjligt pga se ovan (kungen och det)). Dessutom skulle det va riktigt tråkigt för er att följa.

Okej. Nog med gnäll. Nu vill man ju veta vad detta innebär. Ska du lägga ner insta och allt eller?

Nej jag kommer inte lägga ner insta. Förmodligen inte bloggen heller. Men jag kommer ändra fokus. Jag kommer fortsättningsvis inte se på mina sociala kanaler som influencerkanaler. Det kommer helt enkelt istället bara vara jag - som privatperson och som fotograf. Jag kommer vilja marknadsföra mig som fotograf och vara närvarande för att nå ut med mina tjänster och mitt skapande. Jag kommer dela med mig av mitt liv som förut, men bara för att jag känner för det. Inte för att jag "måste".

Och varför finns det ett måste?

Jo, om man vill leva på att vara influencer behöver man ha kontinuitet, man behöver ha ett högt engagemang och man behöver växa. Och då "måste" man posta varje dag, synas och höras jämnt, skriva om saker som väcker stort engagemang osv osv. För annars får man inge spons. Och det är just här det sker en förändring. Jag kommer sluta leta spons. Jag kommer inte kontakta någon för att sälja in mig själv som influencer och jag kommer inte säga ja till samarbeten som inte bidrar väsentligt till min familjs försörjning.

Förstå hur SKÖNT detta är för mig. Att bara skita i det. För då behöver jag inte jaga mer. Det spelar ingen roll om jag får tre likes på en bild, eller 500. Det gör inget att jag ständigt tappar följare på Instagram, för det är inget företag som ska bedöma mig efter den siffran och kanske ge mig pengar. Jag kan dela med mig av det jag vill, till er som kommer hänga kvar, men helt utan krav på att dyka upp en viss tid eller dag eller jämnt och ständigt. Och det är inte för att jag inte bryr mig om er som följer, men hos mig kommer det inte va fullservice helt enkelt.

Jag är otroligt tacksam och glad över det lilla community som jag har, ni är fantastiska! När man tänker efter är det ändå lite sjukt att så pass många ändå följer och läser. Det är ju ändå ett gäng, och det är riktigt fint när det kommer till kritan.

Jag kan va helt öppen och säga att jag inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med bloggen. Just nu lutar det åt att flytta över allting till min nya fotograf-sida och sen blogga när jag får feeling framöver. Då blir det mer fotorelaterat men jag vill ändå bjuda in människor i min verklighet, så man slipper nog ändå inte mina ungar och lite vardagsrealism ibland.

För nu är det foto som gäller för mig, och jag har bestämt mig för att få det att flyga. Och då behöver jag också lägga min tid och energi på just det. Jag måste passa på att tacka er alla som skrev "Heja!" på förra inlägget, jag blir superglad för peppen! Så roligt att ni tror på mig <3

Trots att jag kommer sluta med sponsrade inlägg osv har jag ett samarbete som fortfarande pågår och det är ett av mina bästa. Därför kommer det komma ett samarbete-inlägg i veckan - och då blir det förmodligen mitt sista.

Nåja. Nu blev detta skitlångt, och säkert osammanhängande, men vad gör väl det? Jag tror någonstans att ni förstår, och kanske har fattat det innan jag ens fattat det själv.. att det är dags att ta ett steg tillbaka på influencerfronten.

Och kom ihåg! Jag försvinner inte! Jag har bara ett annat mål.

Kram på er <3

45

Nu vågar jag hoppa

Hej allesamman! Vad glad jag är att ni är här och läser, för det betyder att ni blir nyfikna. Jomen visst, som ni säkert redan har fattat är det fotograf jag tänker att jag liksom.. ska bli. Eller va.

Jag har ju fotat länge och mycket, och flera gånger de senaste åren har tanken slagit mig.. att jag kanske ska satsa på foto. Men så har nästa tanke kommit och den har tydligt sagt "Det finns SÅ många som är fotografer idag Kajsa Stina. Det är inte ens lönt att ge sig in i branschen".

Men så nu, när vi rörde om lite i grytan här under början av året var det som att det bara kom till mig.. fast på riktigt denna gången. Och det är ju samma konkurrens nu som de senaste åren, om inte ännu mer, men vet ni - Det skiter jag i. För jag måste ju faktiskt prova. För om jag inte testar vet jag inte heller om det går, eller inte.

Det sjukaste med allt det här är att när jag väl bestämde mig för att börja fota på riktigt var det som att en helt ny värld öppnade upp sig för mig. Plötsligt ser jag mig omkring med helt andra ögon. Det är helt överväldigande och jag blir nästan för full på intryck på nå vis. Jag ser ljus, linjer, former och färger HELA tiden. Extremt roligt, men också lite jobbigt. När man kör bil till exempel...

Nu börjar i vilket fall en ny resa för mig, och det känns jättejättejätteroligt! Jag har köpt mig en sprillans ny Canon 5d och jäklar vad jag ska köra! Men jag måste erkänna att det är jäkligt läskigt... Jag har ju visat hur mycket bilder som helst genom bloggen och Instagram, men vet ni vad skillnaden är? Nu ska jag liksom stå för mina bilder. Och jag ska fota åt andra.

Men någonstans vet jag att det är lugnt. Att jag kan, att jag kommer komma in det snabbt. I lördags fotade jag mitt första event, som fotograf och inte bloggare, och redan efter det tillfället kände jag mig mycket tryggare i rollen. Sen är det bara att fortsätta suga åt sig kunskap, prova sig fram, våga testa och våga våga (som Vanja säger).

Jag sitter och lägger sista bitarna på plats på nya hemsidan, och hade hoppats på att kunna lansera idag. Men det får ta lite extra tid, jag vill i alla fall ha en någorlunda okej sida att visa upp 😀 Jag skriker till på Instagram när den ligger live 🙂

Vad tror ni nu då? Kommer jag greja detta? (Säg JA)

50

Minnen från butiken, ateljén, studion, kontoret. Nu är tiden förbi.

Åh men hej! Äntligen måndag och bloggdags 🙂 Så känns det faktiskt lite nu, när jag bara bloggar en gång i veckan. På många sätt känns det skönt, men också lite extra kul när det väl är dags. Jag ska verkligen försöka komma med inläggen lite tidigare på kvällen fortsättningsvis, men risken är att det blir vid niotiden eftersom jag nattar och grejar först. Men jag ska försöka!

Förra veckan var helt sinnes för min del. Ni som följer på Instagram har kanske märkt att jag varit typ helt off, och det beror på att jag verkligen inte hunnit hålla på med sociala medier. Det har bara varit fokus på att skriva sista kontraktet på lokalen, flytta grejer och städa. Och sen lämna nycklarna på fredagen klockan 14.

Fy fasen vad intensivt och energikrävande. Men nu... SÅ SKÖNT.

Ikväll har jag rotat lite på gamla hårddiskar och fått fram lite bilder från våra sju år på Sofiagatan 5 på Södermalm. Inte från allt, det blir för mycket, men en del från den första tiden i alla fall. Vid denna tiden hade jag nämligen en annan blogg, med fokus på sömnad och design, och jag tror att ni är många som inte var med då.

Såhär såg lokalen ut när vi köpte den. Två sopsäckar med skräp kom på köpet.

Först var loftet vitt men sen gick jag loss med turkos färg och skurtrasa 😀 Golvet i butiksdelen var brunt klickgolv som jag först målade vinrött och sen efter något år bytte ut mot klinkers.

Brunt.

Vinrött (inte ens torrt ser jag..)

Och sen rutigt. Riktigt fint. Nu ska nya hyresgästen köra flytspackel på hela skiten, men det är ju inte mitt problem direkt. Jag har älskat detta golvet.

Till en början hade Johan ett litet kontor upp på loftet där poddstudion varit på sista tiden. Till hans födelsedag tapetserade jag en bit av väggen där han skulle ha sitt skrivbord och målade golvet på ett lite.. fräsigt sätt..? Mina idéer alltså.. haha.

Jag har såklart ingen bild på hur det blev med möbler osv... lite konstigt.

När vi började vår verksamhet i lokalen hade vi lilla hunden Lennon som var med mig om dagarna. Senare insåg vi att det inte funkade med hund i vårt liv och han flyttade till svärmor Sonia nästan på heltid. Och det har blivit så himla bra för alla. Men i början var han som sagt med <3

Tänk så mycket som har hänt på dessa åren.. både med fotokvalité och utseende hehe..

Vet ni, nu känns det bara skönt att vi har släppt lokalen. När vi väl beslutat att överlåta den kändes det himla jobbigt för mig, ni vet ju. Men nu när jag städade som en galning in i det sista i fredags hade jag inga sorgliga känslor när jag lämnade över nycklarna. Dels hade jag inte tid att vara sentimental, men det var också som att lokalen blev anonym när allting var borta. Jag kände att jag liksom redan lämnat den känslomässigt. Och det var himla skönt att slippa bli berörd där i fredags.

Nu känns det bara bra och vi sparar på våra minnen från tiden på Sofiagatan. Många projekt har utgått från vår lilla pärla, både modeprojekt (som ovan) och TV-projekt.

Här hängde vi upp den fina skylten som jag målade för hand. Min pappa tillverkade plåten och hela ställningen. SÅ fin. Och den ska sparas nu.

Jäklar vad jag höll på mycket själv. Stod och handmålade bokstäverna på väggen där.. bara en sån sak. Själ och hjärta la jag ner, ingen kan säga något annat.

Såhär började jag.. och sen fylldes det på och butiken och ateljén var igång mer eller mindre i två år. Sen kom ju alla barn osv.. ni vet 😀

Jag måste bara visa trappan också! Jag målade ju den...

... guldig. Haha asså KS.

Nu är det bara några abonnemang som hänger kvar, annars har vi lämnat tiden med lokalen bakom oss. Allting är klart och vi kan nu va mycket mer öppna för framtiden. Förstår ni vilka möjligheter som öppnar sig nu?

Jag är SÅ spänd på vad framtiden kommer att ge oss och jag har några projekt som jag kommer berätta om snart. Men inte än!

Kul att ni ville minnas lite med mig. Kram!

35

Äntligen har vi skrivit på + En glimt av nya sovrummet!

Hej vänner! Hoppas ni har haft en rolig vecka (har man ens roligt när man är vuxen? Jag vet inte.. jo men det har man ju såklart). Min vecka har varit ganska mysig tror jag. Fick hem min man från mellot och eftersom finalen var i Stockholm bodde han ju hemma om nätterna, så jag fick ha honom lite nära redan under veckan.

Helgen blev såklart mello-präglad (eftersom Johan jobbat med mello fyra år i rad lever vi liksom i den bubblan fullt ut haha) och efter barnens kusins kalas i lördags åkte vi hem och tittade på finalen. När John Lundvik vann tjoade jag av glädje och Ennis slängde sig i soffan och grät för att inte Bishara vann. Han återhämtade sig dock snabbt när han insåg att han ju ändå kunde lyssna och titta på numret hur mycket han ville.

Ni har ju fått följa mitt sovrumsprojekt litegrann, och det har gått sakta men säkert framåt under några veckor här. Man hinner ju liksom inte riktigt göra allt på en dag eller två när man är typ ensam med barnen. Men ni vet hur det såg ut innan - Vit tradig vägg som dessutom var full av märken och skit.

Idag visar jag en liten bit av sovrummet, eftersom det är lite kaos i resten av rummet fortfarande (eller IGEN kan man säga, eftersom vi idag tog hem massa grejs från studion). Det är ett ganska stort projekt för tillfället, att utrymma studion och bestämma vad som ska flyttas hem eller till förrådet, vad som ska skänkas, säljas eller slängas. Så lite mer kaos än vanligt är det ändå här hemma..

Nåja! (Jag märker att jag bara skriver på känn idag. Lite som man tänker, det bara kommer, lite av det ena och lite av det andra. Men jag hoppas ni hänger med ändå).

Nu kom jag nämligen på att jag ju måste berätta vad som hände idag. Idag var dagen då vi skrev slutgiltigt avtal och därmed överlät kontraktet för lokalen till nya hyresgäster. Vid mötet kom det upp en grej som gjorde det hela något svettigt (trots att vi gjort alla rätt osv) men nästan två timmar senare gick vi därifrån med lättat bröst och lokalen "såld".

GRATTIS TILL OSS! Nu kan vi äntligen gå vidare. På fredag lämnar vi nycklarna, så resten av veckan går till att flytta bort grejer och städa. Nu väntar nya spännande tider för oss, och vi fortsätter att rensa i livet för att kunna leva så enkelt, fritt och kreativt som möjligt. SÅ skönt.

Men ja! Tillbaka till sovrummet (haha INGEN ordning på mig idag alltså..)

En liten "halvföre-bild" kan man säga (i uselt lampljus dessutom) där väggfärgen är på plats men dörren och dörrfodren fortfarande inte målade. Jag började med att måla in golvsocklar och tacklister i samma kulör som väggen och sen fortsatte jag alltså med dörrar och dörrfoder. Lite vågligt kan man tycka men OJ vad jag INTE ångrar mig - Det blev SÅ snyggt! Kolla!

Fortfarande asdåligt lampljus, men ändå. Måste göra en sån före/efter-grej ändå ju. Mer naturligt ljus på bilderna nedan (trots lite sudd..). Det blir verkligen en dramatisk känsla när man målar in sådär, lite surrealistiskt på nå vis. Ska se om jag kan ta en lite bättre blid sen, med annat objektiv, där båda dörrarna syns. Om ni vill göra likadant - tänk på att måla med snickerifärg på dörrar och foder så det håller bra och blir snyggt. Lite dyrare men värt i längden.

Den konstiga sladden runt dörren vet vi inte riktigt vad den går till (mycket mystiskt), och vi vågar inte bara ta bort den, så den fick komma tillbaka där den satt och dessutom bli inmålad. Helknäppt, jag vet, men vad gör man. Bättre än vit liksom 😀

Just nu står det diverse möbler längs väggen i sovrummet men det roliga är att möbler som förut inte riktigt kommit till sin rätt hemma hos oss plötsligt blev helnajs till denna väggfärgen. ALLT blir snyggt till denna färgen. Magiskt!

Min lilla byrå som jag fått efter mormor till exempel - Har rött någonsin varit så snyggt? Tror inte det. Och så passade den lilla röda stolen, som jag haft i ateljén och dessutom försökt sälja några gånger, superbra ihop med den. Om det ska stå där fortsättningsvis vet jag inte, jag ska nämligen ha en arbetsplats längs den väggen, men kanske! Snyggt blev det i alla fall så jag njuter så länge det står där.

Sängen har flyttats över till andra väggen i alla fall, för som ni ser på bilden längre upp i inlägget stod den mot denna väggen förut. Jättepraktiskt för oss just då men helt fel för känslan i rummet. Ska givetvis visa er sängen osv senare.

Har ni sett att jag tagit in några kvistar från vår syren i trädgården. De är så späda och gulliga tycker jag, skönt att få lite vår inomhus i alla fall.

Nu är det bara färg precis runt fönstret o sovrummet som saknas. Vi bytte, som ni kanske vet, alla fönster i huset i höstas men det har inte blivit helt bra så vi ska få det åtgärdat om några veckor. Bland annat ska foder bytas ut i sovrummet och därför står jag inte och målar om det ska komma hantverkare och härja några veckor senare. Så lite lite kvar, men SNART klart.

När mina föräldrar var här förra helgen fick jag mina födelsedagspresenter - Riktigt roligt att få fylla år igen faktiskt! Jag fick bland annat dessa underbara fritidsbyxor som jag önskat mig! De är så fantastiska att jag måste anstränga mig för att använda andra kläder. Sköna, snygga och praktiska. ALLT.

Nu ska jag kila upp i sovrummet och fixa lite ordning bland grejerna vi tog hem idag och sätta mitt nya skrivbord på plats. Får se om jag kan få loss Johan från pianot så vi kan hjälpas åt lite. Och så ska vi skåla i lite dricka, för dagens framgång.

Kram på er!

28