Nya insikter, idéer, projekt och byxor!

Gud så gulliga ni är nu för tiden alltså 😀 Så roligt att ni gillar arkitektidén, och vi får väl se vad som händer under våren. Idag är Johan hemma med Bello och jag har haft visning tillsammans med mäklaren här i studion. Börjar kännas riktigt roligt nu faktiskt, jag gillar ju att se saker och ting som utmaningar och nu ligger fokus på att hitta en köpare och få igenom överlåtelsen med bästa möjliga resultat! Och det är roligt, för alla som kommer hit älskar lokalen och blir inspirerade. Så nåt rätt har man väl gjort ändå, när man försöker skapa mys här.

Jag har insett en stor fördel senaste veckan, med att sälja lokalen. När jag tidigare haft två ställen jag vill fixa och göra fina (hemma och studion) har det blivit lite halvdant på båda ställena, för tiden och energin har inte räckt till. Efter att vi bestämt att släppa studion har inspirationen att fixa fint hemma liksom kommit av sig självt. Och det känns mycket roligare att dra igång projekt hemma.

Det är nog bra för mig att minska ner på olika projekt och lägga full fokus på några få. Så saker och ting inte bara blir påbörjade utan även klara. Det är nämligen inte särskilt tillfredsställande att aldrig lyckas färdigställa eller känna sig nöjd. Och jag inser nu att det inte bara handlar om för lite tid, utan hur jag fördelar min energi på den tiden jag har.

Och nu börjar alltså Projekt Hemma. Vi flyttade till radhus för ganska exakt fyra år sen och jag hade stora planer. Sen har de liksom runnit ut i sanden lite och ja.. det är mycket som inte blivit av. Men nu, nu har jag fått ny energi och är så himla sugen på att fortsätta skapa vårt drömhus istället för att gå och drömma om något annat. Och kanske kan jag äntligen börja dela med mig av mer inredningsinspiration och mitt skapande... för nu kanske jag kan få ihop något att visa och som jag är nöjd med. För jag kan det där med färg och form, JAG LOVAR, men det har inte riktigt fått komma fram i mina sociala kanaler.

Jag rensar nu massvis hemma, för att kunna bygga upp nya härliga miljöer efter hand. Och jag gillar ju återbruksgrejen och att använda det man har och förvandla det till något nytt med färg eller nya i kombinationer. Så nu börjar jag fundera på vilka grejer från studion som skulle göra sig bra hemma och jag börjar med att ta hem mattan och soffbordet. Om ni såg mina stories på instagram igår vet ni läget hemma i vardagsrummet. Ingen matta (nerspydd och slängd) och två soffbord som inte alls passar in men som är bra för barnen att sitta vid.

Min ambition är att vi inte ska sitta så mycket vid TV:n och äta utan försöka använda vårt matbord lite mer. Prata med varandra när vi äter osv. Det är på tok för mycket TV hemma hos oss. Och att ta hem det här soffbordet kan kanske bidra till att vi inte sitter lika mycket i vardagsrummet och äter... vi får se! Men jag vill prova i alla fall. Och mattan blir toppen tills barnen är lite större och kanske inte kladdar lika mycket.. (om 20 år typ hehe).

Och alla små puffar ska nog också kunna få plats hemma på olika ställen, vi får se.

Nu ska ni få en titt på mina nya gula hängselbrallor som jag älskar mest av allt efter min familj. Monki, som vanligt nu för tiden 🙂 Grymma va? Känner att jag kan göra allt jag vill i dessa byxor 😀 Kepsen kom fram imorse efter att ha varit undanskuffad ett tag, sydd under tiden jag hade ateljén.

Kram

16

En “gammal” dröm som väckts till liv – Är det detta jag vill göra?

Hej kompisar, så fina ni är allihopa som stöttar och peppar så otroligt. Det betyder så mycket ska ni veta. Och jag är redan på rätt spår! Och idag tänkte jag avslöja en tanke... på vad jag kanske vill ägan mig åt framöver. En tanke som hjälper mig att skifta fokus, från att känna mig misslyckad till att istället se möjligheterna.

Men först.

Podden har nu gått i tio fina avsnitt och jag är så himla glad för alla som har gästat och delat med sig av kunskap, erfarenheter och inspiration. Så himla roligt! Nu tar podden en paus och kommer tillbaka med säsong två senare i vår, för nu behöver jag nämligen lite tid på mig att hitta och boka de bästa gästerna! Hoppas ni är nöjda med de avsnitt som släppts och uppskattar det vi pratat om!

Vad tycker ni har varit bra under första säsongen? Vilka ämnen och gäster har ni gillat bäst? Vad kan jag fila på till nästa säsong och vilka gäster och ämnen skulle ni vilja ha i öronen framöver? Ni som lyssnar - Kom jättegärna med input och feedback så jag kan göra podcasten ännu bättre!

Nu till min lilla framtidstanke.

I gymnasiet valde jag att läsa estetiska programmet med inriktning musik. Jag hade alltid sjungit och spelat piano och sen även slagverk under högstadiet. Jag valde det programmet för att jag ville ha en rolig gymnasietid och resonerade som så att jag kunde läsa till några ämnen för att bredda min behörighet lite. Och roligt var det. Och en sjungande tjej-trummis blev jag. Under tre år. Och så valde jag till några ämnen för att jag sen skulle kunna läsa till...

...arkitekt. Jag hade det som nå slags mål. Bara jag kunde komma in på arkitektprogrammet så var det bra. En riktig utbildning och ett riktigt jobb. Och jag klarade mig bra även i gymnasiet. Siktade på ett snitt på 20,0 och landade på 19,5 efter att ha fått VG i Matte B och G i Matte C på grund av en släng utbrändhet i slutet av trean som gjorde att jag missade ett nationellt prov.. Men bra betyg ändå! För att komma in på arkitektprogrammet behövdes dock ett snitt på 20,0 vid den tiden och jag valde att vänta.

Tråkigt var då att man 2010 (tre år efter att jag gått ut) införde meritpoäng vilket gjorde det ÄNNU svårare för mig att komma in, eftersom jag inte valt gymnasiekurser efter det systemet. Jag minns inte heller om jag var särskilt intresserad av att bli arkitekt vid den tidpunkten.. jag hade nog gått vidare i mina planer och ville bli något inom kläddesign eller konst. Och så läste jag en del kurser på olika ställen.

Och som jag skrev igår har jag sen ägnat mig åt att bli ihop med en karl som jag sen gift mig med, skaffat hundra ungar, drivit företag och jobbat både som designer, programledare och producent. Och Influencer. Typ. Några tankar på att plugga har inte funnits de senaste åren.

Men nu, när tillvaron skakades om lite av stora beslut föll den där gamla arkitekttanken ner från himlen igen.. kanske är det ändå arkitekt jag ska bli..?

Ett tag tänkte jag att det nog mest va matte och skit man ägnade sig åt men har nu forskat lite och känner mer och mer att det är rätt för mig. En alldeles lagom kombo mellan konstnärliga och tekniska bitar. Men så var det betygen och det där...

Och jag har forskat lite, senaste veckan, på mina chanser. Jag har 0,5 i meritpoäng så snittet mitt ligger på 20,0. 2018 hade den som hade lägst snitt på arkitektutbildningen på KTH i Stockholm 21,35. Så nu står jag mellan två val. Antingen läsa Engelska C, Svenska C och något ytterligare för att komma upp i tillräckligt högt snitt, eller ge mig på Arkitektprovet. Arkitektprovet är ett prov som man kan göra nu under våren, där man måste va behörig men man sen bedöms efter en konstnärlig och teknisk hemuppgift som följs av två provdagar (om man går vidare från hemuppgiften). Ungefär en tredjedel av alla intagna kommer in genom arkitektprovet. Ganska många ju!

Jag har forskat lite i gamla prov och ja.. detta passar ju mig SÅ perfekt.

Så nu är siktet inställt på att göra hemuppgiften, som släpps första mars, och sen hålla tummarna för att komma till provdagarna. Och ja.. nu delar jag dessa tankarna med er, och det är ju lite läskigt sådär. Det finns ju risk att jag inte kommer in, och då är det dessutom för att jag inte presterat tillräckligt bra på ett konstnärligt prov. Men jag väljer att dela med mig, för jag tycker det är viktigt att prata om hur verkligheten ser ut. Vi kämpar alla mot olika mål och drömmar, och varför ska det va skämmigt att dela med sig av dem?

Så nu känner ni till ett av mina mål framöver. Kanske håller jag fast vid det, kanske är det bara en överlevnadstanke för att komma igenom krisen. Vem vet. Jag har ju tusen andra idéer på vad jag ska göra framöver, så något bra blir det nog allt. Fler "drömmar" poppar nog upp här på bloggen i veckan ska ni se!

Har jag förresten någon arkitekt som följer mig?

Kram på er!

33

8 anledningar till att det är kris

... och vi vabbar oss in i februari! Stackars lille Bellan som åker på allt. I natt hade han 39,3 i temp och var mycket ledsen... hostade och grät. Han har haft feber på dagen idag också men är uppe och lite halvpigg sådär, trots allt. Ennis och Idde fick stanna hemma eftersom Bello var så dålig på natten och jag inte ville åka iväg med honom för att lämna de andra två. Johan började tidigt och dessutom skulle vi behövt skotta fram bilen.. Så ja. Hemmadag idag.

Jag tänkte dela med mig av lite tankar kring det här med att vi gör oss av med lokalen, och att jag har nån slags kris. Proffsbilderna är från eventet jag pratade på förra veckan.

Om ni inte läst om beslutet, och vad som ligger bakom, kan ni först göra det HÄR. Annars blir det kanske obegripligt. Men i alla fall. Här kommer lite historia.

Jag och Johan träffades på försommaren 2011, då bodde jag i Malmö och jobbade som jeansansvarig på Carlings. På hösten flyttade jag till Gotland för att plugga till föremålsantikvarie, något jag gjorde på impuls efter att ha fått reda på att en bekant skulle läsa det - och jag blev sugen.

Väl på Gotland både trivdes jag, och inte. Jag bodde i ett gulligt hus utanför Visby (som jag hyrde av min kusin och hans familj) och cyklade in till Visby om dagarna. Jag trivdes med boendet, helt okej socialt och jag hittade ett sällskap att dansa Lindy hop med och kvällskurs att gå. Och jag trivdes med Visby. Men utbildningen kändes... inte på tillräckligt hög nivå. Det var ibland som att va tillbaka på högstadiet med grupparbeten och kändes lite forcerat. Att utbildningen var ihopsatt med nöd och näppe typ.

Så jag kände ganska snabbt att jag inte ville lägga tre år av tid, energi och lån på en utbildning som inte höll måttet. Och så ville jag ju givetvis komma närmare min kärlek. Så i januari 2012 flyttade jag till Johan i Stockholm och på försommaren hittade vi vår lokal. Johan ville kasta loss från sitt jobb på UR och starta eget och jag ville öppna butik och ateljé. Så vi hittade en perfekt lokal där vi kunde kombinera det.

Det känns verkligen som en annan tid det där, känns som så längesen... det var då. Sen har det hänt massor på vårt ställe. Men först några tillbakablickar till..

I början av 2013 blev jag gravid och i november kom Ennis. Och i samband med det slutade jag att ha öppet regelbundet i butiken. Jag fortsatte ta klänningskunder för fest och bröllop och hade min ateljé kvar.

Men sen kom idén om att göra ett föräldraskapsprogram och Expressen TV nappade. En säsong med "Hej Bebis" och sen över till Aftonbladet för att fortsätta som "Älskade unge". Jag började som programledare och ökade sen på med att jobba med research och till slut även som producent. Vi hade flera produktioner igång och jag jobbade så mycket som jag kunde, med bebisar som avlöste varandra.

Successivt under åren blev vårt ställe mer och mer ett produktionsbolag helt och hållet och min ateljé stod mest ihoptryckt i ett inre rum för att sen flytta till ett förråd. Både jag och Johan har jobbat med TV-produktioner, content för sociala medier och filmer till företag. Jätteroligt!

Men de senaste två åren har vi blivit lite trötta. Det var mycket för mig med Bello i magen, väldigt tungt och begränsande. Och när han sen kom var det mycket med hälsan både för mig och bebisen. Och sen dess har vi haft det rätt tufft med sjukdomar och energi som försvunnit mer och mer. Vi har börjat jobba mer och mer med mindre frilansuppdrag och lokalen på Sofiagatan har nästan förfallit. Förra hösten och våren var vi knappt där och stället fylldes mest med grejer som vi inte visste var vi skulle ha.

Vi bestämde redan i våras att sälja men ångrade oss och ville ge det en chans till. Detta har jag redan skrivit om en del, så ni vet ju ad som hände under hösten och nu i början på året.. som gjorde att vi står här idag och ska släppa lokalen.

Det som blir jobbigt för mig är följande.

  1. Vi har haft lokalen nästan sen vi träffades. I alla fall sen vi flyttade ihop. Sofiagatan har varit vårt kreativa ställe. Först ateljé och butik och sen kreativt produktionsbolag och studio. Den lokalen är så starkt förknippad med det jag ägnat mig åt i största delen av mitt vuxna liv. Utan den lokalen känner jag mig vilsen. Vart ska jag nu åka och låtsasjobba? Så känns det. (Och ja, det känns ofta som att jag låtsasjobbar eftersom det jag jobbar med är så diffust och ofta består av långa perioder av att söka och pitcha uppdrag som kanske ramlar in ett halvår senare).
  2. I och med att vi släpper lokalen tar vi bort en del av våra möjligheter att växa i företaget. Vi väljer att gå ner ytterligare till att frilansa eller ta uppdrag där vi inte kan ha anställda som jobbar. Inte som kan sitta och jobba på plats med oss i alla fall. Givetvis kan vi anlita fotografer, redigerare osv, men vi har ingen bas att erbjuda dem. Därför känns det som att det är ett steg något annat i vårt företag, och just nu vet jag inte riktigt vad.
  3. Jag är också lite rädd för att jag ska bli ännu mer hemmasittare än vad jag redan är (pga vab, sjukdom och annat som gör att jag inte kan komma iväg) och bara gå runt i mjukis hela dagarna. Nu har jag i alla fall en person (Vanja) som tittar på mig vid tvåtiden de dagar jag är i studion, och en och annan som glor in genom skyltfönstret. När vi släpper lokalen har jag ingen som tittar på mig ens, än mindre pratar med mig. Det blir jag och datorn, tvätthögarna, disken och allt annat som aldrig tar slut hemma och som är svårt att bortse från när man jobbar hemifrån. Och sen familjen såklart.
  4. Nästa grej. Vem är jag om vi ska skala ner vår verksamhet och kanske till och med ta anställningar? Vad kan jag? Vem vill att jag kommer och jobbar? Jag har ingen avslutad högskoleutbildning utan bara en jädrans massa kurser hit och dit. Jag har bra med erfarenhet och kunskap inom det jag gjort de senaste åren, men vem är min referens. Min man liksom? Vem ska tro på att jag kan? Och kan jag ens?
  5. Vad vill jag då göra om jag ska ta och börja på nytt blad? Är det nu jag ska bruka allvar och utbilda mig och skaffa ett riktigt jobb? Eller ska jag försöka frilansa? Med vad då egentligen..?
  6. Det hela känns också som ett stort misslyckande för mig. Det var jag som skulle köra en nystart under hösten. Det var mina idéer som Johan valde att tro på. Det var jag som gick in som VD och skulle ge vårt företag ny luft under vingarna. Det var jag. Och jag kunde inte. Och jag vet att det inte är mitt "fel". Visst hade Johan kunnat ta all vab och sjukhusvistelser, men vi var ju tvungna att försörja oss under hösten. Och att göra en nystart i företaget skulle inte ge oss några miljoner på direkten precis. Det tar ju tid. Så ja. Misslyckande, helt klart.
  7. Och är det kanske nu jag måste fatta ett beslut kring sociala medier? Har det kanske kommit till den punkten att jag helt enkelt ska lägga ner och bli helt fri från blogg, instagram, youtube och podcast? Är det kanske nu jag ger upp och inser att "Nää, jag kommer aldrig kunna leva på detta"? Kanske. Hårt slit under så många år, men kanske är det inte tillräckligt. Jag älskar att hålla på, och jag tycker att det på många sätt har blivit ännu roligare sista tiden. Jag har ett utbyte med er som följer som gör mig glad och det verkar som att mina följare uppskattar det jag gör. Men när pengapressen gör sig påmind måste jag till slut välja. Och om det inte lyfter... då är det kanske dags. Men det beslutet är inte fattat än.
  8. Sista grejen som är jobbig med lokalsläppet är "Var ska vi ha alla grejer?". All utrustning, alla möbler, alla prylar. Vi har ju ett förråd, men utrustning måste vi ha hemma. Och vi bor ju då inte så himla stort med tanke på hur många vi är i familjen. Vi har redan alldeles för mycket saker här hemma och nu kommer det komma mera. DET får jag kaoskänslor av.

Men allting löser sig. Det vet jag. Och jag kommer va glad sen. Men nu är det lite ovisst och det är jobbigt. Jag vet att när en dörr stängs öppnas en annan, men jag skulle gärna vilja veta lite vad som finns bakom den där nya dörren... bara lite lite lite? Det är så förbannat stressande att inte veta.

Tack för att ni låter mig dela denna resan med er, att ni stöttar och kommer med kloka ord. Det känns redan som att jag är på rätt väg, och det betyder jättemycket att ni hänger med i svängarna. Så tack!

27

Nu finns den ute

Hej fina ni, vad roligt att så många gillade vårt klipp och tankarna kring att inte gå ner sig i deppighet 🙂 Mer glädje åt folket helt enkelt!

Som ni vet ska vi släppa vår fina lokal i stan och nu ligger faktiskt annonsen ute! Fotografen var där i torsdags och tyckte såklart att lokalen var suuuperhärlig och kreativ och det var nästan jobbigt att höra att han fick massa idéer. Ni vet ju hur jag är, idéerna sprutar ju ur mina öron och jag har haft många planer för lokalen.. men det är bara att slå ifrån sig. Denna gången har vi verkligen fattat ett beslut och jag blir mer och mer övertygad om att det kommer bli bra. Och jag hoppas att någon annan kreativ person kan få ta över vårt fina ställe <3

Om ni är nyfikna kan ni kolla på annonsen HÄR.

Vi har så sjukt mycket snö så jag har typ aldrig sett nå liknande. Igår byggde vi snögubbe men den töade ihop lite och tappade näsan på kvällen. Så jag var inte alls beredd att vakan till ÄNNU MER snö. De va ba ut och skotta växthustaket på nytt, skotta fram soptunnor och göra väg lagom till att Johan skulle komma hem (och fram till dörren). Ennis var latmask och Bello sov, så jag och Idde gick ut en sväng.

Bra träning för den här lata mammakroppen 😀

 

Imorgon blir det tyvärr vab för min del då Bello inte är riktigt kry. Snor, mer hosta igen och lite feber. Så inställd poddintervju igen, hoppas kunna lösa det på nå vis.

Allt löser sig. Nu ska jag ta på mig tjocka kläder, stoppa lurar i öronen och gå och handla!

16

Nu har vi fattat beslut

Äsch. Man ser ju i mina ögon att det är lite halvjobbigt just nu. Och just idag, när jag tar denna bilden, har jag dessutom massiv huvudvärk och extraslag på lilla hjärtat där innanför det ribbade linnet (som för övrigt bara glider upp över magen hela tiden).

Men ja. Ni som kollat på mina stories vet redan, men vissa kanske inte har sett. Vi har fått fatta ett beslut, Johan och jag, om att göra oss av med vår lokal i stan. Vi bestämde ju oss egentligen redan innan sommaren, men sen fick vi nya idéer och bestämde om. Vi ville ge det en sista chans. Göra om lite och prova några nya grejer. Nu när jag skulle kunna börja jobba lite mer på riktigt, utan att ta hand om barn samtidigt om dagarna.

Men som ni vet har hela hösten varit kaos. Idde har varit dålig till och från, legat inne på sjukhuset i omgångar och till slut opererats. Bello skulle skolas in och även han opereras och allting drog ut på tiden flera månader pga alla sjukdomar barnen åkte på. Julen kom och sen januari, och vi åkte på ännu mer. Influensan i två veckor.

Och jag vet att vi inte är ensamma om att va mycket sjuka, det ÄR så under småbarnsåren, men det går inte ihop med vårt liv som egenföretagare. För den sista lilla chansen som fanns för mig (och oss) att skapa något hållbart här i fina lokalen, den försvann. Jag har inte haft möjlighet. Och det är lätt att skylla på andra faktorer, inte ta ansvar själv, men ni anar inte vad jag har försökt.

Men livet verkar vilja något annat för oss nu. Och då är det dags att sluta streta emot.

Så vi bestämde oss förra veckan, och igår berättade jag för Vanja att vi ska sälja. Vanja har ju alldeles nyligen flyttat in och skapat så himla fint uppe på lilla loftet. Och vi sa tre månader till att börja med, men jag tror att vi båda såg framför oss att det skulle bli längre. Vi ville ju få vår verksamhet att lyfta, men den har inte gjort det nu när det verkligen behövs och vi måste ta bort kostnader för att överleva. Så det kändes supersorgligt att berätta för Vanja som blev ganska besviken men ändå förstod såklart. Hon fattar ju såklart grejen, och ser hur jag har försökt kämpa för det här. Men det känns inte så kul att utöver att "lägga ner" en egen grej samtidigt påverka någon annans situation. Sen är jag säker på att det kommer bli bra för Vanja även fortsättningsvis, hon har ju en förmåga att göra det mesta till någonting fint <3

Nu rinner tiden iväg här, och jag måste hämta barnen på föris, så det får bli mer om min personliga kris lite senare. Men jag kan ju säga så mycket som att det känns som ett stort misslyckande just nu. Jag ville så gärna. Men det gick inte. Och jag vet att det inte mitt "fel", det är ingens fel, men det går helt enkelt inte att göra allt samtidigt. Och jag fattar ju det. Men jag vill inte att det ska va så. Och jag tycker någonstans att jag borde fått ihop det.

Men jag kan inte va 85% vabbande mamma och samtidigt va VD och försöka satsa nytt på ett företag som kippar efter andan utan buffert. Och Johan har inte kunnat satsa på företaget då hans främsta uppgift under sommaren, hösten och vintern har varit att försöka försörja familjen och få in pengar här och nu. Så han har tagit jobb på andra ställen för att vi ska kunna försörja oss när jag vabbat, varit på sjukhus och dessutom själv varit sjuk.

Så nu är det dags att sluta kämpa. I alla fall för det här stället. Och jag kommer skriva mer om vad just detta "stället" betytt för mig och varför min identitetskris nu blir ännu tydligare.

Men inte nu. För nu ska jag hämta barn. Och tur är väl att Ipren finns för nu vågar jag sätta mig i bilen igen efter den här jävla huvudvärken som äntligen lagt sig lite. Men jag kommer följa upp. Och jag vet att jag kan va rätt dålig på det ofta, men denna gången ska jag. Lovar <3

69