Profylax med Carina från Babyz of Sweden!

11080661_973980229292536_1126715345456037359_o (1)

I tisdags filmade vi en snabbprofylax med med härliga Carina från Babyz of Sweden och den här fina tjejen!

2015_04_161_liten

Jag gick ingen profylaxkurs när jag väntade Ennis och denna gången har jag verkligen inte hunnit. Men med Carina fick jag i alla fall en liten dos och oj vad sugen jag blev på att föda barn haha! Hon fick det liksom att kännas som något att se fram emot, inte bara att få ett barn utan även själva upplevelsen på förlossningen. Det som är så bra med Carina är att hon kan komma hem och hålla profylaxkursen hemma hos en, så har man lite dåligt med tid är ju det super! Dessutom kanske man inte alltid vill sitta med massa andra främmande människor och förbereda sig inför sin förlossning.

Denna lilla snutten var i alla fall superbra för mig så nu är jag liksom redo rent mentalt. Sen att jag fortfarande inte skrivit mitt förlossningsbrev eller packat BB-väskan är ju en annan sak.. hehe.

In på förlossningen!

Sjuka1

Jag har varit lite frånvarande några dagar och det beror på att jag inte varit riktigt frisk här. I förrgår kväll kräktes jag och igår var jag antingen däckad eller låg och vred mig i smärtor i övre magen. Ennis kräktes också igår natt men har sen mått hur bra som helst.

Först trodde jag att det var magsjuka men sen började jag känna av värkar i ryggen igår eftermiddag och blev fundersam. Ringde förlossningen och blev först lite konstigt bemött. Sen ringde jag på kvällen igen när krampen i mellangärdet inte ville släppa och då ville de att jag skulle komma in på kontroll. Så det var bara att snabbpacka en BB-väska, klä på pojken och sätta sig i bilen och åka in vid tio-tiden.

Inne på förlossningen fick jag ligga uppkopplad i 40 min för att kolla att bebisen mådde bra, vilken hon gjorde. Sen tog de prover och grejade eftersom den typen av smärta som jag hade kunde va tecken på havandeskapsförgiftning. Jag är väldigt stickrädd och brukar vilja ha Johan med mig när de ska ta blod, men eftersom Johan och Ennis satt i bilen (Ennis sov) så fick jag klara det själv. Barnmorskan var jättegullig och tog min rädlsa på allvar så det gick jättebra att sticka och funkade på första försöket. Sen fick jag sitta och vänta på provsvaren och när de kom såg allting fint ut. Så vi fick åka hem igen.

Troligen hade jag och Ennis blivit matförgiftade när vi käkade lunch i förrgår, eftersom Ennis blev bra så snabbt. Jag mår fortfarande illa men kan i alla fall äta lite. Är hemma och vilar idag men måste tillbaka och filma imorgon.

Det blir lite läskigt när man tror att man ska föda helt plötsligt, flera veckor för tidigt. Hade det varit havandeskapsförgiftning kunde det ju varit att vi fick föda akut. Vi hade inte ens packat BB-väskan liksom. Så nu får vi kanske skärpa till oss lite här och förbereda oss lite mer. Skriva ett förlossningsbrev till exempel. Och packa BB-väskan dårå.

Jag lyckades i alla fall få ihop ett Gravid vecka för vecka-avsnitt i tisdags mellan spyorna så det kan ni ju kika på här nedan. Avsnittet alltså, inte spyorna 😀

Ska man filma sin förlossning?

2015_02_262

Det är mycket Vi föräldrar nu för min del haha. I senaste numret, nr 3, kan ni läsa lite om mina tankar kring att fota och filma sin förlossning och sen lägga ut bilderna offentligt. Vi har ju gjort en förlossningsfilm som ligger på YouTube med bilder från när Ennis föddes. Den är smakfullt gjord och inte brutal alls, men folk kanske ändå kan tycka att det är för mycket..? De flesta reaktionerna vi fått har varit positiva men man vet ju inte vad folk tycker egentligen 🙂

Hur tänker ni? Skulle ni kunna tänka er att filma eller fota förlossningen och lägga ut offentligt?

2015_02_261

Förlossningen med Ennis – Veckans avsnitt av Gravid vecka för vecka

2015_02_189

I veckans avsnitt av Gravid vecka för vecka berättar jag om förlossningen med Ennis. Det blev ett väääldigt långt klipp men jag tycker att alla delarna är viktiga att ha med.

I avsnittet finns lite bilder från förlossningen men vill man se vår egen förlossningsfilm finns den på min Youtube-kanal och även här nedan 🙂

Förlossning1

Om inte allt för många veckor är det dags igen och då kommer man väl vanka runt på Huddinge sjukhus och se ut såhär 😀

Min förlossningsberättelse

I program 7 av Hej Bebis pratar jag och Cissi Wallin en hel del om förlossning. Och nu kom jag på att jag inte har inte skrivit min förlossningsberättelse än! Tänkte göra det just efter att Ennis kommit men sen föll det liksom bort. Så nu får jag helt enkelt plocka fram min journal och dra mig till minnes hur det gick till.

Ennis var beräknad till den 17 november 2013. Jag gick över tiden 8 dagar och det var de längsta dagarna jag varit med om. Tänk att bara för att beräknat förlossningsdatum har passerat så blir man så sjukt otålig.

Kl 23.30 den 23 november började jag känna av värkar hemma i soffan. Vi satt och kollade på film och jag kände att det krampade till i magen och ryggen. Ja ändrade ställning i soffan och sen försvann det. När samma sak kom tillbaka efter tio minuter förstod jag att det var värkar. Tidigare på dagen hade jag varit ganska ledsen och nedstämd och känt av att det strålade lite i magen och ryggen.

När jag insåg att det var värkar där på kvällen ringde jag Huddinge sjukhus och berättade att jag hade värkar. De sa att jag skulle vänta så länge som möjligt och sen ringa igen när värkarna var med tre minuters mellanrum (tror jag, glömmer så lätt). Johan gick och la sig en stund för att hämta lite sömn medan jag tog värkar och hade TV:n på. De stora barnen va hemma och Bianca var uppe med mig. Kl 04.30 kom vi in till förlossningen i Huddinge. Jag var bara öppen 1,5 cm men istället för att åka hem fick jag promenera i korridorerna i två timmar.

Förlossning1

Promenaden gjorde susen och när jag kom tillbaka var jag öppen 4 cm så då fick vi ett rum. Allting såg bra ut och jag var på gott humör. Jag började med att sitta på medicinboll medan Johan gav mig massage i ryggslutet. Det kändes bra en stund men sen fick jag för mig att bebisens huvud stötte mot bollen och då blev jag illamående och fick sluta.

Sen blev det lustgas. Mycket lustgas. Jag gillade den ganska mycket, vilket syns på vår förlossningsfilm haha. Vissa tycker att man blir bortkopplad och inte kan va närvarande men jag tyckte den passade bra i min lilla bubbla som jag redan var inne i.

Förlossning2

Vid kl 11 kände jag att epidural skulle sitta fint och kl 12.30 fick jag den. Kl 13 petade de hål på hinnan så vattnet kunde gå eftersom det inte ville av sig självt. Sen sattes CTG på lilla huvudet och bebis såg ut att må bra.

Jag tyckte inte att epiduralen tog så bra och i samma veva hade jag värkar som inte ville gå ner emellan. Det var som att en värk bara hängde kvar och att jag inte fick vila mellan värkarna. Höll på att bli knäpp när det aldrig släppte. Tjoade och skrek en del och fick personalen att tillkalla narkosläkaren igen. Kl 15.30 la de om Epiduralen och de konstaterade att den lilla slangen hade böjt sig innanför huden så det blev stopp, dvs att jag hade känt rätt. När de satte den nya ryggbedövningen var jag så smärtpåverkad och hög på lustgas (plus att jag fick den nya dosen epidural) att det kändes som att jag blev nedsövd. Skitläskigt var det. Sa till Johan "Nu somnar jag".

Sen vaknade jag till liv och allt var lugnt igen. Jag käkade en macka och ringde mamma. Värkarna hade avtagit så de satte dropp som skulle sätta igång det lite igen. Jag fick kateter vid två tillfällen och det gjorde ju inte alls ont som jag trodde. Hade magknip också så jag bad om lavemang, en upplevelse i sig. Bara ordet lavemang känns väldigt uråldrigt, men det hjälpte och det var ju huvudsaken. De fick öka på droppet några gånger och kl 19 var jag 11 cm öppen.

Sen stod det still ett tag. Jag hade mycket värkar men bebisen ville liksom inte komma ner helt så kl 22.45 kom läkaren och satte sugklocka. Eftersom bebisen inte var helt nere fick jag inga krystvärkar så jag fick krysta på vanliga värkar vilket var ganska svårt. Man vet liksom inte hur man ska göra. Hon fick dra fyra gånger och sen kom Ennis ut, klockan var då 22.55. Han småskrek lite och fick komma upp till mig direkt. Han hade lite slem i halsen och gnydde mest så de plågade honom lite på huvudet för att han skulle skrika ordentligt. Sen klippte Johan navelsträngen och fick sitta med Ennis i famnen medan de masserade min stackars mage så att modekakan skulle komma ut. Det tog ett tag och när den väl kom blödde jag ganska mycket. Jag fick en tablett som skulle stoppa blödningen, istället fick jag ganska hög feber. Jag sprack väldigt lite, trots sugklocka, så de sydde några stygn och sen fick vi va kvar i förlossningsrummet någon timme eller två innan vi fick komma till ett eget rum på BB.

Enis vägde 4080 g och var 53 cm lång.

Förlossning3

Ennis sov mycket och försökte amma. Det gick ganska bra tyckte jag. Ennis låg bredvid mig i sängen och vi sov tillsammans. På morgonan var vi uppe och käkade frukost. Jag var ganska öm och hade lite svårt att sitta, dels för att jag var sydd men också för de hemska hemorojderna. Magen var väldigt sladdrig och det kändes som att alla tarmar åkte omkring hur som helst. Men jag var glad ändå 🙂

Jag hade lite förhöjd infektionsrisk och de visste inte riktigt vad det berodde på, så jag fick antibiotika intravenöst. Jag är väldigt stickrädd men det hade gått väldigt lätt att sätta nålar och grejer på förlossningen. Nu när förlossningen var förbi blev det svårt igen, dels för att jag hade förlorat 1,2 lite blod men också för att jag började tänka på det igen. Så de fick greja en del med antibiotikan och efter några doser fick jag tabletter istället.

Förlossning4

Ennis mådde fint och vi åkte hem efter två dagar 🙂 Stygnen släppte efter drygt två veckor och blödningarna slutade när de skulle. Amningen kom igång bra efter att vi kämpat lite de första dagarna. Min upplevelse av förlossningen är bra och jag är inte rädd för nästa gång. Det känns skönt.

Och nu är vår lille Ennis snart 1 år, så fort tiden går. I april ska jag gå igenom en förlossning till, man undrar lite hur den ska bli 🙂

image14

Ps. Se gärna vår förlossningsfilm! Johan filmade under hela förlossningen och vi har gjort en liten film som sammanfattar våra timmar på Huddinge sjukhus. Ds.