Förlossningsbrev – Varsågoda!

Förlossning2

Nu är det inte långt kvar, går in i v 40 på onsdag, och äntligen har jag fått tummen ur och skrivit ett förlossningsbrev.

Ett förlossningsbrev kan ju tyckas vara ganska privat men jag väljer att visa mitt här på bloggen ändå, finns kanske någon nyfiken själ som vill läsa och jag har inga problem med att dela med mig av mina tankar och upplevelser 🙂

Förlossning3

Här kommer det:

Stickrädsla

Jag är väldigt stickrädd. Det är superviktigt för mig att min rädsla tas på allvar och jag vill vara förberedd när det ska stickas. Just för att jag är rädd kan det ibland vara svårt att sticka mig och efter ett misslyckat försök blir min kropp ofta spänd och skakig och det hela blir ännu svårare.

Jag vill därför att det är en säker person som sticker mig.

Min inställning till denna förlossningen

Jag är inte rädd inför förlossningen. Jag har en bra upplevelse av min förra förlossning och ser fram emot denna. Senast hade vi en ganska lättsam känsla i rummet, både mellan mig och min man men också mellan oss och personalen. Vi föredrar lite humor och lättsamhet framför gravt allvar och hoppas att även denna förlossningen blir på det viset.

Smärtlindring

Min förra förlossning tog jag både lustgas och epidural. Jag hoppades på att inte behöva någon smärtlindring alls men hade inställningen att jag skulle ta det jag tyckte behövdes när jag väl var i förlossningssituationen.

Denna gången har jag samma inställning. Jag tänker försöka börja utan smärtlindring men om jag ber om lustgas eller epidural är det det som gäller.

Det mest dramatiska under förra förlossningen

Vid en period under min förra förlossning hade jag värkar som inte avtog, epiduralen som var satt hade dessutom böjt sig under skinnet så den gav ingen smärtlindring. Att värkarna inte avtog gjorde att jag fick panik och det var detta läget som var mest dramatiskt och jobbigt för mig. Mitt i dessa värkar fick jag ny epidural och i samband med det drog jag så mycket lustgas att jag nästan tuppade av. Sen ”kom jag tillbaka” och den nya epiduralen satt som den skulle.

I slutet av förlossningen blev det sugklocka eftersom pojken inte kom ner tillräckligt. Jag uppfattade dock inte detta som särskilt dramatiskt och vad jag har förstått var det inte heller det. Jag hade inga egna krystvärkar och fick liksom krysta på vanliga värkar. Detta var svårt tyckte jag eftersom det inte kom automatiskt. Rådet jag fick var att ”trycka på som om jag skulle bajsa”. Att jag inte hade några krystvärkar gjorde att jag inte sprack så mycket eftersom jag hade lätt för att hålla emot (eller att bara inte krysta) på nästsista värken.

Det tog en stund för moderkakan att komma ut och ”massagen” på magen var väldigt obehaglig. Jag blödde också mycket i samband med att moderkakan kom ut. Livmodern ville inte heller dra ihop sig så fort och de fick hålla på en del för att det skulle funka. Jag fick en tablett för att stoppa blödning och fick därför hög feber. Jag hade förhöjd infektionsrisk i några dagar och blev behandlad med antibiotika. Sydde några stygn på två ställen men sprack som sagt väldigt lite.

Om det blir komplikationer

Jag har inställningen att jag litar på personalens rekommendationer och beslut. Behövs akut kejsarsnitt eller sugklocka litar jag på att det är det bästa. Jag vill dock gärna bli informerad om vad som händer, i den utsträckning det går.

Förlossning4

Önskemål under och efter förlossningen

- Min man Johan vill klippa navelsträngen.

- Vi vill gärna filma förlossningen. Om det skulle hända något dramatiskt där jag inte har möjlighet att uttala mig om filmningen är det upp till Johan att filma så länge han tycker det är vettigt och rimligt.

- Det går bra med både kvinnlig och manlig barnmorska/läkare/personal

- Studenter kan närvara men jag vill bli behandlad (stucken exempelvis) av personal.

- Jag kan tänka mig att föda i vattnet om det går men det är inget som jag måste göra eller så. Kan se vad som händer.

- Efter förlossningen vill jag gärna att min man kan hämta vår son som är 17 månader. Jag hoppas att det går bra.

Så. Det var det 🙂 Se gärna vår förlossningsfilm från när Ennis föddes!

Har bebisen kommit??

Västhus21

Haha roligt att jag ikväll får sms från Angelica av typen: "Hur är det..?" meaning "Har bebisen kommit??" bara för att jag inte uppdaterat blogg och instagram så bra senaste dygnen 😀

Så det kanske är fler som undrar? Nej, det har inte kommit någon bebis. I natt hade jag mycket förvärkar och trodde nog att det skulle sätta igång men nej, ingen bebis än. Idag har jag, trots ontontont, fixat här hemma med huset tillsammans med familjen. Det har varit supermysigt och jag har fått jättefint i växthuset! Se massa bilder på inredningsbloggen, House Of NyponStina!

Igår läste jag på lite mer om BB Sophia och tycker det känns himla bra att jag valt att lista om mig dit. Jag har packat BB-väskan ordentligt och dessutom en Ennis-påse som han ska ha med när Ulrica tar hand om honom när vi är på förlossningen. Känner mig ganska förberedd nu till och med!

Vi plockade ner kartonger från vinden idag också, så jag kan börja ta fram bebiskläder. Babynestet kom också fram plus lite amningsprylar. Bättre sent än aldrig så att säga 🙂 Och bebisen är ju inte här än trots allt...

Nu väntar sängen och förhoppningsvis lite bättre sömn i natt. Imorgon ska jag plocka fram alla små bebiskläder! Mysigt värre 🙂

Godnatt!

Profylax med Carina från Babyz of Sweden!

11080661_973980229292536_1126715345456037359_o (1)

I tisdags filmade vi en snabbprofylax med med härliga Carina från Babyz of Sweden och den här fina tjejen!

2015_04_161_liten

Jag gick ingen profylaxkurs när jag väntade Ennis och denna gången har jag verkligen inte hunnit. Men med Carina fick jag i alla fall en liten dos och oj vad sugen jag blev på att föda barn haha! Hon fick det liksom att kännas som något att se fram emot, inte bara att få ett barn utan även själva upplevelsen på förlossningen. Det som är så bra med Carina är att hon kan komma hem och hålla profylaxkursen hemma hos en, så har man lite dåligt med tid är ju det super! Dessutom kanske man inte alltid vill sitta med massa andra främmande människor och förbereda sig inför sin förlossning.

Denna lilla snutten var i alla fall superbra för mig så nu är jag liksom redo rent mentalt. Sen att jag fortfarande inte skrivit mitt förlossningsbrev eller packat BB-väskan är ju en annan sak.. hehe.

In på förlossningen!

Sjuka1

Jag har varit lite frånvarande några dagar och det beror på att jag inte varit riktigt frisk här. I förrgår kväll kräktes jag och igår var jag antingen däckad eller låg och vred mig i smärtor i övre magen. Ennis kräktes också igår natt men har sen mått hur bra som helst.

Först trodde jag att det var magsjuka men sen började jag känna av värkar i ryggen igår eftermiddag och blev fundersam. Ringde förlossningen och blev först lite konstigt bemött. Sen ringde jag på kvällen igen när krampen i mellangärdet inte ville släppa och då ville de att jag skulle komma in på kontroll. Så det var bara att snabbpacka en BB-väska, klä på pojken och sätta sig i bilen och åka in vid tio-tiden.

Inne på förlossningen fick jag ligga uppkopplad i 40 min för att kolla att bebisen mådde bra, vilken hon gjorde. Sen tog de prover och grejade eftersom den typen av smärta som jag hade kunde va tecken på havandeskapsförgiftning. Jag är väldigt stickrädd och brukar vilja ha Johan med mig när de ska ta blod, men eftersom Johan och Ennis satt i bilen (Ennis sov) så fick jag klara det själv. Barnmorskan var jättegullig och tog min rädlsa på allvar så det gick jättebra att sticka och funkade på första försöket. Sen fick jag sitta och vänta på provsvaren och när de kom såg allting fint ut. Så vi fick åka hem igen.

Troligen hade jag och Ennis blivit matförgiftade när vi käkade lunch i förrgår, eftersom Ennis blev bra så snabbt. Jag mår fortfarande illa men kan i alla fall äta lite. Är hemma och vilar idag men måste tillbaka och filma imorgon.

Det blir lite läskigt när man tror att man ska föda helt plötsligt, flera veckor för tidigt. Hade det varit havandeskapsförgiftning kunde det ju varit att vi fick föda akut. Vi hade inte ens packat BB-väskan liksom. Så nu får vi kanske skärpa till oss lite här och förbereda oss lite mer. Skriva ett förlossningsbrev till exempel. Och packa BB-väskan dårå.

Jag lyckades i alla fall få ihop ett Gravid vecka för vecka-avsnitt i tisdags mellan spyorna så det kan ni ju kika på här nedan. Avsnittet alltså, inte spyorna 😀

Ska man filma sin förlossning?

2015_02_262

Det är mycket Vi föräldrar nu för min del haha. I senaste numret, nr 3, kan ni läsa lite om mina tankar kring att fota och filma sin förlossning och sen lägga ut bilderna offentligt. Vi har ju gjort en förlossningsfilm som ligger på YouTube med bilder från när Ennis föddes. Den är smakfullt gjord och inte brutal alls, men folk kanske ändå kan tycka att det är för mycket..? De flesta reaktionerna vi fått har varit positiva men man vet ju inte vad folk tycker egentligen 🙂

Hur tänker ni? Skulle ni kunna tänka er att filma eller fota förlossningen och lägga ut offentligt?

2015_02_261