Så lyckades vi med Bellos inskolning

Nu går han på förskolan, vår Bello. Hur har det gått då? Jomen jättebra. Alltså verkligen jättebra. Okej, det kommer säkert komma ett bakslag och han kommer väl bli ledsen NÅGON gång säkert - Men just nu känns det avlägset som bara den.

Vi hade lite oväntad tur i oturen med Bellos inskolning. Två grejer blev inte alls som vi hade tänkt, men någonstans blev liksom själva inskolningen kanske bättre just på grund av dessa två saker.

  1. Inskolningen sköts fram i drygt en och en halv månad på grund av den här operationen som Bello hade planerad. Eftersom Ennis och Idde drog hem massa förskolebaciller sköts operationen fram flera gånger, även om vi till slut höll alla ungar hemma för att Bello skulle kunna genomgå sin operation. Men till slut blev den av och eftersom jag blev inlagd med Idde på sjukhus fick Johan skippa två dagars jobb i slutet av förrförra veckan och kunde därför börja skola in Bello då.

Det blev ju jäkligt stökigt den här tiden innan han kunde skolas in, jag har inte kunnat jobba och dessutom har Idde varit dålig till och från. Jag har inte haft några föräldradagar kvar så när jag inte vabbat har det varit noll inkomst typ. Men för Bellos del var detta precis perfekt. Det är som att han liksom behövde den där extra en-och-en-halva månaden för att bli helt mogen. För det har hänt så himla mycket med honom den här sista tiden och det känns också mycket tryggare för oss. Nu är han redo.

2. Min mamma, mormor alltså, skolade in Bello de två första dagarna i förra veckan och lämnade/hämtade även på onsdagen. Mamma kom upp för att hjälpa oss eftersom Idde låg på sjukhus för femtioelfte gången och Johan inte kunde hoppa mer jobb på SVT. Om inte mamma kommit hade vi inte kunnat fortsätta Bellos inskolning, då hade jag fått ha barnen på sjukhuset med Idde. Och sen Bello hemma eftersom vi behövde va med honom två dagar på föris den veckan, innan man vinkar.

Det som blev så jäkla bra med att mamma skolade in Bello var att det liksom blev ett mellanting. En trygg person för Bello, men ändå inte hans mamma eller pappa. Dessutom är min mamma förskollärare, och vet preciiiis hur inskolningar går till, så det var helt klart också en fördel.

Kanske hade det varit superlätt att skola in Bello ändå, det kommer vi ju aldrig få veta, men denna varianten var helt perfekt för oss. Bello har gått flera dagar själv nu, och två dagar efter tre-dagars-helg utan minsta problem. Han vinkar hejdå och blir sådär lagom glad när man kommer. Varken superglad eller ledsen för att han kommer på att man varit borta. Äter som en häst och sover gott på vilan. Sprider glädje och har kommit in i gruppen med självklarhet.

Givetvis är det också en fördel att Bello vistats i förskolemiljön under hela sitt liv, vid lämning och hämtning. Han är van vid miljön, personerna och att Ennis och Idde är trygga där. Så det känns verkligen bra.

Jag fattar ju att detta är en rätt sällsynt situation, men kanske ska man inte va rädd för att berätta att det faktiskt kan va bra om en trygg mormor/farmor/morfar/farfar hjälper till med inskolningen. Det kanske finns regler för detta, att förskolorna inte vill det, vad vet jag. Men jag tyckte det var skitbra för min unge. Ett mellanting och inte så stort brott för honom känslomässigt. En mjuk övergång.

Hoppas det har gått fint även för er andra som skolat in era små i höst <3

10

Nu blir det operation

Hej fina ni. Vi är på sjukhuset igen för Idde har varit dålig i flera dygn. Magsmärtor som gör att hon ligger och vrider sig och skriker och kräkningar för minsta lilla hon får i sig. Vi har varit här sen igår morse då jag åkte in med henne efter en hemsk natt med smärtor.

Läkarna har varit lite frågande kring hennes smärtor eftersom hon inte har feber eller dåliga värden. Ultraljud och röntgen har gjorts på hela magen och de hittar inget annat än att blindtarmen är irriterad igen. Idag på förmiddagen fick vi veta att de bestämt sig för att operera bort blindtarmen.

Tanken var att hon skulle opereras på eftermiddagen men många allvarligare akuta operationer har kommit före, och det förstår man ju. Men kirurgen hoppas kunna operera klockan 22 ikväll så vi håller tummarna att det inte skjuts upp till imorgon. Det kan också bli en lucka innan dess. Idde är duschad två gånger och nu väntar vi. Efter att ha haft väldigt ont på eftermiddagen har hon nu fått morfin och sitter med iPad och är pigg i huvudet.

Bello har passat på att börja förskola idag och det har gått fint. På eftermiddagen fick jag sms från Iddes pedagoger med denna hälsningen. Jag började gråta. Jag är så glad att Idde har så fina människor omkring sig på dagarna, när dagarna är som vanligt.

Nu håller vi tummarna för att operationen snart blir av, att den går bra och att Idde blir frisk nu. Vår lilla flicka. Håll gärna era tummar också <3

36

VEM ÄR BOVEN??

Okej. Tillbaka till verkligheten. Sommaren var lång, jag längtade lite till hösten, rutiner, få jobba osv. Men jag längtade fan inte till SJUKDOMAR. Hade liksom glömt bort att så fort barnen är på förskolan är det ju sjukdomar som gäller. Men en sak fattar inte jag.

VEM ÄR BOVEN??? Vem är det som börjar liksom? Alla är ju friska på sommaren så HUR ÄR DET MÖJLIGT att alla plötsligt blir sjuka bara för att de är på förskolan? Det går inte ihop.

Barnen hann väl vara på föris en och en halv vecka innan Idde blev sjuk. Sen hade vi kaoset på akuten förra veckan. Under tiden har Bellos haft dels förkylning och dels feber och är äntligen på bättringsvägen (trots feberprickar fortfarande). Igår vaknade jag med pangförkylning och hade sen feber i natt. Idag hängig som bara den. Ennis har också haft feber i helgen och har varit hemma idag. Det är verkligen trögt detta alltså.

Det dumma är att ingenting kan liksom komma igång. Bello har en operation som ska göras och eftersom han ska sövas ner behöver han va helt frisk. Vi har fått skjuta på den redan och jag vet fortfarande inte om han är frisk nog att göra den på torsdag då vi fått ny tid. Det hela har krockat med hans inskolning, som också skjuts på framtiden, eftersom det blir konstigt om han ska skolas in tre dagar och sen va borta i över en vecka för läkning. Så nu ser det ut som att han ska skolas in den 13 september. Från början var det 28 augusti som var satt.

Någonstans tror jag att det finns en mening med att det blir lite förskjutet, det känns nämligen som att Bello har behövt lite extra tid innan det är dags för föris. Det är små grejer som faller på plats nu, som gör att jag känner mig tryggare att lämna honom på förskolan. Han går till exempel mycket bättre nu bara de senaste dagarna, och det känns skönt. Så någon mening är det väl trots allt.

Igår fick Johan cykla och köpa massa citroner och ingefära och skit till mig som jag ska proppa i mig. Sen blir det väl att försöka få i sig sånt nyttigt igen för att inte åka på massa skit. Det blir ju helt klart lättare att ta hand om sjuka barn om man är frisk själv.. För barnen åker ju på sitt ändå känns det som... och är inte så sugna på grönkål och ingefära.

Med dessa sjukdomar som damp ner i helgen blev det inget nytt klipp på IGTV igår, och ingen ny utmaning i Resan mot Mitt Bästa Jag. Det beror på just det OCH på att jag kommer baka om lite. Återkommer ang det i veckan.

Nästa grej som är verklighet. Hemmet. Tvätten. och detta är den lilla tvätthögen ändå. Tänk att det aldrig ska ta slut. Och högst upp på min kravlista när vi köper/bygger nästa hus är TVÄTTSTUGA. Så värt.

Och idag kom våra nya fönster som står uppställda här och där i trädgården. Montören är seg på att återkomma men förhoppningsvis börjar de byta ut alla våra fönster i nästa vecka. Det blir såklart skönt med nya fönster men fan vad jobbigt ändå under tiden de håller på.. det är redan kaos här som det är.

Jag bara längtar efter att få visa er ett sånt därnt fint inspirerande hem någon gång. Ett sånt hem som jag egentligen tycker att jag borde ha, men aldrig får till. För det är alltid något projekt här som gör att det antingen är grejer överallt eller ofärdigt liksom. Antar att det är så att bo i hus som är byggt på 60-talet. Det kommer hela tiden nya grejer att fixa.. och tiden finns aldrig att göra klart..

Lyxproblem. Men ändå. Jag skulle så gärna vilja kunna ta sånna där fina bilder som folk trycker upp i sina instagramflöden (Hur kan någon ens ha det sådär hemma??)

Skitsamma! Jag är rätt nöjd ändå. Nu vill jag mest bli frisk! Här kommer i alla fall en bild på våra nya fönster. Fint va? 😀

Har ni klarat er från sjukdomar hittills eller är det VAB för hela slanten även hos er?

23

Sommarfest, Dagens outfit och Vem vill ha månadslistor?

Hej alla! Det har ju blivit mycket tema-inlägg på sista tiden, och det är ju kul! Roligt att skriva och kul med respons från er läsare. Men här kommer ett sånt där vanligt det-här-har-vi-gjort-idag-inlägg. För det är också kul.

Idag var jag först inne i lokalen och hade en mät-person där som skulle klura ut hur stor vår lokal egentligen är. Sen blev det lite jobb vid datorn innan jag skulle åka för att gå på barnens sommarfest på förskolan.

Men precis innan jag skulle åka från lokalen ringde fönstersnickaren och ville komma å mäta. Typ på direkten. Och eftersom vi är angelägna om att få våra fönster bytta körde jag hem, släppte in killarna, och fixade picknick till sommarfesten. Sen lyckades jag komma precis i rätt tid till förskolan, fast utan jordgubbar eftersom jag inte hann köpa det pga fönsterkillar. Men det gick fint med päron, kakor och tetrasaft också.

Barnen skulle börja med att sjunga och kom ut på gården till Shuffla. Där började mina tårar spruta. Inte så sentimental låt kanske men jag blir alltid så rörd när barnen gör nåt sånt där som de sett fram emot och som betyder mycket för dem. Så det var fint att se dem sjunga och göra rörelserna. Och Idde var så tjusig i sin krona.

Sen hade vi picknick på konstgräset, lekte lite, fotade vid fotostället och åkte sen hem.

Hemma i trädgården blev det en stunds lek och foto med självutlösaren. Det tycker barnen är jätteroligt så det är mitt nya sätt att fånga dem på bild! Men det kan ju va lite knixigt med skärpan ibland, och lite svårt att veta om man får med fötterna eller inte. Och man orkar kanske inte hålla på i evigheter alltid. Så idag blev det lite klippta tår 🙂

Byxorna köpte jag på Monki igår, kände att jag behövde lite svala sommarbyxor. Visst är de snajdiga? Stylade med enkel svart t-shirt som jag knutit i ena sidan ba. Och så favoritscarfen som mamma hade när jag var liten. Den använder jag till allt.

Ikväll har barnen varit supervilda så jag har inte ens brytt mig om att försöka börja natta. Bello har somnat och nu bloggar jag i väntan på att mina andra två ungar ska lugna ner sig. Och det börjar faktiskt bli lite lugnt här nu. Så det är kanske läge att föreslå en tandborstning.

Och sen är det ju ny månad imorgon! Och jag har såklart glömt de där månadslistorna som jag påbörjade i början på året. Vad tycker ni, vill ni ha månadslistor? Tryck hjärtat i så fall, så jag vet om det är poppis eller ej!

Sov gott sen!

35

Nu blir det inte mer

AvslutningBello1 (1 av 1)

Jag har fått nog. Nu får det räcka. Någonstans måste det ta stopp. Man kan inte hålla på hur länge som helst, någon måtta får det ju ändå vara.

Så nu blir det inte fler. Fler barn. Och det är inte för att jag har fått nog av de jag har 😀 Jag tror jag är mer tacksam än någonsin just nu. Nä, det handlar helt enkelt om att jag ba känner att jag är färdig nu.

AvslutningBello2 (1 av 1)

Efter Idde tänkte jag länge skriva ett inlägg om en eventuell nummer tre. Att det förmodligen inte skulle bli någon trea. Jag hann dock inte förrän jag var gravid igen. Men anledningarna var några stycken, som är ungefär samma som jag har till att det inte kommer bli någon fyra.

1. Jag skulle inte våga, för kroppens skull. Min kropp var redan rätt påfrestad efter Idde, framför allt hade jag problem med åderbåck och ytliga blodproppar. Redan då trodde jag inte att jag skulle våga bli gravid igen, med rädsla för blodpropp framför allt. Men så blev jag gravid plötsligt, och då var det bara att hantera den rädslan. Och påfrestan för kroppen. Och det var tufft, tuffare än någonsin, så en graviditet till är INTE att tänka på.

2. Man ska hinna ta hand om ungarna. Två stycken (+några stora bonusar varannan vecka) var helt hanterbart - tre små är på gränsen. Men det går! En fjärde liten, nej 😀

3. Jag vill göra något såntdärnt självförverkligande. Jag har så himla mycket inom mig, förutom att va mamma, och jag ba måste få det ur mig. Men som mamma till tre små barn, som kommit på 3,5 år, finns ingen tid. Eller energi. Och så länge de är små kommer det vara svårt att få tid till andra sk självförverkligande aktiviteter. Det är helt okej att lägga mina egna intressen åt sidan några år, jag får ju världens finaste gåvor i form av mina barn, men om man ba fortsätter skaffa ungar hela tiden blir det liksom aldrig min tur. Och nånstans längtar jag ju efter att få försöka förverkliga affärsidéer, jobba utan barn under armen, sy, måla, renovera. Jag behöver sånt också, för att va lycklig ända ut i fingertopparna. Om ni förstår.

Så därför blir det ingen fyra. Men framför allt bara känns det. Efter Idde hade jag svårt att vänja mig vid tanken att inte va gravid igen, ha en liten igen. Jag kunde inte göra mig av med alla gravidsaker eller bebiskläder. Några grejer sålde eller skänkte jag, men det tog emot. Och bebiskläder rensade jag inte alls. Någonstans kände jag att jag inte var klar, även om huvudet hade ovan nämnda anledningar aktuella.

Nu är känslan annorlunda. Jag ÄR klar. Och jag kan rensa. Självklart sparar jag en del, men jag känner verkligen att jag kan göra mig av med grejer. Väldigt skönt tycker jag.

Så det kommer bli en loppis eller bloppis! Får be att återkomma med mer info kring det, jag är mitt i renset! Och det blir ju mer efter hand som bebben växer här... men någon gång måste man ju börja sälja. Så det kommer när energin finns helt enkelt.

Avslutning1 (1 av 1)

Med det sagt ÄLSKAR jag min fina ungar. Och idag har de stora små haft sommarfest på föris. Vädret var skitrisigt men vi körde picknick ändå och barnen sjöng sommarsånger på gården. Idde ville komma till mig, Bello och Albert men Ennis stod kvar och sjöng och dansade för fullt. Såååå underbart att se!

Avslutning2 (1 av 1)

Och med min fantastiska framförhållning kom jag in i blomsteraffären en halvtimme innan festen och bad den härliga ägaren att fixa fem rosor med en liten kvist och provrör med vatten. Och hon fixade, så jäkla grymt! Tusen tack. Stressad som bara den var jag, kom ju på detta en timme innan festen. Barnen slutar inte för sommaren förrän till midsommar, men jag kom liksom på att vi borde ge present idag eftersom alla pedagogerna förmodligen skulle va där. Och för att alla andra säkert skulle ha presenter just idag haha.

Avslutning3 (1 av 1)

Korten fick vi fixa på när vi väl var på föris så det blev lite blött och knasigt. Men barnen kunde ge sina rosor och det kändes bra. Vi är ju så himla tacksamma och glada för att barnen får ha så roliga och givande dagar där.

Avslutning4 (1 av 1)

En bra grej. Jag börjar känna mig stark i kroppen igen. Det märktes framför allt idag när jag kände att jag faktiskt klarade av att rodda med barnen och picknick och allt. Med viss hjälp av Albert, men ändå!

Jag har fortfarande ont i bäckenet på nätterna, men på dagen känns det okej. Jag får mer energi och kan hugga i mer. Vara mer allert med barnen. Rodda mer. SKÖNT. Och nu vill jag bara fortsätta "tillbaka". Hejja hejja.

Puss!

AvslutningBello3 (1 av 1)