Hur går det på förskolan?

hagelby1-1-av-1

Hej! Välkommen till bloggen! Nä ja ba skoja, de flesta av er har ju hängt här ett tag visst? 🙂

Idag tänkte jag berätta lite om hur det har gått för Idde på förskolan. Jag vet att några har undrat.

hagelby2-1-av-1

I början gick det väldigt bra. Förutom att hon blev sjuk efter första "ensamdagen" och sen endast hann få en ensamdag innan Ennis blev lös i magen och då fick inte Idde heller gå. De första tre ensamdagarna (med några dagar mellan alla tre liksom) gick jättebra. Inga tårar varken vid lämning eller hämtning. Men sen kom det en vecka av gråt och tandagnisslande vid lämningarna.

Gud så jobbigt det var första gråtdagen. Iddan ålade sig som attan i pedagogens famn och slängde sig efter mig. Då grät jag en liten flod när jag kom utanför dörren. Sen hann jag inte mer än ut i bilen innan de ringde och sa att hon var glad igen. Iddan asså. Dramadrottningen nummer 1.

hagelby4-1-av-1

Sen har hon haft det jättebra om dagarna, även om hon varit lite ledsen på morgonen. Hon sover, äter och leker. Ennis går gärna och håller henne i handen när de träffas ute på gården och de leker tillsammans och var för sig. Så fantastiskt.

hagelby9-1-av-1

Vi kör oftast kl 8.30-16.30, vilket är ganska långa dagar, men om vi ska hinna in till kontoret och få något gjort och sen köra ut på lanned igen så måste det oftast bli så långa dagar. Men barnen har det bra så då känns det okej.

hagelby10-1-av-1

hagelby12-1-av-1

Idde har knutit an till pedagogerna också, speciellt en av dem. Och en av de nya pedagogerna hade hon fått fin kontakt med innan jag ens hade hälsat på henne. Iddan bara kröp upp i hennes famn en morgon när jag lämnade, och vinkade sen hejdå till mig. Ja, just det. De senaste två dagarna har jag lämnat helt utan tårar från Idde. Känns så himla bra nu.

hagelby5-1-av-1

hagelby3-1-av-1

Och Empan då? Han trivs som fisken i vattnet. Han tycker om att vara med pedagogerna och leker med många av barnen. Flera barn ropar "Hej Ennis!" när han kommer på morgonen och det värmer i mammans hjärta. Han är entusiastisk i nästan allt de gör, äter med god aptit och är nästan alltid glad. Älskade pojk.

Vi är superglada att vi äntligen hittat en förskola som både vi och barnen känner oss trygga med. Sen ligger den ju liksom 10-17 minuter, med cykelkärra eller bil, längre bort från stan än vi bor. På fel håll alltså. Men det får det va värt.

Bara barnen har det bra 🙂

hagelby6-1-av-1

Uppdatering – Ennis biten på föris

Sola5 (1 av 1)

Oj vilken respons jag fick på mitt tidigare inlägg här, både på bloggen och på insta. Tack fina ni för att ni engagerar er och delar med er! Det är ju precis det man behöver när känslorna är sådär som de kan va.

Lite uppdatering då. Jag hämtade Ennis vid fyra idag och när jag kom var han föst glad men när han kom fram och kramade mig blev han lite ledsen och berättade, på sitt sätt, om att han blivit biten på armen. En pedagog kom fram och kollade så jag visste vad som hänt men hon sa också att hon inte visste mer utan hänvisade till några andra pedagoger som redan slutat för dagen.

Se var Ennis glad igen och vi cyklade hem.

Jag försökte fråga honom om händelsen men det var lite svårt att tyda honom. Han sa i alla fall att det var en flicka som bitit och att han sagt "Sluta".
Sen skulle jag tillbaka till förskolan på kvällen för att gå på inskolningsmöte för Idde och då passade jag på att fråga en pedagog vad som hände.

Det som hade hänt var att Ennis hade haft en hink och sen hade en flicka från småbarnsavdelningen kommit fram och velat ta den, vilket Ennis då inte ville såklart. Då hade flickan bitit honom. Eftersom hon är så liten har hon inget språk precis, så det var ganska tydligt vad som låg bakom.

Jag tyckte det var skönt att det var just en sån här situation, med ett yngre barn. För det säger ju nästan sig självt att det är frustration från hennes sida, att inte kunna uttrycka sig i tal. Hade det varit ett äldre barn som bet honom hade jag varit orolig att det skulle va riktat mot min pojk och det vill man ju inte. Detta barnet hade nog kunnat bita vilket barn som helst och då finns det ju inget personligt bakom. Sen vill man ju inte att något annat barn ska bli bitet heller såklart, men ni fattar...

Samtidigt som jag vill fråga Ennis, och även berätta att ingen får göra honom illa och att han måste säga stopp, så vill jag inte göra för stor grej av det. Han verkar inte så bekymrad och då väljer jag också att släppa det nu. Vi har pratat om det lite grand och han vet att man ska säga stopp, nej och sluta.

Men oj vad jobbigt det är när ens unge råkar ut för olika saker. Man vill ju bara skydda dem från livet liksom.

Nu ska vi va lediga från förskolan några dagar och är tillbaka på måndag. För övrigt känns det superbra med förskolan inför Iddes inskolning i augusti. De är så himla trevliga och bra där. Tack för det <3 Godnatt fina ni! Trädgårdsprojekt10 (1 av 1)

Att släppa taget.. Och bakslaget

ennis05

Det är en otroligt stor grej för mig att släppa taget om Ennis, nu när han börjat förskolan. Stor för att det är lite jobbigt känslomässigt såklart men också för att det är ett härlig stort steg framåt i hans lilla liv. Att se hur han upplever saker utan mig som mellanhand, hur han umgås med andra barn och hur han utvecklas är fantastiskt att se. Och stort.

Ennis trivs verkligen på sin förskola och det känns inte jobbigt alls att lämna honom på morgonen. Jag längtar ju såklart efter honom under dagen men jag går inte från förskolan på morgonen med en klump i magen.

Idag hade han valt sin papegojtröja och hade dessutom sina nya sandaler som vi köpte igår. Stolt och glad sprang han in på gården och visade sina nya skor och sin tröja. Jag vinkade hejdå och cyklade hem.

Och jag hann inte mer än hem och börja berätta för Johan hur glad Ennis varit förrän de ringde från förskolan.

Han hade blivit biten.

image

Biten i armen av ett annat barn. Det hade inte gått hål men de hade tvättat för säkerhets skull. Ennis var glad igen och var ute och lekte men pedagogen ville ringa och berätta eftersom hon inte skulle va kvar när vi kom och hämtade.

"Okej" sa jag och la på.

Sen kom tusen tankar. Var det oprovocerat? Eller ett bråk? Är det första gången detta barnet biter eller brukar barnet bitas? I så fall, kommer Ennis bli biten igen? Är det riktat mot min pojke eller råkar fler barn ut för detta? Hur kommer Ennis hantera detta? Kommer han va lika pigg på att åka till föris på måndag? Är det dumt att vi är borta från föris till måndag pga att vi åker iväg? Hur kan jag lära Ennis att säga ifrån? Hur mycket förstår han?

Ja ni hör. TUSEN FRÅGOR.

Såklart kan inte personalen säga vilket barn som bitit, men jag vill veta hur situationen var. Hur stor del Ennis hade i det hela osv. Det måste man väl få fråga? Och det är ju bra att de inte säger vilket barn, det barnet ska ju inte få en stämpel, men det blir också en konstig situation.

Helt plötsligt har man inte rätt att få veta allt som har med ens barn att göra. Mitt barn har råkat ut för något men jag får inte veta av vem.

Eller får jag det? Jag har ingen aning. Jag hade ju samtidigt kanske inte velat att alla skulle få reda på om det var Ennis som bitit.

Guuuud.

Jobbigt. Speciellt eftersom det går så bra för Ennis på föris nu, han älskar att va där och vi känner oss trygga.

Fan också. Nu ska jag hämta hem honom så får vi väl se. Om inte annat kommer han väl försöka berätta själv.

Ennis01

Blodpropp

IMG_2323

Ni vet oron över mitt ben och min fot förra veckan? Att jag var rädd att jag hade fått blodpropp? I fredags fick jag rådet att uppsöka vård efter att det började kännas riktigt konstigt i benet. Vårdcentralen ville inte ta emot mig eftersom det bara är på akuten de kan utesluta blodpropp. Så efter att ha lämnat Ennis på föris på morgonen åkte vi andra till Huddinge för att sitta, vad vi trodde, flera flera timmar på akuten.

Men när vi väl kom dit visade det sig att det inte var så många sjuklingar just den dagen så allt gick ganska snabbt. Jag blev kollat på, ultraljudad och stucken. Jag är ju så sjukt stickrädd men det gick ändå himla bra tycker jag, gick på första försöket till och med! Ultaljudet visade ingenting men det gjorde däremot blodproverna.

IMG_2317

Jag fick då en tid idag till en mer ingående undersökning på fysiologen (heter det så..?) och eftersom Johan var bokad på viktiga möten idag fick Iddan hänga med mig. Vi lämnade Empan på föris lite tidigare och sen skjutsade Johan mig och Idde till sjukan. Det gick väldigt bra att ha med Idde, sånär som på lite rastlöshet under ultraljudsundersökningen. De höll på där och tryckte och grejade med ultaljudsmojjen för att leta efter proppar och till slut hittade de en.

IMG_2326

Propp i all ära, men denna var som tur var ytlig och därmed ofarlig. Djupa proppar kan va farliga eftersom de kan lossna och proppa igen lungorna typ, men denna varianten är alltså ofarlig. Tur va.

IMG_2322

Efter undersökningen fick vi sitta på en avdelning och vänta på läkare. Jag fick sitta fåtölj, käka macka och dricka kaffe och glo på Landet runt. Idde käkade paprika och hade det bra. Sen kom ett gäng läkare och kikade på benet och pratade lite om att jag inte behövde oroa mig. Och att jag framöver kan ta bort åderbrock kostnadsfritt eftersom jag har haft propp, det räknas alltså inte som skönhetsoperation då. Så det är ju bra ifall jag får fler sånna här proppar eller om kärlen blir stora.

Sen tog vi vårt pick och pack och tackade för oss. Gick och köpte en biskvi i Flemingsberg centrum och åkte buss och tåg hem. Iddan somnade i vagnen och sover än. Om några timmar cyklar vi och hämtar Ennis på förskolan efter hans första långa dag, 8-16. Men det har nog gått jättebra, han trivs så jäkla bra där. Var noll problem att lämna honom i morse efter helgen, han ba skuttade in där och ropade hejdå. Är så tacksam. Och så glad för hans skull.

Nu ska jag försöka jobba innan Idde vaknar, man får ju passa på!

Avslutar med en bok jag hittade i väntrummet. Mitt favvoprogram som är som barnprogram för vuxna. Och visst, här är ju barnboken med samma namn så helt ute och cyklar är jag ju inte. Hej!

IMG_2324

Detta är jobbigt just nu

13147722_10154816738033452_1702712286510898181_o

Alla bilder: Johan Romin

Några saker som är just nu.

- Helveteslånga nattningar med Ennis.

Rutiner och vi har inte haft så mycket med varandra att göra tidigare vilket resulterat i att Ennis kommit i säng ganska sent om kvällarna, speciellt på sista tiden. Han har fått sova så länge han vill på dagen och då har det ofta blivit flera timmar. Nu när förskolan börjar är det dock ett utmärkt tillfälle att skaffa lite rutiner, kruxet är bara att det är jobbigt när man ska börja. Varje kväll denna veckan har vi då försökt få Empan i säng i god tid men eftersom han är ovan, plus att det är så jäkla ljust ute, somnar han givetvis inte när vi tycker. Så det blir helt enkelt timmeslånga nattningar. Ikväll började jag 18.30 och kom ner prick 20.00. Bättre än de andra dagarna då jag kommit ner 21.20 och då halvsomnat själv. Inte mycket annat som blir gjort de kvällarna.

13173204_10154816738498452_4900300075153483078_o

- Rädsla för blodpropp i benet.

Under min graviditet med Idde fick jag ganska mycket åderbrock på benen och framför allt en svullen fot med massa spruckna blodkärl. Mot slutet var den riktigt svullen och jag hade ganska ont. Gick till läkaren men han sa bara att "ja, det är som små små blodproppar det där men det gör vi ingenting åt. Hör av dig om det blir värre". Man ba Jaha, typ när jag måste amputera foten eller??
Nåja. När Idde kom ut försvann det där ganska omgående. Lite spruckna blodkärl kvar men inget svullet eller ont. Men nu förra veckan, när det blev sådär pangvarmt, kom fot-ontet tillbaka. Lite svullen igen och framför allt känns det jävligt skumt i foten och benet. Jag har kört stödisar i några dagar men det hjälper ju liksom inte. I eftermiddags blev jag riktigt orolig så imorgon bitti blir det samtal till vårdcentralen.

13147845_10154816738013452_6513064642125355674_o

- Förskoleångest.

Jag tänker inte gå in på vad som är/har varit jobbigt men det har inte varit helt lätt denna veckan när vi haft inskolning med Ennis. Pojken har varit toppen och idag när vi skulle lämna själv för första gången gick allt superbra. Det som varit krångligt och skapat oro är förmodligen åtgärdat, vi vet inte säkert än men allt pekar på det. Så igår och idag har det känts så mycket bättre med förskolan. Och Ennis verkar trivas jättebra. Men hela cirkusen har tagit otroligt mycket energi denna veckan.

13116421_10154816738263452_571519112645440646_o

- Renoveringskaos.

Köket är nästan klart men det är en del småfix med lister osv. Det som är lite jobbigt är att vi inte hunnit ställa iordning riktigt så mycket är sådär provisoriskt liksom. Och det är så mycket grejer överallt. Vi har inte kunnat njuta av vår fina köksö, ni vet sådär så man sätter blommor i en stor vacker vas bredvid ett frodigt fruktfat, för det har bara legat massa skit på den. Det skulle va så skönt att få lite ordning liksom. Inte för att fruktfat är livsviktigt men ni fattar.

13115911_10154816738243452_2674843448410132755_o

- Och så lite andra grejer som jag faktiskt väljer att hålla för mig själv.

Jag brukar dela med mig ganska frikostigt här på bloggen men man kan inte skriva om riktigt allt. Men som ni förstår är det en ganska energikrävande period just nu och ibland har jag lust att hänga på sociala medier och blogga osv, men ibland inte alls. Hoppas ni har överseende.

Kram på er!