Så stolt över Ennis och hans första riktiga vlogg

Jag är så OTROLIGT stolt och glad över att min lille pöjk Ennis har gjort sin allra första egna vlogg. Han älskar att hålla på med kameran, både filma och fota, och vi tycker såklart att det är fantastiskt! Med tanke på våra yrkesval kanske det inte är jättekonstigt.. hehe.

Innan Diddan blev sjuk igen hade vi en helt fantastisk dag i skogen, jag fotade massa och Ennis filmade. Och alla fick upptäcka skogen. Här kommer Ennis fina vlogg och sen några av de bilderna jag tog på fotografen. Bilder på de andra bedårande ungarna i höstljus kommer framöver, blev så jädrans många fina!

För att uppdatera kort om Idde så är hon tyvärr inte helt bra än. Inatt var vi inne på akuten igen då hon har kräkts och haft magont senaste dagarna. Blev hemskickade pga bra värden och ingen feber men hon är inte bra ändå. Så vi avvaktar, försöker få i henne mat och vatten och lindra magontet som kommer i omgångar. Himla jobbigt det här. Men det ska bli bra nu.

Hoppas ni vill kika på Ennis fina vlogg, och prenumerera gärna på vår YouTubekanal som vi kommit igång med igen och publicerar klipp på varje tisdag. Kom till kanalen HÄR. Hoppas ni vill hänga med oss även i videoformat <3

Puss och kram <3

33

Missar vi våra barns uppväxt?

Ska våra barn växa upp och ständigt ha en kamera eller mobil upptryckt i ansiktena? Hela tiden va någon framför kameran, på stillbild eller film. Aldrig få va bara barn, bara få uppleva något som inte fastnar på bild och dokumenteras för att tittas på i efterhand. Ska de växa upp med föräldrar som alltid ser på dem genom en lins?

Nää fan.

Ni vet ju att jag inte har några problem med att ta bilder på barnen, eller filma dem, och publicera i mina sociala kanaler. Mycket av det jag gör på blogg, Instagram och YouTube kretsar ju kring barnen och föräldraskapet. Och jag tycker att det är okej. Jag väljer (för mig självklart) att inte publicera bilder på mina barn när de är nakna, ledsna eller mår dåligt. Men glada vanliga barn är inga problem för mig.

Men det slog i i lördags, inför vår söndag med kalas och besök på Hågelby gård, att vi ALDRIG upplever något (som är lite utöver det vanliga dårå) utan att dokumentera det. En ny tradition för oss är att varje höst åka på Hågelby gårds 4H- och skördedag där barnen kan prova rida, klappa djuren, åka traktor osv. Superfin miljö, glada barn och extremt många tillfällen att ta fina bilder och filma fina filmer. Men i lördags kände jag att NÄ, vi måste fan kunna åka iväg på något vackert och roligt UTAN att fota. Bara vara. Uppleva. Låta barnen få vara i nuet, och låta oss få va med.

Så jag och Johan kom överens på söndagsmorgonen, om att låta bli mobiler och kamera under dagen. Det var mitt initiativ, och det märktes väl eftersom Johan inte riktigt kunde hålla sig under dagen... men jag tog inte en enda bild. Filmade noll film. Och det känns så bra.

Men var det lätt eller? Verkligen inte.

Bara tanken på att jag inte skulle få fota mina gulliga barn under dagen gjorde mig stressad. Ennis var finklädd och skulle på kalas, och jag fick en impuls att ta bild men avstod. Jag valde att bara se på honom, hur fin han var, och insupa det. På kalaset var det inga problem, det brukar ändå va svårt att fota när man inte vet om andra barn får va med på bild osv. När vi kom till Hågelby gård kom flera tillfällen då jag i vanliga fall hade tagit upp kameran och fångat ögonblicket eller ljuset, men jag struntade i impulsen. Jag hade inte finkameran med mig, men mobilen låg ju i tygpåsen så jag hade ju kunnat om jag tvunget hade behövt.

Men så skönt det var att slippa tänka på det, att göra stories eller ta bilder. Tänk att ha två händer fria istället för en (då den andra ofta håller mobilen redo).

Och nej, jag kommer inte sluta ta bilder på barnen eller sluta filma. Men jag kommer fortsättningsvis va noga med att känna efter, vad är viktigast här? Funkar det att filma/fota detta utan att tulla på upplevelsen? Eller kan vi skippa dokumentationen här och bara vara, och leva med att vi inte kan kika på det i efterhand? Det kommer jag ha med mig från min kamerafria dag, som ofrivilligt blev två eftersom jag uppenbarligen blev kvar i känslan idag.

Därav en kompott av gamla fina bilder i detta inlägg!

Jag hoppas ni tar med er detta och funderar över era mobil- och kamerabeteenden (även om jag tror att jag är "värre" än alla er tillsammans haha). Det handlar ju även om att glo i mobilen istället för på sina barn, men den biten kan vi ta en annan gång! Det blir för långt annars!

Kram på er! Och kom ihåg hjärtat här nere ifall ni tyckte att jag hade en poäng idag 🙂

46

SÅ värt det! Vår härliga dag på Fotografiska med utställning av McCartney

Åh vi har ju världens härligaste dagar nu alltså! Barnens mormor och morfar har varit här sen i tisdags kväll och imorgon åker de hem efter ett gäng intensiva fantastiska dagar. Ofta blir det att vi hänger här hemma när de är här, vi kommer liksom inte iväg på något förrän hela dagen har gått, men denna gången har vi varit duktiga på att bestämma oss för att komma iväg på grejer.

Idag samlade vi ihop oss och åkte till Fotografiska för att bla titta på utställningen med bilder av Linda McCartney och Mary McCartney.

Sååååå otroligt inspirerande det är alltså! Jag får en sån alldeles särskild känsla i kroppen när jag får insupa kultur av det här slaget. Och det gick bra att ha med barnen, om än med lite vanligt krångel. Vi var ju många vuxna som kunde ägna oss åt småttingarna.

Det kostar ju en liten slant att gå in där - men det är verkligen värt ett besök. Utställningarna som är nu är toppen, plus att man kan betala bara för själva känslan som bara ÄR där.

Restaurangen är också bra, riktigt gott om plats och goda godsaker! Och det är sånt vi gillar (ett gäng gottgrisar med stora vagnar och barn med rörelsebehov.. heh).

På Instagram stories kan ni hänga med under vistelsen på Fotografiska, bla resonerar Ennis kring vilken bild som är finast och varför. Riktigt fint <3 Ni hittar mig på @nyponstina och HÄR kommer ni direkt till mina stories!

De filmerna finns bara kvar till imorgon måndag, men idag är det ju faktiskt söndag och då är det dags för första riktiga avsnittet av Resan mot Mitt Bästa Jag på IGTV! Och det kan man se hur länge man vill 🙂 Är ni nyfikna va? Håll utkik på IGTV kl 20 ikväll!

Imorgon kommer ett blogginlägg om veckans första utmaning, men kika gärna på klippet ikväll.

Bello var himla nöjd med dagens besök på fotomuseum, han är en riktig kulturnisse den. Vi ba känner att han är väldigt musikalisk och sådär konstnärligt intresserad. Han bara satt där i vagnen och njöt av stämningen typ. Ska verkligen bli intressant och roligt att se hur han blir när han blir lite äldre <3

Om inte annat blev jag supersugen på att fota mer (som om jag inte gjorde det redan heh) men ni vet... mer medvetet.. fast det gör jag ju redan men... äsch! Jag blev sugen i alla fall!

Nu är vi hemma. Johan klipper och jag bloggar. Pappa kollar fotboll och Ennis iPad. Idde sover i vagnen ute och Bello grejar med ditten och datten på golvet. Mamma grejar också med ditten och datten, fast med sånt som vi aldrig hinner. Och snart ska vi göra lite mat. Vi har det sådär fint bara.

Hoppas er helg varit god. Vi skrivs imorgon <3

12

 

Mina mest MAGISKA bilder! Men vilken är finast?

Då vill jag högt och tydligt börja detta inlägg med ett rejält skryt - FY FASIKEN (vårda språket) vilka extremt snygga och magiska bilder jag tog igår.

Det är ju helt sjukt.

Inlägget är fullt av dem, och dessa tog jag sist - när solen var på väg ner och vi var på väg hemåt. Kommentera gärna vilken bild ni tycker är den bästa!

Det började här, på Djurgårdsbron, på väg till Vasamuseet. Det var kallt, krispigt och vindstilla och vi promenerade över till museet. Vi har läst lite om Vasaskeppet här hemma och Ennis är verkligen intresserad. Och eftersom han har en pappa som är historienörd matas pojken med berättelser typ dagligen. och så kom pappan på att vi skulle gå på museet i helgen. Bra idé.

Jag hade kameran med för att kanske få någon bra bild, det var vackert ljus men det kan också va svårt att få snygga bilder om det är för soligt. Jag har inte varit helt nöjd med min Sony A7II - Den ger mig liksom inte den känslan i bilderna som jag vill ha. men så gick jag och Johan igenom lite inställningar och jag insåg att det kanske inte har så mycket med kameran att göra - Det är jag som inte är tillräckligt insatt i inställningarna.

Så nu ska jag bli bättre på att testa min fina kamera.

Något stel min eftersom Idde for runt på andra sidan Johan och jag hade lite svårt att slappna av pga BILVÄG.

Så kom vi till museet och allt var såklart väldigt spännande för Ennis. Och vi har ju lyxen att ha privat guide (Johan) så det blev ju otroligt givande.

Jag gick mest med Iddeliten och tittade på hennes villkor. och Bello i vagnen såklart.

Det är så himla kul att Ennis är en såndär intresserad pojke som gillar historia och gärna lyssnar när Johan berättar. Det blir ett speciellt band mellan dem och det får bli deras grej. Själv är jag nämligen måttligt intresserad av historia..

Vi fikade i restaurangen och när vi kom ut var det magiskt ljus. Vi gick ner till vatnnet för att titta på vår vackra stad och då passade jag på att plåta som bara den. Kolla här liksom.

Sen fick Johan ta några på mig.

Jag är så glad att vi fångade delar av denna dagen på bild. Ibland kan det kännas skönt att strunta i kamera och bara vara i nuet - men ofta tycker jag det är värt att ha med kameran och fånga ögonblicken. Både vi och barnen tycker det är roligt att titta på bilder och videos och tänka och känna tillbaka liksom. Speciellt barnen tycker det är roligt att titta på i efterhand.

Världsmysig dag och helg. Imorgon - Fullt ös igen. Tryck gärna på hjärtat ifall ni tyckte om detta inlägget. Puss på er <3

45

Vill du fotografera oss?

Liten_Samevallsbrollis32-1-av-1

Bild från förra sommaren... inte 6 år sen 😀

Den 17 juni 2011 träffade jag Johan för första gången - Den 26 juni var det han och jag. Och på de här 6 åren har jag samlat på mig en hel del upplevelser och erfarenheter, bland annat har jag fått ihop en rätt stor familj. Tre bonusar och tre egna barn. En man. Vi är åtta stycken.

Nu tänkte jag att vi skulle samla ihop oss lite och försöka hamna på minst en bild allihop. Så nu slänger jag ut den, bara sådär, en efterlysning.

Finns det någon fotograf som är sugen på att göra ett bloggsamarbete med mig? Kanske är du ganska ny i branschen och vill bygga på portfolion, eller är du väletablerad men kan tycka att detta är roligt och givande?

Jag vill ta bilder på både stora och lilla familjen och det hade ju varit härligt att ta dem ute. I Stockholmsområdet för enkelhetens skull. Fler detaljer kan vi ju diskutera när vi pratas vid. Om du tycker detta låter skoj, maila mig på kajsa@rominproductions.com

Inspelning TH 5 (1 av 1)