Kategori: Framsteg (sida 1 av 17)

Januarilistan – Bubblare, ofog och utmaning!

Jag kom på en grej - Jag ska göra månadslistor. Vid varje månadsskifte  sammanfattar jag månaden med en lista som ibland innehåller samma kategorier, ibland olika. Det blir förmodligen sånt jag kommer på för stunden - så ta det inte på för stort allvar!

Och ni som följt mig ett tag vet ju att jag kommer på grejer som jag kanske släpper igen osv.. det är många idéer.

Men denna gången kan vi väl satsa på att jag fullföljer, eller vad säger ni? Är det någon som vill sno listan till sin blogg - Feel free!

Här kommer Januarilistan!

Månadens låt: "Faith" från filmen Sing. Med Stevie Wonder och Ariana Grande. Barnens favvo - Mammas favvo! Jädrans vad den svänger.

Månadens jippi: Jag och Johan har bestämt oss för att satsa på ett projekt vi länge klurat på. Det blir ett nytt kapitel i livet, men tyvärr är det lite hemligt än.

Månadens restaurang: Orkidé. Min födelsedagsrestaurang, en riktigt hit om man vill käka god thai för inte så stor peng. Bra att ha med barnvagn, lugnt och mysigt.

Månadens utmaning: Projekt Sova. Det har blivit alldeles för lite sömn denna månaden. Dels beroende på att jag kommer i säng för sent men också för att Idde stökar en del på natten och Bello har börjat vakna en eller två gånger per natt för amning. Jag är med andra ord TRÖTT.

Månadens ord: Mamma. Bello sa mamma flera gånger under några dygn. Nu har han dock slutat igen.. men ändå! Han sa det. Klart och tydligt. Flera gånger.

Månadens höjdpunkt: Formex. Jag var lite besviken på mässan i stort, det var liksom inge nytt precis. Kändes lite samma som de senaste tre mässorna. Men! Jag fick nya idéer och det som var bra var BRA. Det blev många härliga och givande möten och jag fick liksom ny luft under vingarna. Dessutom fick jag med mig Johan som besökte mässan för första gången och var positivt överraskad!

Månadens nyttigaste: Smoothies med nyttiga saker i. Jag var bättre i december men håller kvar vid det en del även in i januari. Det känns liksom bra att trycka hela dagsbehovet av frukt och grönsaker i en morgondrink, sen behöver man inte bry sig så mycket mer under dagen. Perfekt ju.

Månadens bubblare: Vanlig kaffebryggare och diska för hand. Vår kaffemaskin har pajat och därför fick gamla bryggaren komma fram - Tillsammans med min fina kaffeburk. Först kändes det tråkigt, men nu känns det nästan lite retro. Som att lyssna på LP-plattor eller baka surdegsbröd. Ni fattar. Och när diskmaskinen gick sönder tog jag mig an att diska för hand med ungefär samma retro-entusiasm.. Eller?

Månadens ofog: Barnen har fått sitta alldeles för mycket med iPad och framför TVn. Givetvis har de gjort massa annat också, men jag har ändå känslan av att det blivit för mycket padda och Barbapapa på TV. Det värsta är att februari inte kommer bli bättre med tanke på att jag kommer ha barnen själv mycket. För att man ska kunna laga mat osv måste de få lite underhållning på annat håll. Men det får va okej.

Nu kommer mina föräldrar när som helst så nu får det va slut på listan för denna gången!

Hoppas ni tycker det är en kul idé - Tryck på hjärtat i så fall! Och vill ni önska en kategori till nästa månadslista - ba skjut!

50

Är krisen här nu? Jag fyller 30 år..

Är det så att 30-årskrisen har rullat in? Eller är det den där grejen att man vill "hitta tillbaka till sig själv efter alla ungar man fött" osv..?

Jag vet inte. Skitsamma egentligen.

Denna kroppen fyller då alltså 30 år nu i slutet av januari - Smalare än någonsin. Vet inte hur det gick till riktigt, men allt ba rann av. Bebisen har väl tagit det antar jag. Men jag är ju rätt sladdrig, inte så fast precis. Får träna upp mig lite så jag får en starkare kropp. Jag vill ju inte va en klenis, även om det känns väldigt skönt att va smal när man burit massa tunga ungar i sin kropp under ett gäng år här nu.

Varför kris då? Jo jag har väl börjat tycka det är skoj med utseende igen. Klä sig. Fixa håret i roliga frisyrer. Börjar fundera över en ny tatuering. Vill posera i konstiga vinklar och se sådär svår och mode-snygg ut.

Och jag vet inte om det är en kris, att jag börjar känna mig gammal och därför måste klä mig ungdomligt igen. Typ. Men jag tror inte det. Känner mig inte gammal. Ser inte heller gammal ut. INTE FÖR ATT 30 ÄR GAMMALT ÄNDÅ LIKSOM. Men ja.

Jag har i vilket fall klippt håret i fräsig frisyr och har snaggen på utväxt. Inte för att jag inte vill ha snagg, utan för att det snaggade området hade krupit så långt upp så det nästan möttes på mitten uppe på huvudet. Så planen är att snagga igen när håret väl vuxit ut. Men vi får se, jag kanske har hunnit växa till mig tills dess.

Sen färgade jag det gult. Med lite rosa och orange. Men mest gult. Det är lite svårt att fånga att det är SÅ GULT på bild, men det ÄR gult. Och så jäkla snyggt. Gjort det själv.

En bra grej är att jag för en gång skull har en önskelista inför 30-årsdagen! Helt plötsligt kom jag på massa grejer, tex:

- Kortare morgonrock, i nåt tunt bomullsaktigt material, med smala ärmar så man kan diska och göra grejer utan att fastna eller bli genomblöt om ärmarna.

- SPA. Jag behöver SPA. Gärna med massage. Skulle va mysigt att komma iväg med Johan bara, men jag ammar ju som bara den fortfarande så det får ju bli en kortis på några timmar. OM jag nu får detta.

- Halsband/armband/annat smycket med barnens bokstäver. Hade två halsband med E och I men de är helt jäkla borta. Har förlagt dem vid inspelning när jag varit tvungen att ta av för myggans skull. Så otroligt störigt, men istället för att lägga energi på det önskar jag mig nya.

- Nytt armband av läder och såndär tenntråd ni vet. Har ett som börjar paja. Det har inte känns så kul att använda heller på några år men nu känner jag för det. Önsk på den.

- Tatuering. Jag vill göra nåt som har med mina ungar att göra. Riktigt klyschigt, jag vet, men jag står för det. Men det blir symboler, inte bokstäver eller hela namn.

- Peng att handla konst för. Jag har några favoritkonstnärer på Österlen som vi brukar besöka på konstrundan på våren. Skulle vilja köpa nåt någon gång. Kanske är det nu.

Där hade vi det! Finns mer jag vill ha, om jag ska va ärlig, men man får ju stilla sig lite.

Nu måste jag jobba lite kväll här. Det är mycket på gång, men det blir för långt att skriva om idag. En annan dag vänner. Kram på er.

12

Det stora inlägget om BELLO!

Vet ni vad?? Den här lille gossen blir 6 månader om två dagar - den 8:e alltså. Kan man fatta? Nä.

Jag ser nu att vissa bilder inte är helt skarpa, men det får man stå ut med. Han är ju så gullig.

Eftersom uppdateringen här på bloggen varit lite kass de senaste månaderna har ni ju missat typ allt som hänt med Bello. Eller inte allt såklart. Ni vet ju att det var tufft i början, att vi var på kontroller osv, men också att allt visade sig vara helt okej med vår store lille pojk.

Så, vad har hänt sen sist? Jo.

Pojken kunde, för drygt en vecka sen, helt plötsligt sitta själv. Det gick nästan över en natt. Stadigt sitter han dessutom - Han sitter där han sitter om man säger så. Men vi lägger ju kuddar om han sitter rakt på golvet, eller sitter han i sin pöl med mjuka kanter. Men han har väl bara ramlat bakåt typ två gånger eller nåt.

Bello gillar att sova, det har han gjort sen han kom. Han sover ganska mycket på dagen fortfarande och även på natten. Han sover hela nätter sen han var drygt 5 månader. Ibland vaknar han vid 4-5 sådär för mat, men oftast håller han sig till strax efter kl 6 eller närmare halv sju. Eller som idag. Kl 8.

Det är ju väldigt skönt för oss på ett sätt, men mina tuttar tycker det är lite småjobbigt. Vilken tur då att pojken också börjat käka lite annat. Vi är lite flummiga sådär, har ingen rutin på det riktigt, men han får oftast ett mål gröt om dagen. Sen får han lite puréer ibland - morot, potatis, frukt. Han tycker också om att tugga på sin tuggis som man fyller med banen tex.

Jag gillar att amma men tycker ändå att det ska bli rätt skönt att trappa ner. Bello gillar ju också tuttemat väldigt mycket så vi får väl se hur allt går. Han får ändå bestämma i slutändan.

Bellan föddes ju stor som ni vet - Och han fortsätter att växa. På 5-månaderskontrollen, som blev drygt en vecka sen, vägde han 9740 g och var 69 cm lång. Hans lår är de rulsigaste jag vet och benen är starka. Han gillar att stå men det är ganska korta stunder. Det är trots allt en del kropp att hålla upp.

Nu har Bello storlek 5 i blöjor - Alldeles lagom till att storasyster slutar med blöja. Vi är mitt i den potträningen - men det är ett heeeelt annat inlägg.

Pojken älskar att ligga på mage och vänder sig typ direkt när man lägger honom. Han började väl vända sig från rygg till mage strax innan 4 månader. Först provade han att vända sig från mage till rygg nån gång vid tre månader - Det testade han 2 ggr sen var det bra med det - Så det har han inte gjort sen dess. Han hittade sina fötter för några veckor sen, och ibland kan han tycka det är mys att ligga på rygg och greja med dem, men oftast är det ligga på mage som gäller.

Inga tänder har kommit än, men de andra två barnen hade inte heller det vid 6 månader vad jag minns. Men dreggla kan pojken så vi har väl trott att tänderna är på g mer än en gång om man säger så. Dock inga små riskorn än.

Bello gillar att greja med sina saker och gnager på allt. Han använder inte napp, även om vi försökte i början. Han suttar mycket på fingrarna och nån gång ibland hittar han tummen. Men mest gillar han snuttefiltar.

Denne bebisen är den nöjdaste bebis jag vet. Han gör inte mycket väsen av sig - förutom när han skrattar och tjoar - och kräver inte mycket. Han sover som sagt hela nätter och är tålmodig som få när de andra syskonen kräver sitt.

Det bästa han vet är när man kittlar honom och busar - Och han är verkligen kittlig. Ibland räcker det man tittar på honom så kittlas det 🙂 Han tycker också om när man sjunger för honom, och det gör både jag och Johan mer än gärna.

Han är väldigt lik Ennis till utseendet ibland, medan har har sitt alldeles egna utseende andra stunder. Ljusa blå ögon som sin far och världens vackraste mun. Han har kvar sina storkbett men det i pannan har bleknat en del. Jag tänker så sällan på det, det är liksom inget som vi bryr oss om. Mer än att det är gulligt.

I helgen gick Bello över till att sitta i vanlig bilbarnstol, något han egentligen skulle behövt gjort för typ två månader sen. Han fick verkligen inte plats i babyskyddet, speciellt inte nu när man behöver klä på honom lite mer. Men ni sitter han i Iddes fd bilbarnstol och det är verkligen skönt för honom.

Sittdelen i vagnen tog vi fram till honom strax efter fyra månader. Bugaboo Donkey har ju tre lägen och mellanläget funkade fint för Bello vid 4 månader och är även nu det läget vi har mest. Nu sitter han även i vår Britax go och det funkar fint.

Givetvis finns det massa mer grejer jag skulle kunna skriva om, men det blir ju helt enkelt för långt. Men nu fick ni en liten Bello-dos i alla fall, ni som kanske var lite nyfikna på gossens framfart i livet.

Idag firar jag – Så jäkla bra jag är!

Ikväll firar jag med dessa två. Samfi Mupat och vin. Varför? Jo.

Idag är det exakt ett år sen jag gjorde något som jag alltid tänkt var för andra, något som andra gjorde. Inte jag. Vad vad vad undrar ni nu ivrigt, visst?

Jo. Jag tog körkort!

Teorin klarade jag två dagar innan och uppkörningen idag då för ett år sen. Sån jäkla bedrift alltså! Är det något jag är stolt över att ha klarat av, utöver burit och kämpat ut mina tre barn, så är det att ta körkort. Dessutom klarade jag allt på första försöket - Skryt lagom. JA!

Jag övningskörde några gånger för många år sen, tog några lektioner när jag bodde på Gotland för typ sex år sen, och bestämde då förra sommaren att jag skulle ta lektioner intensivt under två veckor. Så jag körde en lektion på förmiddagen och en på eftermiddagen, och läste teori däremellan. Och det var ju ett framgångskoncept, i alla fall för mig.  Gosedjuret var min maskot under körlektionerna och är döpt efter mina körlärare och receptionisten på Körkortsfabriken i Handen - Sam, Firat, Murat och Patrik.

Och jisses vad det underlättat vår vardag. Nu har vi dessutom två bilar och det gör allt sååå mycket smidigare, speciellt eftersom vi måste köra till föris. Vad jag inte hade några som helst planer på, och inte anade, var att jag några veckor efter detta skulle få reda på att jag väntade ännu en bebi. Kom som en chock men jag är så himla glad att han kom OCH att jag hann med det här med körkort mellan Idde och Bello. Och innan jag blev gravid framför allt.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har körkort. När jag kör känner jag mig som en kung varje gång, inte för att jag är världens bästa förare utan för att jag kör över huvud taget! Sen kör jag nog ganska bra ändå.. tror jag!

Nu kan jag inte fatta att jag inte tog körkort tidigare. Dock tror jag att jag hade en fördel när jag tog det så sent. Jag hade varit i trafiken rätt mycket längre än en 18-åring och hade dessutom ett mer utvecklat konsekvenstänk. Det tror jag hjälpte mig mycket och jag hade förmodligen inte klarat det lika lätt om jag gjort samma försök vid 20 t ex.  med det sagt vill jag uppmana att ta körkort tidigt men även peka på att det faktiskt finns vissa fördelar med att ta det sent också.

Men nu... grattis till mig!

En riktig uppdatering kring Don Bello – 3 månader idag!

Här är han. Don Bello Lennart.

Har ni sett nå vackrare? Ja det har ni ju säkert, om ni har egna barn osv, men ändå. Jag smälter varje gång jag ser honom, han har verkligen tagit mitt hjärta med storm. Jag är så svag för honom att jag inte vet var jag ska bli av. Lille store gossen min.

Idag är han på pricken 3 månader - Det firade vi med väg, mät och vaccinering på BVC. Hur gick det då?

Bra såklart.

Vikt: 8510 g. Längd: 65 cm. Herre.

Storlek 68 i kläder och 4 i blöjor. Vart ska detta sluta?

Inte så konstigt att man inte kan bära honom på en arm lite sådär som man kanske kan med andra spädisar. Och inte så konstigt att man efter att ha konkat babyskyddet mellan ytterdörren och bilen har ont överallt pga överansträngning av konstiga muskler och blåmärken på höft och ben. Det går nästan inte liksom.  Snart får han börja gå helt enkelt.

Närå.

Sprutorna gick bra också, en i varje ben. Han skrek lite men sen blev det bra. Han är inte så pipig av sig den där Don Bello. Inte som mor sin som knappt kan se en spruta utan att kroppen skakar sönder.

Han är duktig Bello, nu kan han sitta så fint när man håller honom i händerna. Han ligger och kämpar med nacken när han ligger på mage och kan hålla upp huvudet riktigt bra. Sover gör han fortfarande supermycket om dagarna - och nätterna. Förra veckan sov han 6-7 timmar i sträck på natten, hela veckan.

Skönt att få sova men brösten flippade såklart ur eftersom han helammar och käkar som vanligt på dagen. Nu har han dock ätit lite oftare hela dygnet så nu är det lite lugnt igen för tuttarna. Vi kör helt fri amning igen, det funkar bäst.

Jag vet att bilden inte är skarp, men den är så gullig så jag kan inte låta bli.

Om jag glömt säga det så är vi nu helt fria från fler kontroller och undersökningar av hjärta, lungor och njurar. Allt ser helt enkelt bra ut och vi är heller inte oroliga längre. Han andas fortfarande häftigt ibland men det är ganska tydligt att det är för att han är uppspelt och verkar vilja mycket.

Han vill gärna prata och skratta men det är ju inte alltid det vill komma ut. Men han pratar mycket nu, och ler! Otroligt kontaktsökande och kommunikativ. Det är så fantastiskt att se och man blir aldrig mätt på det där, trots tre barn. Häftigt är det.

Nu ligger han och sover här i soffan bredvid mig. Ingen feber än, vaccinet ni vet, så jag tror han slipper. Lite rastlös här på kvällen bara, och säkert öm i låren. Men han är en kämpe min lille store Bello. Och som pricken över i, grädden på moset, i vår familj.

Fint det.

Kom ihåg att trycka på hjärtat här längst ner ifall ni gillar inlägget... och har läst hela vägen hit 😀

Äldre inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑