Jag börjar bli social igen + några tankar om energi, instagramhets och bloggen

Vet ni, idag har jag hängt med en sån inspirerande person som ger mig energi. Fy fasen vad det är viktigt att omge sig med rätt folk. Eller folk över lag. Jag märker att jag och Johan har blivit ganska tillbakadragna de senaste åren.. eller tillbakadragna men... vi umgås inte så mycket med andra. Och i perioder har vi mest jobbat med varandra och då har vi knappt träffat folk i jobbet heller.

Och det är klart att det lätt kan bli så när man får massa barn osv, men jag tycker i vilket fall att det känns så himla härligt att det börjar bli lite ändring på det. Jag är en person som älskar sociala sammanhang, jag tycker om att träffa nya människor (och sådana jag redan känner för den delen), jag gillar liv och rörelse och ser möten med människor som otroligt energigivande. Sen gillar jag att vara ensam också, men det blir tydligt nu att jag verkligen behöver omge mig med lite folk liksom.

De här bilderna är tagna förra fredagen, men jag har glömt använda dem på bloggen så de får komma nu eftersom jag är orimligt nöjd med min outfit här 😀 Då kan man inte ba slösa bort dem tycker jag!

Idag träffade jag i alla fall Vanja Wikström som gästar min podd redan i morgondagens avsnitt. Vi känner ju varandra sen innan, har gjort en del grejer ihop, men att få sitta en längre stund och bara ställa nyfikna frågor till henne var något nytt. Det ska bli så himla kul att ge er detta avsnittet imorgon! Många av er följer säkert redan Vanja, och har säkert hört henne i massa poddsammanhang, men kanske inte med denna vinkeln. Hon är ju outtömlig denna kvinna, och säger så mycket kloka saker.

Avsnittet kommer som sagt imorgon tisdag - Missa inte!

Både jag och Vanja tycker att det just nu är extra viktigt att visa mer än rosa fluff i våra sociala kanaler, då det liksom spårat lite på exempelvis Instagram senaste tiden. Man märker att fler och fler påverkas negativt av för perfekta konton och får helt orimliga krav på hur livet borde se ut och vara. Därför blir det mer fokus på både snyggt och inte så snyggt från mitt håll i fortsättningen. Här ovan har vi ett exempel på "inte så snyggt" där jag försöker fixa frillan innan Johan ska ta snyggbilder på mig.

Och så ytterligare en grej som jag spoilar lite från intervjun med Vanja. Det är viktigt att inte glömma bloggen... att lägga allt fokus på Instagram är dumt, för det är inte ens min egen sida... Jag har tänkt på det förr, och nu påminde Vanja mig. Fasen vad viktigt det är ändå, att finnas här och ge lite fler nyanser av livet.

Fan vad jag älskar att skapa min podd. Varje gäst jag möter här i studion ger mig nya tankar och perspektiv. Jag gör just nu min största resa inom personlig utveckling någonsin. Ibland hinner jag knappt smälta det innan det är dags för nästa intervju med nya perspektiv. Vilken jäkla lyx alltså. Och tänk vad många av er som förmodligen också har suuuperstor nytta av att lyssna på alla dessa människor. Jag hoppas så innerligt att jag ska kunna fortsätta med denna podcasten i typ all oändlighet!

Hörs imorgon då!

18

Allt om Bello just nu + Årets adventsljusstake!

Aaah det blir inte lika ofta jag skriver här på bloggen nu - FÖRLÅT! Jag hinner fan inte alltså! Nästan varje dag tänker jag att jag vill blogga men mitt dygn (samma som erat antar jag) har liksom för få timmar. Men jag har absolut inte tappat sugen (som jag gör i tid och otid) utan det är helt enkelt för mycket annat som måste gå före.

Men nu är jag här! Så kom till sak!

Jag skriver alldeles för sällan och Bello. Helt sjukt ju, det händer ju massa roligt och intressant kring honom! Nu är han tex 18 månader och var på kontroll  med Johan i fredags. Han var 89 cm lång, vägde 14,5 kilo och klarade att bygga torn och allt det där som man ska.

Han är inte särskilt tidig med ord, men kan givetvis alla Babblarnas namn. Han kan säga mamma och pappa men väljer för tillfället att kalla både mig och Johan för mamma (förmodligen av praktiska skäl, alltid är det väl nån som kommer eller svarar liksom). Däremot babblar han mycket som är helt obegripligt, och precis såndär var Ennis också. Så det blir nog bra.

Tyvärr åker Bello på rätt mycket sjuka och Johan tror ibland att han har klen hälsa. Det tror inte jag. Däremot tror jag att Ennis och Idde dragit hem massa skit innan Bello själv började på föris och numera går han ju själv där och drabbas av än det ena än det andra. Ennis och Idde började ju förskolan nästan samtidigt (Ennis började i maj, sen var det sommarlov och sen började Idde i slutat ev augusti samma år) så där var det ju ingen som drog hem nåt. Dessutom tycker jag att det ofta är Idde som blir sjuk först här hemma. Så ingen oro direkt hos mig. Mer än att jag tycker synd om honom att han ska behöva va sjuk titt och tätt.

Nu är han då febrig och förkyld igen och måste va hemma imorgon. Han fick ju vaccin i fredags men de biverkningarna ska inte komma förrän om 1-2 veckor, så då får vi väl vabba igen. Herre.

Runt förra helgen hade han flera dagar som han var grinig och vi fattade inte riktigt varför. Sen insåg jag att han fick minst fyra tänder samtidigt. Så det växer för fullt i den där lilla munnen och för tillfället verkar det inte göra så ont. Men det kommer ju komma ännu mer här framöver.

Bello är ju dessutom det barnet med den mest bedårande lilla pussmunnen i vår familj. Och han är den som pussas mest och bäst! Kan ju inte bli fel alltså!

Ni minns säkert att Bello föddes med storkbett i pannan, på näsan och på ögonlocken. De har bleknat men finns kvar, i alla fall prickarna i pannan och lite rött på näsan. Jag tänker aldrig på det, han är så söt och de där prickarna är liksom Bello. Alla blir vi olika och Bello blev sånhär. Världens gulligaste.

Vi ligger lite efter med julen i år (surprise! Not... har väl varit så i flera år nu tror jag) men igår kväll fick jag äntligen till en adventsljusstake så vi kunde tända andra (och första) ljuset idag på andra advent! Det blev en sånhär variant i år, fyra krukor ihop sådär. Fint va?!

Idag har jag och barnen varit i fina lokala blomsterhandeln här i Västerhaninge och köpt årets julablommor! Har dock inte hunnit sätta dem i krukor och placera ut dem än.. det är mycket man ska hinna! Försöker rensa ut här hemma och sälja iväg grejer också (kan ni se på mina intsta stories) och även det tar sin lilla tid.

Nu ska vi filma några klippisar till ett jobb och sen blir det väl sängen. Måste försöka sova mer men samtidigt vill jag använda mina timmar till roliga och vettiga saker. Men sova är ju också ganska vettigt!

Hoppas ni har haft en mysig helg! Godnatt.

Avslutar med några bilder på min tokiga dotter. Tryck på hjärtat ifall ni gillade dagens inlägg, då blir jag glad! <3

36

När jag inser att jag inte njutit av att vara med mina barn

Hej allesamman. Vet ni vad som slog mig häromdagen? Att nu är allt så jäkla mycket lättare än det varit. Jag tänkte tillbaka på våren och sommaren som var extreeeemt tålamodsprövande för min del, med barn som bråkade och stökade suuupermycket. Jag minns ju att jag skrev här på bloggen titt och tätt om olika vardagssituationer som verkligen var utmaningar för oss. Hämtning på förskolan, nattning, bråk mellan syskon, hur man hanterar ilska, hur man måste börja om på noll osv osv. HUR MYCKET SOM HELST JU!

Det var ju grejer hela tiden. Varje dag. Och när jag ser tillbaka kämpade vi verkligen. Och vi ville så gärna få saker att funka. Vi gjorde vårt yttersta, men stod ofta tomma och villrådiga ändå.

Idag var jag hemma med alla tre eftersom Bello är krasslig och jag ändå skulle vabba för honom. Vädret var ruskigt och barnen trötta på morgonen, så jag valde att ha alla hemma. Jag skulle ju jobba när Bello sov och då kunde de stora lika gärna sitta med iPad en stund. Och så himla mysigt vi har haft det. Det är liksom inte längre en kamp att ha hand om alla tre själv. Vi kan faktiskt va hemma en dag (och bara inne till och med) och bara ha det bra tillsammans. Utan att jag håller på att gå sönder.

När jag tänker på det blir jag dock lite sorgsen. Tänk. Under ca ett år har jag inte njutit av att va med mina barn särskilt ofta. Eftersom det nästan alltid har varit en kamp. Hålla huvudet över vattenytan. Överleva dagen. Att ha barnen hemma under 6 veckor i somras, när Johan jobbade mycket, var tungt som fan. Jag visste det innan, under tiden och efter. Men helst av allt ville jag ju bara njuta. Men det gick inte. Och det gör mig så ledsen när jag tänker på det.

Men jag är också så jäkla glad att vi fått rätt på saker och ting. Och att allt går lättare nu beror på flera olika faktorer. Dels har vår lilla flicka utvecklats enormt under hösten, både med språk och annat. Hon har förmodligen gått och haft lite ont och känt obehag i magen längre än vad vi tror vilket säkert har tagit sig uttryck i rastlöshet (vid nattning tex), dåligt humör och massa annat som vi uppfattat som hennes egenskaper. Hon har ju också blivit äldre och hon och Ennis kan leka mer på samma plan tillsammans.

Och så hela sjukhusgrejen. Jobbig för henne såklart, och hon bearbetar fortfarande, men den gjorde nog också mycket med henne. Mycket som faktiskt gjorde att hon växte. Och hennes och min relation framför allt. Vår relation mådde bra av att bara va vi, på ett sjukhusrum där vi bara hade varandra. Inga måsten (förutom allt sjukhusigt såklart). Men bara vi.

Sen kan man väl tänka att våra försök att få ordning på saker, att lösa olika situationer här hemma och i vardagen, gett lite resultat ändå. Jag tror att barnen känner sig ganska trygga nu. Och det känns så himla bra.

Och lillgossen har ju blivit äldre. Han är i och för sig inne i en dra-ut-allt-jag-kan-period, men han är ju så mycket mer självständig nu. Och med. Fattar ni hur vackert det är att se de tre leka ihop?

Tänk att den här mamman faktiskt känner att det är gött nu. Jag kan äntligen längta efter att få va med mina barn när jag inte är med dem, jag ser fram emot en hemmadag själv med barnen, jag känner mig inte stressad över situationen med barnen längre och jag tycker att det är riktigt roligt att va mamma.

TACK.

28

När någon annan bestämmer vad man är bra på

De senaste månaderna har jag haft äran att få jobba med personligt varumärke för denna fantastiska kvinna. Anna Promilletanten Sjöström - Expert på alkoholbruk och alkoholmissbruk. Jag har hjälpt henne med Personal shopping och styling, fotografering, coachning för hemsida och sociala medier och nu senast idag rörligt material för sociala kanaler.

Jag är så tacksam för att Anna själv kontaktade mig och liksom paketerade mina skills under ett tak, för att sen ta del av dem. Och jag vet inte vem som fått ut mest av vårt samarbete, kanske har vi vuxit lika mycket. Det är så många bitar som fallit på plats för mig under senaste tiden och jag har Anna att tacka för en del av dem. Att coacha en person till sitt bästa jag, och samtidigt hitta sitt eget bästa jag är ju liksom vinst för samtliga.

När Anna kom till mig med funderingen på om hon tog för mycket plats, om hon kanske skrämde folk, sa jag ”Ta MER plats! Det är ju det som är du!” De som blir rädda kommer va rädda i vilket fall. Och som Anna själv sa: De som irriterar sig på henne kommer göra det, varesig hon tar mycket eller lite plats.

Att ta plats är bra, bara man är glad och ödmjuk samtidigt. Och att stå för det man är bra på, det är också BRA! Och då tänker jag såhär idag: Jag är faktiskt jäkligt bra på det jag just har gjort med Anna. Hjälpa att bygga det personliga varumärket, med allt vad det kan innebära.

Jag hoppas att jag kan ta fler uppdrag som detta framöver, för det är SÅ roligt!

Anna kommer även gästa min podcast ”Inte bara MAMMA” i december, och prata om alkohol och föräldraskap. Om ni redan nu har frågor som ni vill att jag ställer till Anna i avsnittet - skicka till kajsastina@createness.se ❤️

24

Jag har blivit VD (och gjort jordens snyggaste visitkort)

Åh så roligt det är med det här nya vi håller på med alltså. Bara att vi bytt namn på företaget ger så himla mycket fin energi! Createness Content Studios - visst låter det ba härligt liksom? Och för er som missat... jag har ju gått in som VD nu! Bara en sån sak! Roligt som bara den men också läskigt.

Johan går mer och mer över till att jobba på SVT nu och jag tar över vårt företag sakta men säkert. Det betyder liksom att ansvaret för det ligger mer och mer på mig och det vill ju till att jag drar runt det. Läskigt men faktiskt mest roligt och utmanande. Jag är SÅ redo.

Måste också passa på att tacka för all fin respons på nyheten om nya podcasten, SÅ himla roligt att så många är pepp på att lyssna! Jag ska inte göra er besvikna!

Vi har ju då ingen superbudget i denna nystarten av företaget och det är också en rätt spännande utmaning. Vi satsar med små medel helt enkelt. Och trollar med det vi har! Nya visitkort har jag knåpat ihop och beställt, ett rosa till mig och ett ljusblått till Johan (för ett visitkort måste han ju ändå ha, även om han jobbar mest på TV-TV nu). Och färgvalet kan ju kännas något omodernt men det bara blev så, då dessa färgerna är två av de färger vi bygger på runt varumärket, och de andra färgerna va inte så roliga till just visitkort. För man vill ju ha ett annorlunda och tjusigt kort, eller hur!

GULD!!

Lokalen är långt ifrån klar (det är på tok för mycket vab alltså, och idag är även jag risig) men det går ändå framåt där borta i studion! Har satt upp en dekal på dörren till exempel. (Och visst bara älskar man kopparplåten på insidan av dörren, som egentligen bara är en lagning efter inbrottsförsök. SÅ fin).

Och dekalen dårå.

Eftersom det blev vab och sjuk mamma här i slutet av veckan ska jag försöka komma in i helgen och bygga vidare på podcaststudion. Kommer blir toppen! Måste bara en sväng till IKEA först och komplettera lite..

Kul att ni vill följa med i make overn och mina projekt. Jag är så tacksam för det!

28