Att ofrivilligt vilja ha fler barn

Idag skulle jag lägga över massa gamla bilder från min iPad till datorn, för att göra lite plats på plattan till appar och annat till barnen. Jag hade en period precis före, under och efter graviditeten med Ennis då jag använde iPaden flitigt, men sen gick jag mer över till dator och telefon och barnen har haft den.

För ett tag sen hittade jag massvis med bilder i plattan, bilder som jag trodde fanns på en hårddisk som jag inte kunnat hitta. Kanske finns det ingen hårddisk utan jag har lagrat allting där på iPaden, jag vet inte. Tycker fortfarande att det finns bilder som saknas. Jag har ju blivit lite snurrigare de senaste åren... why..? 😀

Men i alla fall.

Jag la över bilderna och snabbkollade lite.. klickade upp en av bilderna när jag hade Ennis i magen. Och en till. En när han var nyfödd. Och en till. När jag gick min första promenad med vagnen. Ultraljudsbilder och skärmdumpar från gravidappen. Bilder på mig och Johan från tillfällen jag minns, när vi berättade om graviditeten och var på rutinultraljudet för att bla få reda på att vi väntade en pojke. Och jag blev såklart nostalgisk. Men inte bara det.

 

Jag fick en känsla i kroppen som bara skrek - Jag vill inte att detta ska va förbi för mig. Att jag ska ha varit gravid för sista gången, fått mitt sista barn och genomgått min sista förlossning. Jag ÄR inte klar.

Men samtidigt vill jag inte ha fler barn. Jag har mina tre skatter (och tre bonusar på det dessutom) och det är FANTASTISKT men också intensivt. Speciellt med tanke på att de kommit till oss så tätt. Graviditeterna har tagit mycket på mig, och de senaste åren har det varit mycket. Mycket med barnen men också med att vara egna företagare. Nu vill jag kunna ta hand om de barnen vi har och göra deras barndom vacker och minnesvärd. Jag vill också hitta tillbaka till mig själv, utanför att vara förälder, och jag vill känna mig frisk och stark. Och jag vill jobba.

Så ett barn till är inget vi planerar. Eller tänker att vi ska ha. Jag har en hormonspiral insatt och den varar i fem år. Och Johan är dessutom 52 år.

Under hela året efter att Bello kom var jag nog helt övertygad om att det inte skulle bli fler barn. Jag kände det i kroppen. Jag har haft ganska lätt för att rensa, sälja och skänka grejer som är bebis- och gravidrelaterade. Men på sista tiden.. ja kanske att jag vill, fast.. om länge liksom.

Samtidigt vet jag att en graviditet till kommer bli jobbig för mig. Min  första graviditet var en dans på rosor, mådde hur bra som helst och hade aldrig ont. Men sen blev det mer under andra graviditeten och tredje hade jag riktigt mycket problem, ont och var STOR. Så en ytterligare graviditet skulle förmodligen innebära mycket foglossning och mycket åderbrock och svullna ben och fötter. OM jag skulle bli gravid igen skulle det behövas en tydlig plan med träning, kost, rätt skor och stödstrumpor, sömn osv osv. Det skulle bli ett projekt.

Men jag behöver ju inte tänka på det nu. För jag ska inte bli gravid. Och jag ska väl inte ha fler barn visst?

Tänk att man kan va sån, att man vill ha fler barn...ofrivilligt liksom. Jag uppfattar det som att många verkligen känner sig klara efter ett visst antal barn. Klart att de kan bli nostalgiska, men att de liksom inte alls tänker att de ska göra det där igen. Jag själv har tydligen väldigt svårt att se att jag är klar och undrar såklart om många känner så? Att man liksom bara får bestämma sig för att gå vidare i livet och se fram emot andra saker.

Svårt. Tack för att ni ville läsa. Det kommer nog fler tankar om detta framöver.

Nedan - Min första bebis, helt ny. Ennis.

60

Nu jäklar pratas det Mammakropp! Min debattartikel i Expressen idag

Hallå! Nu jäklar pratas det Mammakropp!

Några kanske har sett min senaste video i ämnet? Om inte - Kolla här först.

Det är inte lätt att prata om kroppen, och särkilt inte om den så kallade "Mammakroppen". Det blir alltid fel för någon.

Men jag tror att vi måste få prata lite. För om vi pratar om, och visar våra kroppar kan alla kroppar äntligen få bli okej. Och om man vill träna eller förändra något med kroppen ska man inte behöva bli dömd som dålig förebild eller sk "hetstränare". Alla kan väl få ta hand om sig själva liksom?

Och vet ni!

Det blev en debattartikel på Expressen idag! Lite vässad såklart, men med samma poäng.

Läs den HÄR.

Och kom nu ihåg. Alla kroppar är okej.

Om ni tycker att det här tugget jag kör är bra? Tryck gärna på hjärtat! <3

63

Om att sätta in kopparspiral – Ny video med tankar, bra info och hur det kändes

Jag har gjort en video där ni får följa med mig till barnmorskan när jag ska sätta in en kopparspiral! Rätt bjussigt ändå.

Såhär kändes det precis efter, trots lite yr. Men sen blev det lite värre.. mådde riktigt dåligt dagarna efter och började blöda. Nu har jag slutat blöda och ska se vad som händer närmsta tiden. Jag har hört en del historier, många säger att man blöder massvis vid mens tex, men jag ska ge det en chans.

Dela gärna med er av era erfarenheter av kopparspiral, och andra preventivmedel för den delen! Jag vill hitta det bästa! Är ni nöjda med spiral? Har ni blivit gravida ändå? Är det någon som inte blött massvis vid mens? Kommentera under inlägget eller på YouTube!

Här kommer klippet, kolla gärna! Jag pratar om känslorna innan, varför jag väljer spiral och hur det kändes att sätta in den. Och min barnmorska Ann Tiits svarar på massa frågor - Hur säkert det är tex.

Intressant och kul om jag får säga det själv!

42

Dricka alkohol efter graviditeten?

Tittar in med ett litet livstecken här - En ny video på tuben! Spelades in för några veckor sen då jag och Johan skulle smaka på rosé för första gången på typ ett år för mig. Det är en kortis och ganska rolig om jag får säga det själv 🙂 Titta gärna!

För övrigt har vi massa semester och gör roliga saker om dagarna. Nattningarna blir ganska långa och när jag kommer ner till mina föräldrar äter vi oftast och sen är klockan typ 23.30 och jag har inte hunnit blogga. Men så är det, man får ha lite ledigt ibland också 🙂

Stranden i Borrby och Ystad.

Eriksgården med hopp i halmen, fin lekpark och smarrig bärbuffé.

Och idag blir det Stadsparken i Lund igen och träff med min vän Olivia och hennes dotter Lovis <3

Nu blir det inte mer

AvslutningBello1 (1 av 1)

Jag har fått nog. Nu får det räcka. Någonstans måste det ta stopp. Man kan inte hålla på hur länge som helst, någon måtta får det ju ändå vara.

Så nu blir det inte fler. Fler barn. Och det är inte för att jag har fått nog av de jag har 😀 Jag tror jag är mer tacksam än någonsin just nu. Nä, det handlar helt enkelt om att jag ba känner att jag är färdig nu.

AvslutningBello2 (1 av 1)

Efter Idde tänkte jag länge skriva ett inlägg om en eventuell nummer tre. Att det förmodligen inte skulle bli någon trea. Jag hann dock inte förrän jag var gravid igen. Men anledningarna var några stycken, som är ungefär samma som jag har till att det inte kommer bli någon fyra.

1. Jag skulle inte våga, för kroppens skull. Min kropp var redan rätt påfrestad efter Idde, framför allt hade jag problem med åderbåck och ytliga blodproppar. Redan då trodde jag inte att jag skulle våga bli gravid igen, med rädsla för blodpropp framför allt. Men så blev jag gravid plötsligt, och då var det bara att hantera den rädslan. Och påfrestan för kroppen. Och det var tufft, tuffare än någonsin, så en graviditet till är INTE att tänka på.

2. Man ska hinna ta hand om ungarna. Två stycken (+några stora bonusar varannan vecka) var helt hanterbart - tre små är på gränsen. Men det går! En fjärde liten, nej 😀

3. Jag vill göra något såntdärnt självförverkligande. Jag har så himla mycket inom mig, förutom att va mamma, och jag ba måste få det ur mig. Men som mamma till tre små barn, som kommit på 3,5 år, finns ingen tid. Eller energi. Och så länge de är små kommer det vara svårt att få tid till andra sk självförverkligande aktiviteter. Det är helt okej att lägga mina egna intressen åt sidan några år, jag får ju världens finaste gåvor i form av mina barn, men om man ba fortsätter skaffa ungar hela tiden blir det liksom aldrig min tur. Och nånstans längtar jag ju efter att få försöka förverkliga affärsidéer, jobba utan barn under armen, sy, måla, renovera. Jag behöver sånt också, för att va lycklig ända ut i fingertopparna. Om ni förstår.

Så därför blir det ingen fyra. Men framför allt bara känns det. Efter Idde hade jag svårt att vänja mig vid tanken att inte va gravid igen, ha en liten igen. Jag kunde inte göra mig av med alla gravidsaker eller bebiskläder. Några grejer sålde eller skänkte jag, men det tog emot. Och bebiskläder rensade jag inte alls. Någonstans kände jag att jag inte var klar, även om huvudet hade ovan nämnda anledningar aktuella.

Nu är känslan annorlunda. Jag ÄR klar. Och jag kan rensa. Självklart sparar jag en del, men jag känner verkligen att jag kan göra mig av med grejer. Väldigt skönt tycker jag.

Så det kommer bli en loppis eller bloppis! Får be att återkomma med mer info kring det, jag är mitt i renset! Och det blir ju mer efter hand som bebben växer här... men någon gång måste man ju börja sälja. Så det kommer när energin finns helt enkelt.

Avslutning1 (1 av 1)

Med det sagt ÄLSKAR jag min fina ungar. Och idag har de stora små haft sommarfest på föris. Vädret var skitrisigt men vi körde picknick ändå och barnen sjöng sommarsånger på gården. Idde ville komma till mig, Bello och Albert men Ennis stod kvar och sjöng och dansade för fullt. Såååå underbart att se!

Avslutning2 (1 av 1)

Och med min fantastiska framförhållning kom jag in i blomsteraffären en halvtimme innan festen och bad den härliga ägaren att fixa fem rosor med en liten kvist och provrör med vatten. Och hon fixade, så jäkla grymt! Tusen tack. Stressad som bara den var jag, kom ju på detta en timme innan festen. Barnen slutar inte för sommaren förrän till midsommar, men jag kom liksom på att vi borde ge present idag eftersom alla pedagogerna förmodligen skulle va där. Och för att alla andra säkert skulle ha presenter just idag haha.

Avslutning3 (1 av 1)

Korten fick vi fixa på när vi väl var på föris så det blev lite blött och knasigt. Men barnen kunde ge sina rosor och det kändes bra. Vi är ju så himla tacksamma och glada för att barnen får ha så roliga och givande dagar där.

Avslutning4 (1 av 1)

En bra grej. Jag börjar känna mig stark i kroppen igen. Det märktes framför allt idag när jag kände att jag faktiskt klarade av att rodda med barnen och picknick och allt. Med viss hjälp av Albert, men ändå!

Jag har fortfarande ont i bäckenet på nätterna, men på dagen känns det okej. Jag får mer energi och kan hugga i mer. Vara mer allert med barnen. Rodda mer. SKÖNT. Och nu vill jag bara fortsätta "tillbaka". Hejja hejja.

Puss!

AvslutningBello3 (1 av 1)