När en främmande människa torkar dig i baken – Min förlossningsberättelse

forlossningen1 (1 av 1)

Det börjar med att någon tittar i dina trosor, tar din binda och kontrollerar om det är vatten eller "bara en flytning". Det är vatten. Du kissar i en mugg och ligger sen och väntar 1 timme istället för 20 minuter på att någon ska komma och berätta för dig om du får lov att stanna för att föda barn eller om du får åka hem igen. Eller promenera i sjukhusets korridorer i två timmar.

forlossningen25 (1 av 1)

forlossningen15 (1 av 1)

Det som sen följer är bara en lång väg mot total nakenhet. Efter en timmes promenad i tomma korridorer får du komma in på ett rum utan fönster. Du får ett par trosor som bara är nät och efter ett tag tar du av dem. En vit långskjorta täcker din annars nakna kropp och snart hänger den där skjortan bara på tre kvart, genomblöt av svett.

forlossningen17 (1 av 1)

Du står på alla fyra i sängen, lutar dig mot sängens lutande rygg. När någon frågar om du kan kissa svarar du att det har du nog redan gjort. Sen konstaterar du att du gjort det, rakt ner på de absorberande underläggen som någon byter med jämna mellanrum, eftersom det luktar. Fy vad det luktar, ta bort det.

Någon frågar om du vill föda i denna positionen. Ja. Det tror jag.

Sen skriker du. Vrålar. Och när du tror att du krystar ut din bebis, men i själva verket bara är 6 cm öppen, är det en främmande människa som torkar dig i rumpan då och då eftersom du råkar bajsa samtidigt som du krystar.

Bara 6 cm öppen. Jag som trodde den var på väg ut.

forlossningen16 (1 av 1)

Under en timmes tid ger din kropp upp - Det kommer aldrig gå. Du klarar inte detta. Du lägger dig på rygg och värkarna, som tidigare känts som krystvärkar, går ner. Du somnar nästan och vill inte mer. De främmande personerna i rummet låter dig vila men bestämmer sen att du måste upp. Stå eller gå. Byta ställning. Du vill inte. De tjatar. Du får en smoothie from heaven och efter ett tag samlar du dina sista sketna krafter och bestämmer dig för att göra ett sista försök.

Du ställer dig upp och det blir allvar igen. Plötsligt svider det och det droppar blod på golvet. Du gråter. Gråter för att du inte vill, för att du vill, för att det gör ont och för att du blir rädd. Varför blöder det nu? Innan den är ute?

forlossningen18 (1 av 1)

Sen står du där på knä i sängen igen. Skriker - Du skriker så kraftigt att du har ont i halsen flera dagar efter. Någon bestämmer att du ska sätta upp ena benet så fotsulan är i britsen. Okej. Det gör ont för du har foglossning men i värkarna känns det bra, allt går framåt. Du spänner varenda muskel i kroppen, huvudet, till och med ögonen gör ont dagarna efter. Varje gång en värk kommer hoppas du så innerligt att det är den sista, men om och om igen tvingas du samla kraft. Kanske kommer den ut nästa gång.

När det gör som mest ont stirrar du in i en sköterskas ögon med en blick som om du skulle dö. På riktigt dö. Hon stryker undan ditt hår, som klibbar i ansiktet, och säger att du kommer klara detta.

forlossningen19 (1 av 1)

Och så hör du plötsligt skriket. Bebisen. Va? Kom den ut? Gjorde den verkligen det? Åh herregud.

forlossningen20 (1 av 1)

"Han kommer här, ta emot honom mellan benen" säger någon - Bebisen skjuts fram mellan dina ben och någon hjälper dig att få tag i den. De hjälper dig att vända dig till rygg och få bebisen på bröstet. Du ser att det är en pojkbebis och blir inte förvånad. Någonstans visste du det redan. Och nu är han där, i dina armar, och du är så chockad att du inte kan förstå det. Men du älskar honom redan.

forlossningen21 (1 av 1)

forlossningen10 (1 av 1)

Sen, när du tänker att det är över, är det någon som ska knåda och trycka på din onda mage så du åter skriker av smärta. Undersöka ditt sargade underliv och stoppa in ett finger i rumpan för att kontrollera att musklerna fungerar.

forlossningen14 (1 av 1)

Sen blir det lugnt. Du får äta och dricka. Hålla ditt nya barn. Ibland kommer de och klämmer på din ömma mage. Du får kissa på en potta, när din man sitter bredvid, men inget spelar någon roll. Du har just överlevt. Överlevt en förlossning och satt ett liv till världen. Inget kiss, bajs, blod eller galna vrål betyder något.

forlossningen22 (1 av 1)

Att föda barn är något av det mest utelämnande du kan göra. Det finns inget utrymme för tankar på hur du ser ut eller om du visar dig naken för sammanlagt typ 10 främmande personer. Du bryr dig inte om vad du säger, om du är otrevlig eller att du borde låta lite mindre för att inte störa någon annan.

Du är helt blottad och lämnad till personalen på förlossningen - och till din egen kraft och förmåga. Det är bara att lita på att kroppen gör det den ska. Och denna gången gjorde kroppen som den skulle, mer eller mindre.

forlossningen23 (1 av 1)

Vattnet gick 01.50 hemma i sängen. Trodde jag hade kissat på mig men konstaterade sen i badrummet att det nog var vattnet som gått eftersom det kom mer. Jag väckte Johan och som två förvirrade och till synes orutinerade föräldrar yrade vi runt och visste inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Vi hade ju fått reda på att det kunde gå snabbt eftersom bebisen låg långt ner.

Johan ringde Hanna och förberedde henne på att vi skulle komma med barnen. Jag ringde förlossningen och fick veta att vi kunde komma för kontroll i alla fall. Sen rafsade jag ihop grejer till barnen (vi hade bara förberett för att Hanna skulle komma till oss och inte tvärtom, men just denna natten jobbade hennes man). Sen åkte vi. Lämnade barnen, det gick bra, och sen vidare till Huddinge sjukhus. Fortfarande inga värkar.

Jag kom in, blev uppkopplad och kl 03.20 började värkarna komma. Jag var öppen 4 cm och fick va kvar men promenera i korridoren i 2 timmar. Efter 1 timme kändes det som att bebisen var på väg ner och vi fick komma in på ett rum.

Johan fixade lite med kameror, vi vill ju filma, och stöttade mig såklart hela tiden. I början var det lugnt men sen behövde jag verkligen honom. Han fick inte gå en meter ifrån mig. Inga ord behövdes, jag var så inne i mig själv, men behövde liksom ha honom där hela tiden. I min hand.

Sen vet ni vad som hände om ni läst ovan. Jag gav upp på mitten men tog mig tillbaka. Jag ville inte ha någon smärtlindring, kändes som att det varken skulle göra till eller från, så jag tog inget. Och det gick ju ändå. 10.35 började de riktiga krystvärkarna och 10.54 var han ute, Bello.

forlossningen12 (1 av 1)

Navelsträngen var supertjock och Johan klippte den i vanlig ordning. Och jag höll i videokameran när han klippte. Knasigt. Det fanns två moderkakor och kanske hade det funnits ett foster till. Kanske hade det i så fall tillbakabildats, eller blött ut med den blödning jag hade i vecka 7. Ingen vet, men det gör inget. Jag är nöjd med en bebis.

forlossningen5 (1 av 1)

forlossningen7 (1 av 1)

forlossningen6 (1 av 1)

Från första värk tog förlossningen 7,5 timme. Inte så lång förlossning, men otroligt jobbig. Min jobbigaste.

Moderkakan kom ut snabbt och livmodern drog ihop sig bra. Jag behövde bara sy ett stygn. Min kropp "mådde bra" och det var skönt. Vi stannade en natt tillsammans på BB och jag och Bello stannade ytterligare en natt för att se så hans blodsocker låg bra och för att hinna med pku-test och hörseltest.

forlossningen9 (1 av 1)

Processed with VSCO with f2 preset

Och vilken personal vi hade med oss hela tiden - särskilt på förlossningen. Barnmorskan Susanne, barnmorskestudenten Malin och sköterskan Fia var helt fantastiska att ha med sig under förlossningen. Vi är så tacksamma och nöjda med Huddinge sjukhus. Tack!

Och givetvis kommer det en förlossningsfilm. Även en från Iddes förlossning. Så håll utkik om ni vill se.

Tack för att ni orkat läsa hela denna berättelse, den blev lång. Men egentligen är den så mycket längre och det är inte helt lätt att välja ord. Händelser. Detaljer. Jag har säkert glömt något viktigt, eller mindre viktigt. Men man kan ju alltid komplettera 🙂

Kram och tack.

forlossningen13 (1 av 1)

När inget passar

Skor2 (1 av 1)

Dessa dojjor har mina svullna gravidfötter knatat runt i de senaste månaderna. Jag växte liksom ur mina andra kängor och köpte då dessa, billiga, för att ha något att gå i helt enkelt.

Men nu är det ju sommar liksom, helt plötsligt. Och mina fötter är fortfarande svullna, passar inga skor.

Jag skulle egentligen även behöva ett par Birkenstock till, som jag kan ha ute, men det får vänta. Idag blev det dessa.

Skor4 (1 av 1)

Jädrans vad sköna de va då! Så mjuka. Det tycker jag att mina fossingar är värda.

Skor3 (1 av 1)

Skor5 (1 av 1)

Imorgon ska vi till BVC med den här lilla klumpen (Bello alltså) och hoppas att han lagt på sig lite. Med tanke på att han ätit varannan timme senaste två dygnen så borde väl nåt satt sig tycker man. Plutten.

Godnatt hörrni!

Skor6 (1 av 1)

Mammakroppen och bebisen – 2 veckor senare

2veckorsenare5 (1 av 1)

Idag är det två veckor sen han kom, Bello! Och jag är så jäkla fäst vid honom. Han kom verkligen som en bonus, blixt från klar himmel, sista pusselbiten i vår familj osv. Allt klyschigt man kan tänka sig helt enkelt.

Och så vacker han är!

2veckorsenare8 (1 av 1)

Och nu är han då redan två veckor gammal. Sover fortfarande mycket och äter som bara den, idag har han typ ätit varannan timme hela dagen.

Sen är det ju det här med mammakroppen, två veckor efter förlossning.

2veckorsenare_col1

Såhär ser den ut idag. Jag tycker själv att magen dragit ihop sig väldigt mycket, men det är ju ganska löst alltihop liksom. Jag är fortfarande lite svullen och det känns som att kroppen samlar på sig vätska. Skulle tro att det är för att jag ammar va..?

Viktigast för mig med kroppen är ju nu:

- Att hitta "knipet" och kontakten med de inre magmusklerna. Jag behöver liksom lyfta upp underlivet igen, om man säger så 😀

- Att få bättre hållning. Min hållning har väl aldrig varit något att skryta med, och det har ju inte direkt blivit bättre ju fler barn jag fått.. eeeh. Och nu är det ju då värre än någonsin. Dels ser det rätt trist ut, men framför allt gör det ju att man får ont och sånt därnt. Men jag behöver lite ny power i överkroppen helt enkelt.

- Att bli rörlig igen. Foglossningen blir bättre för varje dag och nu verkar det onda i blygdbenet också va på väg åt rätt håll - dvs bort. Gör fortfarande ont, men inte lika. Jag kan röra mig ganska bra nu tycker jag, kan promenera bort till centrum, handla och gå tillbaka utan att va helt förstörd. Så skönt. Men det är en bra bit kvar innan jag kan gå normalt igen tror jag. Men jag längtar efter att få dansa och va lite fysiskt spontan igen.

2veckorsenare4 (1 av 1)

Amnings-BHn är en Boob Fast food Leopard och kommer från glammom.se som jag samarbetar med. Hitta den HÄR.

Men tänk ändå vad min kropp har gjort alltså! Jag har ju varit gravid eller ammande konstant, i princip, i drygt fyra år. Tre gånger har jag varit gravid, tyngre och tyngre för varje gång, och tre ungar har jag klämt ut. Innan 30! Det trodde jag faktiskt, på allvar, ALDRIG. Herre.

Nytt klipp på YouTube också ju, det första med bebisen utanför magen. Se ovan.

Här har vi honom, den ljuvliga lilla bebis nr 3, två veckor idag. Bello <3

 
2veckorsenare_col2

Jag är ett vrak

IMG_8597

Jag skrev ju igår att jag förmodligen skulle va ett vrak idag eftersom man brukar bli sådär lite känslig några dagar efter förlossningen. Tredagarsgråt eller vad man säger.

Och ja, jag har gråtit idag - Tre gånger faktiskt. Men de två första gångerna var det av smärta.

IMG_8596

Vi har haft en rätt stökig natt men Idde som vaknade och var otröstlig och väckte alla utom Ennis (inklusive mormor och morfar och hela konkarongen) och sen har Bello knorrat en del. Min foglossning slog tillbaka med full kraft igår eftermiddag och jag fick så sjukt ont igen, nästan mer än under graviditeten. Så det blev ju himla svårt på natten med amning osv.

Så tidigt på morgonen låg hela lilla familjen i soffan i vardagsrummet och ägnade sig åt diverse mer eller mindre mysiga aktiviteter. Bello sov på Johan som sov på soffan. Ennis satt bredvid mig med iPad och Idde satt framför mig med iPad och lutade sig mot vetekudden som låg mot min mage.

Jag hade nämligen helt sjuka eftervärkar och där tidigt på morgonen krampade det så jag grät. Men med alvedon och vetekudde blev det okej ett tag. Och vi hade himla mysigt där i soffan.

IMG_8599

Sen ammade jag Bello vid nio och efter det fick jag kramp igen. Så in åt helsike. Och det släppte inte. Tårarna sprutade och jag visste inte var jag skulle bli av. Johan ringde BB och rådfrågade - de sa typ att jag skulle fylla på med Ipren men att eftervärkar blir värre för varje barn man får. Vilket jag visste. Men jag visste inte att jag skulle ha kramp som kändes värre än värkar.

Efter ett tag lugnade det sig och jag kom på att det kändes bäst om jag stod upp och rörde mig lite. Så när det var på väg igen under dagen ställde jag mig direkt och kunde förhindra det litegrann.

Men dagen blev rätt slö för min del som ni förstår. Gjorde några få jobbgrejer på förmiddagen och sen hängde jag mest med en sovande och ammande Bello medan mamma och pappa tog hand om Ennis och Idde. Idde sov typ fyra timmar på dagen dock, hon hade en del att ta igen efter denna uppochner-veckan.

Just det! Tredje gången jag grät var när jag tittade på en av de sämsta filmer jag någonsin sett - 14 suger. Den är verkligen dålig (förlåt ni som gjort den, vi har säkert gemensamma bekanta) men trots det har jag sett den flera gånger. Och idag var en av de gångerna, eftersom den gick på filmkanalen och jag hade igång den som skval. Den är dålig, samtidigt som den verkligen speglar hur det var när jag var i den åldern. Den utspelar ju sig i mina hemtrakter och det var precis sådär. Så nåt har den ju, i all sin bedrövlighet.

Och så plötsligt satt jag och bölade över någon av de sista scenerna där storebrorsan blir en mjukis och snäll mot sin lillasyster igen. Det var ju väldigt konstigt med tanke på filmens kvalité - Men kanske var det så min tredagarsgråt tog sig uttryck. Och då känns det ju faktiskt helt okej. Inte värre än så.

Processed with VSCO with hb1 preset

Ikväll är det full fräs med Idde, eftersom hon sov hela dagen typ, medan Ennis somnade kl 18.30 på soffan och har sovit sen dess. Jag har gjort tomatsoppa och grimaser med mitt yrväder till dotter. Älskar henne.

Processed with VSCO with hb1 preset

Processed with VSCO with hb1 preset

Processed with VSCO with hb1 preset

Imorgon kommer farmor Sonia och får träffa Bello för första gången. Blir mys. Hoppas på bättre natt i natt. Puss på er!

Processed with VSCO with hb1 preset

Efter förlossningen – Det här är min kropp

Processed with VSCO with hb1 preset

Jaha. Här kommer den nakna sanningen helt enkelt.

Nä, jag är inte gravid - jag har precis fött ut mitt barn. Hade en stor men såndär fin mage ni vet. I alla fall med kläder på. Nu har jag denna. Lite som en gravidmage i vecka 25, fast väldigt låg och väldigt mycket som en vattensäng.

Processed with VSCO with hb1 preset

Jag kollar på magen och tycker att den redan krympt ihop lite sen förlossningen i måndags. Den känns som sagt lös, men inte lika som efter min första förlossning. Då kunde jag knappt gå för magen bara flöt omkring, superobehagligt. Nu är den ändå ganska fast, men lös ändå 😀

Nåja. Sånhär kan man se ut efter tre graviditeter, varav den senaste avslutades för några dagar sen. Jag är nyfiken på hur jag kommer återhämta mig denna gången.

Jag fick sy ett stygn. I nån slemhinna. Ett fjuttigt stygn - vilken tur. Öm i underlivet är jag såklart ändå, det var en bjässe jag tryckte ut, men jag tycker ändå det känns helt okej där nere. När jag ska resa mig efter att ha suttit en stund känns det dock som att könet liksom ska stanna kvar på stolen, då får man knipa ihop så att säga. Då följer det med 🙂

Fogarna är rätt onda fortfarande. Jag har lite lättare att vända mig på natten och komma ur sängen, men det beror nog mest på att tunga magen är borta. Bäckenet gör ganska ont än. Men jag känner mig bättre för varje dag som går.

Träningsvärken börjar lägga sig och jag börjar få tillbaka styrka i armarna. Däremot är jag trött i överkroppen, har världens sämsta hållning. Och eftersom jag sjunker ihop får jag också lite ont i nacken. Får skärpa till mig där.

Jag känner mig oförskämt pigg, ganska glad i huvudet och har jobbat en del hemifrån idag. Känner mig engagerad i jobbet trots att jag finns på distans och inte kan göra mycket rent fysiskt. Känns bra. Är väl bara att invänta tredagarsgråten som bör slå till imorgon - Då lär jag ju va ett vrak istället.

Processed with VSCO with hb1 preset

Sen är det det där med brösten. Mjölken har ju kommit, med besked, efter två dagar och brösten SPRÄNGS! Jisses. Pojken äter så gott han kan men jag skulle kunna göda typ tre ungar till här. Borde donera men har för mycket annat att tänka på..

Nåja, kroppen ser ut såhär nu och det är helt okej. Men denna gången känner jag faktiskt att jag vill "få tillbaka" min kropp ganska snart. Amma kan jag göra ett bra tag, det känns väldigt bra hittills, men i övrigt vill jag hitta tillbaka. Hitta bra hållning, göra knipisar och få tillbaka mitt underliv och kontakten med magmusklerna. Jag vill kunna gå normalt igen och jag vill faktiskt kunna ha lite snygga kläder. Men ingen panik! Bara lite drömmar och önskningar 🙂

Nu ska jag amma. Hej!

Processed with VSCO with hb1 preset