EN ny frisyr – Istället för TVÅ

Angelica sa det bra. "Det är verkligen två frisyrer".

Vissa vet. Jag har snaggen på utväxt. Då kan det lätt bli två frisyrer. Och nu är jag trött på luggen, så den ville jag behålla och kämpa bakåt.

Såhär såg det ut innan Angelica på Creative Headz  på Götgatan satte saxen i.

Och efter!

Kort! Och framför allt ihopklippt och uppklippt!

Så skönt! Nu får vi se vad det blir för färg! Vad tycker ni?

18

Jag borde ligga lågt, för jag har en smal kropp

Nämen hörrni, vad vore en debattartikel utan reaktioner? Om ni inte läst eller tittat kan ni läsa min debattartikel HÄR och titta på video HÄR.

Jag är faktiskt förvånad över att inte fler reagerat på att jag, som är "smal", såklart kan stå och säga att alla kroppar ska få synas. För att min kropp tillhör normen. Det verkar som att de flesta tyckt att min video och min debattartikel har varit befriande, klok och BRA! Tack alla ni som kommit med fantastiska kommentarer <3

Men någon har tyckt att jag borde backa och ligga lågt, då jag har smal kropp och det är ju andra kroppar som borde få synas. 

Den här bilden la jag ut på Instagram förra sommaren, ca två månader efter Bellos nedkomst. Det är en annan kropp än nu, men inte sämre eller bättre för det. I samma veva la jag ut följande bilder.

Och redan några dagar efter förlossningen visade jag följande mage.

Med det visat och sagt - Jag visar inte bara upp en smal "mammakropp". Jag visar den kropp jag har för tillfället, och den har förändrats väldigt mycket under de senaste åren.

Min nuvarande kropp är smal och ser, enligt mig, inte ut som "idealkroppen". Vad jag har förstått ska gärna rumpan gärna va fyllig, midjan smal, magen platt (utan att man spänner den), brösten mellanstora och fylliga, benen smala och gärna långa. Min kropp är smal men slapp i skinnet. Magen putar när jag inte aktiverar den (läs drar in den) och skinnet är löst. Rumpan är liten och ganska platt, midjan är rak, benen smala men slappa och korta och brösten platta och små (om de inte har massa mjölk i sig).

Det är ingen typisk idealkropp, trots att den är så kallat "smal". Men jag vägrar ursäkta mig. För jag vill att alla kroppar ska få synas - Och någon måste ju börja. Sen om jag råkar va liten och klen eller stor och stark ska inte spela någon roll. För då har vi missat poängen. 

Absolut kan man fundera över varför man vill se ut si eller så, varför man tycker något är snyggt. Om man tittar på min video hör man att jag säger att idealen påverkat och påverkar oss. Och att man måste förhålla sig till dem. Och det är just detta jag menar. Jag tror att många känner som jag, man slits mellan ideal, känslor och åsikter. Och det viktiga är att hitta en balans. Vi måste förhålla oss till verkligheten.

Ni är många som tyckt att det varit skönt att någon vågar sätta ord på hur det verkligen känns, inte hur man borde känna eller tycka. För det är inte lätt att va rätt. Åsikter är en sak, känslor en annan.

Att jag skulle vara en produkt av patriarkatet kommenterar jag kort. Det är kvinnor som hackar på andra kvinnors utseenden, kommer med pekpinnar och åsikter om hur andra kvinnor borde göra för att vara bra förebilder. Precis som nu. 

För att då pusha lite extra för den inte lika smala kroppen kommer här en sista bild på min kropp som den såg ut för ett gäng månader sen. Lite mjuk, och givetvis vacker.

Och åter. Tack för all support. För mig har det varit ganska självklart att visa upp min kropp, men jag tror inte att alla skulle göra det. Speciellt inte de som tycker att jag borde "ligga lågt" med min kropp. Så ja, jag är kanske ändå ganska modig. Och ert stöd har verkligen stärkt mig i att kämpa för detta ämnet. TACK.

36

Nu jäklar pratas det Mammakropp! Min debattartikel i Expressen idag

Hallå! Nu jäklar pratas det Mammakropp!

Några kanske har sett min senaste video i ämnet? Om inte - Kolla här först.

Det är inte lätt att prata om kroppen, och särkilt inte om den så kallade "Mammakroppen". Det blir alltid fel för någon.

Men jag tror att vi måste få prata lite. För om vi pratar om, och visar våra kroppar kan alla kroppar äntligen få bli okej. Och om man vill träna eller förändra något med kroppen ska man inte behöva bli dömd som dålig förebild eller sk "hetstränare". Alla kan väl få ta hand om sig själva liksom?

Och vet ni!

Det blev en debattartikel på Expressen idag! Lite vässad såklart, men med samma poäng.

Läs den HÄR.

Och kom nu ihåg. Alla kroppar är okej.

Om ni tycker att det här tugget jag kör är bra? Tryck gärna på hjärtat! <3

61

Första gången hos riktiga frissan! Ny VLOGG och resultat!

Påsken blev inte som vi tänkt oss. Vi åkte på magsjuka och påskmaten uteblev, liksom att träffa morbror Gustav och vännerna Angelica och Fredrik och barnen. Så himla tråkigt. Vi tillfrisknade dock ganska snabbt och det är skönt.

Vi hann åka på konstrunda i alla fall. Och jag hann köpa en tavla för en del av mina födelsedagspengar från mamma och pappa. Mer om det kommer på tisdag - Både i bild och video.

Idag delar jag med mig av klippet när Ennis och Idde fick gå till frisören för första gången. De har ju bara varit hos NyponKlipp hittills och det kan va lite varierande kvalité.. även om jag tycker att jag klipper i alla fall Idde lika bra som en frisör (med tanke på nästan inget hår). Men men, nu är det i alla fall klippt, och det får ni hänga med på nedan!

Idde har ju som sagt inte så mycket hår, men såhär såg hon ut innan...

...och såhär efter. Gullis.

Ennis blev såhär snygg.

Hoppas ni har en fin påsk!

20

10 saker som gör mig mikrolycklig!

Vad är det egentligen att vara lycklig? Strävar ni efter lycka?

Det gör i alla fall jag. Jag tycker att jag är rätt lycklig - ändå strävar jag alltid efter att det kan bli liiite bättre. Liiite lyckligare liv liksom.

Men man blir ju aldrig sådär lycklig fullt ut. Lyckan finns inte där nånstans långt framme. För där långt framme finns andra, nya bekymmer som gör att man tycker att man inte är helt lycklig.

Henrik Fexeus nämnde Mikrolycka någonstans, om det var i en podcast eller hans bok minns jag inte. Men jag kände det direkt - Det här är något för mig!

Mikrolycka är alltså små korta stunder av lycka - De kan vara några sekunder bara! Det viktiga är att ta vara på dem och tillåta sig att känna lyckan. Henrik tog exemplet när tre saker han gillade plötsligt "drabbade" honom samtidigt. En klunk gott kaffe, solsken och favoritlåten i öronen. Just då kände han lycka. Mikrolycka.

Mikrolycka är väl egentligen när det bara blir härligt helt plötsligt, utan att man styr det alldeles för mycket. Men för att man ska blir lite bättre på att se den vardagliga lyckan började jag fundera över vilka stunder jag känner mig glad och härlig, och lite lycklig. Kom på några:

1. När jag torkar ansiktet i handduken efter ett bad. Kan inte förklara vad det är, men det är så otroligt skönt.

2. När Ennis och Idde leker tillsammans en längre stund och har roligt ihop. Då infinner sig en värme i min kropp som bara gör mig lycklig.

3. När jag får riktigt riktigt RIKTIGT  gott kaffe. Som i fredags när jag fick Johan & Nyströms kaffe på Formex. Det var så gott att jag helt kunde koppla från att vi var sena till föris. Några sekunder i alla fall.

4. När jag blir kliad på ryggen. Det är som en drog och jag skulle kunna bli kliad en hel dag. Då skulle jag också va lycklig hela den dagen.

5. När jag får lukta på mina barn utan att de stretar emot. Det händer ibland. Bello får man lukta på mest hela tiden fortfarande så det är lyx.

6. När jag hör riktigt fin stämsång. Kan va olika genrer, men om det är sådär på pricken snyggt - Då ryser jag.

7. När jag dansar. Kan va Lindy hop eller hemma-ful-dans. Men det där är väl vetenskapligt bevisat antar jag, att man blir lycklig av att dansa. Nu när jag har en kropp som jag kan röra lite igen (även om det hugger till i fogarna ibland och jag kissar på mig lite om jag hoppar för mycket) så ska jag börja dansa mer. Om så bara en liten stund per dag.

8. När Johan säger något riktigt roligt. Ofta med en skojig röst. Då blir det väldigt kul och då skrattar jag.

9. När jag killar barnen och de tjuter av skratt - Det är verkligen härligt. Mest kittlig är Bello, och han gillar att bli killad. Sen kommer Idde som älskar bus i alla former och kittlet får gärna va kombinerat med monstervrål och jagande. Ennis vill bli kittlad ibland och då skrattar han sitt fina skratt. Skratt är fan bra alltså.

10. När jag får ta en klunk vin när jag är riktigt jäkla sugen. Den där första klunken bara sprider en stämning i min kropp och jag andras liksom ut. Och det kan jag nog säga utan att få alkisstämpel va? Jag står för det i alla fall.

Där var några grejer som gör mig smålycklig, och självklart finns det fler som jag inte kommer på nu.

Om jag börjar uppmärksamma flera lyckliga saker i vardagen får jag förmodligen en förhöjd känsla av allmänlycka. Och det kan ju inte va fel.

Vad har ni för små saker som gör er mikrolyckliga?

ps. Kom ihåg att trycka på hjärtat så blir jag ännu lyckligare 😉 ds.

74