Idag firar jag – Så jäkla bra jag är!

Ikväll firar jag med dessa två. Samfi Mupat och vin. Varför? Jo.

Idag är det exakt ett år sen jag gjorde något som jag alltid tänkt var för andra, något som andra gjorde. Inte jag. Vad vad vad undrar ni nu ivrigt, visst?

Jo. Jag tog körkort!

Teorin klarade jag två dagar innan och uppkörningen idag då för ett år sen. Sån jäkla bedrift alltså! Är det något jag är stolt över att ha klarat av, utöver burit och kämpat ut mina tre barn, så är det att ta körkort. Dessutom klarade jag allt på första försöket - Skryt lagom. JA!

Jag övningskörde några gånger för många år sen, tog några lektioner när jag bodde på Gotland för typ sex år sen, och bestämde då förra sommaren att jag skulle ta lektioner intensivt under två veckor. Så jag körde en lektion på förmiddagen och en på eftermiddagen, och läste teori däremellan. Och det var ju ett framgångskoncept, i alla fall för mig.  Gosedjuret var min maskot under körlektionerna och är döpt efter mina körlärare och receptionisten på Körkortsfabriken i Handen - Sam, Firat, Murat och Patrik.

Och jisses vad det underlättat vår vardag. Nu har vi dessutom två bilar och det gör allt sååå mycket smidigare, speciellt eftersom vi måste köra till föris. Vad jag inte hade några som helst planer på, och inte anade, var att jag några veckor efter detta skulle få reda på att jag väntade ännu en bebi. Kom som en chock men jag är så himla glad att han kom OCH att jag hann med det här med körkort mellan Idde och Bello. Och innan jag blev gravid framför allt.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har körkort. När jag kör känner jag mig som en kung varje gång, inte för att jag är världens bästa förare utan för att jag kör över huvud taget! Sen kör jag nog ganska bra ändå.. tror jag!

Nu kan jag inte fatta att jag inte tog körkort tidigare. Dock tror jag att jag hade en fördel när jag tog det så sent. Jag hade varit i trafiken rätt mycket längre än en 18-åring och hade dessutom ett mer utvecklat konsekvenstänk. Det tror jag hjälpte mig mycket och jag hade förmodligen inte klarat det lika lätt om jag gjort samma försök vid 20 t ex.  med det sagt vill jag uppmana att ta körkort tidigt men även peka på att det faktiskt finns vissa fördelar med att ta det sent också.

Men nu... grattis till mig!

Det där lilla extra på morgonen

Johan fyllde år i onsdags.

Empan och jag vaknade vid sju och gick ner för att göra milkshake och kaffe. Gick ut i trädgården och plockade några rosor till brickan. Allt väldigt speciellt för lille Ennis som älskar sånt härnt fix.

Sen blev det sång och presenter på sängen men det har jag ingen bild på pga mörkt, jag höll i brickan och sen filmade jag små stories till Instagram. Men men, maken fick massa träningsprylar eftersom han vill bli bättre på att träna. Bla blev det ett aktivitetsband som säger att han måste ta minst 10 000 steg per dag - så nu gör han det.

Jag, Idde och Bello fixade med inhandling av mat och blomster på dagen, sen hjälpte Ennis till med tillredning av mat och bak av cheesecake. Denna buketten köpte jag från mig och barnen. Solrosorna på sista bilden köpte jag på uppdrag av mina päron.

På seneftermiddagen kom farmor Sonia och Johans bror Lasse och svägerska Annika. Det blev grill och chill och vi kunde sitta ute och äta.

Sen var det dags för det alla väntat på - Efterrätten. Jag åt mest.

Dessa  två höll ganska jämna steg med mig. Men jag åt fortfarande mest.

De byggde rymdskepp.

Väldans lagom och mysigt firande tyckte vi. Johan tyckte också att jag var en grym fru som fixade fint på födelsedagen, det känns ju bra!

När vi var hos Lykke + Bellos hjärta

I lördags skulle vi åkt på kalas hos Lykke som fyllde 4 år. Men en timme innan vi skulle åka fick vi ett sms om att Lykke fått feber, att kalaset fortfarande skulle bli av men att det var förståligt om man avstod. Vi avstod.

Det kändes helt enkelt onödigt att riskera att dra på sig sjuka. Ennis blev jättebesviken och jag fick trösta honom en stund i knäet. Lykke var såklart också superbesviken men jag förstod det som att några ändå kom på kalaset, de utan bebisar kanske.

Men istället åkte vi och firade henne på tisdagen - Lycka för alla inblandade!

Vi ses otroligt sällan numera, men både barn och vuxna började leka direkt. Bara sådär.

Bellan och Nellan tog en lunch ihop. Gick hur bra som helst.

Johan fick låna.

Sen fick han sin egen igen. Och Fredrik fick sin bäbis.

Lykke och Ennis badade som bara den. Idde också efter en stund, när hon blivit varm i kläderna...

...Spindelmannen-kläderna. Och så fina fina Nell <3

Först ville Idde leka i lekrummet själv. Hon var liksom lite blyg och försiktig sådär i början, en sida vi sällan ser. Men den är helt okej den med.

Sen att man är bedårande till på köpet är inget minus precis.

Alla fick presenter till höger och vänster. Nell fick en napp-burk av oss, en som min mamma gjort. Lykke fick tre jordgubbar och en bok med Trolls. Våra ungar fick matchande shorts. Så gulligt (finns ej på bild dock).

Sen kom Emma med sina barn Silke, Louie och nyaste bebisen i sällskapet - Sid. Plötsligt var det fullt med typ likadana barn, och alla var nakna och badade. Helt omöjligt att hålla reda på vem som var vem. Bebisarna höll sig dock i varsin famn för att vara på den säkra sidan.

Sen kom vi på att vi såklart skulle ta bild på bebisarna på rad, sen upprepa varje år framöver. Får väl se om vi kan hålla traditionen men en första bild kunde vi få till, trots att Bellos ben var svåra att få med.

Bello 9 veckor och en dag, Nell 7 veckor och fem dagar och Sid 1 vecka och en dag.

Sen kom gosiga syskon och ville va med.

Vi åt alldeles för mycket onyttigheter och drack kaffe med havremjölk. Pratade och myste. Barnen hade superroligt och ville inte åka hem.  Men det fick vi förstås göra ändå för nästa dag skulle vi åka hem till Stockholm. Vi försökte få alla (bra) på bild men lyckades sådär.

Så himla fint med vänner.

Igår körde vi tillbaka till Stockholm, gick bra. Idag har vi varit på 2-månaderskontroll med Bellan och sen på ultraljud av hjärtat på samme lille man. Och det gick fint. Han vägde in sig på 7780 g och 61 cm och fick godkänt på BVC. Och ultraljudet sen - Det var bra! Pulsen har gått ner till fullt normal och hjärtat ser ut, och jobbar, precis som det ska.

Så. Himla. Skönt.

Inga fler kontroller. Älskade lille Bello.

Nu måste jag fortsätta packa upp och greja här hemma. Vi har ju varit borta i över två veckor så det är mycket grejer att ta itu med. Och klockan är visst typ tio. Men skitsamma, man får göra saker när man kan. Sen om det råkar va mitt i natten får det va mitt i natten. Just det, ska hänga en tvätt också... Godnatt!

Midsommar – Mest jobbigt..?

Midsommar4 (1 av 1)

Hej hej vi finns här! Bara lite dålig på att blogga. Men eftersom ni ändå firar midsommar och har er så gör det säkert inget 😀

Midsommar5 (1 av 1)

Vi har också firat midsommar, även om det mest är jobbigt enligt mig. Närå, men alltså såhär är det. Johan är lekledare i Nyckelviken varje år, vilket då gör att vi såklart är där på eftermiddagen på midsommarafton. Jag tycker egentligen att det är lite för mycket folk där och nu när vi har tre små barn känns det lite jobbigt eftersom Ennis och Idde är så små så man inte bara kan släppa dem fria i lekarna. Och jag kan inte härja runt med Bello på magen i lekarna.. och inte heller lämna honom i vagnen.

Midsommar7 (1 av 1)

Men trots mina tvivel åkte vi dit allihop i år, jag var duktig och gjorde fin matsäck och allt. Och det gick bra ändå tycker jag. Barnen åt och var ganska lugna, sen fick Ennis va med Johan när han var lekledare så det var ju bra. Bello sov hela tiden i vagnen (tack älskade gosse) och Idde var Idde liksom. Hällde ut lite mat och protesterade litegrand. Fick sitta med iPad mot slutet men var mest glad. Jag njöt väl mittemellanmycket av det hela men vi hade gott sällskap av min svägerska Karin och hennes dotter med familj. Synd bara att man inte hinner umgås och prata så mycket - Det är ju fullt ös med ungar ni vet.

Midsommar3 (1 av 1)

Ennis ville inte bli fotad, men fick två bilder i alla fall..

Midsommar2 (1 av 1)

Sen hade jag inte riktigt möjlighet att fota under lekarna.. nåja. Bilder är inte allt.

Midsommar1 (1 av 1)

Även om denna bilden är gudomlig. Älskade Idde.

Midsommar10 (1 av 1)

Efter allt lekande och dansande åkte vi hem. Ennis somnade i bilen och sov sen i sin säng till kl 21 typ. Då hade jag nyligen nattat Idde som dessförinnan hade spytt upp hela midsommarmatsportionen då hon stoppat för mycket sparris i munnen och klökts.
Men vi åt i alla fall lite midsommarmat och tittade vi på La la Land. Sen gick vi å la oss för vi var sk utmattade.

Nästa år vill jag nog fira med nån, hemma liksom. Eller på ett sånt därnt lugnt sätt, fast ändå riktig midsommar. Om ni förstår. Vi får se vad det blir. Jag har ju dessutom varit nyförlöst två gånger vid midsommar de senaste åren och då har man ju inte energin direkt.. att fira och hålla på. Men nästa år!

Midsommar6 (1 av 1)

Idag har vi varit en slö familj. Vi sov alla till nio typ, så himla skönt. Sen fick vi nästan ingenting gjort på hela dagen vilket gjorde både mig och Johan något frustrerade, så till slut lyfte vi ut en möbel på släpet och satte skrivbordet där den möbeln stått. Något vi har tänkt göra i två veckor, och det har stått helt huller om buller här, så då kände vi oss plötsligt nöjda.

Vi var en sväng i skogen också på dagen, ska tilläggas, och det var härligt för barnen.

Ikväll har vi käkat pannkakor och jordgubbar och jag har nattat två tröttisar. Bello vill bara va uppe hos en hela tiden så han har hängt i sjalen en del idag och ikväll hade jag denna utsikten nu när jag skulle blogga.

Midsommar14 (1 av 1)

Alltså! Goding-bebi!!

Midsommar13 (1 av 1)

Vi filmade under dagen igår så ett klipp kommer på YouTube sen. När? Ingen aning. Men det kommer 🙂

Hoppas ni har en fin midsommarhelg! Nu ska jag titta på en film med min man. Godkväll <3 Midsommar9 (1 av 1)

Detta var jag – För 10 år sen

Balen_studenten_13 (1 av 1)

Man vet att man är vuxen när man kan säga "det där var 10 år sen" om en händelse, och man liksom var (typ) vuxen då för just 10 år sen.

För tio år sen var det försommar och jag gick mina sista dagar på Estetiska programmet, inriktning musik, på Spyken i Lund.

Balen_studenten_2 (1 av 1)

En vecka innan studenten var det bal och jag hade kämpat ihop en rätt grym klänning. 10 år kan tyckas som kort tid, men det är väääldigt lååång tid i teknik-år. Dvs - Fenomenet att fota allt och alla, hela tiden, överallt, uppochner, utochin och bakåfram fanns inte. Och vi hade ju kamera liksom, så längesen är det ju inte :D, men tydligen användes den inte riktigt på samma sätt som idag.

Det jag vill komma till är - Det finns inga bilder på mig och min klänning i helfigur. Alltså, Hallå??!! Hur tänkte vi egentligen? Tror i och för sig att det kan ha att göra med att jag gjorde mig tjusig hos en kompis i Lund och då fanns ju ingen pappa med kamera där. Och väl utanför Grand Hotel var det så sjukt mycket folk, varmt och jag var säkert halvlullig och stirrig redan då. Så min stackars far hade väl inte möjlighet att ta en vettig bild i helfigur.

Balen_studenten_4 (1 av 1)

Detta är väl det närmaste. Eller just det, det finns en halvsuddigbild från Facebook också där man ser klänningen framifrån. Det tråkiga är bara att det inte finns någon bild alls på ryggen där det är fräsig skärning och snörning. Nåja, här kommer suddbild.

1928967_15747860197_1198_n

Balen_studenten_3 (1 av 1)

Tuff frilla hade jag i alla fall!

Balen_studenten_1 (1 av 1)

Och jag gick på balen med Tolde, en klasskamrat och vän som jag tydligen sydde matchande slips till 😀 Så jädrans ambitiös man va då.

Studenten_balen_col1

Okej, så kom studenten dårå. Eftersom jag gjorde mig fin hemma på morgonen, innan champagnefrukost i stadsparken i Lund, hade vi sinnesnärvaron att även ta bilder på mig och min outfit innan jag åkte till stan. Hade sytt även denna själv. Rätt fin ändå va?

Studenten_balen_col2

Jag var rätt obekväm framför kameran då (kan ju även va en av anledningarna till 1,5 helfigursbild på mig i balklänning) och kunde inte va avslappnad och snygg bara. Det har ju ändrast en del, det där med bekvämligheten, sen jag träffade Johan. Något.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Familjen alltså!! Vad unga vi var allihop, med fräsiga frisyrer osv. Min mamma var lika gammal som Johan är nu, och pappa två år äldre. JESUS. Min storebror Gustav har skaffat mer hår, både på huvudet och hakan, annars ser han ju lika fräsch ut nu som då 🙂 Det gör såklart mamma och pappa också... nu målar jag in mig i ett hörn här känner jag.

Nåja.

Studenten_balen_col4

Spexa kunde jag ju då tydligen..

Balen_studenten_16 (1 av 1)

Efter en dag på stan, med lunch och alldeles för mycket dagsfylleri, sprang jag ju då ut och skulle sen åka runt i stan som alla gör. De flesta stod på stora lastbilsflak medan vi var ett litet gäng som åkte nån retrolastbil som någon av oss fixade i sista stund. Blev hur bra som helst tyckte vi. Dock hade vi ingen musikanläggning men det löste vi smidigt med att sjunga själva eftersom vi var musikesteter. Inget konstigt alls.

Älskar bilderna.

Balen_studenten_15 (1 av 1)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Balen_studenten_21 (1 av 1)

Eftersom jag bodde utanför Lund fick jag ett ytterligare åk ut till landet! Gudfar Tommy fick köra.

Sen var det mottagning och hela baletten hemma hos mamma och pappa och sen åkte jag in till stan igen för eftersläpp och efterfest hos en klasskamrat.

Innan jag åkte såg jag tydligen ut såhär 😀 Whiskeyglas och tändare - allt man behöver..ellor??

Studenten_balen_col3

Sen började det riktiga livet dårå. Så säger man väl? Jodå, det gjorde det - Och tänk vad mycket som hänt på dessa 10 år. Det är helt obegripligt egentligen.

Nu när jag satt med min gamla hårddisk och letade bilder från 2007 hittade jag massor av bilder från dessa 10 år, så jag tänker att det kanske poppar upp något inlägg då och då med bilder och berättelser - Från 2007 och fram till nu.

Hoppas ni tycker det är lika kul som jag!

Balen_studenten_18 (1 av 1)