NyponStinas julstök – Vi gör en Freakshake!

Det har varit lite tyst om oss på YouTube i höst, men i jul kör vi en liten serie som vi kallar "NyponStinas julstök" - Lite tips på kul grejer att göra med barnen bla.

I första klippet gör jag och Ennis Freakshake med jultema - En helt maxad milkshake med julsmaker helt enkelt. Titta gärna och håll utkik efter fler klipp nu fram till jul. och om ni vill prenumerera på vår kanal - Titta in HÄR.

1

Sjukt intensiv december – Hur klarar man det?

Nämen alltså december! Hur kan det va så mycket att göra??!!

Det som är positivt är att det är roliga saker! Det som är negativt är att jag just nu är SÅ JÄKLA TRÖTT.

Vi har ju då haft några turer här med sjuka, vi har fortfarande små rester av förkylning även om vi är på benen osv. Men extra dålig sömn de senaste veckorna har tagit ut sin rätt - Jag går typ av på mitten idag så trött jag är.

Men!

Då har jag bestämt mig för att se på denna intensiva månad som den roliga period som det faktiskt är - Och INTE hänga upp mig på att jag är trött och inte orkar. För man orkar om man vill. Det är ju ofta innan man gör saker som man inte orkar - Sen när man väl är mitt i det orkar man ju som bara den, och tycker det är härligt. Och tänk om man inte hade haft något att göra. Tråkigt det hade varit.

I torsdags tog jag mina tre ungar och körde ner till Skåne, till mina föräldrar. Jag bestämde det för några veckor sen, men beslutade väldigt hastigt att åka en dag tidigare. Så i torsdags morse packade jag allt, åkte på 4-årskontroll med Ennis och körde sen ner till Skåne. Jag tog massa fina bilder på helgen och jag hoppas få tid att redovisa här kommande vecka. I måndags körde vi hem igen och jag är så sjukt nöjd med den trippen. Vi hade det grymt mysigt och jag är så stolt över mina duktiga barn och mig själv.

Fasen vilken grymmis jag är ibland ändå.

Men nu är vi alltså några dagar in i denna månad och framför oss har jag följande som ska hända/fixas osv.

Ennis barnkalas. Han har fått bjuda fyra kompisar och vi ska ha kalaset på lördag. Jag tänker att jag ska göra en dinosaurietårta och fixa lite kul grejer. Jag har dock inte börjat planera ordentligt och idag är det onsdag. Så först på listan står alltså att planera och fixa fint barnkalas.

Eftersom vi fick ställa in dopet/släktkalaset härom veckan kommer lite släktingar och firar Ennis lördagen efter. Så då ska det bakas och fixas till det.

Och det ska köpas och fixas julklappar. Till barnen och alla di andre. Mycket viktigt.

Vi ska bestämma nytt datum för Bellos dop. Först tänkte vi köra den 22 december, för då fanns en tid, men Johan drog i handbromsen och tyckte vi skulle skjuta på det. Bra draget säger jag. Det kan liksom bli för mycket.

Vi ska ha julen här i år - med mina föräldrar, min bror och storbarnen bla. Och även om det är avslappnat och kravlöst, och vi alla kommer hjälpas åt med allt, så är det ju lite fix. Så dop mitt i allt det - Nä. För mycket. Så vi satsar på januari, kanske i samband med min 30-årsdag (Jag blir 30!)

Sen är det ju det här med jobbet. Jag är föräldraledig med Bello, men jobbar ju då också en del eftersom vi driver eget jag och Johan. Idag har vi varit på möte och sen har jag suttit och klippt. Bellan hänger med. Och det är mycket jobb som behöver göras nu. Så det hoppar in lite jobb-prio-grejer mellan allt annat man ska göra.

Vi vill också göra om lite på vårt kontor, och göra oss av med sådant vi inte behöver. Därför är planen att jag ska hänga där en del framöver och syssla med min favvosyssla för tillfället - RÖJA. Jag röjer även här hemma, tar ett stökigt utrymme i taget och gör ordning. Känns så jäkla skönt.

Den här lilla donnan har varit blöjfri flera veckor men har just nu trillat tillbaka. Så det är lite kaos. Vi slutar också med nappen nu, eftersom alla nappar är borta eller sönderbitna, så det är lite turbulent sådär. Och jag vet, det är kanske inte helt bra läge att sluta med napp när hon har "återfall" med blöjan, men det känns så jäkla fel att gå och köpa nya nappar när vi hade tänkt att hon skulle sluta nu innan jul. Men det går ändå väldigt bra, även om det är lite protester. Allt löser sig.

Sen är det ju julpyntet. Eller adventspyntet. Det har knappt kommit upp. Förutom det vi hade i mitten av november när vi filmade julgrejer 🙂 Så det ska jag ju då försöka få upp i dagarna. Några stjärnor, fixa adventsljusstaken och slänga upp en ljusslinga i busken där ute.

Jag håller också på att förbereda för att sälja av massa gravid- och bebisprylar. På söndag kommer min barndomsbästis hit och botaniserar, därefter är det tänkt att jag ska ha en bloppis. Måste fixa med det.

Nu kan man ju undra hur intressant det är att läsa om allt jag ska göra under december..? Jag känner att jag varit lite dålig på att uppdatera för er läsare här och då vill jag liksom berätta lite vad som händer. Så någon kanske har orkat läsa hela vägen hit. Om inte annat är det suuuperbra för mig att plita ner vad jag ska göra, då blir det lite mer ordning i detta snurriga huvud.

Utöver allt fix och trix är det en del kvällsaktiviteter med i planeringen. Events och kompisfödelsedag tex. Det är lite ovanligt numera men känns himla roligt. Var på ett event igår, kommer mer om det i dagarna. Då får man lite ny frisk luft, om ni förstår. Det är rätt geggigt att va småbarnsförälder som aldrig är ute på galej.

Efter att ha haft fullt upp, och varit iväg mycket senaste dagarna, ska jag imorgon ha en dag hemma. Ska bli SÅ skönt. MEN! det är inget soffläge för det. Nädå, det ska ordnas som bara den! Jobba, klippa YouTube, fixa klart barnens julkalender som saknar några paket, vika tvättberg, adventspynta (om jag hinner), ringa kyrkan, planera kalas... ja, ni läste ju ovan vad jag ska göra. Och nu tänker jag typ genomföra allt imorgon.

Helt orimligt ju, Kajsa Stina.

Jag behöver verkligen sova alltså. Kanske ska ta å komma i säng innan tolv ikväll.

Tur det finns kaffe. Här i fin kopp hos mina föräldrar.

Nä hörrni, nu får det va slut på meddelandet för idag. Slutsatsen är i alla fall att allt (förutom att vika tvätt) är typ kul. Och det ska jag foka på. Livet är allt rätt gött ändå.

Godnatt!

En stor besvikelse – Men fortfarande Ennis 4-årsdag

Jaa ni. Det är ju något ironiskt att mitt senaste inlägg handlade om att stärka immunförsvaret. Eftersom vi denna veckan åkt på världens sjuka. Det började med Idde i fredags på föris, sen slog det mot oss andra i måndags. Kräksjuka.

Sen repade vi oss snabbt, och trodde in i det sista att vi skulle klara att ha kombinerat dop för Bello och 4-årskalas för Ennis imorgon lördag. Vi skulle klara det med tillräckligt många timmar efter symptom osv. Men så i natt kräkte både Idde och Ennis igen. Såå konstigt, och sååå himla olyckligt.

Å andra sidan, Bello har blivit dunderförkyld med feber och hosta och jag har åkt på halsont direkt efter kräkisen här. Och Ennis och Idde har nå slags förkylning även de. Så det hade ju liksom inte gått det här ändå.

Men vi hoppades verkligen in i det sista.

Mina föräldrar och min bror åkte upp från Skåne redan igår, torsdag, för att  kunna va med på Ennis födelsedag idag och sen dop på lördag. Men de valde att bo på hotell eftersom vi hade varit sjuka. Så det kändes sådär att ringa imorse och meddela att hela skiten blev inställt och att vi inte ens skulle kunna ses.

Eftersom det har varit lite veligt sådär har vi pratat med Ennis under veckan, om att vi inte riktigt vet hur det blir till födelsedagen och med kalaset. Och mormor och morfar osv. Så han förstod att det inte kunde bli kalas, inte ens päronmilkshake som jag hade tänkt.

Men trots detta elände var det ju ändå Ennis födelsedag idag. Och efter att vi torkat kräk kl 23.30 igår kväll fortsatte jag sy på kockmössan till Ennis. Förklädet hade jag kämpat med sent kvällen innan trots halsont och trött rygg.  Jag hade ju inte kunnat sy tidigare i veckan, som det var tänkt. Ingen kan säga att jag inte kämpar för mina ungar i alla fall.

Och idag vaknade alla utom Ennis så vi gick ner och tände ett ljus vid presentbordet och arrade det sista. Sen gick vi upp och sjöng för Ennis. Idde sjöng med så fint och kunde verkligen unna Ennis hans dag. Hon kan ju ha lite humör och vilja ha saker på sitt sätt, så det kändes så himla fint att hon kunde vara glad för hans skull.

Sen fick Ennis komma ner och se sina presenter. Lite trött, kanske något febrig, men fri från dum mage. Och så förväntansfull. 4 år.

Började med den. En Spiderman-docka. Wow.

Förkläde och kockmössa.

Alfonsspel och bok om rymden. Väldigt nöjd kille.

Och idag har vi myst inne hela dagen. Ätit vitt bröd och druckit nyponsoppa typ. Tittat på Sing minst två gånger och Greta gris hundra. Gjort egen play-doh lera och degat lite. Hämtat ner adventsgrejer och Alberts gamla actiongubbar från vinden. Badat. Byggt med smålego. Myst.

Sen somnade vi på soffan och när Johan kom hem bar vi upp Ennis och Idde. Käkade sushi och satte igång brasan. Kolla idol. Sen har de kommit ner igen, Ennis och Idde. Så nu ligger Idde här på soffan igen och Ennis vaknade nyss till liv och sa "Jag älskar den här ballongen och Spiderman". Och nu leker han med sin docka. Ennis - världens finaste klokaste lille kille.

Tänk det blev en ganska fin födelsedag ändå.

 

 

Så firar vi Halloween

Så himla roligt det är när ni ger mig så fina kommentarer både här och på Instagram. Jag blir verkligen så himla glad! Hallen verkar med andra ord blivit riktigt lyckad - och det tycker jag nog själv också om jag ska va ärlig. Och det ska jag.

Igår var det ju Halloween - och jag gillar ju inte det så särskilt mycket dårå. Vet inte, det är liksom inte min grej med skräck sådär. Det är rätt... smaklöst liksom. MEN med det sagt dömer jag såklart inte den som gillar det! Det är bara att jag själv inte får nå inspirationskänslor av det.

Däremot gillar jag att ansiktsmåla mina barn (och mig själv för den delen). DET är kul! Så igår hade jag satt klockan lite tidigare för att hinna måla barnen innan föris.

Vad som hände var att vi vaknade 1,5 timme efter att klockan ringt pga att jag stängt av alla alarm och lagt luren under kudden. Så kan det va.

Men måla hann jag! Och frukosten fick vänta. Min alltså. Barnen intog sin mellan penseldragen.

Ennis ville va drake.

Idde ville va fjäril.

Jag hann inget smink på morgonen men gjorde mig snabbt till clown på eftermiddagen när jag skulle hämta. Det tyckte barnen var roligt. Sen att resten av kvällen blev ett riktigt helsike är en annan femma. Fy fasen vilken misslyckad kväll - på alla sätt.

Idag blev en MYCKET bättre dag! Jag och Johan har pratat mycket om hur vi ska försöka lägga upp våra vardagar för att det ska bli så bra som möjligt för barnen - och för oss. Och idag gick det super. Men idag var vi också båda hemma. Det ÄR svårt att köra hela kvällsrejset själv.

Igår kändes det som att jag var världens sämsta förälder och som att jag hade världens värsta barn - Idag känns det istället  finfint efter att jag nattat barnen.  Våra älsklingar. Det är inte alltid lätt inte.

Här har vi i alla fall en sålstråle som är världens nöjdaste bebis. Eftersom jag inte hängt så mycket här på bloggen på ett tag tänkte jag uppdatera med lite Bello-fakta - Men det får bli ett eget inlägg, för det är han värd.

Imorgon får det bli en bra dag igen tycker jag. Man borde kunna få två på raken va?

Idag firar jag – Så jäkla bra jag är!

Ikväll firar jag med dessa två. Samfi Mupat och vin. Varför? Jo.

Idag är det exakt ett år sen jag gjorde något som jag alltid tänkt var för andra, något som andra gjorde. Inte jag. Vad vad vad undrar ni nu ivrigt, visst?

Jo. Jag tog körkort!

Teorin klarade jag två dagar innan och uppkörningen idag då för ett år sen. Sån jäkla bedrift alltså! Är det något jag är stolt över att ha klarat av, utöver burit och kämpat ut mina tre barn, så är det att ta körkort. Dessutom klarade jag allt på första försöket - Skryt lagom. JA!

Jag övningskörde några gånger för många år sen, tog några lektioner när jag bodde på Gotland för typ sex år sen, och bestämde då förra sommaren att jag skulle ta lektioner intensivt under två veckor. Så jag körde en lektion på förmiddagen och en på eftermiddagen, och läste teori däremellan. Och det var ju ett framgångskoncept, i alla fall för mig.  Gosedjuret var min maskot under körlektionerna och är döpt efter mina körlärare och receptionisten på Körkortsfabriken i Handen - Sam, Firat, Murat och Patrik.

Och jisses vad det underlättat vår vardag. Nu har vi dessutom två bilar och det gör allt sååå mycket smidigare, speciellt eftersom vi måste köra till föris. Vad jag inte hade några som helst planer på, och inte anade, var att jag några veckor efter detta skulle få reda på att jag väntade ännu en bebi. Kom som en chock men jag är så himla glad att han kom OCH att jag hann med det här med körkort mellan Idde och Bello. Och innan jag blev gravid framför allt.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har körkort. När jag kör känner jag mig som en kung varje gång, inte för att jag är världens bästa förare utan för att jag kör över huvud taget! Sen kör jag nog ganska bra ändå.. tror jag!

Nu kan jag inte fatta att jag inte tog körkort tidigare. Dock tror jag att jag hade en fördel när jag tog det så sent. Jag hade varit i trafiken rätt mycket längre än en 18-åring och hade dessutom ett mer utvecklat konsekvenstänk. Det tror jag hjälpte mig mycket och jag hade förmodligen inte klarat det lika lätt om jag gjort samma försök vid 20 t ex.  med det sagt vill jag uppmana att ta körkort tidigt men även peka på att det faktiskt finns vissa fördelar med att ta det sent också.

Men nu... grattis till mig!