En “gammal” dröm som väckts till liv – Är det detta jag vill göra?

Hej kompisar, så fina ni är allihopa som stöttar och peppar så otroligt. Det betyder så mycket ska ni veta. Och jag är redan på rätt spår! Och idag tänkte jag avslöja en tanke... på vad jag kanske vill ägan mig åt framöver. En tanke som hjälper mig att skifta fokus, från att känna mig misslyckad till att istället se möjligheterna.

Men först.

Podden har nu gått i tio fina avsnitt och jag är så himla glad för alla som har gästat och delat med sig av kunskap, erfarenheter och inspiration. Så himla roligt! Nu tar podden en paus och kommer tillbaka med säsong två senare i vår, för nu behöver jag nämligen lite tid på mig att hitta och boka de bästa gästerna! Hoppas ni är nöjda med de avsnitt som släppts och uppskattar det vi pratat om!

Vad tycker ni har varit bra under första säsongen? Vilka ämnen och gäster har ni gillat bäst? Vad kan jag fila på till nästa säsong och vilka gäster och ämnen skulle ni vilja ha i öronen framöver? Ni som lyssnar - Kom jättegärna med input och feedback så jag kan göra podcasten ännu bättre!

Nu till min lilla framtidstanke.

I gymnasiet valde jag att läsa estetiska programmet med inriktning musik. Jag hade alltid sjungit och spelat piano och sen även slagverk under högstadiet. Jag valde det programmet för att jag ville ha en rolig gymnasietid och resonerade som så att jag kunde läsa till några ämnen för att bredda min behörighet lite. Och roligt var det. Och en sjungande tjej-trummis blev jag. Under tre år. Och så valde jag till några ämnen för att jag sen skulle kunna läsa till...

...arkitekt. Jag hade det som nå slags mål. Bara jag kunde komma in på arkitektprogrammet så var det bra. En riktig utbildning och ett riktigt jobb. Och jag klarade mig bra även i gymnasiet. Siktade på ett snitt på 20,0 och landade på 19,5 efter att ha fått VG i Matte B och G i Matte C på grund av en släng utbrändhet i slutet av trean som gjorde att jag missade ett nationellt prov.. Men bra betyg ändå! För att komma in på arkitektprogrammet behövdes dock ett snitt på 20,0 vid den tiden och jag valde att vänta.

Tråkigt var då att man 2010 (tre år efter att jag gått ut) införde meritpoäng vilket gjorde det ÄNNU svårare för mig att komma in, eftersom jag inte valt gymnasiekurser efter det systemet. Jag minns inte heller om jag var särskilt intresserad av att bli arkitekt vid den tidpunkten.. jag hade nog gått vidare i mina planer och ville bli något inom kläddesign eller konst. Och så läste jag en del kurser på olika ställen.

Och som jag skrev igår har jag sen ägnat mig åt att bli ihop med en karl som jag sen gift mig med, skaffat hundra ungar, drivit företag och jobbat både som designer, programledare och producent. Och Influencer. Typ. Några tankar på att plugga har inte funnits de senaste åren.

Men nu, när tillvaron skakades om lite av stora beslut föll den där gamla arkitekttanken ner från himlen igen.. kanske är det ändå arkitekt jag ska bli..?

Ett tag tänkte jag att det nog mest va matte och skit man ägnade sig åt men har nu forskat lite och känner mer och mer att det är rätt för mig. En alldeles lagom kombo mellan konstnärliga och tekniska bitar. Men så var det betygen och det där...

Och jag har forskat lite, senaste veckan, på mina chanser. Jag har 0,5 i meritpoäng så snittet mitt ligger på 20,0. 2018 hade den som hade lägst snitt på arkitektutbildningen på KTH i Stockholm 21,35. Så nu står jag mellan två val. Antingen läsa Engelska C, Svenska C och något ytterligare för att komma upp i tillräckligt högt snitt, eller ge mig på Arkitektprovet. Arkitektprovet är ett prov som man kan göra nu under våren, där man måste va behörig men man sen bedöms efter en konstnärlig och teknisk hemuppgift som följs av två provdagar (om man går vidare från hemuppgiften). Ungefär en tredjedel av alla intagna kommer in genom arkitektprovet. Ganska många ju!

Jag har forskat lite i gamla prov och ja.. detta passar ju mig SÅ perfekt.

Så nu är siktet inställt på att göra hemuppgiften, som släpps första mars, och sen hålla tummarna för att komma till provdagarna. Och ja.. nu delar jag dessa tankarna med er, och det är ju lite läskigt sådär. Det finns ju risk att jag inte kommer in, och då är det dessutom för att jag inte presterat tillräckligt bra på ett konstnärligt prov. Men jag väljer att dela med mig, för jag tycker det är viktigt att prata om hur verkligheten ser ut. Vi kämpar alla mot olika mål och drömmar, och varför ska det va skämmigt att dela med sig av dem?

Så nu känner ni till ett av mina mål framöver. Kanske håller jag fast vid det, kanske är det bara en överlevnadstanke för att komma igenom krisen. Vem vet. Jag har ju tusen andra idéer på vad jag ska göra framöver, så något bra blir det nog allt. Fler "drömmar" poppar nog upp här på bloggen i veckan ska ni se!

Har jag förresten någon arkitekt som följer mig?

Kram på er!

33

Så värnar jag om mitt eget mående – Lista! Plus dagens mini-föreläsning med Najell

Idag var en rolig dag med massa trevligt! Det började med att klockan ringde 05.15 och jag trippade upp, pigg som en lärka (not), och gjorde mig iordning innan barnen vaknade. Våra barn brukar aldrig käka frukost på förskolan men idag skulle jag lämna klockan sju eftersom jag skulle på event och prata om podden! Så det blev föris-frulle för barnen vilket då räknas som exotiskt och något extra sådär 😀

Sen satte jag bilen hemma och tog tåget in till NK där det skulle bli event med Najell som gör bärselar och sleepcarrier (om ni minns den där byttan som Bello alltid låg i när han var bebis). Jag kör ju typ ALLTID bil numera och det blir så tydligt när man hamnar på tåget. Fördelarna är att man kan lyssna på podd i lurar eller som idag, öva på sitt lilla tal. Toppen!

Men jäklar vad kallt det var. Jag är ju inte van att va ute nå längre stunder, om jag inte kör termobyxor i pulkabacken liksom. Så jag var ju för kallt klädd såklart. Men överlevde (uppenbarligen).

Väl på eventet var det trevlig frukost och härliga mammor som samlats för att höra om senaste bärselen OCH för att lyssna på mig ❤️

Jag pratade lite om anledningen till att jag startat podden, var idén kom ifrån och hur jag vill hjälpa mammor att värna om sitt eget välmående för att kunna va goda härliga föräldrar. En miniföreläsning på knappt tio minuter - Superkul! Och så roligt att få prata inför en liten publik, detta måste jag göra fler gånger ju!

Efter att jag fått mitt tredje barn, och en tid efter, slog det mig att jag BARA var mamma. Känslan var att jag endast fanns till för andra, och inte för mig själv. Det minsta. Efter att jag kommit fram till detta, och kört igång podden, har jag blivit lite bättre på att värna mitt eget mående - och jag tänkte lista tre saker!

1. Jag unnar mig en stunds ren njutning, en gång i veckan. Vad menar jag med det då? Jo, jag tar mig ett ordentligt bad, eller lång dusch, beroende på vad jag känner för. Med lyxiga schampon och skrubbar och krämer. Tar hand om mina naglar, mina fötter och min hud. Göttar mig i badrummet helt enkelt. Det är SÅ härligt. Och jag känner det inombords, utan dåligt samvete för att jag borde göra något ”nyttigt”.

2. Jag lyssnar på poddar eller tittar på program eller serier som jag gillar. Om Johan är hemma kan jag proppa snäckor i öronen och låta honom ta huvudansvaret för barnen, det måste ju inte va jag som har huvudansvaret för barnen bara för att jag är hemma. Och det tar oss till nästa punkt.

3. Jag har släppt lite på kontrollen när det gäller barnen, till Johan. Förut har jag haft svårt att göra det, vilket resulterat i att jag automatiskt blivit huvudansvarig för barnen och allt runtomkring dem. Nu bestämmer jag mig ibland för att bara släppa, och så får Johan ansvara för barnen. Det blir kanske inte exakt som jag gjort det, men det blir bra ändå. Och det mår både jag, Johan och barnen bra av tror jag. För vill man ha ett jämställt föräldraskap måste man se vad man själv har för del i det hela. Denna biten kan jag jobba ännu mer på, man jag har börjat och det känns riktigt bra.

Små steg men jämfört med förut är det stora förändringar. Jag är värd dessa saker och det är jag själv som har ansvaret för att verkställa.

Har ni något ni unnar er för att må bra och fungera?

Rolig dag idag, men nu är jag TRÖTT. Ska natta de stora små och sen förbereda morgondagens intervju. Fullt fräs.

Kram!

18

 

 

 

Framgång för podden och en oväntad gäst!

Oj! Bloggen! Fasen vad tiden springer iväg numera. Har ju inte skrivit sen min födelsedag förra veckan. Äntligen är vi friska från influensan, sånär som på lite hosta ibland. Men det var en riktigt sten i huvudet kan man säga. Fy fasiken.

Det är ju tisdag idag och det betyder nytt avsnitt av Inte bara MAMMA! Eftersom jag varit sjuk har det varit lite knivigt att boka intervjuer så jag var lite smått nervös inför gårdagen då jag skulle intervjua tisdagens gäst kvällen innan publicering. Och ja... det blev inställt!

TUR då att min käre make Johan Romin var fri och kunde hoppa in som min tionde gäst! Jag har tänkt att han ska få va med i ett avsnitt, det är dessutom flera av er som önskat det, men egentligen hade jag planerat det till lite längre fram. Men nu passade det ju jättebra med inhopp och det var riktigt roligt att intervjua honom och ställa nyfikna frågor. Väldigt spontant blev det 🙂

Ibland känns det som att han är lite doldis i mina kanaler så om ni är nyfikna på vem jag är gift med måste ni ju bara lyssna på veckans avsnitt <3

Ni hittar det i podcastappen som vanligt och här under såklart.

Idag fick jag dessutom lite nya poddbesked som känns roliga och spännande! Ska berätta när allt är klart 🙂 Och imorgon pratar jag om podden på ett frukostevent på NK. SÅ himla roligt att podcasten börjar komma igång och att fler börjar få upp öronen för den!

Kram på er!

24

Vilka färger är mest jag och Johan? Min amatöranalys efter träffen med Annika R Malmberg Hamilton

Men hallå alla fina följare och läsare och lyssnare och tittare (fan vad många kanaler jag tramsar runt i egentligen). NÅJA! Nu har jag släppt poddavsnitt igen efter en veckas frånvaro, ja ni vet ju varför. Denna hemska influensan alltså.

Jag tänker att man har mest ut av detta inlägget om man första gjort något av följande:

  • Lyssnat på senaste avsnittet av Inte bara MAMMA, med framgångsexpert Annika R Malmberg Hamilton. Om ni inte hunnit - Gör det HÄR eller i podcastapp.
  • Läst någon av Annikas böcker, gärna den senaste "Make it work"
  • Har lite kännedom om Insights discovery, eller färgerna i alla fall, sen innan.

Jag är  bekant med Annika sen många år tillbaka, har jobbat en del med henne och känt till det här med färgerna sen 2013 ungefär. Det var ju inte lika utbrett då, nu känner väldigt många till detta med färgerna. När man lyssnar på avsnittet börjar man ju helt automatiskt klura på vilka färger ens partner har, ens barn, föräldrar och vänner – kanske arbetskamrater. Och så vilka man själv har! Och jag tycker att uppfattningen om mig själv, och mina färger, har förändrats över tid. När jag lyssnade på Annika första gången, 2013, trodde jag att jag helt klart var en eldröd person, med inslag av solgult. Nu ser jag det annorlunda.

Ibland är det några av er som frågar om min och Johans relation, hur vi får det att funka och håller den sk gnistan vid liv (eller är det lågan? Jag vet inte. Skitsamma vilket). Här kommer i alla fall en liten sån amatöranalys av mig och sen Johan, och därefter vad jag tror är våra svagheter respektive styrkor i relationen. Hoppas ni tycker det är kul!

Jag skulle säga att jag har mest solgult, en aning mindre av det havsblåa och ungefär lika mycket, eller lite mindre av eldrött. Skogsgrönt är inte riktigt min färg, om jag ska va ärlig. Det gula i mig syns genom att jag gärna står i centrum, inte har några problem med att synas och höras. Jag är ofta spontan och positivt inställd och hoppar gärna på nya projekt. Om jag har sökt ett jobb på annan ort har jag inom loppet av en halvtimme letat upp vilket hus vi ska köpa på nya orten, hur vi ska lösa det med pendling första tiden och vad som behöver göras inför försäljning av huset vi bor i nu. Spontan och sugen på nya idéer med andra ord.

Den blåa sidan i mig är väldigt bra att ha som motpol då jag efter en idé är ganska bra på att planera ordentligt för genomförandet (ibland så mycket att jag aldrig kommer till kritan och GÖR), men listor är helt klart min grej. Jag gillar struktur, ordning och reda och att organisera. Och ni följer vet att vårt hem gärna är uppochnervänt och ganska stökigt ganska ofta – men om man har tusen bollar i luften, som jag har, måste man göra avkall på vissa grejer. Det blåa hos mig har förr i tiden gjort mig ganska oflexibel, men den biten har jag övat på. Speciellt efter att ha varit gift med en man som är journalist. Det är snabba puckar och flexibilitet som gäller där. Och om man dessutom driver eget företag, och har massa barn ihop, är det ett måste att va flexibel.

Den eldröda sidan hos mig är den som säger KÖR! För när jag väl bestämt mig för att genomföra något, då brukar det bli så. Att ta körkort under sommaren för två och ett halvt år sen är ett sådant exempel. Jag bestämde mig, tog mina lektioner, läste teorin, gjorde proven och KLARADE DET! Så jag kan va effektiv som bara den ibland och suuupernogrann stundvis (när jag målar en vägg tex) medan min gula flummiga sida ibland får styra och låta saker skena iväg lite. Den eldröda sidan hos mig kan också ibland va lite dominant och inte kunna se andras perspektiv, eftersom jag vet att mitt är bäst.

Nåja!

Om Johan, min man, däremot ska måla en vägg är han klar på tre timmar med samma vägg som hade tagit mig tre dagar. Att maskera är ju bra, men man behöver inte va så petnoga, det viktiga är ju att det blir gjort. Om han ska måla en vägg kommer han ofta på det på morgonen samma dag som han vill göra det, och sen gör han det. Det är det gula och röda hos honom, där solgult är starkare och det eldröda något svagare. Sen har Johan en mycket större portion skogsgrönt än vad jag har. Han är otroligt inkännande och mån om andra människor. Det var den gröna sidan som talade så starkt till mig när jag bara kände att han var mannen jag ville ha barn med. Han värnar mycket om att vara tillsammans med de personer som betyder något för honom, men har också det solgula som gillar att stå i centrum och underhålla och informera. Om jag har dåligt med skogsgrönt i mig har Johan ganska lite av det havsblåa. Och det är ofta där vi krockar. Jag kan tycka att Johan är förhastad medan han tycker att jag ibland är omständlig och planerar för mycket. Johan är mer flexibel än vad jag är men också den som inte mår lika dåligt av oordning. Framför allt möts vi i våra solgula sidor, som nog är störst hos oss båda. Kreativiteten!

Vi älskar att vara kreativa tillsammans, har tusen idéer och är ganska bra på att tro på dem. Vi är spontana båda två men har ändå en förmåga att va realistiska. Den gröna sidan hos Johan gör att vi står våra barn lika nära känslomässigt, även om jag har spenderat mer tid med barnen. Han är otroligt mån om att stå sina barn nära och vårda relationerna till sina barn, så även det är en faktor till att vi trivs med vårt liv ihop. Även om jag inte har lika mycket skogsgrönt i mig som Johan, är jag också ganska bra på att läsa av och känna in vilket gör att vi gärna pratar och kommunicerar när något känns tokigt. En av våra styrkor.

Jag analyserar nu även mina barn för fullt såklart, men det drar jag inte i detta inlägget eftersom det redan är ett sjukt långt. Det får ploppa upp vid ett senare tillfälle helt enkelt.

Om ni inte redan gjort det – fundera lite på vilka färger som är dominerande hos just dig, din partner, dina barn och vänner. Det är himla roligt, men framför allt supernyttigt för att öka förståelsen för varandra. Och självklart ska ni ju läsa Annikas senaste bok ”Make it work” som handlar om färgerna i privata relationer.

Gillade ni avsnittet? KRAM

23

Nytt avsnitt med Paula Rosas (fd Uribe) – Om träning som egentid och bröstens vara eller icke vara

Hej kompisar! Jag kikar in här lite snabbt på morgonkvisten och berättar att avsnitt 8 av Inte bara MAMMA ligger ute för era öron och det är ingen mindre än Paula Rosas som gästar denna gången! Så himla kul!

Det blir mycket om träning och varför det är så viktigt för Paula som kvinna och mamma. Vi snackar bröstens vara eller icke vara och tankarna och känslorna kring att eventuellt justera. Hur är det att vara förälder i det offentliga, att alltid bli bedömd i sitt föräldraskap? Och hur kan en sån som jag bli mer aktiv med familjen och barnen? Paula ger sina supertips!

In och lyssna! Här nedan eller i podcastapp. Och kom ihåg att sätta betyg på podcasten i din app, kanske skriva en kort recension, så blir jag SUPERGLAD! Speciellt som ni sätter bra betyg och skriver nåt positivt såklart 😀 Men ni ska va ärliga!

Kram på er och ha en fantastisk tisdag!

Avslutar med en bild från inspelningen av Älskade unge, när Paula och Hugo så starkt berättade om den gången de fick missfall. Då låg lilla Idde i min mage OCH, vad Paula och Hugo fick redan på samma kväll, lilla Leonore i Paulas mage! Underbart ju!

12