Läget med Bello och varför vi delar på oss

Bello7veckor_8 (1 av 1)

Igår var det 6 år sen jag och Johan blev ett par. Vad vi har hunnit med va? Helt sjukt ju. Men men, det är inte riktigt det inlägget ska handla om - Jag tänkte istället berätta lite om Bello och om hur vår sommar kommer bli.

Bello7veckor_2 (1 av 1)

Vår lilla stora pojke är nu sju veckor - Och väger nästan 7 kilo. Han var stor när han föddes och har fortsatt lägga på sig efter förlossningen. Han går upp precis som en bebis ska och följer sin kurva i både längd, vikt och huvud. Men som ni som följer vet har det varit en del oroligheter kring hans andning, att vi tyckt att han andas hastigt och ansträngt ibland.

Bello7veckor_13 (1 av 1)

Och vi har varit på akuten och kontroller. EKG och nu senast även ultraljud av hjärtat. Och plötsligt blev vi i torsdags skickade på röntgen av lungorna efter att EKG-läkaren tyckt att det var bra att göra, och då på en gång.

Bello7veckor_11 (1 av 1)

Det är alltså många turer och det är såklart oroligt för oss. Ultraljudet på hjärtat såg bra ut men han har något snabb puls, även om det är inom det normala. De tyckte att hans hjärta kämpar på lite och vi ska på återbesök om två veckor. Men lungorna såg fina ut och det känns skönt. Och hjärtat ser ut som det ska också.

Så de tror, precis om vi, att detta beror på att han är stor. Att han har lite mer kropp att kämpa med. Men vi vet ju inte än, och vi vet inte om det ska göras något liksom. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, jag kan ju ändå inte göra något just nu, men det ligger ju såklart där som en oro.

Bello7veckor_19 (1 av 1)

Den här senaste turen förra veckan, med plötslig röntgen och besked om att hjärtat "jobbar på", gjorde att jag ville tänka om ang vår semester. Tanken var att vi skulle åka ner till Skåne igår, måndag, och sen vidare till Danmark idag. Sen åka runt lite i Danmark, bo på några olika hotell och gå på Legoland. Jag, Johan, Albert, Ennis, Idde och Bello. Alla i en bil, med packning och vagn och grejer. Och nu kände jag bara att Nää, jag vill inte dra runt Bello sådär nu. Det blir jobbigt för honom och jobbigt för mig. Och om vi skulle behöva söka vård för honom vill jag inte va i Danmark.

Bello7veckor_4 (1 av 1)

Så vi bestämde helt enkelt att jag, Idde och Bello ska stanna här hos mamma och pappa dessa veckorna. Och Johan, Albert och Ennis åker en tur till Danmark. Vi förlorar några tusenlappar på hotell som vi inte kan avboka men det får va så. Det känns så himla skönt att ha tagit detta beslutet.

Bello7veckor_16 (1 av 1)

Det är såklart en sorg att inte få va med Ennis och uppleva Legoland, men vi kommer åka dit igen. När Idde, och även Bello, är större och kan uppleva det "på riktigt". Men jag vet ju hur fantastiskt Ennis kommer tycka att det är och jag vet hur lycklig jag blir av att se honom uppleva saker. Men Johan och Albert får dela det med honom och det blir ju himla bra det med.

Bello7veckor_17 (1 av 1)

Bello7veckor_14 (1 av 1)

Bello7veckor_20 (1 av 1)

Vi kom alltså ner igår kväll och resan ner gick jättebra. De är ju för bra att resa med mina ungar. Idag åkte Johan och Albert över till Danmark för Johan skulle på konsert. Sen kommer de och hämtar upp Ennis imorgon och kör sen tillbaka till Danmark i några dagar. Låter ju omständigt men det fick bli så nu med den nya planen.

Men så idag har vi varit här hemma och gått en runda i byn. Lekt på lekplats och varit på bibblan.

Bello7veckor_21 (1 av 1)

Bello7veckor_15 (1 av 1)

Bello7veckor_9 (1 av 1)

Så vi delar på oss lite denna sommaren, Johan och jag. Nästa vecka åker Johan nämligen till Gotland och Almedalsveckan för att jobba. Och Ennis är då här med oss. Albert också några dagar innan han åker tillbaka till Stockholm med tåg för att sen åka till Israel med sin mamma.

Sen blir det några veckor tillsammans innan Johan börjar jobba igen. Men så får det bli, vi måste tänka lite praktiskt just nu. Man kan ha höga ambitioner, och vilja mycket, men nu måste vi se till verkligheten och vad som funkar på riktigt.

Bello7veckor_18 (1 av 1)

Och jag tror att det blir bra. Det blir också skönt för mig att ta det lite lugnt, det har ju som ni vet varit "lite mycket". Och det känns även fint för mig att få ägna Idde lite mer tid också nu kommande dagar, även om jag såklart har Bello. Men det är ju skillnad på att ge uppmärksamhet till två istället för tre barn. Och Idde får ganska mycket tjat just nu, pga hennes fas och personlighet, och jag vill ge henne mer positiv uppmärksamhet. Så det ser jag fram emot med denna lösningen.

Bello7veckor_6 (1 av 1)

Imorgon ska vi då lämna Ennis till Johan, och tar kanske en tur på Emporia när vi ändå är där och härjar. Följ oss gärna på Instagram Stories, jag lägger upp en del där nu eftersom det är så snabbt och lätt. @nyponstina heter jag på Instagram för den som inte vet :)

Bello7veckor_12 (1 av 1)

Bello7veckor_10 (1 av 1)

Nu vet ni hur det ligger till här. Kram på er och ta hand om varandra <3 Bello7veckor_5 (1 av 1)

Bello7veckor_7 (1 av 1)

När barnen blir ens värsta fiender

Midsommar11 (1 av 1)

Jag fick en kommentar för ett tag sen, en läsare som närmade sig sin tredje förlossning och precis som jag hade man med barn sen tidigare förhållande. Hon var ganska stressad över situationen, kommer man klara det liksom?

Svaret är Ja. Och Nej.

Midsommar12 (1 av 1)

Ibland önskar jag att jag hade haft tre barn innan jag fick tre barn, om ni förstår. När jag fick mitt andra barn kände jag att det var hur lätt som helst när man bara behövde ta hand om ett av dem. När jag nu fått mitt tredje är det liksom ingen match när man bara har två av dem. Så hade jag nu vetat hur det var att ha fyra barn hade jag tyckt att tre var lätt som en plätt.

Men det funkar ju inte så. Man är där man är och kan omöjligt ha erfarenheter av något man inte upplevt.

Men man klarar ju allt, allting går. Det ska bara gå mer eller mindre smärtfritt. Vi älskar ju våra barn över allt annat, men det vore en lögn att säga att det bara är lull lull och rosa härliga små moln att ha barn. Man kämpar mer eller mindre varje dag. Och försöker göra sitt bästa för att det ska va sådär härligt bara.

Lyckas gör vi ganska ofta, misslyckas också. Ikväll var en misslyckad en för mig. Jag blev arg på barnen när de skulle gå och lägga sig pga gjorde inte som jag sa. Sen blev det tjat-nattning i över 1,5 timme och nu till slut har Idde somnat. Ennis höll också på idag. Nu sover de, men jag är inge nöjd.

Processed with VSCO with hb1 preset

Då tänker jag såhär. Hur ska man göra för att det ska bli så bra som möjligt? Positivt och härligt att hänga med, och sköta om, sina barn. Jo.

Jag tror det är viktigt att inte se barnen som sina värsta fiender. Även om det känns så ganska ofta, att de är ute efter att jäklas med en och bara provocera. Barnen har liksom inget ont i sig och deras jobbigheter är ju bara utvecklingsfaser och grejer. Men det glömmer man ganska ofta. I alla fall jag.

De är inte mina fiender - De är mina älsklingar. De behöver mig, och de behöver min hjälp och vägledning. De behöver få testa mig och de behöver såklart också få en mindre rolig reaktion ibland. Det är även så vi lär dem och leder dem. Framför allt behöver de mitt tålamod, och det är där jag måste jobba. Tänka på, tänka om, bita ihop, vända humör som går åt fel håll, ta nya tag, stå ut.

Även om det är jävligt tufft att ha tre små barn, bonusar, man, hus, jobb osv så tror jag att man kan klara det utan att halvt gå under. Man kan välja att se saker på ett mer positivt sätt, man kan vända negativa spiraler. Man måste bara bestämma sig, kämpa, och inte ge upp när det inte går på en gång. Va lite snäll mot sig själv och våga misslyckas, och tycka att det är okej. Så länge man försöker igen nästa dag.

Sträva efter att trycka in så mycket kärlek det bara går i livet men inte få dåligt samvete ifall det blev lite mindre en dag. Då får man kompensera dagen efter, och det tänker jag försöka göra imorgon. Önska mig lycka till!

Processed with VSCO with hb2 preset

Ni kommer aldrig knäcka mig

Processed with VSCO with f2 preset

På sista tiden har det varit lite gnälligt här på bloggen. Gnälligt men ärligt. Och ibland uteblir inläggen i flera dagar, som nu. Vi har varit i Göteborg de senaste dagarna och förenat nytta med nöje - Filmat och semestrat med andra ord.

Men precis när jag tyckte att jag var på väg "tillbaka", hittat energi och lust, pangade febern till. På väg till Göteborg. Och jag trodde jag fått tillbaka infektionerna jag hade för två veckor sen. Så Göteborgsvistelsen blev inte riktigt som vi tänkt. Berättar mer om det i klippet nedan.

Och som grädde på moset fick jag ett blaffigt munsår på läppen under lördagen. Och idag ser jag då ut såhär.

Processed with VSCO with f2 preset

Läppen helt svullen alltså. Hjälp. Mitt immunförsvar är alltså skitkasst, är det inte det ena så är det fantamaj det andra. Och känslorna och huvudet är kaos till och från.

MEN!

Ni kommer inte knäcka mig!! Jäkla bakterier, virus, hormoner och andra djävlar. Jag vägrar lägga mig på soffan och ge upp.

Processed with VSCO with f2 preset

Så nu har jag tagit upp kampen och köpt massa grejer jag ska trycka i mig. Typ yoghurt av olika slag och med olika bakteriekulturer, jordgubbar, citron, ingefära, grönkål, blåbär, honung, proviva osv osv.

Jag tänker alltså inte låta de här tråkmånsarna hindra mig och förpesta mitt liv.

Jag. Vill. Må. Bra. I huvudet och i kroppen. Och jag vill njuta av mitt liv med min familj och allt annat fint. Så är det.

Och vet ni. Idag blir lillpojken 6 veckor. Var på BVC idag och vägde 6540 g och var 59 cm lång. Storkorven. Min älskling. Nu längtar jag efter att få pussa honom, och mina andra älsklingar, igen. Hejdå herpes.

Puss på er! :D

Processed with VSCO with f2 preset

Är det fler än jag som känner såhär?

FilmaAlfons2 (1 av 1)

Det har varit en rätt intensiv helg för oss, och barnen har stimulerats som bara den.

FilmaAlfons3 (1 av 1)

Vi brukar ofta va hemma på helgerna och skrota, fixa med huset och trädgården osv. Inga stora grejer liksom. Men denna helgen blev lite mer. Igår var vi på olika handelsträdgårdar och var iväg typ hela dagen. Barnen tyckte det var superskoj och var så engagerade. Idag har vi filmat nästan hela dagen - Våra barn och Hannas barn. Dvs att det blev både prestation och mycket lek för småttingarna.

FilmaAlfons4 (1 av 1)

FilmaAlfons1 (1 av 1)

Ennisochbello1 (1 av 1)

Och nu har jag då lagt dem. Johan var iväg så det blev nattning med Bello i famnen, som det ofta blir. Nu när han börjar va mer vaken är det liksom inte alltid han kan ligga och sova i babynestet på golvet när jag nattar, han börjar kräva mer. Och idag har han varit väldigt närhetssökande och knappt velat ligga själv på hela dagen.

Både Ennis och Idde var trötta efter helgens skojiga, men det betyder ju då inte att det blir lätt att natta.. Idde krånglar en del vid nattning, mer eller mindre, och idag var väl nåt mellanting. Men med en missnöjd Bello blev det väldigt svårt.

Ennisochbello2 (1 av 1)

Jag har sen ett tag tillbaka bestämt mig för att inte bli arg på barnen när de ska sova. Jag vill inte att det ska bli negativt laddat. Men det är svårt ibland ska jag erkänna, man har ju inte det bästa tålamodet alltid. Jag försöker att vara extra kärleksfull istället, och jag tycker att det funkar ganska bra. Men det vill ju till att allt runtomkring flyter på bra också. Man ska ha lite tur.

Men nu till den jobbiga känslan.

Ennisochbello3 (1 av 1)

Även om jag inte blir arg på Idde (för det är Idde som är svårast) får jag ändå hålla på å tjata. Lägg dig ner, lägg dig på kudden, vill du ha täcke? Inget täcke? Ha nappen i munnen, kasta inte nappen, försök slappna av, lyssna på musiken osv osv.

Och när hon väl har somnat - Då kommer skuldkänslorna. Där ligger hon, och andas tungt, och jag känner mig bara misslyckad. Som att det inte blev något bra avslut på dagen. Det sista man har med sig är tjat. Och en känsla av att man hållit tillbaka och att tålamodet är ansträngt.. att man tyckt att hon var jobbig. Fy för den känslan.

Mina små barn. Som jag älskar så otroligt mycket. Nu ligger de där och sover, och jag tog inte vara på dagen, stunderna, allt. Inget. Så känns det.

Ennisochbello4 (1 av 1)

Är det någon som känner igen sig? Hoppas. Hoppas inte. Jag vet inte. Jag vill ju inte att någon annan ska känna sig misslyckad, men jag vill inte heller vara ensam med känslorna. Vill bara att någon ska säga att det är okej.

Nåja. Det är inte alltid så lätt att va förälder.

Tävlingen om amningssjalen är i alla fall avslutad och jag tänkte presentera vinnaren imorgon :) Hoppas ni har haft en fin helg, imorgon kör vi vecka igen. Kram

Ennisochbello5 (1 av 1)

Jag lever

iddestreet

Det är som ni vet lite upp och ner för mig just nu, humöret och kroppen. Samtidigt är det mycket att stå i. Tre barn som alla har sina behov, och efter att Ennis fått va hemma en vecka är det nu Iddes tur att va hemma från föris pga ögoninflammation.

Och så har vi våra projekt hemma. Jag står inte ut med kaoset som blir av att jag inte hinner eller orkar hålla ordning. Så i helgdagarna här åkte vi för att köpa en bokhylla på IKEA och nu håller jag på att ordna med grejer efter att Johan så fint byggt ihop den.

Så därför blir det kanske lite färre inlägg här på bloggen just nu - Men jag lever! Ibland hinner jag inte skriva, ibland orkar jag inte. Men idag hann jag!

Onsdag1 (1 av 1)

Idag skulle vi haft inspelning. Satte klockan på 6, kom upp 6.30, och roddade för att få Ennis till föris och oss andra in till stan. Halvvägs in till stan fick vi veta att inspelningen blev inställd och man ba ååååhh.. men då tog vi finfrulle på Nytorget 6 istället!

Onsdag3 (1 av 1)

Onsdag4 (1 av 1)

Så det blev ju supermysigt! Och så blev det en vlogg!

Jag och Idde och Bello åkte hem efter frukosten och vilade lite innan vi hämtade Empan. Sen gjorde jag pizza av det vi hade, dvs tomatsås, ost, lök, äpple och svartpeppar. Succé! Och sen skulle jag fortsatt med hyllan när Johan nattade men istället sitter jag här med Bellan i sjalen på magen och bloggar.

Det blir inte alltid som man tänkt eller planerat, men det kan bli rätt bra ändå. Jag skulle göra hyllan ikväll, men kan också göra den imorgon. Det kommer inte hända så mycket.

Kram på er!

Onsdag2 (1 av 1)