Kategori: Lite bekymmer (sida 1 av 34)

Att fylla år är inte min grej

Jag har aldrig varit bra på att fylla år. Och då menar jag aldrig.  Värst var det när jag var liten - jag kunde inte ens ta emot presenter. Jag blev typ sur. Men sen har det blivit bättre med åren tycker jag. Jag kan hantera det liksom.

Jag vet inte varför riktigt.. jag tycker bara det känns jobbigt att fylla år. Jag antar att det är för att jag känner nå slags press på mig - att va på ett särskilt sätt, reagera på rätt sätt osv.

Va glad liksom.

Och då blir det oftast tvärtom.

Jag blev ju himla uppvaktad på morgonen på min 30-årsdag, med värdens finaste frukost och presenter. Johan och barnen hade verkligen fixat fint. Sen gick dagen och jag blev liksom trött.

Och när jag hämtat barnen på föris på eftermiddagen kändes det som att jag bara ville gå och lägga mig. Och då var Pelle och Karin här och skulle ta hand om barnen medan jag, Johan och Bello skulle gå ut och äta och fira lite själva.

Men jag ville typ inte. Jag var bara SÅ TRÖTT och otroligt opeppad. Så himla knäppt.

Men så bestämde jag mig bara. Efter att min käre make varit världens mjukaste och inte sagt "nu får du skärpa till dig" (vilket han kanske borde gjort) bestämde jag mig för att sätta på mig ansiktet, den nya fina röda jackan jag fått av Johan och ett leende på munnen.

Och vips blev det bra.

Vi hade inte planerat så värst bra men hittade en restaurang på medis som verkade fin. Orkidé hette den, lite tjusigare thaimat och bra ställe att ha med bebis och barnvagn på. Såg inte mycket ut för världen utifrån men var skitmysigt på insidan. Och lugnt.

Enkel men god förrätt.

Varmrätt.

Och dessert. Eller vänta.

Dessert. Ser ni skillnaden förutom kaffet? Jodå. Jag unnade mig en rom. Det var väääldigt gott.

Och lillprinsen då? Jo han sov i bilen till stan och i vagnen mellan bilen och restaurangen. Vaknade lagom till att vi fått vårt bord. Men sen då? Nää han tyckte det var mysigt att ligga där och slöa i vagnen och tugga på lite grejer så där låg han, nöjd som ingen annan, nästan hela middagen. Och jag och Johan kunde prata strunt och göra instagram stories bäst vi ville. Lille gubben, hur kan man va en sån nöjd bebbe??

Det kändes sååå himla bra att vi till slut kom iväg och att jag skärpte till mig. Måste va den nya åldern som styrde hehe.

Sen åkte vi hem och pratade en bra stund med Pelle och Karin (Johans bror och hans fru dårå) som hade haft världens mys med barnen. Pannkakor och många sagor. Och ungarna sov. Bara sådär. Och det bästa var att deras kommentar innan de åkte var "Vi är sååååå gärna barnvakter till era barn!". Själv tänker man att de borde va utmattade haha, men icke. Känns himla fint.

Och så fick jag en present. Ett halsband med min månadssten, granat. Så fint. Tack Pelle och Karin för att ni är så fina med oss.

I nästa inlägg får ni se presenterna jag fick av familjen.

Nu är det ett helt år till nästa födelsedag och tio till nästa fylla-jämnt. Tur det. Även om jag såklart är supertacksam och glad för all uppvaktning. Just det, mamma och pappa kommer till helgen så då blir det väl en födelsedagsrunda till. Men det kan jag nog stå ut med 😀

Kram på er <3

19

 

Han lämnar mig i sticket

Så var det dags igen. Den där perioden varje år, där han försvinner. Lämnar mig i sticket. Hemskt.

Näääädå. Det är inge hemskt. Det kan till och med vara ganska skönt att vara ifrån varandra lite. Jag tror det är ganska bra för relationen, att man får längta lite efter varandra. Skriva några sms som innehåller mer än:

Mjölk

Bröd

Blöjor

Biddada (bebisgröt)

Bananer

Kladis kladis (Choklad)

osv

Just det! Vad är det han ska iväg på då? Mello såklart. Johan jobbar med Aftonbladets rapportering från Melodifestivalen och är alltså iväg i typ 6 veckor..?

Men. Det är inte så hemskt som det låter. Han är hemma tre dagar i veckan i alla fall. Helt okej lagom ändå.

Hur ska vi klara oss här hemma då? Ennis och Idde på föris och Bello hängandes med en arbetande moder som ska ta hand om både jobb, hem och barn. Matlagning, städning och tvätt.

Låter det tungt?

Jo. Det kan det nog bli. Eller en utmaning i alla fall. Men till skillnad från förra året är jag inte TUNGT gravid i år. Jag är lätt som en fjäder - 53 kilo om man ska va exakt. Och fogarna mår fint!

Å andra sidan har jag ju då ett barn mer i år. Men det är världens lugnaste barn. Och den stora, som blivit 4 år, är ju då också äldre och något förståndigare än förra året.

Dock är det en del bråk mellan Ennis och det här Idde-yrvädret. Idde är vårt mest krävande barn (och även roligaste) och hon kör sitt rejs. Helst ska alla andra också köra just det rejset. Annars skrik.

Och de här bråken som blir mellan Empan och Iddan ÄR jobbiga. Så det kan bli lite tufft, absolut.

När man har hand om barnen själv finns det en sak som helt oväntat brukar gå bättre än om man är båda hemma - Det är större sannolikhet att ens plan håller, och att det flyter. Och det är för att man bestämmer helt själv, sånär som på barnen dårå.

Så jag tänker planera så det står härliga till här hemma! Mat ska planeras, likaså hämtningar, klädval på morgonen, läggningar, aktiviteter osv. Det HAR funkat förr.

Och titta bara på denna nöjda unge. Han har inte krävt mycket i sitt liv - Bara han får sova mycket, äta mycket tuttemat, busa med sina föräldrar och syskon och greja med sina saker så är han nöjd.  Nu har han i och för sig börjat bli något mer krävande eftersom han tar sig fram. Och reser sig. Utforskar. Så man kan inte ba sätta honom med en kloss, inte alltid i alla fall.

Men det kommer gå fint!

Även om Johan är borta mycket hemifrån är det ändå något visst med denna perioden.  Jag och Johan har ofta ganska tät och rolig sms-kontakt och får bli våra "jag" som vi var i början sådär. När man kan slänga lite käft, fast i skrift dårå.

Sen tar vi vara på de dagar vi är tillsammans på ett helt annat sätt.

Men ja - Den här tokstollen blir nog den största utmaningen, speciellt med tanke på hennes ovilja att sova på kvällen och hennes otroligt oroliga nattsömn. Och den där viljan på det. Knasiga fantastiska  unge.

Jag kommer ha lite hjälp från mina föräldrar också, det känns fint.

Mello - ba kom!

16

Är krisen här nu? Jag fyller 30 år..

Är det så att 30-årskrisen har rullat in? Eller är det den där grejen att man vill "hitta tillbaka till sig själv efter alla ungar man fött" osv..?

Jag vet inte. Skitsamma egentligen.

Denna kroppen fyller då alltså 30 år nu i slutet av januari - Smalare än någonsin. Vet inte hur det gick till riktigt, men allt ba rann av. Bebisen har väl tagit det antar jag. Men jag är ju rätt sladdrig, inte så fast precis. Får träna upp mig lite så jag får en starkare kropp. Jag vill ju inte va en klenis, även om det känns väldigt skönt att va smal när man burit massa tunga ungar i sin kropp under ett gäng år här nu.

Varför kris då? Jo jag har väl börjat tycka det är skoj med utseende igen. Klä sig. Fixa håret i roliga frisyrer. Börjar fundera över en ny tatuering. Vill posera i konstiga vinklar och se sådär svår och mode-snygg ut.

Och jag vet inte om det är en kris, att jag börjar känna mig gammal och därför måste klä mig ungdomligt igen. Typ. Men jag tror inte det. Känner mig inte gammal. Ser inte heller gammal ut. INTE FÖR ATT 30 ÄR GAMMALT ÄNDÅ LIKSOM. Men ja.

Jag har i vilket fall klippt håret i fräsig frisyr och har snaggen på utväxt. Inte för att jag inte vill ha snagg, utan för att det snaggade området hade krupit så långt upp så det nästan möttes på mitten uppe på huvudet. Så planen är att snagga igen när håret väl vuxit ut. Men vi får se, jag kanske har hunnit växa till mig tills dess.

Sen färgade jag det gult. Med lite rosa och orange. Men mest gult. Det är lite svårt att fånga att det är SÅ GULT på bild, men det ÄR gult. Och så jäkla snyggt. Gjort det själv.

En bra grej är att jag för en gång skull har en önskelista inför 30-årsdagen! Helt plötsligt kom jag på massa grejer, tex:

- Kortare morgonrock, i nåt tunt bomullsaktigt material, med smala ärmar så man kan diska och göra grejer utan att fastna eller bli genomblöt om ärmarna.

- SPA. Jag behöver SPA. Gärna med massage. Skulle va mysigt att komma iväg med Johan bara, men jag ammar ju som bara den fortfarande så det får ju bli en kortis på några timmar. OM jag nu får detta.

- Halsband/armband/annat smycket med barnens bokstäver. Hade två halsband med E och I men de är helt jäkla borta. Har förlagt dem vid inspelning när jag varit tvungen att ta av för myggans skull. Så otroligt störigt, men istället för att lägga energi på det önskar jag mig nya.

- Nytt armband av läder och såndär tenntråd ni vet. Har ett som börjar paja. Det har inte känns så kul att använda heller på några år men nu känner jag för det. Önsk på den.

- Tatuering. Jag vill göra nåt som har med mina ungar att göra. Riktigt klyschigt, jag vet, men jag står för det. Men det blir symboler, inte bokstäver eller hela namn.

- Peng att handla konst för. Jag har några favoritkonstnärer på Österlen som vi brukar besöka på konstrundan på våren. Skulle vilja köpa nåt någon gång. Kanske är det nu.

Där hade vi det! Finns mer jag vill ha, om jag ska va ärlig, men man får ju stilla sig lite.

Nu måste jag jobba lite kväll här. Det är mycket på gång, men det blir för långt att skriva om idag. En annan dag vänner. Kram på er.

12

Det STORA inlägget om den hysteriska julen

Hej hopp det har varit JUL! Hur länge som helst kan man tycka, samtidigt som det gick i en rasande fart och plötsligt bara var förbi.

Jag erkänner på direkten att slutet av november och hela december har varit katastrofalt snurrigt och jobbigt med sjukdomar, oro, inställda firanden och besvikelser. Jag har njutit till viss del men mycket energi har tyvärr gått till allt det här onödiga gojset.

Men här kommer i alla fall en jädrans massa bilder från vårt utdragna julfirande. Tryck gärna på hjärtat längst ner ifall ni tycker det såg ut att va mysigt!

I början av december åkte jag och barnen ner till Skåne för att va med på årliga pepparkaksbaket med släkten i Ystad. Barnen ÄLSKADE det.

Och jag hade fortfarande LÅNGT hår! Herrejisses vad man vänjer sig snabbt vid sin nya fräsiga look.

Sen blev det försenat födelsedagsfika för Ennis som fyllde 4 fantastiska år i slutet av november. Fördelen med att ha julfika två veckor innan julafton är att man kan bjussa på lussekatter och peppisar - Lätt som en plätt! Och några köbetårtor dårå.

Barnen fick en julkalender i år, även om vi började några dagar sent pga Skånevistelsen. Jag hade hittat mycket grejer, till bra priser (jippi), på barnmässan och varvade med plusplus. Dagen innan lucia fick de såklart varsin lussekatt från Bombadill design.

Billow fick smaka. Han fick inga egna paket detta året pga så liten, men nästa år får det väl hänga tre per dag. Hjälp. Måste tänka till. Har typ ett år på mig. Tur.

Årets julakrans blev sånhär - Riktigt bra till slut med andra ord! Varför inte dinosaurier liksom? Passar överallt.

Den 21 kom mina föräldrar upp och vi firade min mamma som fyllde år.

Mer tårta.

Så kom julafton! Paket under granen och förväntansfulla barn. Min bror hade kommit upp dagen innan och Johans bror Pelle och hans Karin (och hennes Linnea) kom på lunchen och åt gröt. Sen var det Kalle och fika, lite matfix, tomte och sen käk. Vuxenklappar öppnade vi sent på kvällen när barnen sov.

Glada barn som fick My Littel Pony, Playmobil sjörövarskepp, Aladdindocka, Elsadocka bla i sina paket <3

Julkort fick vi inte iväg några - Men vi blev glada för de vi fick! Här är julkortet vi skickade för två år sen. Alltid nåt.

Så kom nyåret och utmattningen var total. Närå, inte riktigt. Men som vanligt blev det hemmafirande med oss själva pga orkar aldrig planera något annat. Men det var såklart himla mysigt och vi käkade gott och kikade på fyrverkerierna genom fönstren där uppe. Bello sov medan vi andra skålade in det nya året.

Så vad händer nu 2018? Det vet man såklart inte, men det finns planer, drömmar och mål. Men det går givetvis inte att trycka in i detta orimligt långa inlägget - Så det kommer sen!

Detta var vår jul och nu tar vi nya tag och längtar till nästa jul som jag tänker ska bli något mindre hysterisk. Hoppas.

40

En stor besvikelse – Men fortfarande Ennis 4-årsdag

Jaa ni. Det är ju något ironiskt att mitt senaste inlägg handlade om att stärka immunförsvaret. Eftersom vi denna veckan åkt på världens sjuka. Det började med Idde i fredags på föris, sen slog det mot oss andra i måndags. Kräksjuka.

Sen repade vi oss snabbt, och trodde in i det sista att vi skulle klara att ha kombinerat dop för Bello och 4-årskalas för Ennis imorgon lördag. Vi skulle klara det med tillräckligt många timmar efter symptom osv. Men så i natt kräkte både Idde och Ennis igen. Såå konstigt, och sååå himla olyckligt.

Å andra sidan, Bello har blivit dunderförkyld med feber och hosta och jag har åkt på halsont direkt efter kräkisen här. Och Ennis och Idde har nå slags förkylning även de. Så det hade ju liksom inte gått det här ändå.

Men vi hoppades verkligen in i det sista.

Mina föräldrar och min bror åkte upp från Skåne redan igår, torsdag, för att  kunna va med på Ennis födelsedag idag och sen dop på lördag. Men de valde att bo på hotell eftersom vi hade varit sjuka. Så det kändes sådär att ringa imorse och meddela att hela skiten blev inställt och att vi inte ens skulle kunna ses.

Eftersom det har varit lite veligt sådär har vi pratat med Ennis under veckan, om att vi inte riktigt vet hur det blir till födelsedagen och med kalaset. Och mormor och morfar osv. Så han förstod att det inte kunde bli kalas, inte ens päronmilkshake som jag hade tänkt.

Men trots detta elände var det ju ändå Ennis födelsedag idag. Och efter att vi torkat kräk kl 23.30 igår kväll fortsatte jag sy på kockmössan till Ennis. Förklädet hade jag kämpat med sent kvällen innan trots halsont och trött rygg.  Jag hade ju inte kunnat sy tidigare i veckan, som det var tänkt. Ingen kan säga att jag inte kämpar för mina ungar i alla fall.

Och idag vaknade alla utom Ennis så vi gick ner och tände ett ljus vid presentbordet och arrade det sista. Sen gick vi upp och sjöng för Ennis. Idde sjöng med så fint och kunde verkligen unna Ennis hans dag. Hon kan ju ha lite humör och vilja ha saker på sitt sätt, så det kändes så himla fint att hon kunde vara glad för hans skull.

Sen fick Ennis komma ner och se sina presenter. Lite trött, kanske något febrig, men fri från dum mage. Och så förväntansfull. 4 år.

Började med den. En Spiderman-docka. Wow.

Förkläde och kockmössa.

Alfonsspel och bok om rymden. Väldigt nöjd kille.

Och idag har vi myst inne hela dagen. Ätit vitt bröd och druckit nyponsoppa typ. Tittat på Sing minst två gånger och Greta gris hundra. Gjort egen play-doh lera och degat lite. Hämtat ner adventsgrejer och Alberts gamla actiongubbar från vinden. Badat. Byggt med smålego. Myst.

Sen somnade vi på soffan och när Johan kom hem bar vi upp Ennis och Idde. Käkade sushi och satte igång brasan. Kolla idol. Sen har de kommit ner igen, Ennis och Idde. Så nu ligger Idde här på soffan igen och Ennis vaknade nyss till liv och sa "Jag älskar den här ballongen och Spiderman". Och nu leker han med sin docka. Ennis - världens finaste klokaste lille kille.

Tänk det blev en ganska fin födelsedag ändå.

 

 

Äldre inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑