När det gått för långt – Om iPad, telefoner och skärmar

Tjena våren, idag kom du! Så jäkla nice att det faktiskt på riktigt känns som att våren är på G. Idag har vi varit ute mycket i trädgården och fixat. Ställt våra nya sortera-hemma-tunnor på rätt plats, rensat bort lite is, fixat med trädgårdsmöbler och ordnat lite bland grejer i boden osv. Och fikat ute!

Och så pratade vi lite idag. Om skärmar.

Det har blivit mycket skärmar för småbarnen på sista tiden. Därför:

1. Johan har varit borta mycket och jag har haft barnen själv. För att kunna typ laga mat och genomföra någon slags vardagssyssla har iPads varit typ ett måste.

2. Apdåligt väder, ingen vill va ute. iPaden kommer fram lite för ofta.

3. Slarv. Man orkar inte bry sig typ.

Så nu vill vi bryta det. Varför? Jo:

1. Vi vill ha kreativa barn som gör saker. Skapar. Leker. Bygger. Gör musik. Idrottar. Vad som helst som är aktivt i någon form. Att sitta och glo i iPad är inte kreativt. Visst, det finns bra pedagogiska appar. Men det räcker med en liten stund ibland. Vi vill att våra barn ska ha idéer - och förverkliga dem.

2. Det är inge bra för ögonen. Vi har pratat med flera experter som säger att ögonen påverkas efter ca 1 timme. Barnen får sämre syn helt enkelt. Och det kan man till och med se på barnen när de suttit länge, ögonen är helt blanka och konstiga. Dåligt.

3. iPad och mobil är beroendeframkallande, tar bort viljan och orken att göra annat och man fastnar SÅ lätt. Det är ju bara att gå till sig själv. Och det dåliga med det är att man mister allt som jag tar upp i punkt 1.

Vi har ju större barn, som sitter ännu mer vid skärm, och det är verkligen ett problem. Och det verkar va så för väldigt många tonåringar. Man gör liksom inget annat, har inga andra intressen osv. Och då är det inte bara spel, det är sociala medier också. Och det är ju ett kapitel i sig bara det. Många unga påverkas så himla negativt av det och man blir ju helt skrajsen när man tänker på hur det kommer bli när våra barn och unga blir vuxna.

Nu när våren äntligen kommit blir det bra tid för förändring här hemma. Och ansvaret ligger helt klart på oss vuxna. Vi ska:

1. Spela mer spel. Vanliga spel alltså. Dels med småttingarna, men även vi vuxna och tonåringar. Det blir lätt att man efter småbarnens läggning på fredagen slötittar på nåt skit på TV och alla glor samtidigt i mobilen. Helt sjukt ju. Mer spel.

2. Införa tidsbegränsning på iPad, TV-spel och mobilsurf. max 1 timme åt gången.

3. Bli bättre på att lägga telefonen åt sidan när vi är med barnen. Behöves ingen vidare förklaring.

4. Reglera vad barnen gör i iPaden. Det är skillnad på att glo på nåt på Netflix och va aktiv i tex Alfons-appen. Betrakta eller utöva. Då ska barnen i första hand utöva.

Så. Det var våra idéer. Hur tänker ni kring skärmar? Har ni bra regler eller känner ni som vi, att det liksom ballat ur? Har ni fler tips? Skriv gärna i kommentarerna här under, det är kul!

Kram på er och hoppas att ni också haft det soligt och fint idag!

34

Om att sätta in kopparspiral – Ny video med tankar, bra info och hur det kändes

Jag har gjort en video där ni får följa med mig till barnmorskan när jag ska sätta in en kopparspiral! Rätt bjussigt ändå.

Såhär kändes det precis efter, trots lite yr. Men sen blev det lite värre.. mådde riktigt dåligt dagarna efter och började blöda. Nu har jag slutat blöda och ska se vad som händer närmsta tiden. Jag har hört en del historier, många säger att man blöder massvis vid mens tex, men jag ska ge det en chans.

Dela gärna med er av era erfarenheter av kopparspiral, och andra preventivmedel för den delen! Jag vill hitta det bästa! Är ni nöjda med spiral? Har ni blivit gravida ändå? Är det någon som inte blött massvis vid mens? Kommentera under inlägget eller på YouTube!

Här kommer klippet, kolla gärna! Jag pratar om känslorna innan, varför jag väljer spiral och hur det kändes att sätta in den. Och min barnmorska Ann Tiits svarar på massa frågor - Hur säkert det är tex.

Intressant och kul om jag får säga det själv!

39

Att fylla år är inte min grej

Jag har aldrig varit bra på att fylla år. Och då menar jag aldrig.  Värst var det när jag var liten - jag kunde inte ens ta emot presenter. Jag blev typ sur. Men sen har det blivit bättre med åren tycker jag. Jag kan hantera det liksom.

Jag vet inte varför riktigt.. jag tycker bara det känns jobbigt att fylla år. Jag antar att det är för att jag känner nå slags press på mig - att va på ett särskilt sätt, reagera på rätt sätt osv.

Va glad liksom.

Och då blir det oftast tvärtom.

Jag blev ju himla uppvaktad på morgonen på min 30-årsdag, med värdens finaste frukost och presenter. Johan och barnen hade verkligen fixat fint. Sen gick dagen och jag blev liksom trött.

Och när jag hämtat barnen på föris på eftermiddagen kändes det som att jag bara ville gå och lägga mig. Och då var Pelle och Karin här och skulle ta hand om barnen medan jag, Johan och Bello skulle gå ut och äta och fira lite själva.

Men jag ville typ inte. Jag var bara SÅ TRÖTT och otroligt opeppad. Så himla knäppt.

Men så bestämde jag mig bara. Efter att min käre make varit världens mjukaste och inte sagt "nu får du skärpa till dig" (vilket han kanske borde gjort) bestämde jag mig för att sätta på mig ansiktet, den nya fina röda jackan jag fått av Johan och ett leende på munnen.

Och vips blev det bra.

Vi hade inte planerat så värst bra men hittade en restaurang på medis som verkade fin. Orkidé hette den, lite tjusigare thaimat och bra ställe att ha med bebis och barnvagn på. Såg inte mycket ut för världen utifrån men var skitmysigt på insidan. Och lugnt.

Enkel men god förrätt.

Varmrätt.

Och dessert. Eller vänta.

Dessert. Ser ni skillnaden förutom kaffet? Jodå. Jag unnade mig en rom. Det var väääldigt gott.

Och lillprinsen då? Jo han sov i bilen till stan och i vagnen mellan bilen och restaurangen. Vaknade lagom till att vi fått vårt bord. Men sen då? Nää han tyckte det var mysigt att ligga där och slöa i vagnen och tugga på lite grejer så där låg han, nöjd som ingen annan, nästan hela middagen. Och jag och Johan kunde prata strunt och göra instagram stories bäst vi ville. Lille gubben, hur kan man va en sån nöjd bebbe??

Det kändes sååå himla bra att vi till slut kom iväg och att jag skärpte till mig. Måste va den nya åldern som styrde hehe.

Sen åkte vi hem och pratade en bra stund med Pelle och Karin (Johans bror och hans fru dårå) som hade haft världens mys med barnen. Pannkakor och många sagor. Och ungarna sov. Bara sådär. Och det bästa var att deras kommentar innan de åkte var "Vi är sååååå gärna barnvakter till era barn!". Själv tänker man att de borde va utmattade haha, men icke. Känns himla fint.

Och så fick jag en present. Ett halsband med min månadssten, granat. Så fint. Tack Pelle och Karin för att ni är så fina med oss.

I nästa inlägg får ni se presenterna jag fick av familjen.

Nu är det ett helt år till nästa födelsedag och tio till nästa fylla-jämnt. Tur det. Även om jag såklart är supertacksam och glad för all uppvaktning. Just det, mamma och pappa kommer till helgen så då blir det väl en födelsedagsrunda till. Men det kan jag nog stå ut med 😀

Kram på er <3

19

 

Han lämnar mig i sticket

Så var det dags igen. Den där perioden varje år, där han försvinner. Lämnar mig i sticket. Hemskt.

Näääädå. Det är inge hemskt. Det kan till och med vara ganska skönt att vara ifrån varandra lite. Jag tror det är ganska bra för relationen, att man får längta lite efter varandra. Skriva några sms som innehåller mer än:

Mjölk

Bröd

Blöjor

Biddada (bebisgröt)

Bananer

Kladis kladis (Choklad)

osv

Just det! Vad är det han ska iväg på då? Mello såklart. Johan jobbar med Aftonbladets rapportering från Melodifestivalen och är alltså iväg i typ 6 veckor..?

Men. Det är inte så hemskt som det låter. Han är hemma tre dagar i veckan i alla fall. Helt okej lagom ändå.

Hur ska vi klara oss här hemma då? Ennis och Idde på föris och Bello hängandes med en arbetande moder som ska ta hand om både jobb, hem och barn. Matlagning, städning och tvätt.

Låter det tungt?

Jo. Det kan det nog bli. Eller en utmaning i alla fall. Men till skillnad från förra året är jag inte TUNGT gravid i år. Jag är lätt som en fjäder - 53 kilo om man ska va exakt. Och fogarna mår fint!

Å andra sidan har jag ju då ett barn mer i år. Men det är världens lugnaste barn. Och den stora, som blivit 4 år, är ju då också äldre och något förståndigare än förra året.

Dock är det en del bråk mellan Ennis och det här Idde-yrvädret. Idde är vårt mest krävande barn (och även roligaste) och hon kör sitt rejs. Helst ska alla andra också köra just det rejset. Annars skrik.

Och de här bråken som blir mellan Empan och Iddan ÄR jobbiga. Så det kan bli lite tufft, absolut.

När man har hand om barnen själv finns det en sak som helt oväntat brukar gå bättre än om man är båda hemma - Det är större sannolikhet att ens plan håller, och att det flyter. Och det är för att man bestämmer helt själv, sånär som på barnen dårå.

Så jag tänker planera så det står härliga till här hemma! Mat ska planeras, likaså hämtningar, klädval på morgonen, läggningar, aktiviteter osv. Det HAR funkat förr.

Och titta bara på denna nöjda unge. Han har inte krävt mycket i sitt liv - Bara han får sova mycket, äta mycket tuttemat, busa med sina föräldrar och syskon och greja med sina saker så är han nöjd.  Nu har han i och för sig börjat bli något mer krävande eftersom han tar sig fram. Och reser sig. Utforskar. Så man kan inte ba sätta honom med en kloss, inte alltid i alla fall.

Men det kommer gå fint!

Även om Johan är borta mycket hemifrån är det ändå något visst med denna perioden.  Jag och Johan har ofta ganska tät och rolig sms-kontakt och får bli våra "jag" som vi var i början sådär. När man kan slänga lite käft, fast i skrift dårå.

Sen tar vi vara på de dagar vi är tillsammans på ett helt annat sätt.

Men ja - Den här tokstollen blir nog den största utmaningen, speciellt med tanke på hennes ovilja att sova på kvällen och hennes otroligt oroliga nattsömn. Och den där viljan på det. Knasiga fantastiska  unge.

Jag kommer ha lite hjälp från mina föräldrar också, det känns fint.

Mello - ba kom!

16

Är krisen här nu? Jag fyller 30 år..

Är det så att 30-årskrisen har rullat in? Eller är det den där grejen att man vill "hitta tillbaka till sig själv efter alla ungar man fött" osv..?

Jag vet inte. Skitsamma egentligen.

Denna kroppen fyller då alltså 30 år nu i slutet av januari - Smalare än någonsin. Vet inte hur det gick till riktigt, men allt ba rann av. Bebisen har väl tagit det antar jag. Men jag är ju rätt sladdrig, inte så fast precis. Får träna upp mig lite så jag får en starkare kropp. Jag vill ju inte va en klenis, även om det känns väldigt skönt att va smal när man burit massa tunga ungar i sin kropp under ett gäng år här nu.

Varför kris då? Jo jag har väl börjat tycka det är skoj med utseende igen. Klä sig. Fixa håret i roliga frisyrer. Börjar fundera över en ny tatuering. Vill posera i konstiga vinklar och se sådär svår och mode-snygg ut.

Och jag vet inte om det är en kris, att jag börjar känna mig gammal och därför måste klä mig ungdomligt igen. Typ. Men jag tror inte det. Känner mig inte gammal. Ser inte heller gammal ut. INTE FÖR ATT 30 ÄR GAMMALT ÄNDÅ LIKSOM. Men ja.

Jag har i vilket fall klippt håret i fräsig frisyr och har snaggen på utväxt. Inte för att jag inte vill ha snagg, utan för att det snaggade området hade krupit så långt upp så det nästan möttes på mitten uppe på huvudet. Så planen är att snagga igen när håret väl vuxit ut. Men vi får se, jag kanske har hunnit växa till mig tills dess.

Sen färgade jag det gult. Med lite rosa och orange. Men mest gult. Det är lite svårt att fånga att det är SÅ GULT på bild, men det ÄR gult. Och så jäkla snyggt. Gjort det själv.

En bra grej är att jag för en gång skull har en önskelista inför 30-årsdagen! Helt plötsligt kom jag på massa grejer, tex:

- Kortare morgonrock, i nåt tunt bomullsaktigt material, med smala ärmar så man kan diska och göra grejer utan att fastna eller bli genomblöt om ärmarna.

- SPA. Jag behöver SPA. Gärna med massage. Skulle va mysigt att komma iväg med Johan bara, men jag ammar ju som bara den fortfarande så det får ju bli en kortis på några timmar. OM jag nu får detta.

- Halsband/armband/annat smycket med barnens bokstäver. Hade två halsband med E och I men de är helt jäkla borta. Har förlagt dem vid inspelning när jag varit tvungen att ta av för myggans skull. Så otroligt störigt, men istället för att lägga energi på det önskar jag mig nya.

- Nytt armband av läder och såndär tenntråd ni vet. Har ett som börjar paja. Det har inte känns så kul att använda heller på några år men nu känner jag för det. Önsk på den.

- Tatuering. Jag vill göra nåt som har med mina ungar att göra. Riktigt klyschigt, jag vet, men jag står för det. Men det blir symboler, inte bokstäver eller hela namn.

- Peng att handla konst för. Jag har några favoritkonstnärer på Österlen som vi brukar besöka på konstrundan på våren. Skulle vilja köpa nåt någon gång. Kanske är det nu.

Där hade vi det! Finns mer jag vill ha, om jag ska va ärlig, men man får ju stilla sig lite.

Nu måste jag jobba lite kväll här. Det är mycket på gång, men det blir för långt att skriva om idag. En annan dag vänner. Kram på er.

12