Kategori: Lite bekymmer (sida 2 av 34)

När barnen blir ens värsta fiender

Midsommar11 (1 av 1)

Jag fick en kommentar för ett tag sen, en läsare som närmade sig sin tredje förlossning och precis som jag hade man med barn sen tidigare förhållande. Hon var ganska stressad över situationen, kommer man klara det liksom?

Svaret är Ja. Och Nej.

Midsommar12 (1 av 1)

Ibland önskar jag att jag hade haft tre barn innan jag fick tre barn, om ni förstår. När jag fick mitt andra barn kände jag att det var hur lätt som helst när man bara behövde ta hand om ett av dem. När jag nu fått mitt tredje är det liksom ingen match när man bara har två av dem. Så hade jag nu vetat hur det var att ha fyra barn hade jag tyckt att tre var lätt som en plätt.

Men det funkar ju inte så. Man är där man är och kan omöjligt ha erfarenheter av något man inte upplevt.

Men man klarar ju allt, allting går. Det ska bara gå mer eller mindre smärtfritt. Vi älskar ju våra barn över allt annat, men det vore en lögn att säga att det bara är lull lull och rosa härliga små moln att ha barn. Man kämpar mer eller mindre varje dag. Och försöker göra sitt bästa för att det ska va sådär härligt bara.

Lyckas gör vi ganska ofta, misslyckas också. Ikväll var en misslyckad en för mig. Jag blev arg på barnen när de skulle gå och lägga sig pga gjorde inte som jag sa. Sen blev det tjat-nattning i över 1,5 timme och nu till slut har Idde somnat. Ennis höll också på idag. Nu sover de, men jag är inge nöjd.

Processed with VSCO with hb1 preset

Då tänker jag såhär. Hur ska man göra för att det ska bli så bra som möjligt? Positivt och härligt att hänga med, och sköta om, sina barn. Jo.

Jag tror det är viktigt att inte se barnen som sina värsta fiender. Även om det känns så ganska ofta, att de är ute efter att jäklas med en och bara provocera. Barnen har liksom inget ont i sig och deras jobbigheter är ju bara utvecklingsfaser och grejer. Men det glömmer man ganska ofta. I alla fall jag.

De är inte mina fiender - De är mina älsklingar. De behöver mig, och de behöver min hjälp och vägledning. De behöver få testa mig och de behöver såklart också få en mindre rolig reaktion ibland. Det är även så vi lär dem och leder dem. Framför allt behöver de mitt tålamod, och det är där jag måste jobba. Tänka på, tänka om, bita ihop, vända humör som går åt fel håll, ta nya tag, stå ut.

Även om det är jävligt tufft att ha tre små barn, bonusar, man, hus, jobb osv så tror jag att man kan klara det utan att halvt gå under. Man kan välja att se saker på ett mer positivt sätt, man kan vända negativa spiraler. Man måste bara bestämma sig, kämpa, och inte ge upp när det inte går på en gång. Va lite snäll mot sig själv och våga misslyckas, och tycka att det är okej. Så länge man försöker igen nästa dag.

Sträva efter att trycka in så mycket kärlek det bara går i livet men inte få dåligt samvete ifall det blev lite mindre en dag. Då får man kompensera dagen efter, och det tänker jag försöka göra imorgon. Önska mig lycka till!

Processed with VSCO with hb2 preset

Ni kommer aldrig knäcka mig

Processed with VSCO with f2 preset

På sista tiden har det varit lite gnälligt här på bloggen. Gnälligt men ärligt. Och ibland uteblir inläggen i flera dagar, som nu. Vi har varit i Göteborg de senaste dagarna och förenat nytta med nöje - Filmat och semestrat med andra ord.

Men precis när jag tyckte att jag var på väg "tillbaka", hittat energi och lust, pangade febern till. På väg till Göteborg. Och jag trodde jag fått tillbaka infektionerna jag hade för två veckor sen. Så Göteborgsvistelsen blev inte riktigt som vi tänkt. Berättar mer om det i klippet nedan.

Och som grädde på moset fick jag ett blaffigt munsår på läppen under lördagen. Och idag ser jag då ut såhär.

Processed with VSCO with f2 preset

Läppen helt svullen alltså. Hjälp. Mitt immunförsvar är alltså skitkasst, är det inte det ena så är det fantamaj det andra. Och känslorna och huvudet är kaos till och från.

MEN!

Ni kommer inte knäcka mig!! Jäkla bakterier, virus, hormoner och andra djävlar. Jag vägrar lägga mig på soffan och ge upp.

Processed with VSCO with f2 preset

Så nu har jag tagit upp kampen och köpt massa grejer jag ska trycka i mig. Typ yoghurt av olika slag och med olika bakteriekulturer, jordgubbar, citron, ingefära, grönkål, blåbär, honung, proviva osv osv.

Jag tänker alltså inte låta de här tråkmånsarna hindra mig och förpesta mitt liv.

Jag. Vill. Må. Bra. I huvudet och i kroppen. Och jag vill njuta av mitt liv med min familj och allt annat fint. Så är det.

Och vet ni. Idag blir lillpojken 6 veckor. Var på BVC idag och vägde 6540 g och var 59 cm lång. Storkorven. Min älskling. Nu längtar jag efter att få pussa honom, och mina andra älsklingar, igen. Hejdå herpes.

Puss på er! 😀

Processed with VSCO with f2 preset

Är det fler än jag som känner såhär?

FilmaAlfons2 (1 av 1)

Det har varit en rätt intensiv helg för oss, och barnen har stimulerats som bara den.

FilmaAlfons3 (1 av 1)

Vi brukar ofta va hemma på helgerna och skrota, fixa med huset och trädgården osv. Inga stora grejer liksom. Men denna helgen blev lite mer. Igår var vi på olika handelsträdgårdar och var iväg typ hela dagen. Barnen tyckte det var superskoj och var så engagerade. Idag har vi filmat nästan hela dagen - Våra barn och Hannas barn. Dvs att det blev både prestation och mycket lek för småttingarna.

FilmaAlfons4 (1 av 1)

FilmaAlfons1 (1 av 1)

Ennisochbello1 (1 av 1)

Och nu har jag då lagt dem. Johan var iväg så det blev nattning med Bello i famnen, som det ofta blir. Nu när han börjar va mer vaken är det liksom inte alltid han kan ligga och sova i babynestet på golvet när jag nattar, han börjar kräva mer. Och idag har han varit väldigt närhetssökande och knappt velat ligga själv på hela dagen.

Både Ennis och Idde var trötta efter helgens skojiga, men det betyder ju då inte att det blir lätt att natta.. Idde krånglar en del vid nattning, mer eller mindre, och idag var väl nåt mellanting. Men med en missnöjd Bello blev det väldigt svårt.

Ennisochbello2 (1 av 1)

Jag har sen ett tag tillbaka bestämt mig för att inte bli arg på barnen när de ska sova. Jag vill inte att det ska bli negativt laddat. Men det är svårt ibland ska jag erkänna, man har ju inte det bästa tålamodet alltid. Jag försöker att vara extra kärleksfull istället, och jag tycker att det funkar ganska bra. Men det vill ju till att allt runtomkring flyter på bra också. Man ska ha lite tur.

Men nu till den jobbiga känslan.

Ennisochbello3 (1 av 1)

Även om jag inte blir arg på Idde (för det är Idde som är svårast) får jag ändå hålla på å tjata. Lägg dig ner, lägg dig på kudden, vill du ha täcke? Inget täcke? Ha nappen i munnen, kasta inte nappen, försök slappna av, lyssna på musiken osv osv.

Och när hon väl har somnat - Då kommer skuldkänslorna. Där ligger hon, och andas tungt, och jag känner mig bara misslyckad. Som att det inte blev något bra avslut på dagen. Det sista man har med sig är tjat. Och en känsla av att man hållit tillbaka och att tålamodet är ansträngt.. att man tyckt att hon var jobbig. Fy för den känslan.

Mina små barn. Som jag älskar så otroligt mycket. Nu ligger de där och sover, och jag tog inte vara på dagen, stunderna, allt. Inget. Så känns det.

Ennisochbello4 (1 av 1)

Är det någon som känner igen sig? Hoppas. Hoppas inte. Jag vet inte. Jag vill ju inte att någon annan ska känna sig misslyckad, men jag vill inte heller vara ensam med känslorna. Vill bara att någon ska säga att det är okej.

Nåja. Det är inte alltid så lätt att va förälder.

Tävlingen om amningssjalen är i alla fall avslutad och jag tänkte presentera vinnaren imorgon 🙂 Hoppas ni har haft en fin helg, imorgon kör vi vecka igen. Kram

Ennisochbello5 (1 av 1)

Jag lever

iddestreet

Det är som ni vet lite upp och ner för mig just nu, humöret och kroppen. Samtidigt är det mycket att stå i. Tre barn som alla har sina behov, och efter att Ennis fått va hemma en vecka är det nu Iddes tur att va hemma från föris pga ögoninflammation.

Och så har vi våra projekt hemma. Jag står inte ut med kaoset som blir av att jag inte hinner eller orkar hålla ordning. Så i helgdagarna här åkte vi för att köpa en bokhylla på IKEA och nu håller jag på att ordna med grejer efter att Johan så fint byggt ihop den.

Så därför blir det kanske lite färre inlägg här på bloggen just nu - Men jag lever! Ibland hinner jag inte skriva, ibland orkar jag inte. Men idag hann jag!

Onsdag1 (1 av 1)

Idag skulle vi haft inspelning. Satte klockan på 6, kom upp 6.30, och roddade för att få Ennis till föris och oss andra in till stan. Halvvägs in till stan fick vi veta att inspelningen blev inställd och man ba ååååhh.. men då tog vi finfrulle på Nytorget 6 istället!

Onsdag3 (1 av 1)

Onsdag4 (1 av 1)

Så det blev ju supermysigt! Och så blev det en vlogg!

Jag och Idde och Bello åkte hem efter frukosten och vilade lite innan vi hämtade Empan. Sen gjorde jag pizza av det vi hade, dvs tomatsås, ost, lök, äpple och svartpeppar. Succé! Och sen skulle jag fortsatt med hyllan när Johan nattade men istället sitter jag här med Bellan i sjalen på magen och bloggar.

Det blir inte alltid som man tänkt eller planerat, men det kan bli rätt bra ändå. Jag skulle göra hyllan ikväll, men kan också göra den imorgon. Det kommer inte hända så mycket.

Kram på er!

Onsdag2 (1 av 1)

Tillbaks på ruta ett

Processed with VSCO with f2 preset

Jag tror att det är några av er som läser bloggen som också följer mig på instagram. Kanske på NyponStina-sidan på Facebook också? I så fall vet ni redan vad som hände igår.

Men för er som inte följer där, eller som missade, så var vi inne på akuten med Bello igår kväll. Jag tyckte att han andades häftigt och stötigt hela dagen och blev till slut ganska orolig. Jag ringde 1177 och fick rådet att åka in med honom, för en koll.

Och som ni vet sen tidigare inlägg så är jag otroligt skör just nu, så jag ba bröt ihop. Rinde Johan och kunde knappt prata. Han fick kasta sig i bilen från stan för att hämta Ennis och Idde, som jag egentligen skulle gjort. Jag åkte med Bello till Huddinge sjukhus.

På akuten tog de hand om oss direkt och undersökte Bello. Först tittade sköterskan på honom och sen läkaren. De stack honom i fingret för att kolla om han syresatte blodet bra. Johan kom efter ett tag, efter att han lämnat Ennis och Idde hos Hanna.

Och vi fick veta att allt såg fint ut. De var inte oroade för andningen, sålänge han inte fick indragningar mellan revbenen och verkade ansträngd. De sa att det kan bero på att han är lite stor, och måste kämpa lite mer bara. Så det lugnade ju ganska mycket. Men fy så orolig man kan bli.. Lille Bello.

Najell26 (1 av 1)

Nu blir det mycket bekymmer här känner jag, och det är ju tråkigt med tanke på att flera som följer och läser brukar säga att det är för att jag verkar så positiv.. och jag är det fortfarande! Jag lovar! Men jag måste också skriva när det är lite bekymmersamt känner jag.. det där med ärligheten ni vet. Men det kommer inte bli nån deppblogg, det lovar jag er.

Tillbaks på ruta ett. Rubriken till detta inlägget. Vad menas? Jo.

Efter förlossningen började ju min foglossning bli bättre för varje dag som gick, men jag fick istället ont på ett nytt ställe i bäckenet. Blygdbenet. Vissa nätter gjorde det så ont att jag inte kom ur sängen. Det kändes inte heller som att det blev bättre. Men så efter nån vecka började det bli bättre för att under några dagar va helt borta. Även eftervärkarna försvann och jag mådde ganska bra.

Men så nu är det som att allting kom tillbaka här. Jag har sen några dagar fått ont i blygdbenet igen och idag har jag haft som eftervärkar vid flera tillfällen. Och sen det där med ledsenheten och oroligheten, den är ju värre igen uppenbarligen. Hyn, med tillhörande munsår, har blivit sämre igen och munsåret har liksom kommit tillbaka trots att det var typ två veckor sen det kom. Magen, som jag tyckte hade dragit ihop sig bra, är lite rund och svullen igen.

Och det känns ju lite snopet. Kändes ju så himla skönt att va på G igen där förra veckan. Jag längtar ju tillbaka till att kunna röra mig utan ont och att "få tillbaka" kroppen. Jag vill kunna va glad och njuta men istället är det oron och ledsenheten som hägrar. Orkeslösheten.

Men man ska ju va snäll mot sig själv, jag vet. Många av er skriver det, och stöttar. Det känns fint.

Imorgon blir det läkarbesök på BVC med Bello och kanske kan jag få tummarna ur och sy en mörkläggningsgardin till barnens fönster, jag tog nämligen hem maskinen och lite grejer idag. Men vi får se. En dag i taget 🙂

Imorgon tänkte jag också publicera ett inlägg om en av de smartare bebisgrejerna jag har just nu, ett samarbete som jag är väldigt glad och stolt över. En liten hint nedan.

Kram.

Najell29 (1 av 1)

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑