Mammaporträtt – Linn-Marie Edlund – Om tacksamhet och syskonlängtan

image

Namn: Linn-Marie Edlund
Ålder: 28
Familj: Maken Simon, Sonen Walter 4 år samt hunden Tehya
Bor: I Ostvik utanför Skellefteå
Gravid i vecka: 33

image

Du är gravid med ditt andra barn. Vilka skillnader ser du mellan första graviditeten och denna? Har du annorlunda känslor och inställning? Är du lugnare/oroligare? Hur beter sig kroppen nu i förhållande till förra gången?

Jag känner mig mer förberedd den här gången. Jag är inte lika orolig inför det som komma ska då jag redan varit med om det förr. Jag bär detta barn lite längre ner och blir oftare kissnödig och jag har tyvärr fått problem med foglossningar vilket jag inte hade problem med första graviditen. Jag är dock lika harmonisk denna gång. Jag är annars rätt het i mitt temperament men när jag är gravid är jag mycket mer harmonisk. Jag liksom tar saker lite lättare.
Men självklart är jag lika känslig som vid första graviditeten. Jag har nära till tårar.

2013_10_61

Trivs du med att vara gravid?

Både ja och nej. Det är jobbigt att jag under båda graviditeterna mått väldigt illa tills i vecka 22 och att jag denna gång fått foglossningar. Men det är mysigt att bära på ett syskon till Walter och faktiskt få möjligheten till att kunna bli gravid igen. Vi hade svårt att bli gravida första gången och det tog nästan tre/fyra år innan det visade + på stickan. Och jag trodde verkligen att det skulle bli mitt enda barn. Tänk så lycklig man kan bli över att ha fel.

2013_10_62

Hur går det med kläder tycker du? Är det lätt eller svårt att klä sig? Hur mycket energi lägger du på att "vara fin" under graviditeten? Har du några klädtips till gravida?

Jag är normalt rätt noga med vad jag tar på mig och jag älskar att klä upp mig. Men som gravid är man ganska begränsad då det är dyrt att köpa kläder som man oftast bara använder ett par månader. Dock har secondhand varit min räddning. Jag har försökt köpa baskläder på gravidavdelningar, såsom linnen och byxor, och sedan köpt någon fin kofta eller blus på secondhand. Sedan älskar jag att ha scarfs i håret och de går lätt att matcha med resten av kläderna.

Jag tycker det är viktigt att inte glömma bort sig själv under graviditeten för det är lätt gjort när man mår illa och känner sig stor som ett hus. Men lite läppstift och en fin tröja kan göra den jobbigaste dagen lite lättare.

image

Mammaporträtt – Ester Nerfont – Del 2

1236096_10153179905560591_1428344777_n

Här kommer del 2 av mammaporträtt - Ester Nerfont

Berätta lite om dina graviditeter, har de varit lika varandra? Vad har varit mest spännande, mest bekymmersamt eller oroande?

Alla tre graviditeter har varit väldigt olika. Med Ronja var jag lite hispig och kände efter väldigt mycket hela tiden. Jag hade förvärkar tidigt och gick på kontroller på specmvc genom hela graviditeten. Foglossningen slog också till rätt snabbt och jag mådde väl inte helt bra. Ingen trodde att jag skulle gå tiden ut med henne men istället kom hon efter bf.

1208936_10153179910705591_1302649047_n

Med Embla var allt väldigt tungt redan från början. Jag fick hyperemesis tidigt och fick inte i mig något alls. Gick på starka tabletter som gjorde att jag bara sov och sov. När kräkningarna och illamåendet släppte var foglossningen riktigt tung. Jag blev snabbt sjukskriven och Ronja som precis fyllt 1 år fick gå väldigt långa dagar på förskolan. Rickard fick komma hem och hjälpa mig upp till toaletten för att jag inte kunde ta mig ur sängen. Jag hade kryckor för att kunna göra något alls men tyvärr hjälpte inte det heller. I slutet av graviditeten var jag inlagd i en vecka för smärtlindring. där fick jag hjälp med allt och fick ligga hela dagarna, med rätt mycket morfin i kroppen… Där insåg de också hur dåliga mina värden var och satte dropp med järn. Det bestämdes att jag skulle bli igångsatt två veckor innan bf för att ens klara en vaginal förlossning.

1176120_10153179910825591_1961154943_n

Graviditeten med Freja har väl egentligen varit den lättaste, kanske för att jag visste vad jag hade att vänta. Jag visste att jag skulle få ont och jag visste också vilka krav jag kunde ställa på sjukvården. Med två graviditeter i bagaget var jag rätt kaxig och kunde trots min låga ålder rätt mycket om min kropp och mina rättigheter. Foglossningen var tung men jag stod ut och vi flyttade från Värmland till Skåne sista månaden i graviditeten. Freja var beräknad att födas i maj men kom tre veckor tidigt, en vecka efter flytten. Jag vet att hon kom för att kroppen pressades så mycket. Tyvärr fick jag ordentlig gravidmigrän med Freja och gick på citodon under hela vintern, något jag önskar att jag sluppit.

1184882_10153179905645591_1491292783_n

Berätta om dina förlossningar, var de olika? Hur kände du inför dem och hur känner du efter? Har du några tips till blivande mammor?

Även här har det varit väldigt olika varje gång. Ronja gick jag över tiden med och när det väl satte igång, hade jag panik. Jag visste inte hur jag skulle hantera smärtan och det drog ut på tiden. Efter värkarbete i 24 timmar och krystvärkar i 1,5 timme, kom hon ut. Då var jag totalt utmattad och jag önskar verkligen att någon hjälpt mig och förklarat tidigt hur man skulle hantera smärtan, då jag verkligen var oförberedd. Det som hjälpte mig bäst då, trots all smärtlindring jag hade, var taktil massage. Först när jag fick den kunde jag slappna av.

Emblas förlossning var ju planerad, igångsättningen skedde med en ballongkateter. En "blåsa/ballong" som förs in i livmoderhalsen och där ett snöre hänger ut. Detta drar sen barnmorskan i en gång i timmen för att vidga. Efter några timmar faller den ut och man kan då ta hål på hinnorna, om det inte händer av sig själv. När katetern föll ut, och de tog hål på hinnorna, gick allt smidig. Själva krystandet gick otroligt smidigt, tror det tog 4 minuter…

1237862_10153179910645591_496609353_n

Frejas förlossnings var nog den som var mest speciell och som jag verkligen inte förväntade mig. Jag trodde att det skulle gå rätt snabbt och smidigt med tredje barnet men när vi flyttat ner började mina värkar direkt. Värkarna var regelbundna med täta mellanrum direkt så vi åkte in på en koll. Jag var öppen 2 cm men skickades hem och fick vänta. Värkarna fortsatte och var vad man kallar pinvärkar. Jag var rätt less och när jag på efter några dagar fick en blödning och ringde in. Vi åkte in vid lunch och jag var öppen 3 cm. Efter många turer och timmar på förlossningen, hade det inte hänt NÅGOT ALLS! Vi bestämde att det skulle bli barn snart, och jag skickades ut på stan för att promenera. Efter några timmar, kom vi tillbaka till förlossningen och då tog de vattnet i hopp om att det skulle sätta igång något. Tyvärr gjorde det inte det. Jag bad om epidural som jag till slut fick och efter det tog det inte ens en timme innan Freja var ute. Jag öppnades alltså från 3 cm till 10 cm och krystade ut henne på 2 värkar, på mindre än en timme. Allt som allt var jag inne på förlossningen 36 timmar.

image

Man kan verkligen säga att alla graviditeter är olika och att man känner sig lite mer säker för var gång, även om man ställs inför nya upplevelser. Det går liksom inte att förutse hur man ska må eller hur något ska bli, precis som att man aldrig kan veta vem det egentligen är som gömmer sig inne i magen förrän man får lära känna bebisen på utsidan.
Det jag har lärt mig är att man måste stå på sig och lita på sin egen magkänsla, att man själv vet vad kroppen vill och bestämmer. Jag tror att det är väldigt viktigt att veta när det är nog och när man ska slappna av och kanske sluta jobba/plugga och istället försöka ta hand om sig själv och bebisen på heltid. Att vara gravid är ingen dans på rosor.

Jag kommer ihåg hur besviken jag blev, när jag var gravid och alla hade sagt att man blir så vacker när man är gravid. Att man ska "glänsa". Jag kände aldrig av det utan tyckte att jag var den fetaste och hemskaste kossan i världen. Med finnig hy, svullna fingrar och fötter, hår som blev fett direkt och massa annat.
Tillåt dig själv att vara den där kossan ibland också, var inte perfekt alltid, utan njut av att få frossa lite och använd magen som bord för en tallrik glass ibland. Passa på att njuta av att sova sova och sova, för sen dröjer det…

1235434_10153179910985591_188777523_n

Mammaporträtt – Ester Nerfont – Del 1

993684_10153179908365591_1050295355_n

Äntligen kommer det första mammaporträttet här på bloggen! Det är fina Ester som svarat på frågor, så utförligt så jag har valt att dela upp intervjun i två delar. Här kommer första delen!

Namn: Ester Nerfont
Ålder: 24, snart 25
Sysselsättning: Förskollärarstudent och mammaledig!
Familj: Gift med Rickard sedan 4 år, har Ronja som fyller 5 i januari, Embla som nyss fyllt 3 och Freja som är 4 månader.
Bor: I bostadsrätt i centrala Lund

1002612_10153179907895591_1174061987_n

När fick du ditt första barn? Var det planerat?

Jag fick Ronja några månader efter att jag fyllt 20 år. Vi hade året innan pratat om ifall jag skulle sluta med p-piller eller försöka med någon ny sort, då den jag hade inte funkade alls för mig. Vi bestämde oss, trots att vi inte varit tillsammans med än några månader, att jag skulle sluta med p-piller och se vad som hände. Vi trodde att det skulle ta minst ett halvår innan jag blev gravid, men istället hann jag inte ens få en mens innan Ronja låg där inne och växte!

image-1

Har du alltid velat ha barn? Har du sett dig själv som ung mamma eller är det något som "bara blev"?

Ja, barn har alltid varit viktigt för mig, men så ung som jag var trodde jag inte att jag skulle vara. Jag har växt upp med skilda föräldrar och har alltid sett mig själv som ensamstående mamma, någon som klarar allt själv och lite "jag mot världen känsla". Men jag är väldigt glad att jag fått barn så tidigt då jag tror det är en fördel för mig längre fram!

Har alla dina graviditeter varit planerade?

Ronja var som sagt lite halvt planerad, Embla var planerad men då gick det också väldigt snabbt att bli gravid. Freja var helt och hållet oplanerad. Det fanns dock ingen tvekan om att behålla henne!

1230040_10153179905505591_1766273950_n

Du är ung trebarnsmamma, vad möter du för reaktioner?

Det är väldigt skilda reaktioner. Många höjer på ögonbrynen och blir nästan fientliga känns det som. Som att jag gjort allt på fel sätt liksom. I dagens samhälle är det nästan förbjudet att göra som jag gjort. Man ska först gå klart gymnasiet, sen ut och resa, leva livet och träffa massa olika killar. Sen ska man plugga och få en ordentlig utbildning, sen jobba några år och klättra på lönestegen för att sedan kanske börja stadga sig. Men först ska man vara gift, osv osv osv. Finns alltid många som tycker att man är dum när man gör som jag gjort.
Sen finns det de som är jämnåriga med mig, som undrar hur jag egentligen lyckats? Hur får jag vardagen att gå ihop? Många är imponerade och tycker det jag gjort är helt galet bra, om än lite ogenomtänkt.
Det är många platser jag känner mig ovälkommen på, såsom öppna förskolan där alla mammor som gjort som man "ska" göra sitter och pratar om hur hemskt det är med alla unga mammor som inte ens är torra bakom öronen.

Du har tre flickor, tog ni reda på vilket kön barnen hade under ultraljuden? Varför/varför inte?

Vi har alla tre gånger frågat på ultraljudet, om de har kunnat se vad det är för kön. Alla gånger har de varit lite osäkra men sagt att det nog är en flicka. Det gjorde vi nog mest av nyfikenhet med Ronja, men sen med Embla var det nog lite praktiskt tänkt också. Vi var väldigt neutrala med kläder när Ronja var liten men när hon blev lite större började hon välja kläder själv och då kändes det praktiskt att veta om man skulle spara på de rosa klänningarna eller om man skulle börja om. Vi har haft ett rätt neutralt tänk med alla tre barnen. Vi vill att de ska vara barn, inte tjej eller kille, förrän de själva kan välja liksom. Även om det nu är lättare att ta fram en klänning till Freja än det var att göra detsamma till Ronja.

1278192_10153179905275591_635055006_n

Hur du funderat, eller önskat att få en pojke eller spelar det ingen roll alls?

Vi trodde att Freja var en pojke, jag var nästan helt säker, så blev galet förvånad när det visade sig vara en flicka. Tror att Rickard nog gärna velat ha en pojke ibland, tre tjejer i tonåren kan bli spännande. Sen har jag väl alltid velat ha en pojke också av själviska skäl. Se om det inte är någon skillnad eller om man faktiskt gör annorlunda av automatik.

Vill du/ni ha fler barn?

Nä, fler barn kan jag inte säga att vi vill ha. Vi har varit beredda på att Rickard ska sterilisera sig nu efter Freja, men valde att köra på spiral första 5 åren så får vi se sen. Eftersom jag är så ung undrar många om en sladdis inte vore kul, typ om 10 år, men då känns det fel. Ronja är ju nästan vuxen då och kanske får barn tidigt hon också, vill jag då vara mormor samtidigt som jag blir mamma igen? Nej…
Men man kan aldrig veta vad som händer i framtiden. Som det känns nu, vill jag njuta av mina fina tjejer och så längtar jag efter att få jobba och vara ute i världen, har ju varit hemma alldeles för länge!

971792_10153179908250591_1739696607_n