Historien om Bello, den okända tvillingen, “missfallet” och den tuffa tiden

Hej hörni, hoppas ni har en bra start på veckan. Själv är jag lite vilsen men kämpar på med mina tankar om nuet och framtiden. Idag var alla tre barnen tillbaka på förskolan i alla fall och jag kunde va i studion och jobba lite.

Jag satt och skulle tömma luren lite och plötsligt dök en bild upp från ett tillfälle då jag fick fräsig frisyr i rosa/rött/orange/gult för en fotografering för Hairtalk. Och då kom minnena tillbaka. Hela historien kring Bello-gubben är ju lite speciell.

Här var jag i vecka 7 har jag för mig och var modell över dagen. Minns att det blev bråttom på slutet för jag skulle iväg och hämta barnen på förskolan och Johan var inte hemma. Jag berättade tidigt om graviditeten och satt där i stolen och pratade om att jag faktiskt var gravid. Och så precis när vi skulle ut och fota kände jag att jag fick ont i magen och sen... fan. Jag blöder nog.

Jag bad Tess springa och köpa bindor medan jag satt där på toaletten och tänkte "Missfall, missfall, missfall, fan". Så kom bindorna. Jag morskade upp mig och gick ut och blev fotad. Orolig som bara den minns jag,  men bet ihop. Och sen iväg för att hämta de andra två. Och sen hem. Idag fattar jag inte att jag klarade det utan att bryta ihop.

Jag och Johan fick ju Ennis och Idde ganska tätt, och båda två var väl påtänka mer eller mindre. Ennis absolut, ett aktivt beslut. Vi ville ha barn ihop. Idde var också ett aktivt beslut, att bara "köra på" och se om det blir. Och så blev det snabbt. 17 månader mellan barnen. Men Bello... var en chock kan man säga.

Jag ska ju ärligt säga att vi inte börjat med något preventivmedel MEN vi körde säkra perioder, fast på känn typ. Och just vid denna tiden var vi väl inte heller superaktiva, om ni förstår. Så jag tror vi var med varandra två gånger den månaden och den gången som Bello blev till var jag nästan bombsäker på att det var lugnt.

Men så fel man kan ha.

Jag kände väldigt tidigt att jag var gravid. Redan i vecka fem tror jag att jag gjorde testet. Det var en dag på kontoret som jag började gråta för att redigeringsprogrammet jäklades med mig och vid lunch hade jag ingen matlust. Jag sa till Johan att jag trodde att jag var gravid, detta stämde liksom inte med mitt vanliga jag, och på eftermiddagen när jag kom hem och gjorde testet var det mycket riktigt så.

Och vi blev som sagt chockade. Kanske att vi hade tänkt en bebis till, men då om tre, fyra eller fem år kanske. Inte NU. Men jag tror att det tog en halvtimme, sen hade chocken lagt sig och både jag och Johan var helt inställda på att detta var meningen och att det inte fanns något alternativ än att behålla. Och sen var vi tacksamma och glada. (På bilden är jag i vecka 34 och tydligen skitstor om magen).

Så när blödningen kom blev jag rädd och besviken. Nu hade vi ju ställt in oss på detta. Nu ville jag ju ha denna bebisen. Och så skulle det inte bli något.

Men hur det än var åkte jag inte för att kolla upp det utan jag valde att ta det lugnt och känna efter de närmaste dagarna, om jag fortfarande kände mig gravid. Och det gjorde jag, så vi väntade md ultraljud till inskrivningen i vecka 11. Jag hade fyra stycken blödningar även under Ennis-graviditeten och då gick jag på ultraljud de tre första gångerna. Men nu var jag tydligen mer cool.

Och Bello fanns där inne. Men kanske var det en tvilling som kom ut där i vecka sju, det vet vi inte. Den där blodklumpen kan ha innehållit ett foster, men det kan också ha varit levrat blod som de andra gångerna i min första graviditet. Men jag hade ju två moderkakor när Bello föddes, så kanske. Men när det var så tidigt i graviditeten blev det inget sorgligt.. bara skönt egentligen. Vi var ju redan lite överväldigade av tanken på att få tre barn så tätt.

Graviditeten med Bello var riktigt tuff. Jag var så stor, och hade så ont i bäcken och ben. Vi sprang på många ultraljud eftersom de upptäckte trångt njurbäcken på bebisen och det fanns en viss oro eftersom jag var så stor. Jag hade ganska mycket fostervatten och ibland kan de tyda på att något inte står rätt till med bebisen. Dessutom fick vi låg siffra på KUB och jag var rätt orolig.

Förlossningen var också tuff, men jag gjorde det utan smärtlindring. Trodde mitt huvud skulle sprängas men det gjorde det inte. Och han kom ut, vår stora älskling på nästan fem kilo. Med storkbett och världens vackraste mun.

Och första tiden med Bello var lite kämpig. Vi tyckte att han andades lite hastigt och konstigt så det blev en del kontroller på hjärtat. Men det var inget fel och efter ett tag blev det bra med andningen och den oron släppte. Vi kollade njurbäckenet och det rättade också till sig ganska snabbt. Men jag hade mycket mjölkstockning och en infektion i livmodern. Kände mig ganska nedstämd och svag. Orolig.

Och jag minns inte när det släppte riktigt, men vi har haft det lite kämpigt i perioder ända sen dess. Nu senaste året vet ni ju hur det har varit för oss med sjukdomar tex.

Men så OTROLIGT tacksam jag är för att vi fick vår lille gosse Bello. Jag kan inte beskriva det. Han är bara SÅ mycket kärlek. Och gos. Och glädje. Och jag kan stå ut med allt - tuff graviditet, förlossning och "eftertid" - det gör inget. Det var verkligen meningen att han skulle komma till oss.

Tänk som livet kan bli. Ibland väljer man inte, det bara blir. Tack för det. Men aldrig att man ska ta något för givet, det försöker jag komma ihåg.

Vill ni se vår förlossningsfilm så lägger jag den här under. Kram.

39

Hur blev nu min födelsedag..?

Idag är det min födelsedag. Och ni som följer på Instagram vet ju vad jag skrev om det igår.. att jag inte gillar att fylla år sådär värst mycket. Har ni missat kan ni läsa här.

Men hur blev dagen idag då? Födelsedagen.

Jo den blev ju såklart bra. Och ganska vanlig. Johan jobbade på SVT och pussade mig grattis-och-hejdå-du-får-sova imorse innan han stack. Jag och barnen är nästan friska, sånär som på hosta, men morgonen är rätt tung för min del. Så jag sover gärna. Bara det var ju en present i sig kan man säga.

När jag och barnen kom ner vid halv nio hade Johan satt fram presenter som jag sen öppnade när det blivit lite lugnt (dvs typ kl 14.30 på eftermiddagen). Jag är hemma med barnen veckan ut pga influensan så vi har haft hemmadag och varit en snabbis i affären för att handla mat och semelgrejer till kvällen.

Klockan 16 kom blomsterbud från min fina svärmor Sonia! SÅ underbart med tulpaner. Det är verkligen det bästa med att fylla år denna årstiden, att man får tulpaner!

Vad var det i paketen från Johan då?

En superfin magväska från Carin Wester och...

... den här underbara tröjan. Också från Carin Wester. Jag och Johan är helt överens om att hon gör kläder som är helt min stil just nu (förutom ibland när jag flippar helt), men klassiskt med en personlig twist. Och det är roligt med Johan, för han köper nästan alltid kläder som jag inte skulle köpt själv, men som jag sen trivs jättebra i. Jag skulle nog aldrig köpa en tröja i denna färgen själv, men OJ så fint jag passade i den! Om man får säga det själv..

Idag är första dagen som jag känt att jag velat visa mig på bild. Förutom influensa har jag nämligen haft fyra munsår på höger kind och under näsan. Inte så jävla roligt. Men nu börjar de ge sig och aldrig är jag så tacksam för mitt fejs som när stora munsår försvinner. Bara att kunna tvätta ansiktet ordentligt liksom.

Jag har det lite risigt med aptiten fortfarande och är mest sugen på sötsaker. Men det blev hemmagjord pizza ikväll och sen semlor som vi gjorde på eftermiddagen och kvällen. Johan käkar inget vitt socker så han fick en specialare med banan och rawboll.

Bordsskick.

Så ja, det blev en mysig födelsedag. Framför allt har jag haft lite bättre tålamod och mående idag så det blev en fin dag tillsammans med barnen. Men den har inte skilt sig så mycket från en vanlig dag. Och det är väl bra. Antar jag.

Kram på er!

31

När Idde hittar på hyss

Godmorgon (eller förmiddag kanske) på er 🙂 Redan igår morse var Idde piggelin sånär som på lite förkylningsgrejer och ett rött öga. Full fart från start. Självklart är jag glad att hon repar sig fort, men lite halvjobbigt när hon kör om mig i friskhet och jag inte orkar med tempot...

Det är verkligen en liten Lotta / Emil / Madicken / Pippi vi har här hemma. Igår när Ennis och Bello sov på dagen ville jag passa på att slumra lite också. Jag försökte bädda ner mig och Idde i soffan framför just Madicken (ingen slump att vår lilla älskar att titta på dessa karaktärer kanske...) men Idde kunde inte slappna av och for runt som ett skållat troll. Hon började ta fram pennor och papper och det var ju bra tyckte jag. Kan du sitta där och rita lite och titta på Madicken så kan jag få slumra några minuter bara.

Jovisst.

För det första var det rätt svårt att slumra över huvud taget eftersom Fia-Lotta for upp och ner från knarrande stolen, hämtade och tappade saker, slängde alla korkarna till tuschpennorna på golvet osv osv. Och för det andra...

... man kan tydligen inte somna en kvart när Idde är vaken själv.

"Jag är Poppy!" sa hon med ett leende när jag vaknade. Sträckte fram en fin teckning som hon knåpat ihop till mig och var supernöjd med sitt tuschmålade ansikte. Vad gör man liksom 😀

Till detta var det också utklädning med utekläder, dvs ett halvt kilo sand på vardagsrumsgolvet.

Sånt är var det hela dagen sen, och jag älskar verkligen hennes kreativitet. Men när man är sjuk själv, och ska ta hand om resten också, så orkar man till slut inte. Så i slutet av dagen var jag ganska trött på hennes idéer av olika slag. Det var ju verkligen inte bara "härliga och påhittiga" grejer, om man säger så.

Johan jobbade igår och som ni märker så gick det ju sådär för mig hemma med kidsen. Nu blev det jobb för honom även på helgen så jag har idag och imorgon framför mig, att rodda med barnen. Jag ska verkligen skärpa till mig, och göra så det blir bra trots att jag mår rätt pissigt.

När du tror du gör ditt bästa - Ansträng dig lite till.

Nu ska bara den här korven vakna och sen är vi igång alla. Idde har vaknat på sämsta möjliga humör, Ennis är pigg (efter att ha sovit hela dagen igår) och jag har bomull i huvudet, ont i tandköttet, kliande och ömmande munsår på hela högerkinden och tilltäppt näs- och halsparti (om ni förstår vad jag menar utan att skriva för äckliga saker). Trycker nog i mig några piller för att öka förutsättningarna för en bra dag.

Om inte annat måste man bli på lite härligare humör genom att titta på dessa bilderna på Idde från igår. Lilla ungen <3

Ha nu en fin helg, och hoppas att ni är friska i alla fall! KRAM

29

Vi gör det inte för att vara elaka + Detta fantastiska gjorde vi idag (VLOGG + Foto)

Hej kompisar! Hoppas ni har haft en fin helg <3 Vi gjorde ett klipp till YouTube förra söndagen och alla tyckte det var roligt, särskilt barnen. Så kanske blir det söndagsklipp framöver - INGEN VET eftersom vi är lite opålitliga just på Youtube... Vi frågade också i förra klippet vad ni önskade till kanalen och fick massa bra kommentarer, TACK!

Det var dock en person som tyckte att vi ingav falska förhoppningar till våra trogna följare när vi frågar vad ni vill se och det sen kanske inte blir något. Och jag fattar det! Att man kan bli besviken. Men vi gör det inte av elakhet - JAG LOVAR. Varför det blir så pratar jag om i dagens söndagsklipp som blev en såndär helt naturlig spontan vlogg från vardagen. Det som de flesta av er vill se mer av.

Så välkomna in i vårt liv igen, jag hoppas att vi kan va lite konsekventa framöver och fortsätta bjuda in er just via YouTube. Annars finns vi ju alltid här på bloggen och på Instagram. Och podden.

Idag undrar vi vem av barnen som är mest lik mig och vem som är mest lik Johan... vad tycker ni?

Ni får se vårt helt ÖVERSTÖKIGA men mysiga hem med glada barn som studsar på nåt som även jag börjat använda. Vad kan det vara?

Bello visar tänderna och vad får egentligen barnen göra, av en ren slump, nere vid vattnet?

Och vet ni vad glad jag är för att vi kom ut på äventyr även denna helgen! Vi skulle ju bli bättre på att va aktiva i vår livsstil (alltså fysiskt, aldrig att vi inte har något att göra direkt haha), och idag kom vi iväg till Nyfors och grillade korv! Det får ni också se i klippet!

Kika nedan vetja!

Imorgon kommer jag berätta mer om var Johan har varit senaste veckan och vad jag haft för strategier för att klara alla barnen ensam under veckan (och vad jag misslyckats med..). Kram på er och ha en fin kväll!

18

YouTube och jag alltså…

Hej! Ja ni som följer ni vet... Jag och YouTube alltså. Upp och ner, hit och dit. Ofta ibland och aldrig ibland. Borta i månader och sen plötsligt poppar jag upp som gubben i lådan och är jättepeppad, för att sen försvinna utan ett ord igen.

Det är lite knivigt med tuben. Det kräver ganska mycket jobb, och om man inte får så bra snurr på klippen är det lätt att tappa sugen. Och ju oftare man försvinner från YouTube desto svårare är det att få snurr när man väl är där. Så jag får helt enkelt skylla mig själv.

Nu är jag då inspirerad igen, efter att ha varit borta ett tag, så nu finns årets första video där på kanalen! En liten kortis från helgen, där vi pratar om nyårslöften, vad "Biddada" är och vem som är tokigast i familjen Romin. Och så ber vi om era önskemål om vad ni skulle vilja se på vår YouTubekanal under 2019.

Om du är en av de som troget hänger kvar på kanalen, och gillar att följa oss i filmformat, får du mer än gärna tycka till! Vad vill du se?! Vi tar emot alla tips och idéer, sen gör vi vårt bästa för att bibehålla inspirationen att hålla på!

Kolla klippet här under!

19