Vem vill bo granne med denna knasiga familjen?

Hej alla ni! Lite tyst här på bloggen några dagar, det har ju varit helg och sådär ni vet. Och så blir det mycket tid på podden nu, vill ju lansera så snart som möjligt! SÅ jäkla kul det är alltså! Men mycket jobb såhär i början.. hemsidan ska byggas, facebooksida, konton på poddhotell och registrering på plattformar och poddställen.

Och foton ska tas! Ni som följer vet att jag varit inne på att ha en illustration som frontbild, men nu landade det till slut i foto trots allt. Och här är en bakom-bild från söndagens fotoskjut i duggregn på en lekplats i Västerhaninge 😀 Glamour!!

Fars dag firades med jobb för min del och faderskap för Johans del. Men också mycket mys tillsammans. Inget ståhej dock, men Johan brukar inte fira sånna här dagar precis så han blev väl inte besviken tror jag. Ibland finns det tid och energi, ibland inte. Nu var det viktigast att bara va tillsammans. Och jobba för min del dådå haha.

Igår var det visning på radhuset bredvid vårt, och vi är så spända. Vi vill ju ha roliga grannar, gärna med små barn 🙂 Så Johan var ute och spanade lite under visningen.. men det var inte så många där. Vi hoppas på mer folk på visningen imorgon!

Den som flyttar hit får i alla fall knasiga grannar, som ställer upp tjusig fotorigg på lekplatsen för att i nästa stund pricka hinken med rutten fallfrukt i trädgården. Ibland är det helt mörkt för våra fönster, då har vi inspelning men det fattar kanske ingen annan. Ser skumt ut men är ju egentligen bara himla spännande! Om ett grannbarn trillar in får det räkna med att hamna på klippbild i någon av våra produktioner. Ibland har vi fest och då brukar det bli väldigt festligt både ute och inne. Men aldrig sent. Vi gillar också att prata lite sådär lagom, ibland mycket när vi är på humör, men vi hatar den gemensamma städdagen och brukar betala oss fria. Sånna e vi. Vi ba e sånna. Vi är trevliga ändå!

Kom å köp huset bredvid vetja!

16

Idag fick hon va ”Bara Idde”

Jag brukar ju prata om att det är viktigt att få ”komma iväg” ibland och inte bara vara mamma. Få lov att vara bara jag. Endast ha ansvar för mig själv och mina egna toalettbesök, matintag och nu-skulle-jag-vilja-göra-detta-behov. För ju fler barn jag fått, och ju längre tiden gått utan att jag har kontakt med den där ”bara-jag-personen”, desto viktigare blir det. Annars går i alla fall jag under.

Och det handlar inte om att jag tycker mindre om min familj eller att jag behöver komma ifrån dem. Utan jag behöver bara få va en person ibland som inte tar hand om någon annan. Tar hand om mig själv. För när man får barn är det så lätt att alla behov, förutom de mest grundläggande, läggs åt sidan. Till och med de grundläggande behoven läggs till viss del åt sidan. Äter gör man nån gång sen, toalettbesök görs med sällskap eller under stress, sömnen… ja, det vet vi vad som händer med den.

Men det är ju bara vi själva som kan ta oss tiden. Ställa kraven och ge oss tillåtelse att bara få va oss själva, utan förälderansvaret.

Men hur är det egentligen med barnen?

Idag gick Idde tillbaka till förskolan efter att ha varit borta i flera månader. Nu senast på grund av hennes strul med blindtarmen, och innan dess var hon hemma i väntan på att Bello skulle opereras och ingen fick dra hem sjukdomar.

Hon har alltså varit ”Bara dotter” under ganska lång tid. Kanske kommer någon som läser nu tycka att såhär små barn mår bäst av att vara med sina föräldrar, att hemmet är det bästa stället för barnen att vara på fram till skolstart. Men jag tror inte det. Kanske för någon, absolut, men inte för alla. För vet ni vad som blev så tydligt efter att jag hämtat Idde på föris idag?

Hon hade fått va ”Bara Idde” – HELA dagen. Leva ut, vara en kompis, va efterlängtad som person och vän i gruppen - Vara sitt bästa jag. Utan att vara dotter. Hon var så uppspelt och lycklig när jag kom att jag blev helt varm i hjärtat. Hon hade haft en sån jäkla bra dag. Pedagogerna redovisade noll klag på ont eller orkeslöshet. Bara tummar upp.

Tydligast blev det när vi kom hem. För så fort vi kom innanför dörren föll hon tillbaka. Gnäll, sätta sig emot, klaga på ont, inte orka, inte äta osv osv. Och jag vet att barn ofta biter ihop på förskolan för att sen släppa på allt när de kommer hem. Men det var inte så idag. För jag såg i hennes ögon och på hela hennes kropp hur lycklig hon var efter dagen på föris. Och jag märkte så tydligt att det var dåliga vanor hon kom in i när vi kom hem. Inte ”äkta” ont eller ledset.

Det var skönt på två sätt. Skönt att veta att hon faktiskt är pigg och inte har så ont och är så trött som hon vill påvisa ibland här hemma. Och så skönt för att jag vill att Idde ska få va en härlig person. Känna att hon ÄR en härlig person. Inte för att jag och Johan inte visar henne det hemma, jag lovar er att vi lägger massvis med energi på det, men hon själv har så lätt att komma in i rollen som en som är krånglig. Det har liksom blivit hennes grej. Och visst har väl även vi den uppfattningen över lag, att hon är en liten krångel-maja (jag var också det när jag var liten), men vi gör verkligen allt för att inte ha den inställningen mot henne. Vi är oftast öppna, glada och börjar på ny kula för att ge Idde de bästa förutsättningarna att komma ur den där rollen. Men på sista tiden, när hon dessutom varit sjuk och helt ur form, har det blivit svårare.

Och därför är jag SÅ glad över hennes dag på förskolan idag och jag hoppas att resten av veckan blir lika bra. Så hon får tanka på lite av sitt ”Bara Idde”.

Ikväll fick jag frågan i dm på insta ifall vi tror att Idde har någon diagnos eftersom jag ofta beskriver henne som "svår". Vi tror inte att hon har den typen av utmaningar eftersom hon kan kontrollera sitt "svåra". På förskolan är det inga problem alls. Så vi tror helt enkelt att hon är en sån som behöver testa, och det riktar hon mot oss eftersom vi är hennes absoluta trygghet. Inget konstigt egentligen. Hon jämförs också med sina två klacksparksinställda typer till bröder och då behövs inte så mycket för att bli den krångliga.

Jag blev dock lite ledsen över att jag uppenbarligen beskriver våra svårigheterna mer än enkelheterna och det härliga. Det är kanske inte så konstigt eftersom det ofta är i det krångliga man behöver skriva av sig, höra era erfarenheter och kanske råd. Engagemanget blir större hos er läsare när det är utmaningar.

Men detta blev en påminnelse om att lyfta mer av allt det som är fint och roligt och vackert med vår unge, och det är ju det mesta. Hon vårt mest påhittiga, roliga och knasiga barn. Alltid med glimten i ögat. Sjunger, dansar och spexar. Hon går sin egen väg och är stark som bara den. Hon vet vad hon vill och ser till att det blir så. Jag är så himla nyfiken på hur hon kommer använda alla sina förmågor framöver. Älskade Idde.

 30

Tack mamma + Vi för 10 år sen

Jag kan inte riktigt beskriva hur tacksam jag är att jag har mina familjer. Min gamla och min nya liksom. Jag är ju faktiskt lika mycket barn till mina föräldrar som jag är fru till Johan och mamma till mina barn. Jag är också en sån vuxen som har ständig kontakt med min "gamla" familj. Jag och mamma hörs liksom varje dag, på ett eller annat sätt. Jag fattar inte hur jag skulle kunna va utan det.

Jag har alltid varit självständig. Klarat mycket själv. Såklart fått hjälp av mina föräldrar med olika saker (att flytta hemifrån, renovera lägenhet, köra grejer hit och dit osv), men ändå klarat mig ganska mycket själv. Mina föräldrar har gärna velat komma och hjälpa många gånger, men vi har alla till slut känt att det nog går bra ändå. De bor ju långt ifrån oss och mamma jobbar fortfarande om dagarna. Så det är inte bara å komma hur som helst.

Men tänk då, att min mamma kände precis samma som jag nu, att nu fanns det inget annat. Om det skulle behövas någon gång så var det just precis nu. Och så ordnade hon så hon kunde komma.

Och mitt i allt strul och sjukdomsgrejs så har denna veckan varit fantastisk. Nära liksom. Och barnen har uppskattat det så mycket. Att ha mormor med i vardagen, utan förväntningar egentligen.. utan bara va och hjälpas åt.

Så fint.

Och ja, bilderna i detta inlägget är alltså nästan tio år gamla. Tänka sig.

Imorgon ny vecka och ytterligare ett steg mot "vanligt" liv. Idde får va hemma lite till men pojkarna ska på föris. Det ska nog gå bra, även om man redan vant sig lite vid att ha lilla mor här som stöd i allt. Tur att hon finns på luren <3

Och tur att jag blivit lite mer bekväm framför kameran senaste åren (se den obekväma varianten nedan haha).

34

Rosor av lönnlöv – Så gör du! + Idde är tillbaka!

Tack för att vi får va i hösten! Och idag har vi gjort något av lönnlöven vi samlade häromdagen - Rosor. Så himla enkelt och och fint, och man kan variera i oändlighet. Göra en enstaka och sätta i en vas eller göra en hel bukett!

Hur gör man då? Eftersom det var många som ville ha en tutorial på Instagram blev det ett klipp på IGTV idag. Klicka HÄR och kolla på klippet eller gå till min IGTV-kanal i min profil på Instagram.

Jag publicerar även klippet på YouTube på tisdag, i liggande format, om man hellre vill titta på det.

Pysslet funkar fint både som vuxen-göra och tillsammans med barnen. Det är också mysigt att bara ta fram löv och så får alla pyssla hur de vill. Idag satt mina barn och klippte i sina löv, gjorde figurer, klistrade på papper och dekorerade med paljetter. Och jag gjorde några rosor.

Idde har blivit bättre för varje dag som gått. Hennes sår på magen har dock blivit lite rött och svullet på ett ställe, men det är nog lugnt. Vi får ha lite koll. Hon är i alla fall pigg och det känns så skönt. Sover bättre på nätterna och vi behöver inte proppa i henne så mycket smärtstillande. Idag var hon ute och gick balansgång.

Bara en sån sak.

Imorgon åker min lilla mamma hem till Skåne och vi är tillbaka i det vanliga, vad nu det är. Nu känns det som att vi kommit på fötter lite i alla fall, jag hoppas och tror det håller i sig! Det har varit SÅ värdefullt att ha mamma här denna veckan, tack mor <3

Hoppas ni har haft en fin lördag och får en härlig dag imorgon <3 Ska ni göra rosor kanske? 😉

27

Vi är SÅ värda detta, mitt i allt kaos

Hej allihopa - här kommer ett myspysinlägg som görs i annonssamarbete med Freska som hjälper oss med hemstädning under hösten. Så tacksam för detta. Som ni vet är jag ganska sparsam med bilder på vårt hem, och det är för att det alltid ser ut som ett bombnedslag. Det är liksom alltid grejer överallt. Barnens projekt och våra projekt.

Men! Två gånger i månaden händer nåt! Och idag kommer jag visa små glimtar från vårt hem <3

Två gånger i månader blir det alltså fart på de vuxna här hemma, som plockar undan inför städning, och sen far vi iväg på våra grejer över dagen. Och känslan när man sen kommer hem till ett nystädat hem - den är den bästa. Det känns så lyxigt på nå vis.

Vi lever ett så hektiskt och oregelbundet liv, därför väljer vi att ta hjälp med vissa grejer. Städning är en sådan grej, däckbyte en annan. Vi har fönsterputsare två gånger om året och vi tar in hantverkare på renoveringsprojekt som känns för stora för oss. Förut har jag varit lite försiktig med att berätta att vi har städning hemma, på något sätt har det inte känts så accepterat, men nu vill jag en gång för alla slå ett slag för detta yrke som inte ska ha lägre status än något annat hantverksyrke. För jag tror att det är det enda sättet att höja statusen för städyrket, att göra det till en lika självklar tjänst som att vi lämnar bilen på verkstad för däckbyte. Därför måste vi va öppna med att vi anlitar städhjälp.

Vi har haft hemstädning i många år, och nu provar vi Freska. Vad jag gillar hos dem är att de har stort fokus på sina anställda och deras behov och förutsättningar. De erbjuder till exempel språkutbildningar och andra sociala aktiviteter för sin personal och det känns så himla värdefullt då många av deras anställda är nya på den svenska arbetsmarknaden. Och så använder de miljövänliga rengöringsmedel och sånt gillar jag.

Och så möts man av detta när man kommer hem <3

Här får ni en liten smygtitt in i vårt sovrum... det har länge varit kaos, och är det till viss del fortfarande, men lite får ni se. För när det är lite bäddat och dammat efter städning känns det faktiskt helt okej! Vi har ju nyss bytt alla fönster i huset, därav gardinstången uppe på hyllan.. heh.

Så skönt med städat badrum.

Om ni också vill ge hemmet lite extra omsorg i höst har jag en rabattkod till er <3 Med koden Nyponstina får ni 20% rabatt på första städtillfället för nya kunder som bokar regelbunden städning. Koden funkar till den 30/11. Fint va? Kika in och boka här.

För ett tag sen bytte vi barnens rum här hemma. Ennis och Idde har numera Alberts gamla rum med fototapet över New York och lila väggar. Även om jag kanske har en lite annorlunda vision långt bak i inredningshuvudet blev det ändå himla fint inne hos barnen. Ännu har vi inte riktigt fått allt på plats, men ni får kika lite!

Det är verkligen skönt att ha leksaker undanplockade ibland. Men det varar ju då inte så länge efter att man kommit hem med barnen...

... Bello är helt klart bäst på att dra ut grejer...

... just den där dra-ut-grejer-grejen ska bli rätt skönt när den är förbi, även om man inte ska längta tills barnen är större egentligen. Men ändå. Någon som håller med?

Mormor är fortfarande här och stöttar denna veckan och jag är så tacksam. Vi behöver verkligen det. Tack vare mamma har vi kunnat skola in Bello trots Iddes operation och återhämtning som fortfarande pågår. Jag har idag kunnat jobba lite och imorgon ska jag och Johan på en jobbgrej. Tack mamma för detta.

Jag har blivit bättre på att ta emot hjälp. Brukar oftast tycka att jag ska klara allting själv, jag är skitbra på att hålla många bollar i luften, men till slut går till och med luften ur mig. Och då har man liksom inte ens någon luft att hålla bollarna i. Om ni fattar.

Så städning och mammas närvaro har varit två sånna "hjälps" som varit värdefulla denna veckan <3

Så mysigt det är med höst alltså. Jag ska helt klart bli bättre på att göra de där små oaserna här hemma, som någon av er tipsade om. Även om inte allt är "klart", man har stökiga delar av huset som bara tar energi, så kan man värna om de små ställena som faktiskt är fina och mysiga.

En fin bukett är en sån enkel grej, som gör att hemmet känns härligt. Just denna ficka jag budad från min fina vän Emma i förrgår. Så jäkla fin gest <3

Tyckte ni om att kika in hos oss? Vill ni se mer? Tryck gärna på hjärtat längst ner, så jag vet <3

47