När någon annan bestämmer vad man är bra på

De senaste månaderna har jag haft äran att få jobba med personligt varumärke för denna fantastiska kvinna. Anna Promilletanten Sjöström - Expert på alkoholbruk och alkoholmissbruk. Jag har hjälpt henne med Personal shopping och styling, fotografering, coachning för hemsida och sociala medier och nu senast idag rörligt material för sociala kanaler.

Jag är så tacksam för att Anna själv kontaktade mig och liksom paketerade mina skills under ett tak, för att sen ta del av dem. Och jag vet inte vem som fått ut mest av vårt samarbete, kanske har vi vuxit lika mycket. Det är så många bitar som fallit på plats för mig under senaste tiden och jag har Anna att tacka för en del av dem. Att coacha en person till sitt bästa jag, och samtidigt hitta sitt eget bästa jag är ju liksom vinst för samtliga.

När Anna kom till mig med funderingen på om hon tog för mycket plats, om hon kanske skrämde folk, sa jag ”Ta MER plats! Det är ju det som är du!” De som blir rädda kommer va rädda i vilket fall. Och som Anna själv sa: De som irriterar sig på henne kommer göra det, varesig hon tar mycket eller lite plats.

Att ta plats är bra, bara man är glad och ödmjuk samtidigt. Och att stå för det man är bra på, det är också BRA! Och då tänker jag såhär idag: Jag är faktiskt jäkligt bra på det jag just har gjort med Anna. Hjälpa att bygga det personliga varumärket, med allt vad det kan innebära.

Jag hoppas att jag kan ta fler uppdrag som detta framöver, för det är SÅ roligt!

Anna kommer även gästa min podcast ”Inte bara MAMMA” i december, och prata om alkohol och föräldraskap. Om ni redan nu har frågor som ni vill att jag ställer till Anna i avsnittet - skicka till kajsastina@createness.se ❤️

24

Idag fick hon va ”Bara Idde”

Jag brukar ju prata om att det är viktigt att få ”komma iväg” ibland och inte bara vara mamma. Få lov att vara bara jag. Endast ha ansvar för mig själv och mina egna toalettbesök, matintag och nu-skulle-jag-vilja-göra-detta-behov. För ju fler barn jag fått, och ju längre tiden gått utan att jag har kontakt med den där ”bara-jag-personen”, desto viktigare blir det. Annars går i alla fall jag under.

Och det handlar inte om att jag tycker mindre om min familj eller att jag behöver komma ifrån dem. Utan jag behöver bara få va en person ibland som inte tar hand om någon annan. Tar hand om mig själv. För när man får barn är det så lätt att alla behov, förutom de mest grundläggande, läggs åt sidan. Till och med de grundläggande behoven läggs till viss del åt sidan. Äter gör man nån gång sen, toalettbesök görs med sällskap eller under stress, sömnen… ja, det vet vi vad som händer med den.

Men det är ju bara vi själva som kan ta oss tiden. Ställa kraven och ge oss tillåtelse att bara få va oss själva, utan förälderansvaret.

Men hur är det egentligen med barnen?

Idag gick Idde tillbaka till förskolan efter att ha varit borta i flera månader. Nu senast på grund av hennes strul med blindtarmen, och innan dess var hon hemma i väntan på att Bello skulle opereras och ingen fick dra hem sjukdomar.

Hon har alltså varit ”Bara dotter” under ganska lång tid. Kanske kommer någon som läser nu tycka att såhär små barn mår bäst av att vara med sina föräldrar, att hemmet är det bästa stället för barnen att vara på fram till skolstart. Men jag tror inte det. Kanske för någon, absolut, men inte för alla. För vet ni vad som blev så tydligt efter att jag hämtat Idde på föris idag?

Hon hade fått va ”Bara Idde” – HELA dagen. Leva ut, vara en kompis, va efterlängtad som person och vän i gruppen - Vara sitt bästa jag. Utan att vara dotter. Hon var så uppspelt och lycklig när jag kom att jag blev helt varm i hjärtat. Hon hade haft en sån jäkla bra dag. Pedagogerna redovisade noll klag på ont eller orkeslöshet. Bara tummar upp.

Tydligast blev det när vi kom hem. För så fort vi kom innanför dörren föll hon tillbaka. Gnäll, sätta sig emot, klaga på ont, inte orka, inte äta osv osv. Och jag vet att barn ofta biter ihop på förskolan för att sen släppa på allt när de kommer hem. Men det var inte så idag. För jag såg i hennes ögon och på hela hennes kropp hur lycklig hon var efter dagen på föris. Och jag märkte så tydligt att det var dåliga vanor hon kom in i när vi kom hem. Inte ”äkta” ont eller ledset.

Det var skönt på två sätt. Skönt att veta att hon faktiskt är pigg och inte har så ont och är så trött som hon vill påvisa ibland här hemma. Och så skönt för att jag vill att Idde ska få va en härlig person. Känna att hon ÄR en härlig person. Inte för att jag och Johan inte visar henne det hemma, jag lovar er att vi lägger massvis med energi på det, men hon själv har så lätt att komma in i rollen som en som är krånglig. Det har liksom blivit hennes grej. Och visst har väl även vi den uppfattningen över lag, att hon är en liten krångel-maja (jag var också det när jag var liten), men vi gör verkligen allt för att inte ha den inställningen mot henne. Vi är oftast öppna, glada och börjar på ny kula för att ge Idde de bästa förutsättningarna att komma ur den där rollen. Men på sista tiden, när hon dessutom varit sjuk och helt ur form, har det blivit svårare.

Och därför är jag SÅ glad över hennes dag på förskolan idag och jag hoppas att resten av veckan blir lika bra. Så hon får tanka på lite av sitt ”Bara Idde”.

Ikväll fick jag frågan i dm på insta ifall vi tror att Idde har någon diagnos eftersom jag ofta beskriver henne som "svår". Vi tror inte att hon har den typen av utmaningar eftersom hon kan kontrollera sitt "svåra". På förskolan är det inga problem alls. Så vi tror helt enkelt att hon är en sån som behöver testa, och det riktar hon mot oss eftersom vi är hennes absoluta trygghet. Inget konstigt egentligen. Hon jämförs också med sina två klacksparksinställda typer till bröder och då behövs inte så mycket för att bli den krångliga.

Jag blev dock lite ledsen över att jag uppenbarligen beskriver våra svårigheterna mer än enkelheterna och det härliga. Det är kanske inte så konstigt eftersom det ofta är i det krångliga man behöver skriva av sig, höra era erfarenheter och kanske råd. Engagemanget blir större hos er läsare när det är utmaningar.

Men detta blev en påminnelse om att lyfta mer av allt det som är fint och roligt och vackert med vår unge, och det är ju det mesta. Hon vårt mest påhittiga, roliga och knasiga barn. Alltid med glimten i ögat. Sjunger, dansar och spexar. Hon går sin egen väg och är stark som bara den. Hon vet vad hon vill och ser till att det blir så. Jag är så himla nyfiken på hur hon kommer använda alla sina förmågor framöver. Älskade Idde.

 30

Utvärdera med mig! + Veckans tema!

Haj! Igår var jag och Ennis på 40-årskalas hos Åsa, då var vi såhär stiliga. Mer bilder från det kommer i veckan - Här kommer istället veckans tema!

Vet ni, jag kör vidare på Höstpeppen, för jag är inte klar! Som ni vet har jag inte kommit med mina mål för hösten ens, så vi behöver en vecka till tycker jag! Det blir även ett extratema i form av "Dagens dans"! Hör så härligt! Jag ska alltså ge er en dans om dagen, för visst blir man glad av dans?

Vakna med ett trist humör, sätt igång en bra låt och dansa - så är du glad igen! Garanterat! Därför ska jag bjussa på dans denna veckan 🙂

Veckans klipp ligger på IGTV - Och jag vill veta om ni tycker det är bra med klipp på IGTV på söndagarna, där jag presenterar nästa veckas tema och utvärderar förra veckans litegrann? Eller kan vi lika gärna köra bloggen, och sen lite spontana, kanske kortare klipp på IGTV under veckorna?

Och hur tycker ni att Resan mot Mitt Bästa Jag är hittills? Är det ett bra upplägg för att ta sig an allt som jag gillar att dela med mig av till er? Eller är det bättre med lite hursomhelst?

Jag blir SÅ glad för er feedback! Var ärliga! Men snälla.. Puss och ha en finfin vecka!

28

NYA SKOR! Och jävligt mycket sammet.

SKOR!! Jag älskar skor. Inte väskor. SKOR. Fråga mig om väskor och jag håller fram min tygpåse där allt ligger i en enda röra. Jag har noll begär efter väskor. Möjligtvis en praktisk och lite snygg rygga kan jag lägga lite energi på att hitta, men annars har jag inget sug. Men skor. Jag kan liksom bli sådär svag för skor. Ba måste ha. Ändå har jag inte sådär sjukligt många par... men! Till hösten har jag köpt mig hela TRE par nya dojjor!

Och här är ett av dem. Samsøe & Samsøe i såndär lingon-och-mjölk-lila läder! Hade premiär idag på Formexmässan och har tagit 15 000 steg. Gick bra!

Skor är en såndär grej som betyder väldigt mycket för ens framtoning, tycker jag. Jag bedömer alltid folk på skorna haha. Du kan va välklädd, men har du skor som är "fel" drar det ner hela din look liksom. Och vad du utstrålar. Skor är jävligt viktigt med andra ord. Snygga skor, snygg person tänker jag. Och vad som är snygga skor skiftar givetvis beroende på miljö, situation, övrig klädstil osv. Har du vandringskläder och promenixa i berg kan ett par vandringskängor va supersnygga! Men inte till randiga byxor på Formexmässan. För att ta ett exempel.. Kanske måste börja se att en skruttig tygpåse också drar ner ens outfit...?

Formex var trevligt som vanligt, många givande och glada möten med nya och "gamla" bekanta! Och jävligt mycket sammet. Men vem vill inte ha mer sammet i livet liksom?? Ba bring it on!

Har fortfarande inte haft tid att sätt mina mål för hösten. För jag är liksom i full gång med att jobba för att förverkliga dem redan, så jag HAR INTE TID! Ett lyxproblem, helt klart.

Puss <3

ps. Tack för alla fina kommentarer igår. Hjärtan till er alla <3 ds.

27

Pirret. Och en ny polett som trillat ner.

Jag har alltid känns pirret när hösten börjar smyga sig på. När jag var barn och tonåring kändes det alltid spännande att komma tillbaka till skolan. Alltid. Jag har liksom alltid varit en sån som känner att Nu, nu kommer det hända grejer.

Och i vuxen ålder har det inte varit någon skillnad, jag vill alltid ha höst. Andas frisk luft, få klä på sig igen liksom. Och denna hösten är jag där igen, mer än någonsin kanske.

Alla barnen ska gå på förskolan och jag ska jobba "på riktigt" igen. Blir spännande alltså.

Jag fick en sån bra kommentar här på bloggen häromdagen (som jag glömt svara på inser jag nu) med tips på att allting faktiskt inte måste va supermatigt här på bloggen varje gång jag skriver. Ibland kan det va skönt med något kortare och lättare.

Jag blev så himla glad av att få läsa det, för jag tänker ju ofta att jag vill ge så mycket bra jag bara kan. Och inte ba lägga nå kort sådär, som inte har någon poäng liksom. Men en av grejerna som blir svår när man har sådär höga ambitioner är att va kontinuerlig och blogga ofta. Så detta var SÅ bra! Klart att jag kan lägga kortisar emellan mina långisar - då kan jag ju blogga oftare!

Så nu slutar jag här! Märker att jag har svårt att sluta balla ändå alltså, herregud.

GODNATT! Imorgon kommer mina mål för hösten!! För ni har väl inte missat att veckans tema är HÖSTPEPP?! Kolla IGTV-klippet HÄR!

Och här kommer bilder från när vi var hos Angelica, Fredrik, Lykke och Nell i somras <3

ps. Tryck hjärta om ni vill ha kortisar också, så det inte bara är EN som vill ha det haha ds.

34