Läget med Bello och varför vi delar på oss

Bello7veckor_8 (1 av 1)

Igår var det 6 år sen jag och Johan blev ett par. Vad vi har hunnit med va? Helt sjukt ju. Men men, det är inte riktigt det inlägget ska handla om - Jag tänkte istället berätta lite om Bello och om hur vår sommar kommer bli.

Bello7veckor_2 (1 av 1)

Vår lilla stora pojke är nu sju veckor - Och väger nästan 7 kilo. Han var stor när han föddes och har fortsatt lägga på sig efter förlossningen. Han går upp precis som en bebis ska och följer sin kurva i både längd, vikt och huvud. Men som ni som följer vet har det varit en del oroligheter kring hans andning, att vi tyckt att han andas hastigt och ansträngt ibland.

Bello7veckor_13 (1 av 1)

Och vi har varit på akuten och kontroller. EKG och nu senast även ultraljud av hjärtat. Och plötsligt blev vi i torsdags skickade på röntgen av lungorna efter att EKG-läkaren tyckt att det var bra att göra, och då på en gång.

Bello7veckor_11 (1 av 1)

Det är alltså många turer och det är såklart oroligt för oss. Ultraljudet på hjärtat såg bra ut men han har något snabb puls, även om det är inom det normala. De tyckte att hans hjärta kämpar på lite och vi ska på återbesök om två veckor. Men lungorna såg fina ut och det känns skönt. Och hjärtat ser ut som det ska också.

Så de tror, precis om vi, att detta beror på att han är stor. Att han har lite mer kropp att kämpa med. Men vi vet ju inte än, och vi vet inte om det ska göras något liksom. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, jag kan ju ändå inte göra något just nu, men det ligger ju såklart där som en oro.

Bello7veckor_19 (1 av 1)

Den här senaste turen förra veckan, med plötslig röntgen och besked om att hjärtat "jobbar på", gjorde att jag ville tänka om ang vår semester. Tanken var att vi skulle åka ner till Skåne igår, måndag, och sen vidare till Danmark idag. Sen åka runt lite i Danmark, bo på några olika hotell och gå på Legoland. Jag, Johan, Albert, Ennis, Idde och Bello. Alla i en bil, med packning och vagn och grejer. Och nu kände jag bara att Nää, jag vill inte dra runt Bello sådär nu. Det blir jobbigt för honom och jobbigt för mig. Och om vi skulle behöva söka vård för honom vill jag inte va i Danmark.

Bello7veckor_4 (1 av 1)

Så vi bestämde helt enkelt att jag, Idde och Bello ska stanna här hos mamma och pappa dessa veckorna. Och Johan, Albert och Ennis åker en tur till Danmark. Vi förlorar några tusenlappar på hotell som vi inte kan avboka men det får va så. Det känns så himla skönt att ha tagit detta beslutet.

Bello7veckor_16 (1 av 1)

Det är såklart en sorg att inte få va med Ennis och uppleva Legoland, men vi kommer åka dit igen. När Idde, och även Bello, är större och kan uppleva det "på riktigt". Men jag vet ju hur fantastiskt Ennis kommer tycka att det är och jag vet hur lycklig jag blir av att se honom uppleva saker. Men Johan och Albert får dela det med honom och det blir ju himla bra det med.

Bello7veckor_17 (1 av 1)

Bello7veckor_14 (1 av 1)

Bello7veckor_20 (1 av 1)

Vi kom alltså ner igår kväll och resan ner gick jättebra. De är ju för bra att resa med mina ungar. Idag åkte Johan och Albert över till Danmark för Johan skulle på konsert. Sen kommer de och hämtar upp Ennis imorgon och kör sen tillbaka till Danmark i några dagar. Låter ju omständigt men det fick bli så nu med den nya planen.

Men så idag har vi varit här hemma och gått en runda i byn. Lekt på lekplats och varit på bibblan.

Bello7veckor_21 (1 av 1)

Bello7veckor_15 (1 av 1)

Bello7veckor_9 (1 av 1)

Så vi delar på oss lite denna sommaren, Johan och jag. Nästa vecka åker Johan nämligen till Gotland och Almedalsveckan för att jobba. Och Ennis är då här med oss. Albert också några dagar innan han åker tillbaka till Stockholm med tåg för att sen åka till Israel med sin mamma.

Sen blir det några veckor tillsammans innan Johan börjar jobba igen. Men så får det bli, vi måste tänka lite praktiskt just nu. Man kan ha höga ambitioner, och vilja mycket, men nu måste vi se till verkligheten och vad som funkar på riktigt.

Bello7veckor_18 (1 av 1)

Och jag tror att det blir bra. Det blir också skönt för mig att ta det lite lugnt, det har ju som ni vet varit "lite mycket". Och det känns även fint för mig att få ägna Idde lite mer tid också nu kommande dagar, även om jag såklart har Bello. Men det är ju skillnad på att ge uppmärksamhet till två istället för tre barn. Och Idde får ganska mycket tjat just nu, pga hennes fas och personlighet, och jag vill ge henne mer positiv uppmärksamhet. Så det ser jag fram emot med denna lösningen.

Bello7veckor_6 (1 av 1)

Imorgon ska vi då lämna Ennis till Johan, och tar kanske en tur på Emporia när vi ändå är där och härjar. Följ oss gärna på Instagram Stories, jag lägger upp en del där nu eftersom det är så snabbt och lätt. @nyponstina heter jag på Instagram för den som inte vet 🙂

Bello7veckor_12 (1 av 1)

Bello7veckor_10 (1 av 1)

Nu vet ni hur det ligger till här. Kram på er och ta hand om varandra <3 Bello7veckor_5 (1 av 1)

Bello7veckor_7 (1 av 1)

Bellos Förlossning – Filmen

forlossningen15 (1 av 1)

Vet ni vad? Nu har Johan klippt ihop en film om Bellos förlossning <3 Den är, precis som min förlossningsberättelse, ganska ocensurerad. Jag ser helt sjukt chockad ut osv, men det bjuder jag på. Det var ju sådär det var.

OCH!

Om ni gillar att hänga på YouTube, eller tänker att ni kanske SKA börja gilla det, får ni så himla gärna prenumerera på vår YouTubekanal. Vi skulle bli så himla glada om fler ville följa oss där, för då blir det ännu roligare att göra bra videos!

Se filmen nedan och hitta till NyponStinas YouTubekanal HÄR.

forlossningen12 (1 av 1)

När man blir glad av en grej

Najell4 (1 av 1)

Inlägget görs i stolt samarbete med Najell

Ni kanske har sett att Bello åker omkring i en himla fiffig grej, som en babylift typ. Vi kallar den för "byttan" men egentligen heter den Sleepcarrier och är en babygrej som har flera olika funktioner.

Najell3 (1 av 1)

Min favvis är själva korgen med handtag. När man har små storasyskon som far runt hemma är det så himla bra att kunna bära med sig Bellan vart man än går i huset.

Najell2 (1 av 1)

Najell6 (1 av 1)

Okej, nästa smarta grej. Det går liksom att fälla ut korgen, så den blir som en liten madrass. Perfekt när bebis ska ligga under babygym och vifta tex. Eller ligga på mage och kämpa lite.

Najell9 (1 av 1)

Eller när syrran vill ligga bredvid.

Najell11 (1 av 1)

Najell13 (1 av 1)

Najell12 (1 av 1)

Najell8 (1 av 1)

Najell28 (1 av 1)

Najell27 (1 av 1)

Och sen då. Jo. Här är funktionen som gett produkten sitt namn. Man kan haka på korgen på en sele som man sätter på kroppen - På så vis kan man bära med sig bebis utan att lyfta upp ur byttan. Och man kan få bebis att somna genom att gå runt, men ändå ha händerna fria.

Najell15 (1 av 1)

Najell21 (1 av 1)

Najell_col2

Najell_col1

Najell5 (1 av 1)

Och spana sen in nya färgen då - Morning Grey. Finns även i svart eller mörkblått, men jag gillar den matta känslan i tyget på denna gråa.

Så om ni ska ha bebis får ni kika in på Najells sida - Det är ju dessutom ett företag baserat i Lund (heja!) med otroligt trevligt fölk.

Najell24 (1 av 1)

Och om någon undrar känner jag mig gladare idag, trots förkylning som spökar. Och jag har sovit! Inte så mycket på natten kanske.. men typ 40 minuter på dagen! Alltid nåt!

Najell25 (1 av 1)

Tillbaks på ruta ett

Processed with VSCO with f2 preset

Jag tror att det är några av er som läser bloggen som också följer mig på instagram. Kanske på NyponStina-sidan på Facebook också? I så fall vet ni redan vad som hände igår.

Men för er som inte följer där, eller som missade, så var vi inne på akuten med Bello igår kväll. Jag tyckte att han andades häftigt och stötigt hela dagen och blev till slut ganska orolig. Jag ringde 1177 och fick rådet att åka in med honom, för en koll.

Och som ni vet sen tidigare inlägg så är jag otroligt skör just nu, så jag ba bröt ihop. Rinde Johan och kunde knappt prata. Han fick kasta sig i bilen från stan för att hämta Ennis och Idde, som jag egentligen skulle gjort. Jag åkte med Bello till Huddinge sjukhus.

På akuten tog de hand om oss direkt och undersökte Bello. Först tittade sköterskan på honom och sen läkaren. De stack honom i fingret för att kolla om han syresatte blodet bra. Johan kom efter ett tag, efter att han lämnat Ennis och Idde hos Hanna.

Och vi fick veta att allt såg fint ut. De var inte oroade för andningen, sålänge han inte fick indragningar mellan revbenen och verkade ansträngd. De sa att det kan bero på att han är lite stor, och måste kämpa lite mer bara. Så det lugnade ju ganska mycket. Men fy så orolig man kan bli.. Lille Bello.

Najell26 (1 av 1)

Nu blir det mycket bekymmer här känner jag, och det är ju tråkigt med tanke på att flera som följer och läser brukar säga att det är för att jag verkar så positiv.. och jag är det fortfarande! Jag lovar! Men jag måste också skriva när det är lite bekymmersamt känner jag.. det där med ärligheten ni vet. Men det kommer inte bli nån deppblogg, det lovar jag er.

Tillbaks på ruta ett. Rubriken till detta inlägget. Vad menas? Jo.

Efter förlossningen började ju min foglossning bli bättre för varje dag som gick, men jag fick istället ont på ett nytt ställe i bäckenet. Blygdbenet. Vissa nätter gjorde det så ont att jag inte kom ur sängen. Det kändes inte heller som att det blev bättre. Men så efter nån vecka började det bli bättre för att under några dagar va helt borta. Även eftervärkarna försvann och jag mådde ganska bra.

Men så nu är det som att allting kom tillbaka här. Jag har sen några dagar fått ont i blygdbenet igen och idag har jag haft som eftervärkar vid flera tillfällen. Och sen det där med ledsenheten och oroligheten, den är ju värre igen uppenbarligen. Hyn, med tillhörande munsår, har blivit sämre igen och munsåret har liksom kommit tillbaka trots att det var typ två veckor sen det kom. Magen, som jag tyckte hade dragit ihop sig bra, är lite rund och svullen igen.

Och det känns ju lite snopet. Kändes ju så himla skönt att va på G igen där förra veckan. Jag längtar ju tillbaka till att kunna röra mig utan ont och att "få tillbaka" kroppen. Jag vill kunna va glad och njuta men istället är det oron och ledsenheten som hägrar. Orkeslösheten.

Men man ska ju va snäll mot sig själv, jag vet. Många av er skriver det, och stöttar. Det känns fint.

Imorgon blir det läkarbesök på BVC med Bello och kanske kan jag få tummarna ur och sy en mörkläggningsgardin till barnens fönster, jag tog nämligen hem maskinen och lite grejer idag. Men vi får se. En dag i taget 🙂

Imorgon tänkte jag också publicera ett inlägg om en av de smartare bebisgrejerna jag har just nu, ett samarbete som jag är väldigt glad och stolt över. En liten hint nedan.

Kram.

Najell29 (1 av 1)

Så himla skör

IMG_8983

Idag känner jag mig så jäkla skör. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, jag är liksom bara låg och ledsen. Jag känner mig otroligt trött, och det har ju sina orsaker i amningsnätter osv, men sömnig liksom. Ögonen svider nästan av trötthet.

Min hjärna har inte funkat alls idag känns det som. Jag hade glömt att vi hade ultraljud för Bello idag och jag glömde min börs hemma och hade noll koll på var den var. Och jag orkade knappt bry mig.

Allt runtomkring har känts otroligt rörigt och stökig. Vi stressade iväg imorse och tänkte egentligen vaccinera barnen mot TBE, men väl inne på vårdcentralen var det kaosigt och jag orkade inte ens släpa in barnen. Dessutom hade vi en tid att passa i stan så vi hade aldrig hunnit, med den kön som där var.

I stan hade vi möte om pensionssparande bla och det gick väl bra, men sen skulle vi ta oss vidare till revisorn - mitt i lunchrusningen i city. Usch. Jag får nästan panik av att gå med lille Bello i vagnen bland så mycket folk och trafik. Fy.

Efter revisorn hade vi ultraljud i Solna och åkte genom stökig trafik dit. Väl på sjukan var det rörigt och när vi väl satt där, på mottagningen för röntgen för barn, blev jag ännu mer sorgsen. Sjuka barn liksom. Finns det något värre?

Ultraljudet med Bello gick bra, men vi fick inget riktigt svar. Men han ligger på gränsen till att vi får gå på ännu en uppföljning. Får svar om 1,5 vecka ca.

Sen åkte vi för att hämta barnen på föris, hade mysig kväll och nu har jag nattat i nästan två timmar.

Men hjälp vad denna dagen har känts jobbig. Och jag känner mig fortfarande sorgsen. Trött. Dricker kaffe nu, äter rabarberpaj med jordgubbsmousse och smörkräm som blev över från helgens tårtbak. Skriver av mig på bloggen.

Min hy är hemsk - det är hormonerna va? Torr liksom. Och finnig. Får kleta på lite honung tänker jag, det borde va bra.

Men vet ni. En sak som har gjort mig väldigt glad idag är all fin respons jag fick på min förlossningsberättelse som jag publicerade igår. Så himla många fina kommentarer jag har fått, både här på bloggen och på Instagram. Det känns så jäkla bra att så många uppskattade vad jag skrev, och tyckte att ärligheten var toppen. Det gör mig glad, för man sitter ju ändå där och funderar på om man verkligen ska lämna ut sig sådär. Med detaljer som kanske inte är så glamorösa, och bilder där man ser helt chockad och rätt hemsk ut.

Men nu vet jag att det var helt rätt, med tanke på er respons. Tack! Jag tror att det kanske kommer en uppföljning också, med lite mer tankar kring hur jag känner kring mina tre förlossningar. Men kan inte riktigt säga när.

Nu ska jag be min man klia mig på ryggen. Kram på er och godnatt!

IMG_8982