Nu är den ute! Min nya podcast Inte bara MAMMA !!

Nu är den ute hörrni! Podden! Inte bara MAMMA! Jag är helt övertaggad och hoppas att ni vill lyssna!

Podden finns att hitta i din podcastapp (i alla fall på Podcaster som är iTunes grej) och på Acast. Annars kan man såklart lyssna här, lägger avsnittet längst ner.

Jag har ju också en sprillans ny sajt! Där finns allt om avsnitten, gästerna, kontaktuppgifter och möjlighet att lyssna såklart! Kika in på intebaramamma.com så får ni se!

Annars kan man ju trilla in på Facebooksidan och trycka LIKE och diskutera avsnitten! Kommer ha SÅ många intressanta personer som gäster! Och den första gästen är ingen mindre än Micke Gunnarsson - inspiratör och föreläsare inom föräldraskap och personlig utveckling. Kunde inte önska mig ett bättre premiäravsnitt!

Fattar ni hur bra detta kommer bli?? Och studion börjar ta form dessutom! Ni ska få se sen i veckan 🙂 Imorgon har jag inspelning med nästa veckas gäst, men jag håller lite på vem det är!

Nu kör vi!! Kom ihåg att trycka på hjärtat längst ner ifall ni är lika peppade som jag! 😀 PUSS

14

Poddag satt! Och vem vill göra min bild?

Det är mycket snack om podd nu alltså, men jag hoppas att ni tycker att det är lika roligt som jag tycker!

Igår frågade jag på Instagram om vilken veckodag som ni tycker att podden ska komma ut, och det känns som att tisdagar blev mest önskat! Och jag känner själv att det är en rätt bra dag också, ganska i början på veckan men inte direkt på måndagen.

Måste fråga vidare då.. vilken tid på dagen lyssnar ni på poddar? Och i vilka sammanhang? Är det på morgonen på väg till jobbet eller sent på kvällarna när ni viker tvätt? Hit me!

Nu letar jag också efter någon som är sugen på att göra frontbilden till podcasten! Detta fina porträtt gjorde Anna Grundberg för typ 6 år sen och det är så LÄNGESEN alltså!! Hjälp vad tiden går. Och vilken härlig stil jag körde!

Ni får mer än gärna tipsa om någon som ni tror skulle vilja skapa Inte-bara-MAMMA-bilden med mig och som är grym på denna typen av porträtt (eller annan typ, bara kul!). Kanske är det rent av du som är sådär duktig?! Tipsa här i kommentarerna eller på kajsastina@createness.se <3

Lanseringsdatum för podcasten börjar bli inringat, men måste få några biter till på plats innan jag vågar släppa på härligheterna!

SÅ kul detta. KRAM på er!

17

När någon annan bestämmer vad man är bra på

De senaste månaderna har jag haft äran att få jobba med personligt varumärke för denna fantastiska kvinna. Anna Promilletanten Sjöström - Expert på alkoholbruk och alkoholmissbruk. Jag har hjälpt henne med Personal shopping och styling, fotografering, coachning för hemsida och sociala medier och nu senast idag rörligt material för sociala kanaler.

Jag är så tacksam för att Anna själv kontaktade mig och liksom paketerade mina skills under ett tak, för att sen ta del av dem. Och jag vet inte vem som fått ut mest av vårt samarbete, kanske har vi vuxit lika mycket. Det är så många bitar som fallit på plats för mig under senaste tiden och jag har Anna att tacka för en del av dem. Att coacha en person till sitt bästa jag, och samtidigt hitta sitt eget bästa jag är ju liksom vinst för samtliga.

När Anna kom till mig med funderingen på om hon tog för mycket plats, om hon kanske skrämde folk, sa jag ”Ta MER plats! Det är ju det som är du!” De som blir rädda kommer va rädda i vilket fall. Och som Anna själv sa: De som irriterar sig på henne kommer göra det, varesig hon tar mycket eller lite plats.

Att ta plats är bra, bara man är glad och ödmjuk samtidigt. Och att stå för det man är bra på, det är också BRA! Och då tänker jag såhär idag: Jag är faktiskt jäkligt bra på det jag just har gjort med Anna. Hjälpa att bygga det personliga varumärket, med allt vad det kan innebära.

Jag hoppas att jag kan ta fler uppdrag som detta framöver, för det är SÅ roligt!

Anna kommer även gästa min podcast ”Inte bara MAMMA” i december, och prata om alkohol och föräldraskap. Om ni redan nu har frågor som ni vill att jag ställer till Anna i avsnittet - skicka till kajsastina@createness.se ❤️

23

Inte bara MAMMA – Min nya podcast!

Det är min nya podd. JAMEN PRECIS! Jag har blivit med podcast! Inte bara MAMMA" heter den och handlar om... det kan ni klura lite på tänker jag!

Idén har funnits under en tid och inte velat släppa taget om mig, och för att det hela skulle bli av började jag för någon vecka sen sätta några små bollar i rullning. Henrik Fexeus brukar tycka att det är en bra grej - Om man vill få något gjort är det bra att involvera massa andra människor för då ba måste man genomföra det. Annars är det så lätt att projekt skjuts på framtiden.

Så jag började pitcha min podd mot gäster som jag önskar och vips hade jag tre JA på bara några dagar. Studion är som ni vet inte helt klar, men jag tänkte att jag måste ju börja dra i mina trådar nån gång. Och att vänta på att jag ska kunna bygga färdigt.. ja, då blir det lätt att det inte blir av. Ett av JA:na kom från Micke Gunnarsson, och först såg det ut som att vi skulle hitta en dag längre fram i höst/vinter. Och så igår kväll, kl 22 när jag jag krupit ner, såg jag mailet från Micke. "Hej, jag har faktiskt en lucka imorgon eftermiddag".

Tror ni det blev fart på Nyponet eller??

Så idag blev det bygge av tillfällig studio eftersom mina riktiga draperier inte kommit upp än. Och Johan kom efter jobbet på SVT och riggade ljudet. Och sen kom Micke och gjorde det bästa premiäravsnittet jag vet. Tror ni jag är nöjd men något omtumlad ikväll? Jepp.

Men snacka om att det blev ett stort skutt i rätt riktning. Snabbt som attan var jag liksom igång på riktigt. Jag är SÅ himla glad och tacksam att Micke bara valde att gå på känsla och dimpa ner hos mig utan att egentligen veta särskilt mycket. Och att han gjorde det så spontant och nära i tid. För nu blir det ju prio på att boka datum för mina kommande gäster, och kanske till och med lansering något tidigare än planerat!

Sen kom min älskling tillbaka från tur på stan med en hel påse till med nördiga och nödvändiga ljudgrejer till mig och studion. Min man va?

Det blev en grym dag detta, trots två hängiga barn här på kvällen. Vab istället för bygge imorgon med andra ord. Men vad gör väl det, nu är jag ju igång!

Podcasten lanseras under november månad, håll utkik!

37

Idag fick hon va ”Bara Idde”

Jag brukar ju prata om att det är viktigt att få ”komma iväg” ibland och inte bara vara mamma. Få lov att vara bara jag. Endast ha ansvar för mig själv och mina egna toalettbesök, matintag och nu-skulle-jag-vilja-göra-detta-behov. För ju fler barn jag fått, och ju längre tiden gått utan att jag har kontakt med den där ”bara-jag-personen”, desto viktigare blir det. Annars går i alla fall jag under.

Och det handlar inte om att jag tycker mindre om min familj eller att jag behöver komma ifrån dem. Utan jag behöver bara få va en person ibland som inte tar hand om någon annan. Tar hand om mig själv. För när man får barn är det så lätt att alla behov, förutom de mest grundläggande, läggs åt sidan. Till och med de grundläggande behoven läggs till viss del åt sidan. Äter gör man nån gång sen, toalettbesök görs med sällskap eller under stress, sömnen… ja, det vet vi vad som händer med den.

Men det är ju bara vi själva som kan ta oss tiden. Ställa kraven och ge oss tillåtelse att bara få va oss själva, utan förälderansvaret.

Men hur är det egentligen med barnen?

Idag gick Idde tillbaka till förskolan efter att ha varit borta i flera månader. Nu senast på grund av hennes strul med blindtarmen, och innan dess var hon hemma i väntan på att Bello skulle opereras och ingen fick dra hem sjukdomar.

Hon har alltså varit ”Bara dotter” under ganska lång tid. Kanske kommer någon som läser nu tycka att såhär små barn mår bäst av att vara med sina föräldrar, att hemmet är det bästa stället för barnen att vara på fram till skolstart. Men jag tror inte det. Kanske för någon, absolut, men inte för alla. För vet ni vad som blev så tydligt efter att jag hämtat Idde på föris idag?

Hon hade fått va ”Bara Idde” – HELA dagen. Leva ut, vara en kompis, va efterlängtad som person och vän i gruppen - Vara sitt bästa jag. Utan att vara dotter. Hon var så uppspelt och lycklig när jag kom att jag blev helt varm i hjärtat. Hon hade haft en sån jäkla bra dag. Pedagogerna redovisade noll klag på ont eller orkeslöshet. Bara tummar upp.

Tydligast blev det när vi kom hem. För så fort vi kom innanför dörren föll hon tillbaka. Gnäll, sätta sig emot, klaga på ont, inte orka, inte äta osv osv. Och jag vet att barn ofta biter ihop på förskolan för att sen släppa på allt när de kommer hem. Men det var inte så idag. För jag såg i hennes ögon och på hela hennes kropp hur lycklig hon var efter dagen på föris. Och jag märkte så tydligt att det var dåliga vanor hon kom in i när vi kom hem. Inte ”äkta” ont eller ledset.

Det var skönt på två sätt. Skönt att veta att hon faktiskt är pigg och inte har så ont och är så trött som hon vill påvisa ibland här hemma. Och så skönt för att jag vill att Idde ska få va en härlig person. Känna att hon ÄR en härlig person. Inte för att jag och Johan inte visar henne det hemma, jag lovar er att vi lägger massvis med energi på det, men hon själv har så lätt att komma in i rollen som en som är krånglig. Det har liksom blivit hennes grej. Och visst har väl även vi den uppfattningen över lag, att hon är en liten krångel-maja (jag var också det när jag var liten), men vi gör verkligen allt för att inte ha den inställningen mot henne. Vi är oftast öppna, glada och börjar på ny kula för att ge Idde de bästa förutsättningarna att komma ur den där rollen. Men på sista tiden, när hon dessutom varit sjuk och helt ur form, har det blivit svårare.

Och därför är jag SÅ glad över hennes dag på förskolan idag och jag hoppas att resten av veckan blir lika bra. Så hon får tanka på lite av sitt ”Bara Idde”.

Ikväll fick jag frågan i dm på insta ifall vi tror att Idde har någon diagnos eftersom jag ofta beskriver henne som "svår". Vi tror inte att hon har den typen av utmaningar eftersom hon kan kontrollera sitt "svåra". På förskolan är det inga problem alls. Så vi tror helt enkelt att hon är en sån som behöver testa, och det riktar hon mot oss eftersom vi är hennes absoluta trygghet. Inget konstigt egentligen. Hon jämförs också med sina två klacksparksinställda typer till bröder och då behövs inte så mycket för att bli den krångliga.

Jag blev dock lite ledsen över att jag uppenbarligen beskriver våra svårigheterna mer än enkelheterna och det härliga. Det är kanske inte så konstigt eftersom det ofta är i det krångliga man behöver skriva av sig, höra era erfarenheter och kanske råd. Engagemanget blir större hos er läsare när det är utmaningar.

Men detta blev en påminnelse om att lyfta mer av allt det som är fint och roligt och vackert med vår unge, och det är ju det mesta. Hon vårt mest påhittiga, roliga och knasiga barn. Alltid med glimten i ögat. Sjunger, dansar och spexar. Hon går sin egen väg och är stark som bara den. Hon vet vad hon vill och ser till att det blir så. Jag är så himla nyfiken på hur hon kommer använda alla sina förmågor framöver. Älskade Idde.

 29