Om att rösta, klanta sig och VÅGA

Det har varit mycket röstsnack i sociala medier idag och i veckan. Jag har inte vevat så mycket, jag tycker att det är många andra som gjort det mestadels på ett bra sätt. Men idag ville jag uppmuntra till att rösta genom att visa att vi gör det. Så viktigt.

Och när jag stod där och tramsade i båset och ropade på Johan och frågade dumma frågor om hur man skulle göra och inte göra kom jag på en grej.

Det kanske är folk som skiter i att rösta för att de inte vet exakt hur man gör. Som kanske är nervösa för att göra fel, inte fatta, gå fel, säga fel sak, ställa sig i fel kö, sjabbla med legitimationen, missa nåt. Saker som kan kännas jävligt jobbiga för många. Och pinsamma situationer undviker man ju oftast om man kan.

Jag var lite nervös. Jag schabblade, jag pratade för högt och jag la fram mitt röstkort istället för legitimation. Jag frågade Johan tusen frågor trots att man ska sköta sitt där i båset och jag är fortfarande osäker på om jag tog rätt lappar där i lådorna.

Men jag har lärt mig att att ta den typen av situationer med en nypa salt. Vad är det värsta som kan hända? Vad händer om jag frågar när jag inte vet? Ingenting. Mer än att jag förmodligen får svar. Och kanske är det någon mer som undrar men inte vågar fråga och som hör min fråga och får veta svaret. Och skulle någon tycka att jag är korkad får de väl göra det på sin kant. Jag behöver inte lägga energi på det. Till nästa val ska jag nog göra en röstskola som visar precis hur det går till. Det finns säkert, men eftersom jag inte sett den är den inte tillräckligt synlig så då behövs det en som är mer tillgänglig. Påminn mig om knappt fyra år!

Och denna typen av osäkra situationer möter man ju nästan varje dag, varje dag kommer utmaningar till en som man måste ta sig an även om man känner sig lite osäker.

Men jag säger BA KÖR! Det kan inte hända nåt!

Jag hoppas kunna förmedla detta till mina barn, att inte dra sig undan för att det känns lite läskigt. De här två och den där lilla hjälmvaktaren i vagnen som ba hänger med på allt men som visar sig arg som ett bi när han inte får hålla valdagsglassen själv utanför mataffären.

Och till de stora såklart. Om fyra år får Albert rösta men han var såklart med idag och fingrade lite på lapparna. Någon frågade om han stod i kö och det kändes bra tydligen. Vem vill inte se vuxen ut liksom... harkel.

Jag ser ju numera också vuxen ut med mina små bekymmersrynkor som dykt upp under sommaren (mycket sol ger resultat...)

Och på tal om utseende - Ser inte jag liiite ut som typ en partiledare på just denna bilden?! Eller typ jättemycket? NyponPartiet tar stora steg framåt! Tror på fred på jorden, mycket pengar till alla och evigt liv. Då kommer allt bli bra.

Tack för idag och för att jag får rösta. Tack för att det verkar gå lite sämre för SD än vad många befarade och tack för att ni som kunde rösta idag gjorde det.

15

Utvärdera med mig! + Veckans tema!

Haj! Igår var jag och Ennis på 40-årskalas hos Åsa, då var vi såhär stiliga. Mer bilder från det kommer i veckan - Här kommer istället veckans tema!

Vet ni, jag kör vidare på Höstpeppen, för jag är inte klar! Som ni vet har jag inte kommit med mina mål för hösten ens, så vi behöver en vecka till tycker jag! Det blir även ett extratema i form av "Dagens dans"! Hör så härligt! Jag ska alltså ge er en dans om dagen, för visst blir man glad av dans?

Vakna med ett trist humör, sätt igång en bra låt och dansa - så är du glad igen! Garanterat! Därför ska jag bjussa på dans denna veckan 🙂

Veckans klipp ligger på IGTV - Och jag vill veta om ni tycker det är bra med klipp på IGTV på söndagarna, där jag presenterar nästa veckas tema och utvärderar förra veckans litegrann? Eller kan vi lika gärna köra bloggen, och sen lite spontana, kanske kortare klipp på IGTV under veckorna?

Och hur tycker ni att Resan mot Mitt Bästa Jag är hittills? Är det ett bra upplägg för att ta sig an allt som jag gillar att dela med mig av till er? Eller är det bättre med lite hursomhelst?

Jag blir SÅ glad för er feedback! Var ärliga! Men snälla.. Puss och ha en finfin vecka!

28

3 små tips på Egentid – I smyg!

Veckans tema är ju Egentid - och efter att det har diskuterats lite under veckan har jag förstått att många behöver det men tar sig inte tid till det, andra har sett till att få sin egentid redan från start i princip. Och så får vi ju inte glömma de som faktiskt inte tycker att de behöver tid för sig själva, och det finns ju även många av den typen. Allt är väl bra liksom.

För oss, vi som har nåt den gränsen där vi bara mååååste få tänka lite mer på oss själva, behöver det faktiskt inte va så krångligt och omöjligt som vi kanske tror. För Egentid i all ära, men när det inte går att få till just det där heeelt ensamma finns det faktiskt sätt att se till sina egna behov mitt i allt barnkaos.

Här kommer tre små tips på hur du kan ta dig egentid, eller tillgodose dina egna behov, trots att du har småfolket omkring dig.

  1. Om du sällan hinner duscha, för att du inte tycker att du har tid, bestäm dig för att sätta väckarklockan på en halvtimme tidigare på morgonen. Jag vet att det känns som ett skumt tips när i princip ALLA småbarnsföräldrar lider av sömnbrist. MEN! Det gör energi i längden! För denna halvtimme lägger du helt enkelt på att hoppa in i duschen en bra stund för att sedan göra dig klar för dagen (med kläder, hår, smink eller vad du nu vill göra för att känna dig piffig). Jag lovar att du känner dig piggare sen när kidsen vaknar och du redan är sådär reklam-härlig som man vill va på morgonen (men som man aldrig är).

Viktigt här är att ta med sig allt man behöver in i badrummet från början så man slipper fara ut och greja. Då finns nämligen risken att något barn vaknar och du tvingas avbryta alltihop (som vanligt) eftersom din partner är en segis. Har man allt med sig från början kan man va säker därinne, för vaknar då ett barn är partnern helt enkelt tvungen att gå upp och "ta hand om barn" eftersom du FAKTISKT ÄR MITT I EN DUSCH.

2. Smyglyssna på podd. Detta kanske sticker i någons ögon (eller öron hehe) men det får va. OM det är möjligt - Smyglyssna på en underhållande podcast när ni släckt lampan vid läggning. Vissa har ju en sådan läggning att de släcker, säger godnatt, går ut och sen somnar barnen. Men ni som har det så kanske inte behöver tips på egentid tänker jag (?) 😀

I ALLA FALL - Ni som inte har en sådan nattningssituation utan istället sitter därinne i mörkret och försöker lugna, stryka, klia, vyssa, låtsassova osv - Smyglyssna! Ha så diskreta lurar som möjligt och stäng inte av er helt från barnen (helt omöjligt ändå). Och välj en podcast som inte kräver så hög koncentration eftersom du, trots "smyg-egentid" kommer avbrytas i ditt lyssnande titt och tätt och mer eller mindre.

Jag kör med de briljanta trådlösa öronsnäckorna AirPods från Apple. De släpper igenom lite miljöljud, pausar podcasten så fort du tar ut en snäcka (och sätter igång den igen om du sätter i snäckan inom rimlig tid) och du behöver inte ens ha mobilen i samma rum. De är skitfula men ändå härliga på nå vis. Ganska dyra men väl värda investeringen då de även är toppen när man typ viker tvätt, diskar eller annat där man rör sig mycket och inte vill ha trådar och mobiler hängandes och slängandes på kroppen. Jag älskar dem nästan lika mycket som jag älskar min man. Och så älskar jag min man för att han köpte dem och för att han låter mig knycka dem.

3. Ta dina tillfällen till träning, även om du har barnen med dig. TYP ta en dubbelcykelvagn, en cykelsits för barn och din egen cykel och kämpa dig fram - Kanske fram och tillbaka till förskolan, som för mig tar 15 min enkel väg. Det gjorde jag för första gången idag, med tre barn alltså, och det gick! Trodde först att det skulle bli för tungt, kunde knappt backa med hela ekipaget utan att välta när vi skulle hem från föris.. men sen fick jag in tekniken!

Eftersom jag är så sjukt otränad (även om jag smyger igång så smått om dagarna) vet jag att det kommer kännas i kroppen imorgon. Ser fram emot det alltså. Men! Tillbaka till tipset.

Att ta cykeln istället för bilen/bussen kräver att man bara bestämmer sig, trots att det är lite meck att arrangera osv. Men går man in i det hela med tanken på att man ska få träna (som man så gärna vill få tid till men aldrig får) så blir det en motivation. När du sen sitter där på cykeln köttar du på lite extra, tränar aktivt liksom. Med huvudet också. Så det inte bara blir ett sätt att transportera sig och barnen på. Ta på träningskläder och "va på gymmet". Gärna magväska till mobilen och nycklarna också. Inget konstigt alls.

Kanske inget nytt detta, men jag tror att man kanske ofta glömmer att se de små luckorna i vardagen. Finns det fler luckor som jag inte tänkt på? Kommer ni på någon?

ps. Spana in Ennis nya cykel - Är det kanske den tjusigaste ni sett? Äntligen fick han en riktig som han kan öva på! ds.

24

Så blev jag en som dömer andra mammor

Jag säger förlåt. Och ber om ursäkt för om jag uppfattats som dömande mot andra mammor. Några har uppenbarligen tolkat mig så, och det är så långt ifrån mitt syfte man kan komma - För jag vill ju inspirera. Men kanske har jag uttryckt mig lite klumpigt, och dessutom med dålig tajming, så nu ber jag om ursäkt. Och förklarar hur jag menar.

Om du missat gårdagens inlägg om egentid, och hur jag ser på behovet av det, kan du läsa HÄR först. Om du vill förstås.

Jag erkände igår att jag förut tyckt att en del mammor har haft för tidigt fokus på egentid när de fått barn. Jag skrev också att jag ändrat syn på det men att jag fortfarande tycker att tre dagar efter förlossning kanske är något tidigt att börja tänka på egentid.

Det är en generell tanke, samtidigt som jag utgår från mig själv. Jag har för egen del svårt att föreställa mig känslan av att vilja komma bort en längre stund från barn och familj så nära inpå att mitt barn har kommit till världen. Mina känslor säger att jag bara vill va nära. Och det gör inte mig till en bättre mamma än någon som vill komma iväg, absolut inte, men det är MIN upplevelse av att få barn. Och jag utgick från den när jag skrev igår.

Men givetvis har alla sin situation, sin bakgrund och sina behov. Och självklart ska man göra det som känns bäst för sig, sitt barn och familjen. Jag är ju förespråkare för egentid! Jag hade dålig koll på att Ida Warg fått skit för att hon ville komma iväg och lyxa lite - och såklart ska hon göra det! Jag kanske till och med önskar att jag hade kunnat ha samma behov lite tidigare under mitt föräldraskap. Och framför allt sett behovet när det väl började komma (för jag hade inte det i början).

För det är ju så, att det är lite sent nu för mig. När jag behöver det sådär överdrivet mycket, för att inte bryta ihop typ. Och för egen del har jag haft väldigt svårt att släppa kontrollen och ansvaret för barnen till Johan. Trots att han är en erfaren pappa, som jag litar på, har jag haft svårt att släppa taget.

För jag har varit rädd att något ska hända. Något som skulle kunna ske utan att jag är där, där för att förhindra eller rädda. Eller kunna göra mitt bästa i alla fall. Som jag inte hade kunnat göra om jag inte var där. Men så kan man ju inte tänka. Och jag har kommit från det mer och mer.

Ida skriver om jämställdhet i sitt inlägg efter att hon fått en elak kommentar kring egentid, och visst är det bra att hon och Alexander tar stort ansvar båda två. Jag är imponerad över hur de delar, för jag har nog inte varit lika bra på det där. Att låta Johan komma fram.

Nu blev detta väldigt babbligt, men jag känner att jag vill babbla av mig. Det är ju inte svartvitt detta. Mitt syfte är att lyfta olika ämnen och vinklar när det kommer till föräldraskap och personlig utveckling för just mammor och föräldrar - Just för att vi ska diskutera och våga öppna oss för varandra.

Påhopp och elaka kommentarer tar jag verkligen avstånd ifrån, jag hoppas att Ida och andra mammor som fått skit kan låta det rinna av sig och göra sin grej.  Däremot tycker jag om när ni uttrycker era tankar i kommentarer här, det öppnar ofta upp för vidare reflektion!

Så tack för att ni påminner mig ibland, och fortsätt peppa varandra! Ska vi köra en live ikväll (onsdag) kl 21 kanske?

Är jag på rätt spår tycker ni? Tryck på hjärtat längst ner <3

44

Varför skaffar du barn om det är Egentid du vill ha?

Varför skaffar du barn om det är Egentid du vill ha?

Det undrade jag på allvar för några år sen när Ennis var typ två och Idde en bebis. Jag kunde inte fatta hur människor kunde börja prata om egentid typ innan de kommit hem från BB. Vill man inte va med sitt barn liksom? Skaffar man barn får man faktiskt prioritera bort sin egentid i ett antal år. Tyckte jag då. Själv hade jag väldigt svårt att va utan mina barn, men det var nog mest en fråga om kontroll om jag reflekterar såhär i efterhand (även om jag såklart ville va med barnen för att jag älskar dem osv).

Så vad tycker jag om det resonemanget nu?

Jag kan fortfarande känna att en del är lite väl snabba på att prata egentid. Jag tycker någonstans att man i och med föräldraskapet också väljer bort att sätta sig själv i första rummet och liksom viger (i alla fall en del av) sitt liv till att ta hand om sina småmänniskor. Det blir ens uppgift, och ingenting är viktigare.

Samtidigt känner jag nu, efter att ha varit förälder i snart fem år, och fått ihop ett barngäng på tre pers (plus tre bonusar ju), att jag verkligen är i behov av ANDRUM. Jag känner att Nu är det faktiskt jag som behöver något.

Och det behöver jag för att funka. För att jag inte gillar den personen jag blir av att inte få en lugn stund, utan krav eller ansvar. Jag har blivit för trött, kommit in i dåliga mönster, fått kort tålamod och ofta känsla av att bara vara till för andra.

Och jag älskar att vara mamma. Det är verkligen min grej. Men jag älskar också att vara jag. Kreativa jag. Roliga jag. Smarta jag. Duktiga jag (ja, det är okej att vilja va duktig). Spontana jag. Nördiga jag. Lugna jag. Fåfänga jag. Snygga jag. Sportiga jag. Pigga jag. Starka jag. Glada jag.

Därför behöver jag Egentid NU.

Att värna om egentiden tre dagar efter förlossning tycker jag är att överdriva. Njut å va förälder liksom. MEN, vänta inte tills fyra år har gått och du är helt borttappad som person. För man måste inte nå sin yttersta gräns innan man börjar ta hand om sig själv på det sätt man behöver.

Nåt mellanting är bra. Att vara medveten är det viktigaste. Vad behöver jag? När behöver jag det? Behöver jag ingen egentid kanske? Nä, då ska jag inte ta mig det bara för att andra tycker att jag borde.

Lyssna. På dig själv. Och om du har en partner som har lättare för att "ta för sig" egentid - Se det. Och ge uttryck för att du behöver lika mycket space. För visst är det nog så att våra kära partners har lättare för att ta sig tid till träning, kolla serier eller nå sport, kanske träffa vänner. Vad vet jag. Jag får för mig det.

Men det är bara vi själva som kan bestämma hur vi vill ha det. Ansvaret ligger inte hos din partner som inte ger dig utrymme, om du inte uttryckt att du behöver det. Ta ditt utrymme. Om du behöver det.

Så löd orden från mamman som sitter hemma i soffan och har kört kvällsrejset själv medan pappan är på jobbmiddag i stan. Det blev ingen träning idag eftersom planerna ändrades. Men det gör inget, jag tar igen det en annan dag. För flexibel måste man va, trots allt. Men jag har det till godo ska ni se!

Dessutom var jag en supermom som fick alla ungar att sova innan 19.30, så nu kan jag blogga och fortsätta jobba med nya roliga projektet (som jag snart kan avslöja!) trots att jag är själv med barnen ikväll.

Målade naglarna igår i alla fall! Så där kan jag få godkänt! Hur går det för er?

19