En “gammal” dröm som väckts till liv – Är det detta jag vill göra?

Hej kompisar, så fina ni är allihopa som stöttar och peppar så otroligt. Det betyder så mycket ska ni veta. Och jag är redan på rätt spår! Och idag tänkte jag avslöja en tanke... på vad jag kanske vill ägan mig åt framöver. En tanke som hjälper mig att skifta fokus, från att känna mig misslyckad till att istället se möjligheterna.

Men först.

Podden har nu gått i tio fina avsnitt och jag är så himla glad för alla som har gästat och delat med sig av kunskap, erfarenheter och inspiration. Så himla roligt! Nu tar podden en paus och kommer tillbaka med säsong två senare i vår, för nu behöver jag nämligen lite tid på mig att hitta och boka de bästa gästerna! Hoppas ni är nöjda med de avsnitt som släppts och uppskattar det vi pratat om!

Vad tycker ni har varit bra under första säsongen? Vilka ämnen och gäster har ni gillat bäst? Vad kan jag fila på till nästa säsong och vilka gäster och ämnen skulle ni vilja ha i öronen framöver? Ni som lyssnar - Kom jättegärna med input och feedback så jag kan göra podcasten ännu bättre!

Nu till min lilla framtidstanke.

I gymnasiet valde jag att läsa estetiska programmet med inriktning musik. Jag hade alltid sjungit och spelat piano och sen även slagverk under högstadiet. Jag valde det programmet för att jag ville ha en rolig gymnasietid och resonerade som så att jag kunde läsa till några ämnen för att bredda min behörighet lite. Och roligt var det. Och en sjungande tjej-trummis blev jag. Under tre år. Och så valde jag till några ämnen för att jag sen skulle kunna läsa till...

...arkitekt. Jag hade det som nå slags mål. Bara jag kunde komma in på arkitektprogrammet så var det bra. En riktig utbildning och ett riktigt jobb. Och jag klarade mig bra även i gymnasiet. Siktade på ett snitt på 20,0 och landade på 19,5 efter att ha fått VG i Matte B och G i Matte C på grund av en släng utbrändhet i slutet av trean som gjorde att jag missade ett nationellt prov.. Men bra betyg ändå! För att komma in på arkitektprogrammet behövdes dock ett snitt på 20,0 vid den tiden och jag valde att vänta.

Tråkigt var då att man 2010 (tre år efter att jag gått ut) införde meritpoäng vilket gjorde det ÄNNU svårare för mig att komma in, eftersom jag inte valt gymnasiekurser efter det systemet. Jag minns inte heller om jag var särskilt intresserad av att bli arkitekt vid den tidpunkten.. jag hade nog gått vidare i mina planer och ville bli något inom kläddesign eller konst. Och så läste jag en del kurser på olika ställen.

Och som jag skrev igår har jag sen ägnat mig åt att bli ihop med en karl som jag sen gift mig med, skaffat hundra ungar, drivit företag och jobbat både som designer, programledare och producent. Och Influencer. Typ. Några tankar på att plugga har inte funnits de senaste åren.

Men nu, när tillvaron skakades om lite av stora beslut föll den där gamla arkitekttanken ner från himlen igen.. kanske är det ändå arkitekt jag ska bli..?

Ett tag tänkte jag att det nog mest va matte och skit man ägnade sig åt men har nu forskat lite och känner mer och mer att det är rätt för mig. En alldeles lagom kombo mellan konstnärliga och tekniska bitar. Men så var det betygen och det där...

Och jag har forskat lite, senaste veckan, på mina chanser. Jag har 0,5 i meritpoäng så snittet mitt ligger på 20,0. 2018 hade den som hade lägst snitt på arkitektutbildningen på KTH i Stockholm 21,35. Så nu står jag mellan två val. Antingen läsa Engelska C, Svenska C och något ytterligare för att komma upp i tillräckligt högt snitt, eller ge mig på Arkitektprovet. Arkitektprovet är ett prov som man kan göra nu under våren, där man måste va behörig men man sen bedöms efter en konstnärlig och teknisk hemuppgift som följs av två provdagar (om man går vidare från hemuppgiften). Ungefär en tredjedel av alla intagna kommer in genom arkitektprovet. Ganska många ju!

Jag har forskat lite i gamla prov och ja.. detta passar ju mig SÅ perfekt.

Så nu är siktet inställt på att göra hemuppgiften, som släpps första mars, och sen hålla tummarna för att komma till provdagarna. Och ja.. nu delar jag dessa tankarna med er, och det är ju lite läskigt sådär. Det finns ju risk att jag inte kommer in, och då är det dessutom för att jag inte presterat tillräckligt bra på ett konstnärligt prov. Men jag väljer att dela med mig, för jag tycker det är viktigt att prata om hur verkligheten ser ut. Vi kämpar alla mot olika mål och drömmar, och varför ska det va skämmigt att dela med sig av dem?

Så nu känner ni till ett av mina mål framöver. Kanske håller jag fast vid det, kanske är det bara en överlevnadstanke för att komma igenom krisen. Vem vet. Jag har ju tusen andra idéer på vad jag ska göra framöver, så något bra blir det nog allt. Fler "drömmar" poppar nog upp här på bloggen i veckan ska ni se!

Har jag förresten någon arkitekt som följer mig?

Kram på er!

34

Framgång för podden och en oväntad gäst!

Oj! Bloggen! Fasen vad tiden springer iväg numera. Har ju inte skrivit sen min födelsedag förra veckan. Äntligen är vi friska från influensan, sånär som på lite hosta ibland. Men det var en riktigt sten i huvudet kan man säga. Fy fasiken.

Det är ju tisdag idag och det betyder nytt avsnitt av Inte bara MAMMA! Eftersom jag varit sjuk har det varit lite knivigt att boka intervjuer så jag var lite smått nervös inför gårdagen då jag skulle intervjua tisdagens gäst kvällen innan publicering. Och ja... det blev inställt!

TUR då att min käre make Johan Romin var fri och kunde hoppa in som min tionde gäst! Jag har tänkt att han ska få va med i ett avsnitt, det är dessutom flera av er som önskat det, men egentligen hade jag planerat det till lite längre fram. Men nu passade det ju jättebra med inhopp och det var riktigt roligt att intervjua honom och ställa nyfikna frågor. Väldigt spontant blev det 🙂

Ibland känns det som att han är lite doldis i mina kanaler så om ni är nyfikna på vem jag är gift med måste ni ju bara lyssna på veckans avsnitt <3

Ni hittar det i podcastappen som vanligt och här under såklart.

Idag fick jag dessutom lite nya poddbesked som känns roliga och spännande! Ska berätta när allt är klart 🙂 Och imorgon pratar jag om podden på ett frukostevent på NK. SÅ himla roligt att podcasten börjar komma igång och att fler börjar få upp öronen för den!

Kram på er!

24

Vilka färger är mest jag och Johan? Min amatöranalys efter träffen med Annika R Malmberg Hamilton

Men hallå alla fina följare och läsare och lyssnare och tittare (fan vad många kanaler jag tramsar runt i egentligen). NÅJA! Nu har jag släppt poddavsnitt igen efter en veckas frånvaro, ja ni vet ju varför. Denna hemska influensan alltså.

Jag tänker att man har mest ut av detta inlägget om man första gjort något av följande:

  • Lyssnat på senaste avsnittet av Inte bara MAMMA, med framgångsexpert Annika R Malmberg Hamilton. Om ni inte hunnit - Gör det HÄR eller i podcastapp.
  • Läst någon av Annikas böcker, gärna den senaste "Make it work"
  • Har lite kännedom om Insights discovery, eller färgerna i alla fall, sen innan.

Jag är  bekant med Annika sen många år tillbaka, har jobbat en del med henne och känt till det här med färgerna sen 2013 ungefär. Det var ju inte lika utbrett då, nu känner väldigt många till detta med färgerna. När man lyssnar på avsnittet börjar man ju helt automatiskt klura på vilka färger ens partner har, ens barn, föräldrar och vänner – kanske arbetskamrater. Och så vilka man själv har! Och jag tycker att uppfattningen om mig själv, och mina färger, har förändrats över tid. När jag lyssnade på Annika första gången, 2013, trodde jag att jag helt klart var en eldröd person, med inslag av solgult. Nu ser jag det annorlunda.

Ibland är det några av er som frågar om min och Johans relation, hur vi får det att funka och håller den sk gnistan vid liv (eller är det lågan? Jag vet inte. Skitsamma vilket). Här kommer i alla fall en liten sån amatöranalys av mig och sen Johan, och därefter vad jag tror är våra svagheter respektive styrkor i relationen. Hoppas ni tycker det är kul!

Jag skulle säga att jag har mest solgult, en aning mindre av det havsblåa och ungefär lika mycket, eller lite mindre av eldrött. Skogsgrönt är inte riktigt min färg, om jag ska va ärlig. Det gula i mig syns genom att jag gärna står i centrum, inte har några problem med att synas och höras. Jag är ofta spontan och positivt inställd och hoppar gärna på nya projekt. Om jag har sökt ett jobb på annan ort har jag inom loppet av en halvtimme letat upp vilket hus vi ska köpa på nya orten, hur vi ska lösa det med pendling första tiden och vad som behöver göras inför försäljning av huset vi bor i nu. Spontan och sugen på nya idéer med andra ord.

Den blåa sidan i mig är väldigt bra att ha som motpol då jag efter en idé är ganska bra på att planera ordentligt för genomförandet (ibland så mycket att jag aldrig kommer till kritan och GÖR), men listor är helt klart min grej. Jag gillar struktur, ordning och reda och att organisera. Och ni följer vet att vårt hem gärna är uppochnervänt och ganska stökigt ganska ofta – men om man har tusen bollar i luften, som jag har, måste man göra avkall på vissa grejer. Det blåa hos mig har förr i tiden gjort mig ganska oflexibel, men den biten har jag övat på. Speciellt efter att ha varit gift med en man som är journalist. Det är snabba puckar och flexibilitet som gäller där. Och om man dessutom driver eget företag, och har massa barn ihop, är det ett måste att va flexibel.

Den eldröda sidan hos mig är den som säger KÖR! För när jag väl bestämt mig för att genomföra något, då brukar det bli så. Att ta körkort under sommaren för två och ett halvt år sen är ett sådant exempel. Jag bestämde mig, tog mina lektioner, läste teorin, gjorde proven och KLARADE DET! Så jag kan va effektiv som bara den ibland och suuupernogrann stundvis (när jag målar en vägg tex) medan min gula flummiga sida ibland får styra och låta saker skena iväg lite. Den eldröda sidan hos mig kan också ibland va lite dominant och inte kunna se andras perspektiv, eftersom jag vet att mitt är bäst.

Nåja!

Om Johan, min man, däremot ska måla en vägg är han klar på tre timmar med samma vägg som hade tagit mig tre dagar. Att maskera är ju bra, men man behöver inte va så petnoga, det viktiga är ju att det blir gjort. Om han ska måla en vägg kommer han ofta på det på morgonen samma dag som han vill göra det, och sen gör han det. Det är det gula och röda hos honom, där solgult är starkare och det eldröda något svagare. Sen har Johan en mycket större portion skogsgrönt än vad jag har. Han är otroligt inkännande och mån om andra människor. Det var den gröna sidan som talade så starkt till mig när jag bara kände att han var mannen jag ville ha barn med. Han värnar mycket om att vara tillsammans med de personer som betyder något för honom, men har också det solgula som gillar att stå i centrum och underhålla och informera. Om jag har dåligt med skogsgrönt i mig har Johan ganska lite av det havsblåa. Och det är ofta där vi krockar. Jag kan tycka att Johan är förhastad medan han tycker att jag ibland är omständlig och planerar för mycket. Johan är mer flexibel än vad jag är men också den som inte mår lika dåligt av oordning. Framför allt möts vi i våra solgula sidor, som nog är störst hos oss båda. Kreativiteten!

Vi älskar att vara kreativa tillsammans, har tusen idéer och är ganska bra på att tro på dem. Vi är spontana båda två men har ändå en förmåga att va realistiska. Den gröna sidan hos Johan gör att vi står våra barn lika nära känslomässigt, även om jag har spenderat mer tid med barnen. Han är otroligt mån om att stå sina barn nära och vårda relationerna till sina barn, så även det är en faktor till att vi trivs med vårt liv ihop. Även om jag inte har lika mycket skogsgrönt i mig som Johan, är jag också ganska bra på att läsa av och känna in vilket gör att vi gärna pratar och kommunicerar när något känns tokigt. En av våra styrkor.

Jag analyserar nu även mina barn för fullt såklart, men det drar jag inte i detta inlägget eftersom det redan är ett sjukt långt. Det får ploppa upp vid ett senare tillfälle helt enkelt.

Om ni inte redan gjort det – fundera lite på vilka färger som är dominerande hos just dig, din partner, dina barn och vänner. Det är himla roligt, men framför allt supernyttigt för att öka förståelsen för varandra. Och självklart ska ni ju läsa Annikas senaste bok ”Make it work” som handlar om färgerna i privata relationer.

Gillade ni avsnittet? KRAM

23

Nytt avsnitt med Paula Rosas (fd Uribe) – Om träning som egentid och bröstens vara eller icke vara

Hej kompisar! Jag kikar in här lite snabbt på morgonkvisten och berättar att avsnitt 8 av Inte bara MAMMA ligger ute för era öron och det är ingen mindre än Paula Rosas som gästar denna gången! Så himla kul!

Det blir mycket om träning och varför det är så viktigt för Paula som kvinna och mamma. Vi snackar bröstens vara eller icke vara och tankarna och känslorna kring att eventuellt justera. Hur är det att vara förälder i det offentliga, att alltid bli bedömd i sitt föräldraskap? Och hur kan en sån som jag bli mer aktiv med familjen och barnen? Paula ger sina supertips!

In och lyssna! Här nedan eller i podcastapp. Och kom ihåg att sätta betyg på podcasten i din app, kanske skriva en kort recension, så blir jag SUPERGLAD! Speciellt som ni sätter bra betyg och skriver nåt positivt såklart 😀 Men ni ska va ärliga!

Kram på er och ha en fantastisk tisdag!

Avslutar med en bild från inspelningen av Älskade unge, när Paula och Hugo så starkt berättade om den gången de fick missfall. Då låg lilla Idde i min mage OCH, vad Paula och Hugo fick redan på samma kväll, lilla Leonore i Paulas mage! Underbart ju!

12

Om att kissa på sig och mista nyårs-peppen

Gott nytt år fina ni!! Tänk att ni väljer att kika in här och läsa var och varannan dag, då och då eller någon gång ibland - SÅ stort! Oftare och oftare får jag fina meddelanden och kommentarer från er, att jag och min familj inspirerar och sprider glädje. Det känns otroligt härligt att kunna ge det till er <3

Jag hoppas att ni har haft fina helger, mysig jul och festligt nyår!

Jag är både peppad och skraj inför nya året. Mest peppad trodde jag igår - Idag har tyvärr tvivlet tagit stor plats i mitt huvud och jag har tänkt saker som "Jag lägger ner", "Kommer vi nånsin bli friska?", "Jag tjänar inga pengar", "När ska jag få möjlighet att jobba igen?", "Hur kan jag tro att jag kommer att lyckas?".

Trist som bara den.

Som tur är har jag världens bästa make som snabbt kunde fånga upp mig på förmiddagen och ge mig lugnare perspektiv. Idag kan vi inte göra mycket åt de där tankarna ändå, tyckte han. Och precis så är det ju.

Vi har haft en mysig dag tillsammans och varit i lekparken här i Västerhaninge (fast bilderna i inlägget är från mellandagarna när mina fina föräldrar var uppe och barnen kunde åka pulka pga snö. Idag är det tö och is).

Idde mår bättre idag och om natten blir okej ska barnen gå på föris imorgon.

I lekparken var det skojigt, jag studsade på ute-studsmattan, kissade på mig lite och insåg att jag fick upp flåset av att studsa. Jag vill studsa mer! Men då måste jag sluta kissa på mig först. Och det leder oss mycket smidigt in på årets första poddavsnitt av Inte bara MAMMA!

Här är hon - Hon som ger en nyanserad bild av synen på och känslorna kring den omtalade "Mammakroppen". Vi pratar om att just kissa på sig, om vikten av att knipa och hitta kontakten med bäckenbotten efter graviditet och förlossning. Varför vill man börja träna efter graviditeten? För vems skull? När kan man börja träna och vad är det första man kan göra? Varför är det viktigt och hur i helsike kan man göra för att bara "komma igång"?

Massa suuuuperbra tips och tankar för sånna som mig, som varit gravida mest hela tiden de senaste åren och knappt vet vad knip är. Och för alla andra som är intresserade av att känna livet i sig igen efter att kroppen haft det stora uppdraget att va gravid och föda fram barn (på ett eller annat sätt).

Fritt från hets men fullt av inspiration! Precis så som det ska va såhär första dagen på 2019! Lyssna nedan eller i din podcastapp!

Jag kommer fylla på med tankar, drömmar och mål för 2019 här på bloggen kommande veckor - För jag ÄLSKAR nystarter! Jag vet att vissa i sociala medier flaggar för att inte ha några nya höga krav på sig själva och det nya året, och det passar säkert fint för dem.

Men för mig är det istället som att ge sig själv nya chanser. Visst att det ofta är att man inte uppnår sina mål eller önskemål, men så länge man inte ser det som nederlag är det ju helt lugnt. Då provar man bara igen nästa nystart. För det finns alltid något som man önskar förändra, lägga till eller ta bort för att man ska må bättre och trivas mer med sin tillvaro helt enkelt. Och det kan ju aldrig va fel, att vilja må så bra som möjligt.

Ett av mina önskemål är att komma igång med träning. Anna kommer va min PT och det ska bli riktigt spännande med vårt första träningstillfälle då hon liksom ska få bedöma mig lite. Kolla magen, spänningar osv.

Visst får man köpa nya träningskläder när det är nytt år och nystart? Hör inte det till lite? Det tycker jag! Ska spana på nya brallor i alla fall!

Hoppas ni blir inspirerade av veckans avsnitt och sättet som jag (och Anna) vill belysa träning på. Känna livet i sig, som Madicken skulle sagt.

Gott nytt år vänner - nu ser vi framåt tycker jag!

26