Nya tider för mig… och bloggen…

Hej alla fina följare, hoppas att ni har haft en härlig vecka och en grym start på veckan som kommer! Jag har ju inte varit inne och härjat här på bloggen på EN HEL vecka - och det finns anledningar till det. Det är även en del av min nya plan för mina sociala kanaler.

"Vaddå??" Tänker ni. Jo.

Jag kommer från och med nu publicera ett inlägg i veckan här på bloggen. Inte varje dag, som jag i perioder gör, och inte heller var tredje vecka (som jag också har haft perioder av). Det blir ett inlägg varje måndag, och där delar jag med mig av veckan som varit, planer och tankar för framtiden, roliga nyheter, känslor kring familjelivet, fina bilder osv osv - ALLT som jag brukar vilja dela med mig av, men nu lite mer paketerat!

Tänk lite som en podd eller ett TV-program där man släpper ett avsnitt i veckan. Varför skulle man inte kunna blogga på samma sätt?

Det tror jag att man kan! För...

... det blir mer hanterbart för mig att hålla igång bloggen. Ni vet ju att jag lever i ett lite speciellt läge med jobb och karriär just nu, och har det lite knivigt med tiden. Svårt att veta vad man ska, och KAN, lägga som prio och det är ofta som sådant som inte genererar direkta pengar får gå bort. Det blir därmed svårt att hålla kontinuitet i bloggen och jag känner mig tyvärr ofta jagad och "tvungen" att blogga och får då göra det sent på kvällen när jag egentligen inte orkar.

Jag vill ju så gärna blogga, och upplever dessutom att både jag och ni tycker att det är mer engagerande här inne nu för tiden, men när det blir ett outtalat krav tappar jag lusten och börjar fundera över mina "varför" osv.

Och som vanligt när jag svajar, svajar även ni som följer - och det blir en tråkig cirkel där allt går åt fel håll. Jag tappar bort mina läsare och därmed försvinner gnistan.

Så därför är jag nu SÅ GLAD över att jag kommit på hur jag ska göra! Ett inlägg i veckan innebär att jag kan göra stora maffiga inlägg om jag vill och har möjlighet, eller mindre snabba om tiden är knapp. För då har jag ändå en hel vecka på mig liksom. Och det är bara en dag jag behöver ha "kravet" (förstå mig rätt) att blogga. Jag behöver inte känna varje kväll efter nattning att resten av kvällen ska gå till blogg, när jag egentligen behöver vika tvätt eller vill göra något annat.

Dessutom är det bra för er som läser och följer. För då vet ni. Ni vet att det är på måndagar det dyker upp något nytt här. Och så har ni dessutom en hel vecka på er att trilla in och läsa, för jag vet att många av er som följer mig har mycket att stå i med familj och jobb osv. Då kan man ta det lugnt liksom 😀

Vad tror ni om upplägget? Kan det funka eller kommer man tröttna för att det är för sällan?

Ps. Jag kommer kanske ändå kika in någon gång mitt i veckan om jag får feeling eller har något som jag bara MÅSTE berätta. Men annars finns jag ju alltid på Instagram, både i flödet och på stories, och tänker att man kan få följa det dagliga där. Ds.

33

Han och jag – Så lever vi just nu

Minns ni att vi hade femårig bröllopsdag i september förra året? Och att jag överraskade Johan med att vi skulle bli fotade av min vän Johanna som är fotograf under namnet Wolff Weddings? Ni minns såklart, det var ett sånt fint dygn vi fick tillsammans, med övernattning på slott å allt!

Men så kom jag på i dagarna att jag bara visat några av bilderna från fotograferingen! Så här kommer massa fina bilder som Johanna tagit, varvat med tankar om min och Johans relation just nu. Och Johanna är ju bröllopsfotograf, så om det är någon som blir nyfiken - kika in på Wolff Weddings och se fler av Johannas underbara bilder <3

För tillfället ses jag och Johan väldigt sällan. Har vi tur blir det en gång i veckan, med ibland går det det nästan två veckor. Och nej, vi har inte separerat, såklart! Men de jobb som har kommit till oss nu under våren har varit Johans. Och just nu jobbar han med två projekt som båda innebär resor, mest inom Sverige men för långt ifrån hemma för att vi ska kunna bo ihop.

Så vi är ifrån varandra mycket just nu, under sex veckor. Det blir mycket jobb för Johan, och mycket familj för mig. Och det går bra, vi har gjort det förr. Men vi lever lite som i olika världar. Jag bygger upp vardagen efter mina villkor här hemma medan Johan är ganska bortkopplad från familjelivet just nu.

Och vi är ju, som ni vet, i en förändringsfas just nu. Vi gör förändringar i företaget och vårt arbetsliv och framtiden är lite oviss. Spännande men oviss. Och jag har det lite tufft i knoppen nu, det är mycket som rör sig där uppe, men ändå tycker jag att vi får ihop det.

Givetvis önskar varken Johan eller jag att vår situation ska va såhär uppdelad och... gammeldags liksom. Jag är hemma med barnen medan Johan jobbar. Men för oss gäller det att hela tiden anpassa oss efter vilka jobb som kommer till oss, och då kan det bli såhär.

Men vet ni vad hemligheten är, för att få det att funka?

Acceptans. Och förståelse.

Att acceptera att situationen är som den är, ÄR nödvändigt. Annars blir man missnöjd, bitter, enkelspårig och oflexibel. Ledsen, arg och deppig. Att acceptera betyder inte heller att det alltid måste va som det är nu - Om ett år kanske det ser annorlunda ut. Det viktiga är att ha ett öppet sinne och va flexibel på lång sikt. En dag blir det plötsligt min tur att jobba mer, och Johans tur att äntligen få spendera mer tid med barnen.

Som han längtar efter det.

Och så förståelse. Förståelse för den andres vardag och verklighet. Vi lägger mycket energi i det vi ägnar oss åt, och en klassiker är ju att den som jobbar mest tycker att den som har hand om familj och hem har det "lyxigt" - och tvärtom. Men vi ser det aldrig så. Vi vet att det är lika krävande båda delar. Att ta hand om fyra barn, hem och hus ensam är rätt tufft ibland. Och att jobba 12 timmar i sträck nästan utan paus, bära tung utrustning från plats till plats och alltid ha koncentrationsläget på - det är också tufft.

Men om vi kan sätta oss in i den andres verklighet blir det bra. Vi stöttar varandra och försöker ge den andre vad den behöver. Och när Johan är hemma försöker vi vara tillsammans så mycket det går. Vara nära och inte ha för höga förväntningar på hur det ska va när vi ses.

Så är det för oss just nu. Men snart kan vi börja på ännu ett nytt kapitel, och det ser jag verkligen fram emot. Det är alltid spännande att leva ihop med Johan, vi vet aldrig vad vi hittar på! 😀

43

Nu vet jag varför jag inte får något gjort

Kolla vilken bild jag hittade, en liten Idde på armen i ett väldigt stökigt kök. Och med väldigt mycket snagg (på mig alltså). Minns att det är en ögonblicksbild som Johan tog i farten.. den är fin på nå vis!

Idag kom jag på en grej.. Nu när barnen går på förskolan (allihopa) känner jag mig lite vilsen om dagarna. Utan mål liksom. Gör lite här och lite där, men vet inte riktigt för vad. Jag har blivit lite bättre på att acceptera att vi är i ett förändringsläge, och jag tycker till och med att det är spännande stundvis, men det är svårt att va effektiv.

Jag har svårt att känna att jag tar vara på tiden, jag kan fastna lite för länge vid sådant som är lite av ett flyktbeteende. Och så dricker jag alldeles för mycket kaffe och har ett otroligt sötsug som gör att jag stoppar i mig sötsaker i tid och otid. Och jag har tänkt att det förmodligen beror på läget just nu. Och det gör det säkert, till viss del, men idag kom jag på den huvudsakliga anledningen till att jag "inte får nåt gjort" och varför jag måste hålla på att stoppa i mig hela tiden.

JAG ÄR TRÖTT.

Så enkelt är det. Jag är så jävla trött. Jag sover aldrig en hel natt, blir väckt minst en gång per natt av Bello och minst en gång av Idde. I natt var det tre gånger Bello (som vaknade och grät) och tre gånger Idde (som hade ont på något diffust ställe och tjöt i högan sky + inte kunde slappna av). Och det är oftast flera gånger upp och ner ur sängen på nätterna. Ibland ner för att göra välling. DESSUTOM går jag och lägger mig för sent om kvällarna. Har börjat gå upp i lite god tid på morgonen, för att undvika stress och kanske hinna med en dusch eller så, och det trivs jag med (när jag väl kommer upp vill säga) men det gör ju också att jag sover ännu mindre.

Så ja. Det är kanske inte helt konstigt att jag hela tiden har känslan av att jag måste ha energi och därför dricker kaffe som vatten och äter godis titt och tätt. Och blir sittande lite för länge med luren i handen för att jag inte kan förmå mig att "komma igång".

Skönt ändå när man inser saker. Inte bara kör på och trycker ner sig själv för att man inte är så effektiv och driftig som man önskar. Ibland får man också se saker för vad de är och va lite schysst mot sig själv.

Ta hand om er! Och SOV 😀

25

Därför städar vi bort barnen

Det är så himla roligt att äntligen känna lust att fixa här hemma igen! Ni vet ju att jag fixade lite i vardagsrummet förra veckan, och nu tänker jag fortsätta med resten av huset. Här är fönsterkarmen från vardagsrummet, som fick ny lampa efter att jag äntligen tagit undan adventsljusstaken. Denna lampfoten hittade jag på loppis i Skåne för några somrar sen men jag har inte vågat ha den hemma när vi har haft småbarn, med rädsla för att barnen ska dra ner den. Så den har bott hos mamma och pappa tills i höstas då den fick flytta hit. Jag tog av skärmen och satte dit en stjän-glödlampa till jul. Och nu har den fått en sånhär stor rund och fin! Jag ÄLSKAR denna lampan, den är liksom fin var den än står! Den har varit placerad i fönstret i matrummet först, men nu fick den en ny plats pga vår lampbrist. Och eftersom jag nu bygger lite rum för rum fick den bidra till nya myset i vardagsrummet.

Visst är den underbar?

Johans figurer från hans tidigare resor fick komma fram, de är lite kitschiga och roliga tycker jag. Och det tycker en viss annan person också...

... Bello-bus. Vi har ju haft otroligt barnvänlig miljö hemma de sensate åren. Nästan inget i fönstren, inga ömtåliga grejer framme och vääääldigt mycket leksaker i alla rum eftersom småbarnen inte haft eget rum förut. Vi har också alla sovrum på ovanvåningen och när barnen är små leker de ju där man själv är, och vi är nästan alltid nere.

Men det har funkat bra tycker jag. Det är roligt att ha små hörnor, som tillhör barnen, i rummen. Men sen en tid tillbaka har Idde och Ennis haft ett eget rum där uppe. Det näst största rummet faktiskt, då Albert fått Leos gamla rum och Leo flyttat ut (och Love för ett bra tag sen). Så nu finns det plötsligt plats för leksaker i dras eget rum, samtidigt som de har blivit så stora att de kan leka själva på ovanvåningen (inte Bello, men Ennis och Idde). Och jag vill liksom få ett någorlunda fint hem igen... om jag ska erkänna (även om Bello fortfarande är ganska klåfingrig så tar jag risken lite).

Så nu börjar projekt "Utrensning - BARN" haha.

Nädå, såklart ska vi inte trycka in allt i deras rum, men mycket har faktiskt fått flytta upp. Ni som följer oss vet att vi har en stor kallax-hylla i matrummet som varit fylld med massa prylar. Den hyllan håller jag på att successivt tömma för att den sen ska få flytta ut. Pyssel och skapargrejer så få plats i en ny möbel här nere medan djur, bilar, pussel, spel, böcker, utklädningskläder och dockor har fått flytta upp till barnens rum. En del klossar, plusplus, kaplastavar, tågbana, duplo och Bello-grejer får va kvar här nere ett tag till (jäklar vad mycket grejer man har).

Vi har också ett litet kök i hallen intill stora köket (ska visa en dag) och det ska få va kvar såklart. Barnen leker mycket där, speciellt nu - För vet ni vad som har hänt nu när vi flyttat upp grejer till rummet?

Barnen har börjat leka JÄTTEMYCKET uppe på sitt eget rum. Särskilt Ennis, men även Idde. Och tillsammans. Till och med utan bråk ibland. De bygger världar med djur, dinosaurier, dockhusgrejer och bilar. Ennis kan komma hem och ba "Jag går upp på rummet och leker" och man ba "Jaha, jaja, gör du det" haha. Det har Aldrig hänt tidigare. Dessutom leker de mycket mer med de sakerna som är kvar här nere, när de är här nere.

Så detta är det bästa vi gjort på länge faktiskt. Och visst, kanske är det nyhetens behag, men jag tror ändå att inspirationen kommer hålla i sig. Det blir också mer naturligt att dela på barnen, och det behövs faktiskt ibland. Så ja, det känns verkligen helt rätt att "städa bort" barnens grejer lite från nedanvåningen.

Men jag vill verkligen rekommendera andra småbarnsföräldrar att ha små hörnor till barnen i de rummen man själv är i, när barnen är små. Och så gör man det fint liksom. Som med vårt lilla kök som de nu leker mer med igen. Det är ju en begränsad tid trots allt.

Och självklart ska ni få se barnens rum en dag snart!

Kram.

34

En “gammal” dröm som väckts till liv – Är det detta jag vill göra?

Hej kompisar, så fina ni är allihopa som stöttar och peppar så otroligt. Det betyder så mycket ska ni veta. Och jag är redan på rätt spår! Och idag tänkte jag avslöja en tanke... på vad jag kanske vill ägan mig åt framöver. En tanke som hjälper mig att skifta fokus, från att känna mig misslyckad till att istället se möjligheterna.

Men först.

Podden har nu gått i tio fina avsnitt och jag är så himla glad för alla som har gästat och delat med sig av kunskap, erfarenheter och inspiration. Så himla roligt! Nu tar podden en paus och kommer tillbaka med säsong två senare i vår, för nu behöver jag nämligen lite tid på mig att hitta och boka de bästa gästerna! Hoppas ni är nöjda med de avsnitt som släppts och uppskattar det vi pratat om!

Vad tycker ni har varit bra under första säsongen? Vilka ämnen och gäster har ni gillat bäst? Vad kan jag fila på till nästa säsong och vilka gäster och ämnen skulle ni vilja ha i öronen framöver? Ni som lyssnar - Kom jättegärna med input och feedback så jag kan göra podcasten ännu bättre!

Nu till min lilla framtidstanke.

I gymnasiet valde jag att läsa estetiska programmet med inriktning musik. Jag hade alltid sjungit och spelat piano och sen även slagverk under högstadiet. Jag valde det programmet för att jag ville ha en rolig gymnasietid och resonerade som så att jag kunde läsa till några ämnen för att bredda min behörighet lite. Och roligt var det. Och en sjungande tjej-trummis blev jag. Under tre år. Och så valde jag till några ämnen för att jag sen skulle kunna läsa till...

...arkitekt. Jag hade det som nå slags mål. Bara jag kunde komma in på arkitektprogrammet så var det bra. En riktig utbildning och ett riktigt jobb. Och jag klarade mig bra även i gymnasiet. Siktade på ett snitt på 20,0 och landade på 19,5 efter att ha fått VG i Matte B och G i Matte C på grund av en släng utbrändhet i slutet av trean som gjorde att jag missade ett nationellt prov.. Men bra betyg ändå! För att komma in på arkitektprogrammet behövdes dock ett snitt på 20,0 vid den tiden och jag valde att vänta.

Tråkigt var då att man 2010 (tre år efter att jag gått ut) införde meritpoäng vilket gjorde det ÄNNU svårare för mig att komma in, eftersom jag inte valt gymnasiekurser efter det systemet. Jag minns inte heller om jag var särskilt intresserad av att bli arkitekt vid den tidpunkten.. jag hade nog gått vidare i mina planer och ville bli något inom kläddesign eller konst. Och så läste jag en del kurser på olika ställen.

Och som jag skrev igår har jag sen ägnat mig åt att bli ihop med en karl som jag sen gift mig med, skaffat hundra ungar, drivit företag och jobbat både som designer, programledare och producent. Och Influencer. Typ. Några tankar på att plugga har inte funnits de senaste åren.

Men nu, när tillvaron skakades om lite av stora beslut föll den där gamla arkitekttanken ner från himlen igen.. kanske är det ändå arkitekt jag ska bli..?

Ett tag tänkte jag att det nog mest va matte och skit man ägnade sig åt men har nu forskat lite och känner mer och mer att det är rätt för mig. En alldeles lagom kombo mellan konstnärliga och tekniska bitar. Men så var det betygen och det där...

Och jag har forskat lite, senaste veckan, på mina chanser. Jag har 0,5 i meritpoäng så snittet mitt ligger på 20,0. 2018 hade den som hade lägst snitt på arkitektutbildningen på KTH i Stockholm 21,35. Så nu står jag mellan två val. Antingen läsa Engelska C, Svenska C och något ytterligare för att komma upp i tillräckligt högt snitt, eller ge mig på Arkitektprovet. Arkitektprovet är ett prov som man kan göra nu under våren, där man måste va behörig men man sen bedöms efter en konstnärlig och teknisk hemuppgift som följs av två provdagar (om man går vidare från hemuppgiften). Ungefär en tredjedel av alla intagna kommer in genom arkitektprovet. Ganska många ju!

Jag har forskat lite i gamla prov och ja.. detta passar ju mig SÅ perfekt.

Så nu är siktet inställt på att göra hemuppgiften, som släpps första mars, och sen hålla tummarna för att komma till provdagarna. Och ja.. nu delar jag dessa tankarna med er, och det är ju lite läskigt sådär. Det finns ju risk att jag inte kommer in, och då är det dessutom för att jag inte presterat tillräckligt bra på ett konstnärligt prov. Men jag väljer att dela med mig, för jag tycker det är viktigt att prata om hur verkligheten ser ut. Vi kämpar alla mot olika mål och drömmar, och varför ska det va skämmigt att dela med sig av dem?

Så nu känner ni till ett av mina mål framöver. Kanske håller jag fast vid det, kanske är det bara en överlevnadstanke för att komma igenom krisen. Vem vet. Jag har ju tusen andra idéer på vad jag ska göra framöver, så något bra blir det nog allt. Fler "drömmar" poppar nog upp här på bloggen i veckan ska ni se!

Har jag förresten någon arkitekt som följer mig?

Kram på er!

33