Jag borde ligga lågt, för jag har en smal kropp

Nämen hörrni, vad vore en debattartikel utan reaktioner? Om ni inte läst eller tittat kan ni läsa min debattartikel HÄR och titta på video HÄR.

Jag är faktiskt förvånad över att inte fler reagerat på att jag, som är "smal", såklart kan stå och säga att alla kroppar ska få synas. För att min kropp tillhör normen. Det verkar som att de flesta tyckt att min video och min debattartikel har varit befriande, klok och BRA! Tack alla ni som kommit med fantastiska kommentarer <3

Men någon har tyckt att jag borde backa och ligga lågt, då jag har smal kropp och det är ju andra kroppar som borde få synas. 

Den här bilden la jag ut på Instagram förra sommaren, ca två månader efter Bellos nedkomst. Det är en annan kropp än nu, men inte sämre eller bättre för det. I samma veva la jag ut följande bilder.

Och redan några dagar efter förlossningen visade jag följande mage.

Med det visat och sagt - Jag visar inte bara upp en smal "mammakropp". Jag visar den kropp jag har för tillfället, och den har förändrats väldigt mycket under de senaste åren.

Min nuvarande kropp är smal och ser, enligt mig, inte ut som "idealkroppen". Vad jag har förstått ska gärna rumpan gärna va fyllig, midjan smal, magen platt (utan att man spänner den), brösten mellanstora och fylliga, benen smala och gärna långa. Min kropp är smal men slapp i skinnet. Magen putar när jag inte aktiverar den (läs drar in den) och skinnet är löst. Rumpan är liten och ganska platt, midjan är rak, benen smala men slappa och korta och brösten platta och små (om de inte har massa mjölk i sig).

Det är ingen typisk idealkropp, trots att den är så kallat "smal". Men jag vägrar ursäkta mig. För jag vill att alla kroppar ska få synas - Och någon måste ju börja. Sen om jag råkar va liten och klen eller stor och stark ska inte spela någon roll. För då har vi missat poängen. 

Absolut kan man fundera över varför man vill se ut si eller så, varför man tycker något är snyggt. Om man tittar på min video hör man att jag säger att idealen påverkat och påverkar oss. Och att man måste förhålla sig till dem. Och det är just detta jag menar. Jag tror att många känner som jag, man slits mellan ideal, känslor och åsikter. Och det viktiga är att hitta en balans. Vi måste förhålla oss till verkligheten.

Ni är många som tyckt att det varit skönt att någon vågar sätta ord på hur det verkligen känns, inte hur man borde känna eller tycka. För det är inte lätt att va rätt. Åsikter är en sak, känslor en annan.

Att jag skulle vara en produkt av patriarkatet kommenterar jag kort. Det är kvinnor som hackar på andra kvinnors utseenden, kommer med pekpinnar och åsikter om hur andra kvinnor borde göra för att vara bra förebilder. Precis som nu. 

För att då pusha lite extra för den inte lika smala kroppen kommer här en sista bild på min kropp som den såg ut för ett gäng månader sen. Lite mjuk, och givetvis vacker.

Och åter. Tack för all support. För mig har det varit ganska självklart att visa upp min kropp, men jag tror inte att alla skulle göra det. Speciellt inte de som tycker att jag borde "ligga lågt" med min kropp. Så ja, jag är kanske ändå ganska modig. Och ert stöd har verkligen stärkt mig i att kämpa för detta ämnet. TACK.

36

Nu jäklar pratas det Mammakropp! Min debattartikel i Expressen idag

Hallå! Nu jäklar pratas det Mammakropp!

Några kanske har sett min senaste video i ämnet? Om inte - Kolla här först.

Det är inte lätt att prata om kroppen, och särkilt inte om den så kallade "Mammakroppen". Det blir alltid fel för någon.

Men jag tror att vi måste få prata lite. För om vi pratar om, och visar våra kroppar kan alla kroppar äntligen få bli okej. Och om man vill träna eller förändra något med kroppen ska man inte behöva bli dömd som dålig förebild eller sk "hetstränare". Alla kan väl få ta hand om sig själva liksom?

Och vet ni!

Det blev en debattartikel på Expressen idag! Lite vässad såklart, men med samma poäng.

Läs den HÄR.

Och kom nu ihåg. Alla kroppar är okej.

Om ni tycker att det här tugget jag kör är bra? Tryck gärna på hjärtat! <3

61

Jag börjar gilla tanken på det

Ni är så många som skrivit fint till mig efter veckans kaos och jobbiga känslor. Så himla mycket peppande och förståelse. Och tänk - Ni har ju så rätt. Att avsluta denna "eran" är sorgligt, men samtidigt kommer det komma något nytt. Och jag börjar liksom gilla tanken på det.

I helgen har vi tagit upp friskluftsventiler här hemma, samtidigt som jag håller på å rensar och säljer grejer. Imorgon fortsätter aktiviteten på kontoret. Och det är vääääldigt skönt att rensa. Jag började med rensning här hemma redan för några månader sen, men det har gått sakta på sista tiden. Det har varit mycket annat som jag behövt lägga tiden på helt enkelt.

Men nu tar det fart igen. Ni vet väl att jag har en Bloppis på Instagram? @nyponbloppis - Följ om ni vill köpa grejer. Det är allt från bebisprylar till kläder och möbler.

Min käre make fick i fredags besked om nytt jobb, och det känns så himla bra. Grattis till honom och grattis till oss. Det känns tryggt. Och jag kan ägna mig åt att sälja lokalen.

Tusen och tack igen för att ni är så otroligt stöttande. Det hjälper finfint ska jag säga!

32

Ett tungt beslut (Nä, vi ska inte skiljas)

Jag har den där Britney Spears-låten på hjärnan. "Now I'm stronger than yesterday"... För jag känner mig faktiskt lite starkare idag, även om jag fortfarande är ledsen, osäker, förvirrad och handfallen.

Det har varit många turer med allt på sista tiden. Hur, och vad, vi ska göra vi ska göra med och i vårt företag. Vi har haft tusen idéer, den ena bättre än den andra om jag får säga det själv, men det har liksom inte kommit längre än dit. Till idéstadiet och en liten bit till kanske. Det är mycket vi vill göra, men inget blir gjort. Varför?

Vi vill lite för mycket och för många olika saker. Vi har för lite tid och inte riktigt möjlighet att sjösätta saker, bla pga små barn varav ett fortfarande är med oss varje sekund om dagarna. Det är lätt att ha idéer och visioner - Drömmar - men verkligheten finns också där.  Och nu har den kommit ikapp.

Och igår fattade vi ett för mig rätt tungt beslut.

Vi ska sälja vår lokal i stan.

Lokalen där jag haft min butik och ateljé, där vi haft vår bas i produktionsbolaget och filmat än det ena än det andra. Givetvis känns det ledsamt att vi inte kommer ha kvar vårt ställe som produktionsbolag och studio, men det är inte det som orsakar den sorg jag känner just nu.

Jag har inte sytt på länge. Och är inte heller så sugen på att just sy. Men att ha min ateljé - med allt mitt material, både tyger och annat - har liksom varit som en liten påminnelse om att jag kanske kommer kunna ägna mig åt mitt skapande någon gång. I någon form. Det är ett ställe som ger mig energi när jag väl kan vara där och rota och greja. Jag blir kreativ, får idéer och visioner.

Nu känns det som att jag släcker det sista lilla hoppet om att jag någon gång kommer kunna ägna mig åt detta. Och det känns jävligt tungt.

Men jag vet, det inte behöver inte vara så. Genom att sälja lokalen öppnas nya dörrar, det kommer nya möjligheter. Men just nu kan jag inte riktigt se dem. Det kommer krävas en del att göra denna förändringen och jag kommer behöva hålla på med det ett tag framöver.

Inventarier, möbler, viss utrustning, prylar mm behöver säljas. Jag kommer behöva gå igenom allt mitt material och rensa bort, sälja och slänga. Vi kommer flytta hem grejer vilket resulterar i att vi blir tvungna att stuva om här hemma, tänka till och organisera. Det blir ett projekt.

Och mitt i allt detta undrar jag vem jag är nu. Vad ska jag egentligen göra? Vad kan jag? Vad vill jag?

Tankarna går verkligen kors och tvärs just nu och jag har den där "det-är-slut-känslan" i magen. Ni vet nog hur den känns.

Så innan jag kastar mig över nya idéer behöver jag få sörja lite och bearbeta. Nu ska jag ha helg och ägna mig åt barnen och hemmet som också är kaos (hemmet alltså, inte barnen heh). Hoppas ni får en fin helg vänner och tack för att ni ville läsa och ta del av mina blödiga känslor.

Avslutar med en stark bild. Kolla musklerna!

68

När det gått för långt – Om iPad, telefoner och skärmar

Tjena våren, idag kom du! Så jäkla nice att det faktiskt på riktigt känns som att våren är på G. Idag har vi varit ute mycket i trädgården och fixat. Ställt våra nya sortera-hemma-tunnor på rätt plats, rensat bort lite is, fixat med trädgårdsmöbler och ordnat lite bland grejer i boden osv. Och fikat ute!

Och så pratade vi lite idag. Om skärmar.

Det har blivit mycket skärmar för småbarnen på sista tiden. Därför:

1. Johan har varit borta mycket och jag har haft barnen själv. För att kunna typ laga mat och genomföra någon slags vardagssyssla har iPads varit typ ett måste.

2. Apdåligt väder, ingen vill va ute. iPaden kommer fram lite för ofta.

3. Slarv. Man orkar inte bry sig typ.

Så nu vill vi bryta det. Varför? Jo:

1. Vi vill ha kreativa barn som gör saker. Skapar. Leker. Bygger. Gör musik. Idrottar. Vad som helst som är aktivt i någon form. Att sitta och glo i iPad är inte kreativt. Visst, det finns bra pedagogiska appar. Men det räcker med en liten stund ibland. Vi vill att våra barn ska ha idéer - och förverkliga dem.

2. Det är inge bra för ögonen. Vi har pratat med flera experter som säger att ögonen påverkas efter ca 1 timme. Barnen får sämre syn helt enkelt. Och det kan man till och med se på barnen när de suttit länge, ögonen är helt blanka och konstiga. Dåligt.

3. iPad och mobil är beroendeframkallande, tar bort viljan och orken att göra annat och man fastnar SÅ lätt. Det är ju bara att gå till sig själv. Och det dåliga med det är att man mister allt som jag tar upp i punkt 1.

Vi har ju större barn, som sitter ännu mer vid skärm, och det är verkligen ett problem. Och det verkar va så för väldigt många tonåringar. Man gör liksom inget annat, har inga andra intressen osv. Och då är det inte bara spel, det är sociala medier också. Och det är ju ett kapitel i sig bara det. Många unga påverkas så himla negativt av det och man blir ju helt skrajsen när man tänker på hur det kommer bli när våra barn och unga blir vuxna.

Nu när våren äntligen kommit blir det bra tid för förändring här hemma. Och ansvaret ligger helt klart på oss vuxna. Vi ska:

1. Spela mer spel. Vanliga spel alltså. Dels med småttingarna, men även vi vuxna och tonåringar. Det blir lätt att man efter småbarnens läggning på fredagen slötittar på nåt skit på TV och alla glor samtidigt i mobilen. Helt sjukt ju. Mer spel.

2. Införa tidsbegränsning på iPad, TV-spel och mobilsurf. max 1 timme åt gången.

3. Bli bättre på att lägga telefonen åt sidan när vi är med barnen. Behöves ingen vidare förklaring.

4. Reglera vad barnen gör i iPaden. Det är skillnad på att glo på nåt på Netflix och va aktiv i tex Alfons-appen. Betrakta eller utöva. Då ska barnen i första hand utöva.

Så. Det var våra idéer. Hur tänker ni kring skärmar? Har ni bra regler eller känner ni som vi, att det liksom ballat ur? Har ni fler tips? Skriv gärna i kommentarerna här under, det är kul!

Kram på er och hoppas att ni också haft det soligt och fint idag!

34