Jag börjar bli social igen + några tankar om energi, instagramhets och bloggen

Vet ni, idag har jag hängt med en sån inspirerande person som ger mig energi. Fy fasen vad det är viktigt att omge sig med rätt folk. Eller folk över lag. Jag märker att jag och Johan har blivit ganska tillbakadragna de senaste åren.. eller tillbakadragna men... vi umgås inte så mycket med andra. Och i perioder har vi mest jobbat med varandra och då har vi knappt träffat folk i jobbet heller.

Och det är klart att det lätt kan bli så när man får massa barn osv, men jag tycker i vilket fall att det känns så himla härligt att det börjar bli lite ändring på det. Jag är en person som älskar sociala sammanhang, jag tycker om att träffa nya människor (och sådana jag redan känner för den delen), jag gillar liv och rörelse och ser möten med människor som otroligt energigivande. Sen gillar jag att vara ensam också, men det blir tydligt nu att jag verkligen behöver omge mig med lite folk liksom.

De här bilderna är tagna förra fredagen, men jag har glömt använda dem på bloggen så de får komma nu eftersom jag är orimligt nöjd med min outfit här 😀 Då kan man inte ba slösa bort dem tycker jag!

Idag träffade jag i alla fall Vanja Wikström som gästar min podd redan i morgondagens avsnitt. Vi känner ju varandra sen innan, har gjort en del grejer ihop, men att få sitta en längre stund och bara ställa nyfikna frågor till henne var något nytt. Det ska bli så himla kul att ge er detta avsnittet imorgon! Många av er följer säkert redan Vanja, och har säkert hört henne i massa poddsammanhang, men kanske inte med denna vinkeln. Hon är ju outtömlig denna kvinna, och säger så mycket kloka saker.

Avsnittet kommer som sagt imorgon tisdag - Missa inte!

Både jag och Vanja tycker att det just nu är extra viktigt att visa mer än rosa fluff i våra sociala kanaler, då det liksom spårat lite på exempelvis Instagram senaste tiden. Man märker att fler och fler påverkas negativt av för perfekta konton och får helt orimliga krav på hur livet borde se ut och vara. Därför blir det mer fokus på både snyggt och inte så snyggt från mitt håll i fortsättningen. Här ovan har vi ett exempel på "inte så snyggt" där jag försöker fixa frillan innan Johan ska ta snyggbilder på mig.

Och så ytterligare en grej som jag spoilar lite från intervjun med Vanja. Det är viktigt att inte glömma bloggen... att lägga allt fokus på Instagram är dumt, för det är inte ens min egen sida... Jag har tänkt på det förr, och nu påminde Vanja mig. Fasen vad viktigt det är ändå, att finnas här och ge lite fler nyanser av livet.

Fan vad jag älskar att skapa min podd. Varje gäst jag möter här i studion ger mig nya tankar och perspektiv. Jag gör just nu min största resa inom personlig utveckling någonsin. Ibland hinner jag knappt smälta det innan det är dags för nästa intervju med nya perspektiv. Vilken jäkla lyx alltså. Och tänk vad många av er som förmodligen också har suuuperstor nytta av att lyssna på alla dessa människor. Jag hoppas så innerligt att jag ska kunna fortsätta med denna podcasten i typ all oändlighet!

Hörs imorgon då!

9

När jag inser att jag inte njutit av att vara med mina barn

Hej allesamman. Vet ni vad som slog mig häromdagen? Att nu är allt så jäkla mycket lättare än det varit. Jag tänkte tillbaka på våren och sommaren som var extreeeemt tålamodsprövande för min del, med barn som bråkade och stökade suuupermycket. Jag minns ju att jag skrev här på bloggen titt och tätt om olika vardagssituationer som verkligen var utmaningar för oss. Hämtning på förskolan, nattning, bråk mellan syskon, hur man hanterar ilska, hur man måste börja om på noll osv osv. HUR MYCKET SOM HELST JU!

Det var ju grejer hela tiden. Varje dag. Och när jag ser tillbaka kämpade vi verkligen. Och vi ville så gärna få saker att funka. Vi gjorde vårt yttersta, men stod ofta tomma och villrådiga ändå.

Idag var jag hemma med alla tre eftersom Bello är krasslig och jag ändå skulle vabba för honom. Vädret var ruskigt och barnen trötta på morgonen, så jag valde att ha alla hemma. Jag skulle ju jobba när Bello sov och då kunde de stora lika gärna sitta med iPad en stund. Och så himla mysigt vi har haft det. Det är liksom inte längre en kamp att ha hand om alla tre själv. Vi kan faktiskt va hemma en dag (och bara inne till och med) och bara ha det bra tillsammans. Utan att jag håller på att gå sönder.

När jag tänker på det blir jag dock lite sorgsen. Tänk. Under ca ett år har jag inte njutit av att va med mina barn särskilt ofta. Eftersom det nästan alltid har varit en kamp. Hålla huvudet över vattenytan. Överleva dagen. Att ha barnen hemma under 6 veckor i somras, när Johan jobbade mycket, var tungt som fan. Jag visste det innan, under tiden och efter. Men helst av allt ville jag ju bara njuta. Men det gick inte. Och det gör mig så ledsen när jag tänker på det.

Men jag är också så jäkla glad att vi fått rätt på saker och ting. Och att allt går lättare nu beror på flera olika faktorer. Dels har vår lilla flicka utvecklats enormt under hösten, både med språk och annat. Hon har förmodligen gått och haft lite ont och känt obehag i magen längre än vad vi tror vilket säkert har tagit sig uttryck i rastlöshet (vid nattning tex), dåligt humör och massa annat som vi uppfattat som hennes egenskaper. Hon har ju också blivit äldre och hon och Ennis kan leka mer på samma plan tillsammans.

Och så hela sjukhusgrejen. Jobbig för henne såklart, och hon bearbetar fortfarande, men den gjorde nog också mycket med henne. Mycket som faktiskt gjorde att hon växte. Och hennes och min relation framför allt. Vår relation mådde bra av att bara va vi, på ett sjukhusrum där vi bara hade varandra. Inga måsten (förutom allt sjukhusigt såklart). Men bara vi.

Sen kan man väl tänka att våra försök att få ordning på saker, att lösa olika situationer här hemma och i vardagen, gett lite resultat ändå. Jag tror att barnen känner sig ganska trygga nu. Och det känns så himla bra.

Och lillgossen har ju blivit äldre. Han är i och för sig inne i en dra-ut-allt-jag-kan-period, men han är ju så mycket mer självständig nu. Och med. Fattar ni hur vackert det är att se de tre leka ihop?

Tänk att den här mamman faktiskt känner att det är gött nu. Jag kan äntligen längta efter att få va med mina barn när jag inte är med dem, jag ser fram emot en hemmadag själv med barnen, jag känner mig inte stressad över situationen med barnen längre och jag tycker att det är riktigt roligt att va mamma.

TACK.

28

Så modigt och ärligt – Beppe Singer om att va förälder med ADHD

Vet ni vad som är det aaaaaallra bästa med min nya podcast och allt det här..? Det är att jag får ta del av så mycket. Jag får alltså möjligheten att sitta i en timme, om jag vill, och prata på djupet med människor som väljer att dela med sig av sina historier, erfarenheter eller sin kunskap till mig och mina lyssnare. Mina perspektiv bakas om dagligen och jag bara suger åt mig av allt mina gäster säger - för att sen välja att verkligen ta till mig och tillämpa en del av det jag får serverat. Fattar ni vilken lyx? Och så får jag ge det till er som lyssnar. Ännu mer lyx.

Och idag är det ju nytt avsnitt igen.. och inte vilket avsnitt som helst. Det är så sjukt ärligt och samtidigt härligt - Beppe Singer är i studion och berättar så himla öppet om sina tankar och känslor kring att va förälder med ADHD. Vad det gör med honom och hans föräldraskap och hur det liksom börjar krisa sig på allvar nu.

Jag är så tacksam för att Beppe ville dela med sig av detta, för jag tror att det är viktigt för alla liksom. Viktigt att prata om det men också att lyssna på det. Reflektera över sitt eget föräldraskap, sin egen ilska och sin egen livssituation.

Utöver allvaret blir det såklart en del humor, som alltid med Beppe 🙂 Ni vet väl att han i år kör ännu en alternativ julkalender på viaplay? "Det Stora Experimentet" heter den och finns att titta på för viaplay-prenumeranter. Dessutom kommer det finnas en utställning på tekniska museet där man liksom kan få gå in i deras värld, verkar riktigt coolt. Vi ska dit på lördag när det är premiär! Håller tummarna för friska barn haha (man vet ju aldrig..).

Nu ska ni få lyssna på avsnittet med Beppe, det är värt varenda minut! Om ni inte vill lyssna här på bloggen hittar ni podden i er vanliga podcastapp, typ Podcaster. Där kan ni även betygsätta podden, gör gärna det!

Och poppar det upp tankar kring avsnittet, tveka inte att dela med dig av dem - här eller på Inte bara MAMMAs facebooksida (som ni för övrigt hemskt gärna får GILLA).

Ps. Förra veckans vinnare av bok presenteras ikväll på Instagram Ds.

https://soundcloud.com/user-40078271-565691317/beppe-singer-om-att-va-foralder-med-adhd

Gillade ni avsnittet (eller vet att ni KOMMER att gilla det)? Tryck på hjärtat!

15

Inte det viktigaste i hela världen – men viktigt för att jag ska må bra

Hej allihopa! Idag blir det inlägg i annonssamarbete med Freska som kommer och städar hemma hos oss varannan vecka. Alltså inte hela företaget utan en av deras städare. Dessutom den mest noggranna städare vi någonsin anlitat, kanske den mest noggranna i världen? 😀

Närå. Men hjälp vad vi uppskattar hemstädning just nu, nu när det behöver läggas mycket tid på jobb och man inte har tid att hålla sådär rent som man önskar. Vissa provoceras av att man anlitar städföretag, men jag fattar inte riktigt grejen.

Såhär tänker jag.

Att ha rent och ordnat runtomkring sig är inte det viktigaste i hela världen, det finns grejer som spelar betydligt större roll. Hälsa, klimatförändringar, världskonflikter osv. MEN. Vi lever våra egna liv och vi lever för att må så bra som möjligt. Och i ett stressigt huvud behövs det ibland lite hjälp. Jag kan tex ibland strunta i att plocka leksaker på kvällen för att jag är för trött, jag tänker att det inte spelar någon roll för att det ändå kommer se likadant ut imorgon. Men de gångerna jag bestämmer mig för att plocka, då känns det så jädrans gött efteråt.

Det är som att man liksom kan andas ut. Det blir lugnt runtomkring. Och samma är det med hemstädning.

Känslan av att komma hem till ett nystädat hem är så jäkla skön. Mina axlar ba "neeeeer". Vid senaste städtillfället hade jag under dagen glömt att vi hade städning hemma, ni kan ju tänka er överraskningen när jag kom hem. Fasen vad viktigt det är att omge sig med rätt energier. För det är just det som händer. Jag får bra energi och kan va en mycket härligare och mysigare person och mamma där på kvällskvisten.

Dessutom är det skitbra att ha städning varannan vecka, för då tvingas man faktiskt ställa iordning lite kvällen innan och på morgonen. Plocka leksaker, disk, klädhögar och annat smått och gott som hamnat på fel ställe - så städaren kan komma åt att städa på bästa sätt. Då gör man liksom halva jobbet själv på nå vis, och framför allt blir det där röjet gjort eftersom man har en konkret anledning till att städa.

Och det är så fint att kunna sätta lite blomster på köksön eller matbordet när det är rent och städat!

Om ni blir sugna på att prova hemstädning under en period kan jag tipsa om Freskas annorlunda och grymma Black Friyay-kampanj som ger 50% mer till städarna i lön när du bokar städning under fredagen den 23:e november. Visst känns det ganska rätt i tiden? Bort från köphetsen liksom.

Så passa på att boka imorgon fredag om ni också vill få ner axlarna lite, kunna lägga mer tid på barnen och dessutom stödja ett företag som har fina villkor för sina anställda. Direkt till bokning HÄR. 

Därför heter hon Idde Jackie Annabelle

Ibland undrar någon hur vi valde namn till våra barn. Vi har ju liksom lite ovanliga namn sådär. Idag tänkte jag berätta om Iddes namn. Idde Jackie Annabelle.

Innan vi visste att vårt första gemensamma barn var en pojke hade vi massa förslag på flicknamn. Jag minns inget av dem nu och det gjorde jag uppenbarligen inte heller när vi fick veta att andra barnet var en flicka. För vi hade ganska svårt att komma på, och enas om namn, till vår flicka. Vi höll på mest innan hon föddes och hade namnen typ klara när hon väl kom. Men vi stötte och blötte som attan när hon låg i magen.

Först var vi inne på Annabelle. Det finns en vacker sång som Johan hittade i serien Hell on wheels där de sjunger om Annabelle och vi gillade båda det namnet. Och så kom skräckfilmen lagom till att Idde skulle födas, så det fick bli andranamn.

Jackie hittade vi i filmen Adam och Eva, där den unga skånska barnflickan heter Jackie. Vi tycker att den filmen är fantastiskt rolig och Jackie är ett ballt namn. Dock var jag tveksam till att ha det som tilltalsnamn även om det var Johans favvo ett tag. Våra grannar hade en liten ettrig tax när jag växte upp - den hette JACKIE!!! Så ja, det tog emot lite ändå.

Varför blev det Idde då? Jaaa... jag minns faktiskt inte helt.. vi värkte (verkte?) nog fram det. Jag kollade runt efter namn och så poppade det upp. Idde Schultz med Fiskarna i havet.. Idde i Alla tre-böckerna.. kanske fick jag idén undermedvetet därifrån. Men båda gillade det och då fick det bli Idde. Johan gillar det för att det inte slutar på A, som så många andra flicknamn. Jag tycker också att det är lite tufft sådär. Ingen man trampar på direkt. Och Idde är en riktig Idde. 77 kvinnor och två män i Sverige har Idde som tilltalsnamn.

Det namn som jag helst ville ha var Teddie. Men det vägrade Johan. När Idde var typ ett år började vi ett tag tvivla på hennes namn och provade att kalla henne Teddie några dagar, för då tyckte Johan plötsligt om det namnet. Men det gick såklart inte, och vi bytte tillbaka. Och nu känns det såklart helt rätt med Idde.

Idde Jackie Annabelle Romin. Heja dig ❤️

Vad heter era kids?

22