Varför är det så svårt att va nyttig? Och att va förälder? Och allt?

Vi ÄR i Skåne! Och möttes första dagen av REGN. Ironi alltså. Men det behövs ju såklart. Och vi har haft en härlig dag i skogen i Skrylle och i lanthandeln i Torna Hällestad. Och nu har Pigga veckan ballat ur helt.

Vi kom fram strax innan nio igår kväll, barnen kom i säng strax innan tolv och jag och mamma satt och pratade till klockan två på natten. Jag i min tur somnade sen vid tre. Och så vaknade barnen kvart över sju. Så ja, ganska trött idag.

Att göra pigga drinkar känns ännu mer avlägset. Jag är såååå himla opeppad och osugen alltså haha. Jag köpte lite grejer innan vi åkte ner men det fick hänga med ner och nu ligger det bara här och väntar. Selleri, avokado, äpplen, citron, ingefära och babyspenat.

Varför ska det var så jäkla tråkigt att va nyttig liksom?

Så min nya utmaning i denna totalt opigga veckan är: Att göra EN pigg drink - av det jag tog med mig ner. Sen tänker jag att jag ska försöka göra en drink i veckan framöver istället. Det kanske är en bättre strategi..? Hur gör ni som håller på med sånt här för jämnan? Går ni upp en halvtimme tidigare på morgonen? Hur får ni idéerna till alla olika? Eller kör ni samma alltid? Tips mottages gärna!

Idag blev det som sagt regn, skog, lanthandel och fika får vår del. Och jag fick slumra en stund på soffan på eftermiddagen (i sällskap av film, barn och maracas typ. Men ändå).

Imorgon ska det bli bättre väder och vi satsar på att åka till Malmö för att vara med på inspelningen av Sommarlov. Vi får väl se hur det blir, känns som en utmaning bara jag tänker på det - Men man måste ju ta sig an sådana också. Att samla kryss med barnen är ju också bra - Har ni missat Cirkeln och kryssen (om att ta sig an utmaningar) hittar ni det inlägget HÄR.

Dagen igår, när vi åkte ner, var fantastisk! Det gick jättebra att köra, jag var pigg och barnen var mysiga och fina mot varandra. Drömdag! Idag var vi tillbaka i stöket, med en trött mamma och barn som testar och utmanar. Kivas med varandra och testar tålamodet. Men jag kämpar. Laddar om. Gör om. Gör rätt. Gör fel. Och rätt igen.

Och mamma och pappa finns här och hjälper mig.

Min sensate metod för att bryta när det börjar gå åt fel håll är att latja. Sätta igång musik och börja dansa eller som idag, leka monter-kull och gå bananas. Det får bli "stökigt" och härjigt en stund - Det är ju på ett roligt sätt. Jämför med stök och härj på ett tråkigt sätt, som det blir annars. Så får andra stå ut helt enkelt.

När de har roligt, har de roligt. Och de kan va så fina mot varandra. Och nu börjar Bello kunna va med, och Ennis och Idde tar hand om honom så fint. Sen tycker de såklart att han är jobbig när han ska riva duplo och sånt.

Jag har alltid lite dåligt samvete när jag kommer hit med min cirkus. Det är så mycket hela tiden liksom. Men jag vet att mamma och pappa tycker om att ha oss här och gärna hjälper med barnen. Och barnen känner sig så trygga och bekväma här. Det märks så tydligt och det känns så himla fint. Fint att kunna ge barnen detta.

Håll nu tummarna för oss imorgon! För att det blir uppehåll, för att vi kommer iväg i tid och för att det går bra på plats i Malmö! Och hoppas att ni har det fint, och inte är för besvikna på min icke-piggavecka.

Men tyckte ni om kvällens inlägg, och bilderna (som jag själv är otroooligt nöjd med), så tryck på hjärtat! Kram!

45

Vad ska jag göra med de här tuttarna nu?

Hej hörrni, idag blir det tuttesnack. För jag har nämligen slutat amma. Nästan 14 månader blev det denna gången. Och nu är det slut. Och det känns skönt, sorgligt, ömt, befriande och lite jobbigt. Det är liksom en nya era som börjar nu - Den amningsfria eran.

Och min fråga är.. vad ska jag göra med dessa tuttarna nu? Vad tänker ni - Hur viktigt är det med brösten? Vad betyder de för er? Hur känner ni efter eventuella graviditeter och amning?

Innan barn hade jag sånna där lagombröst, 70c tror jag var min riktiga BH-storlek men jag hade typ alltid 75B. Ena bröstet var något större än det andra men det gjorde inte så mycket. Jag var väldigt nöjd. Förutom lite sånna inåt-bröstvårtor ibland, som hängde i sen jag var barn, men så fort jag hade stadig partner tänkte jag aldrig på det.

Och såhär ser de ut nu, efter tre barn. Graviditeter och amning har skapat nya former på dem. Nu är de i princip helt urmjölkade. Jag läcker något litet ibland (skitsvårt att sluta amma denna sista gången, brösten vill liksom inte) men jag är inte spänd längre. Så jag antar att det är dessa brösten jag ska ha nu i några år, innan de blir tantbröst liksom.

Det stora problemet med dessa nya brösten är att jag har dåligt med BH:ar. Och det har ju liksom inte varit direkt lönt att skaffa sig förrän de är mer konstanta i formen tänker jag. Jag EN topp som är helt magisk, som jag köpte för några månader sen.

Det är denna.

Det är många som undrar var den är ifrån. Och därför berättar jag att den är från Monki. Helt gudomligt snygg OCH skön. KÖP! Om den finns kvar förstås..

Sen finns det inte fler problem. För jag har NOLL problem med formen och storleken. Jag tycker det är riktigt skönt med små bröst - man kan gå utan BH liksom, bara en sån sak! Dessutom är det snyggt med sånna platta bröst, det har jag alltid tyckt. Jag kommer säkert köpa mig en BH som puffar upp lite, att ha någon gång i nån klänning eller blus som det är snyggt i, men mest ska det inhandlas toppar av detta slaget tror jag. Som den rosa eller denna svarta. Denna svarta är också från Monki men är något stor då jag köpte den innan jag blev gravid med Bello. Så det blir ett gäng nya helt enkelt. Har ni tips på var det finns fina sånna (mer än Monki dårå)?

Det finns ju de som vill fixa sina bröst efter att bebisfabriken stängt, men där är inte jag. Och jag kommer nog aldrig hamna där. Det ligger inte för mig. Men andra ska såklart få göra det, utan pekpinnar, om de mår bra av det. Jag kommer va nöjd med mina tudor framöver, nu ska jag bara bli av med smärtan som spökar lite efter denna tredje amningsperioden som slet rätt kraftigt på mjölkgångarna.

Brösten har liksom varit påfrestade nu i ganska många år, så nu ska de få vila. Och bara vara bröst.

26

En sexig mammakropp på en diskbänk

Varje morgon. Slänger upp lilla smidiga kroppen på köksön, lite skönt avslappnad sådär. En latte i handen, varm å go. Njuter av morgonljuset och väntar på att barnen ska vakna. Och som av en slump är där en person som ba "Nä nu tar jag ett kort på dig, när du ser sådär härlig ut på köksön".

Ibland sexar jag till det lite också, bara för att jag kan!

ELLER... hann jag inte riktigt fram - och upp - och sätta mig så som jag kanske hade tänkt - och just det, handen ska va på koppen - nä nu blinkar röda lampan för självutlösaren på kameran snabbare - jag hinner inte upp med rumpan - äh det får bli litegrann på kanten - KLICK!

Kaffet kallt sen länge. Mannen jobbar sen tidig morgon och kameran står placerad på bordet, med manuell skärpa som ställts in på koppen och med självutlösare som tar tre bilder på raken. Barnen fixar egen picknick på uteplatsen och jag hör hur kokos och chiafrön sprids över trallen, geggas ihop med vatten och macka i alldeles för många platskoppar och intas med glädje av treåringen. Men jag ska bara ha denna bilden till bloggen ikväll. Jag ska ju visa mammakroppen.

Och det är ju viktigt! Och barnen, ja de hade det väldigt trevlig och roligt där ute. Sen fick man ju komma som en partybajsare och styra upp lite, städa och plocka kokos. Men alla fick sitt lilla roliga där en stund.

Och här ÄR mammakroppen, som den ser ut idag. I lite sån sittande ställning liksom. Jag publicerade mitt tre månader gamla klipp om mammakroppen på IGTV igår - kändes konstigt! För det första - Är jag inte mycket snyggare i håret nu?? Trots världens fettigaste morgonfrilla, men ändå?!

Och sen konstigt för att det känns SÅ längesen. Min kropp var VERKLIGEN smal då, lite för smal tror jag. Nu har jag tjockat på mig lite igen, rumpan börjar bulla till sig en aning och benen är inte lika spinkiga längre. Magen är väl samma, den är liksom lös i skinnet och mer eller mindre putig beroende på dagsform.

Och detta är ju veckans tema i Resan mot Mitt Bästa Jag. Mammakroppen. Egentligen har jag inte formulerat någon utmaning denna veckan - Jag tänker att det är utmaning i sig att förhålla sig till Mammakroppen. Eller bara kroppen, om man så vill. Det ÄR så laddat för många. Och det är ju inge konstigt. Man fajtas med ideal och hjärnspöken samtidigt som man anser sig ha en ganska god självkänsla och hellre vill välja att uppskatta livet osv osv. Ett virrvarr. Och det tycker jag att vi ska lyfta - Att det inte är helt lätt. Inte svart eller vitt.

Så syftet med veckans ämne är att bara visa upp, babbla från hjärtat, erkänna tankar som poppar upp och framför allt diskutera med er. Och efter att ha frågat er på Instagram TV igår fick jag en liten bild av hur många känner. Många ligger där, mellan 6 och 8 (skala 1-10 där 1 är "Trivs dåligt med kroppen" och 10 är "Trivs jättebra med kroppen"), och känner sig helt okej nöjda men inte helt. Framför allt verkar många känna som jag, att man vill få lite kontakt med sin kropp igen. Aktivera den och bli stark i den. KÄNNA den liksom. Inte känna sig trött, slö och tung (syftar inte på storlek utan känslan av att va tung istället för lätt i steget. Ni fattar). Några låg på siffran 1 och det känns jobbigt tycker jag. Ni som känner "1", ni ska verkligen hänga här i veckan. Inte för att jag är någon supermänniska som ska få er till tian, utan för att vi kanske blir ett gäng som delar med oss och kanske stärker varandra. Hoppas!

I slutet av veckan kommer jag presentera en gäst i detta projektet, och hon kommer hjälpa oss under en HEL vecka i början av hösten! Oss, vi med mammakroppar som behöver lära sig knipa bättre, få bra hållning, kontakt med magen och känna livet i oss igen liksom. Det ska bli SÅ kul och spännande! Håll utkik fredag eller lördag!

Som avslut idag tänker jag uppmana mig själv, och er, att bli lite mer som på bild nummer två. Lite extra sexig i kroppen liksom. Precis så som den är JUST NU.

Kanske ändå ska försöka börja varje morgon sådär på köksön (med hjälp upp av liten barnpall, skulle ALDRIG komma upp annars). Bara för att känna in känslan liksom. Ska vi testa?

Kom ihåg hjärtat nu kära vänner, för annars vet jag inte om ni gillar sexiga pösmagar på kompositbänkar från IKEA. Puss!

43

5 skämmiga eller hemliga föräldrafakta om mig!

Hallå ja. Dagen idag blev åter sådär konstig och flytande, men ändå väldigt mysig. Idde kräkte kl tre i natt och sen ända fram till morgonen med jämna mellanrum. Sen hängig, febrig och sovig under dagen. SÅ himla konstigt. Vi har fått tid på vårdcentralen imorgon eftermiddag och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt.

Men man kan inte lägga massa tid på att gå och va orolig och måla fan på väggen - Därför tänkte jag muntra upp mig själv, och er (förhoppningsvis), genom några skämmiga eller hemliga förändrafakta som ni inte visste om mig!

Okej, då kör vi.

  1. Innan jag träffade Johan trodde jag att jag var en sån person som inte skulle få barn i livet. Jag gillade inte ens barn, visste inte hur man skulle vara med eller mot barn. Jag hade aldrig sett någon bild framför mig att jag skulle ha familj på det sättet, och framför allt kunde jag inte tänka mig att JAG skulle kunna/våga/vilja pressa ut en unge från underlivet. Det var sånt andra gjorde, inte jag.

Sen blev det ju lite annorlunda.

2. Jag är helt ööööverdrivet nojig när det kommer till barn och säkerhet.

Barnen sitter ALLTID säkert i bilen, i rätt bilbarnstol osv. Finns det inte stol, åker inte jag med barnen. Inte ens när vi var i New York, skulle passa flyget hem och bilstol saknades tullade jag på det. Vi väntade in rätt taxi - och hann i tid trots allt.

Folk får inte dricka te i mina barns närhet. Gör de det plockar jag typ undan barnen och ger halvsura blickar till tedrickaren. Och ja, det gäller även Johan, min mamma och Leo. Varför måste man dricka kokhett vatten med besk smak när det finns halvljummet kaffe med mjölk liksom.

Om vi fyller poolen i trädgården med vatten får inget barn vara ute utan uppsikt - även om de inte badar. Jag är alltid rädd att de ska hänga på kanten, ramla i, få en kallsup och inte komma upp ur vattnet.

Det finns fler nojigheter här men jag sparar dem. Blir långt annars.

3. Jag har fobi mot när mina barn gör konstiga saker med munnen. Ljud, spott, smask, fingrar eller olämpliga saker i munnen, nagelbitande osv osv. Jag klarar inte av det och får panikkänslor i kroppen. Speciellt ljud och nagelbitande är äckligt.

4. Jag tycker det är döööötrist med lekplatser och lekparker. Jag anstränger mig givetvis för barnens skull, men tycker inte det är kul egentligen. Jag är nog inte ensam här, men jag tänker att vi kan få lov att erkänna att lekparker inte är roliga för vuxna.

Jag drar mig också in i det längsta för att barnen till lekland - Det verkar BARA jobbigt, stökigt, farligt och fullt med bakterier. Hoppas jag slipper bita i detta sura äpple.

5. Jag troooor inte att vi kommer få fler barn - man jag har inte stängt dörren helt. Det skulle kunna bli en fyra (eller sjua för Johan) - Men inte nu.

Var det något ni redan visste? Eller något ni blev förvånade över? Kommentera gärna!

Idag blev det vattenlek och bygga bilbana av dynor i trädgården. Helt okej lagom aktivitet med tanke på omständigheterna. Nu sover Ennis och Idde medan Bello vägrade lägga sig och håller igång här bredvid mig fortfarande.

Kram och godnatt sen!

31

Vänta vänta – Vi ska inte tävla i Gott föräldraskap

Hej kära ni, och tack för alla härliga glada tillrop i veckans utmaning! Då vi nu börjar vår sex veckor långa semester med barnen (eller mest jag, eftersom Johan jobbar i sommar) är veckans tema Gott föräldraskap. Jag ska försöka vara den bästa förälder jag kan vara.

Och det är såklart ett ständigt mål för mig. Men denna veckan lägger jag mycket fokus på just det, och anstränger mig aktivt för att vara en riktigt bra förälder till mina barn.

Om ni inte sett klippet drar jag det här. Jag ska:

  1. Inte bli arg på barnen på hela veckan. Jag har på sista tiden blivit lite för arg, lite för ofta. Och det vill jag komma ifrån. Därför tänker jag anstränga mig till det yttersta för att inte bli det minsta arg denna veckan.

2. Jag ska planera minst EN uttänkt aktivitet för barnen och mig per dag. Det behöver inte va något stort, det kan va hemma-grejer, men det ska finnas en tanke bakom.

Längre resonemang om dessa punkter finns i klippet, som ni hittar HÄR. (Hojta gärna ifall länkarna inte funkar!)

Efter att ha fått lite respons och reaktioner på veckans tema slog det mig att jag måste resonera lite kring ämnet. Och framför allt klargöra - Det är ingen tävling i vem som är bästa föräldern här.

Mycket viktigt.

Mitt syfte med veckans utmaning är att jag, och ni som hänger på, ska leta fram det bästa i oss. Att vi ska reflektera över hur vi är mot, och med, våra barn och utvärdera om det är vårt bästa. Om vi verkligen gör vårt bästa eller om vi kan göra lite bättre. Och med bättre menar jag att jag, för egen del, vill känna mig nöjd med dagen. Jag vill i slutet av dagen känna att jag hanterat olika situationer på ett vettigt sätt, att jag engagerat mig i mina barn och att den övergripande känslan är "Det här var en fin dag".

Självklart kan det inte bli helt perfekt. Det måste finnas utrymme för mänsklighet här. Men jag vill få en så bra start som möjligt för oss denna semestern, och då börjar vi såhär.

Och det ÄR viktigt att fundera över vem man är en bra förälder FÖR. För vems skull? Är det för barnens skull, ens egen eller till och med för ANDRAS skull?

Jo självklart är det för barnens skull, det svarar nog de allra flesta. Och så lite för sin egen, man vill ju ändå känna sig nöjd med sig själv på nå vis. Men det är ju faktiskt inte för andras skull. För att man ska visa upp något i sociala medier eller berätta för vänner bara för att.

Min anledning till att dela med mig är för att inspirera och låta mig inspireras av andra. Uppmana till eftertanke och analys men framför allt lyfta fram lusten och lufta de tankar som många går och bär på. Det ÄR inte enkelt att vara förälder men ju mer vi pratar och hjälps åt, desto lättare blir det att hitta SIN väg.

Med det sagt hoppas jag att alla förstår mitt syfte och kan uppskatta det! Vidare till vår första dag då.. som inte blev som planerat. Idde har blivit kräkig igen (var ju sjuk vid midsommar där) och har legat däckad på soffan. Vi vet inte vad det kan vara och jag börjar bli lite bekymrad över hennes mage. Vi får hålla lite koll. Ikväll var hon i alla fall pigg, fast nu sover alla tre.

Men det blev inget projekt med att tillsammans måla en stor tavla. Det får vi spara (vi har ju ett antal sommardagar på oss), men Ennis fick måla lite på en mindre duk och pyssla.

Och jag har tagit det lugnt. Och det får man faktiskt också göra på semestern. Man kanske till och med ska ta vara på sådana stunder lite mer. Blir inte så många jö!

Kul att så många gillar veckans utmaning! Tryck gärna på hjärtat!

28