Om att rösta, klanta sig och VÅGA

Det har varit mycket röstsnack i sociala medier idag och i veckan. Jag har inte vevat så mycket, jag tycker att det är många andra som gjort det mestadels på ett bra sätt. Men idag ville jag uppmuntra till att rösta genom att visa att vi gör det. Så viktigt.

Och när jag stod där och tramsade i båset och ropade på Johan och frågade dumma frågor om hur man skulle göra och inte göra kom jag på en grej.

Det kanske är folk som skiter i att rösta för att de inte vet exakt hur man gör. Som kanske är nervösa för att göra fel, inte fatta, gå fel, säga fel sak, ställa sig i fel kö, sjabbla med legitimationen, missa nåt. Saker som kan kännas jävligt jobbiga för många. Och pinsamma situationer undviker man ju oftast om man kan.

Jag var lite nervös. Jag schabblade, jag pratade för högt och jag la fram mitt röstkort istället för legitimation. Jag frågade Johan tusen frågor trots att man ska sköta sitt där i båset och jag är fortfarande osäker på om jag tog rätt lappar där i lådorna.

Men jag har lärt mig att att ta den typen av situationer med en nypa salt. Vad är det värsta som kan hända? Vad händer om jag frågar när jag inte vet? Ingenting. Mer än att jag förmodligen får svar. Och kanske är det någon mer som undrar men inte vågar fråga och som hör min fråga och får veta svaret. Och skulle någon tycka att jag är korkad får de väl göra det på sin kant. Jag behöver inte lägga energi på det. Till nästa val ska jag nog göra en röstskola som visar precis hur det går till. Det finns säkert, men eftersom jag inte sett den är den inte tillräckligt synlig så då behövs det en som är mer tillgänglig. Påminn mig om knappt fyra år!

Och denna typen av osäkra situationer möter man ju nästan varje dag, varje dag kommer utmaningar till en som man måste ta sig an även om man känner sig lite osäker.

Men jag säger BA KÖR! Det kan inte hända nåt!

Jag hoppas kunna förmedla detta till mina barn, att inte dra sig undan för att det känns lite läskigt. De här två och den där lilla hjälmvaktaren i vagnen som ba hänger med på allt men som visar sig arg som ett bi när han inte får hålla valdagsglassen själv utanför mataffären.

Och till de stora såklart. Om fyra år får Albert rösta men han var såklart med idag och fingrade lite på lapparna. Någon frågade om han stod i kö och det kändes bra tydligen. Vem vill inte se vuxen ut liksom... harkel.

Jag ser ju numera också vuxen ut med mina små bekymmersrynkor som dykt upp under sommaren (mycket sol ger resultat...)

Och på tal om utseende - Ser inte jag liiite ut som typ en partiledare på just denna bilden?! Eller typ jättemycket? NyponPartiet tar stora steg framåt! Tror på fred på jorden, mycket pengar till alla och evigt liv. Då kommer allt bli bra.

Tack för idag och för att jag får rösta. Tack för att det verkar gå lite sämre för SD än vad många befarade och tack för att ni som kunde rösta idag gjorde det.

15

Att publicera bilder på sitt sjuka barn

Ni kanske vet att Idde blev sjuk förra helgen och att vi i början av veckan fick åka in till akuten med henne för misstänkt blindtarmsinflammation. Vi fick stanna över natten, hennes prover blev bättre och ontet försvann. Det var en irritation vid blindtarmen som kroppen verkar ha läkt själv. Så vi åkte hem med en Idde som nu är frisk men med kvarstående oro över vad det kan va som orsakar hennes återkommande feber och kräkningar. Vi har fått remiss till barnläkare som ska utreda. Vänta och se helt enkelt.

När ens unge blir sjuk sådär stannar allting upp, ni kanske vet. Ingenting annat är viktigt. Idde blev bättre ganska fort och nu är livet som vanligt igen, fast lite huller om buller (pga lite andra grejer som jag skriver om nästa vecka). Men nånstans är det ju det som är "som vanligt" i vårt liv, lite rörigt och rörligt sådär.

Jag tänker på de som har allvarligt sjuka barn, som aldrig kan släppa oron och som tvingas försöka få livet att rulla på ändå. Jag kan inte föreställa mig. Jag önskar ingen den situationen  och jag hoppas såklart att vi aldrig heller behöver befinna oss i den.

Jag är ju aktiv i sociala medier, på ett eller annat vis, i princip varje dag. När detta hände tog det liksom stopp för mig, jag visste inte vad eller OM jag skulle skriva något om det som hände just då. Jag vet att jag inte har någon skyldighet direkt, man måste få va privat när det behövs. Samtidigt vill jag ju berätta vad som händer. Innan vi visste hur allvarligt det var hade jag inte en tanke på att publicera någon bild på Idde och skriva om vad som hände, men nu i efterhand känner jag att jag kan dela med mig (även om vi fortfarande inte vet vad det är som spökar).

Jag känner också att jag kan publicera några bilder på henne, från sjukhuset. Men jag väljer bilder där hon mår bra, är tillbaka i sitt pigga jag (trots dropp) och inte är sårbar på det viset. Jag skulle aldrig lägga ut en bild där hon inte mår bra eller är ledsen. Detta är bilder som hon själv skulle tycka om, när hon målar till exempel.

Men var går egentligen gränsen? Kan man publicera bilder på sina sovande barn till exempel?

Jag tycker egentligen inte att det är så svårt, jag tror man får gå på magkänsla.  Bilder på sovande bebisar känns ju inte så konstigt, medan ett äldre barn kanske inte vill bli outad sovande (precis som att vi själva inte vill att någon publicerar bilder på oss när vi sover). Ett äldre barn kan å andra sidan själva välja att det är ok att filma eller ta bilder att publicera från exempelvis en sjukhussäng. De förstår fortfarande inte innebörden av en publicerad bild på nätet, så hur ska man tänka där?

Lite svårt ändå. Vi lever också i en tid då detta är vardagen. De allra flesta finns på sociala medier, om 20 år kommer det förmodligen inte ens va en diskussion. Samtidigt är det inget som säger att det är mer rätt eller fel bara för det.

Var och en får gå efter sin magkänsla, samtidigt som jag tror att det är viktigt att reflektera över sitt beteende i sociala medier. Inte bara köra på, utan publicera genomtänkt. Ibland blir vi blinda i denna värld av uppmärksamhet och bekräftelse i sociala medier. Och glömmer vad som är viktigt.

Ha nu en fortsatt fin fredag och underbar helg, så berättar jag på söndag hur jag tänker vidare med Resan mot Mitt Bästa Jag! Ber om ursäkt för utebliven dans denna veckan, jag lovade ju, men ja. Ni fattar ju.

KRAM

Nedan en trött, skitig och hungrig morsa efter ett drygt dygn på sjukhuset (nästan helt utan mat). Man har ju sett piffigare ut 😀

17

Utvärdera med mig! + Veckans tema!

Haj! Igår var jag och Ennis på 40-årskalas hos Åsa, då var vi såhär stiliga. Mer bilder från det kommer i veckan - Här kommer istället veckans tema!

Vet ni, jag kör vidare på Höstpeppen, för jag är inte klar! Som ni vet har jag inte kommit med mina mål för hösten ens, så vi behöver en vecka till tycker jag! Det blir även ett extratema i form av "Dagens dans"! Hör så härligt! Jag ska alltså ge er en dans om dagen, för visst blir man glad av dans?

Vakna med ett trist humör, sätt igång en bra låt och dansa - så är du glad igen! Garanterat! Därför ska jag bjussa på dans denna veckan 🙂

Veckans klipp ligger på IGTV - Och jag vill veta om ni tycker det är bra med klipp på IGTV på söndagarna, där jag presenterar nästa veckas tema och utvärderar förra veckans litegrann? Eller kan vi lika gärna köra bloggen, och sen lite spontana, kanske kortare klipp på IGTV under veckorna?

Och hur tycker ni att Resan mot Mitt Bästa Jag är hittills? Är det ett bra upplägg för att ta sig an allt som jag gillar att dela med mig av till er? Eller är det bättre med lite hursomhelst?

Jag blir SÅ glad för er feedback! Var ärliga! Men snälla.. Puss och ha en finfin vecka!

28

Poletten har ramlat ner – Så ska vi bemöta vår 3-åring!

Jag är så grymt lycklig efter gårdagen - Vi hade det för jävla bra alltså, barnen å jag. Det började riktigt trögt för min del, trött och lite ont i huvudet, men jag sket i det och körde på.

På senare tid har några saker fallit på plats för mig gällande Idde. Förutom att vara Bedårande, Rolig och Kärleksfull är hon ju då även av typen Bestämd, Lättsur och Envis. Dessa tre sistnämnda är rätt knepiga att förhålla sig till och orsakar ofta konflikter och känsla av hopplöshet hos de gamla föräldrarna. Men nu har jag hittat tre grejer som är jäkligt betydande för lillfians humör och trevnad under en hemmadag. Jag återkommer till de nycklarna snart.

Först dagen.

(Foto: Ennis Romin)

Jag hade lovat Idde kvällen innan att vi skulle pyssla igår - Sagt och SÅ HIMLA MYCKET GJORT. Vi pysslade typ hela dagen. Jag maxade verkligen och riggade upp allt på bordet på uteplatsen, sen kunde barnen verkligen göra ditten och datten. De gjorde bland annat sånna bedåååårande stentroll!

När de inte pysslade ute var de inne och lekte med slajm vid diskbänken eller med lera vid matbordet. hela tiden några kreativt med andra ord.

(Foto: Ennis Romin)

(Foto: Ennis Romin)

Ennis fick låna lillkameran och fota, så flera av bilderna är hans.

(Foto: Ennis Romin)

Jag passade på att gå igenom lite av mina lådor med material från ateljén och där fanns ju verkligen GULD för barnen. Små plastdjur och bokstäver som jag köpte långt innan jag fick barn, som jag skulle göra "något ballt" av. Så givetvis blev det lek med det.

(Foto: Ennis Romin)

Och Idde fick göra ett fint halsband med sån platsnapp som man hade när man va barn, minns ni napparna??

Vi käkade korv i tortillabröd till lunch och spagetti med köttfärssås till middag. Enkelheten, visst älskar man den?

Sen gick barnen och la sig i vanlig vardagstid, nattningen gick SMIDIGT, och jag var nere igen 19.50. Hur gick det till liksom??

(Foto: Ennis Romin)

Tillbaka till Idde. Här kommer insikterna lite snabbt. När Idde tappar koncentrationen i någonting händer det ofta något hyss. Eller att hon ba gör något som hon inte ska... som vi uppfattar som att hon vill provocera och ha någon form av uppmärksamhet (negativ då ju..) - och vi fattar verkligen inte drivet i det (?). Vi ger henne SÅ mycket positiv uppmärksamhet för minst lilla, så ni anar inte. Så vi undrar ofta vad vi gör för fel. Men en sak blev så tydlig idag.

När något är för svårt tappar hon bort sig och börjar göra sk "dumheter". Jag märkte det när hon satt och trädde halsband. Först gick det bra men efter en stund blev det bara röj med alla pärlorna. Då fattade jag att det såklart var för svårt OCH att det ofta är då hon ballar ur. När ett spel eller pussel är lite för svårt eller om en lek blir obegriplig för henne.

Detta känns SÅ skönt att ha insett detta, och någonstans har jag ju vetat det. Men inte handlat efter det. Så i fortsättningen ska jag verkligen va uppmärksam på detta.

Andra grejen, som jag också vetat länge men som jag först nu insett att jag måste jobba med - Hon tycker det är otroligt jobbigt att bli tillrättavisad. Vem tycker inte det, tänker ni, men man kan faktiskt ta det olika hårt. Ennis har tex mycket lättare för att ta till sig en tillrättavisning, men han är en annan typ. Det jag fattade idag var: Idde känner sig dum när hon bli tillsagd. Inte bara motarbetad, utan dum. Och DET ska hon inte göra.

Vi måste tyvärr tillrättavisa denna lilla dam väldigt mycket, eftersom hon testar allt HELA tiden, men vi kan faktiskt fundera över på vilket sätt vi formulerar oss vid dessa tillfällen. Givetvis måste vi markera att det hon gör inte är okej, men istället för att säga att hon "inte får" kan vi kanske föreslå hur hon ska göra istället. Det glömmer vi nog ofta.. Så det ska jag ha med mig fortsättningsvis.

(Foto: Ennis Romin)

Tredje grejen som jag ska försöka lätta mer på - Att låta henne göra sådant som jag kanske tycker är onödigt, jobbigt, knasigt eller omständigt. Saker som faktiskt inte GÖR något behöver inte jag stoppa bara för att jag inte orkar typ. Om hon vill klä sig helt off en dag kan hon få göra det, ingen dör av det. Vill hon måla/pyssla/gegga med nåt obestämbart kan jag låta henne göra det istället för att säga "sen" eller "inte nu" för att jag tycker det är meckigt och geggigt. Vem tappar inte sakta humöret av att hela tiden få ett "nej", "senare" eller "inte nu" på sina förslag? Jag skulle bli jävligt less i alla fall.

Jag har kommit på att jag ofta säger "sen" till barnen. Och så blir det ofta inte av. Skjuter upp saker. Som faktiskt är deras egna kreativa idéer. Sen kan man givetvis inte säga JA på allt barnen vill göra, då skulle det enda man själv gjorde va att plocka fram och plocka undan saker hela dagen. Men lite mer än vad jag gör nu, ibland är jag för bekväm liksom.

Och detta gäller ju såklart alla barnen! Men det är med Idde vi behöver klura, analysera och va TOKKREATIVA när det kommer till att lösa konflikter, förekomma osv. Hon är som sagt en sån typ som kräver lite mer av sina föräldrar men som också är den som ger mest tillbaka. Om ni förstår. Fler som har en sån? 😀

Kanske hade vi tur igår, att det blev få konflikter och det mesta flöt på fint, men jag ska försöka hålla i det. Utan att ha för höga förväntningar dårå.. Svårt det där! Det får vi prata om en annan gång för annars blir detta PÅ TOK för långt.

Hoppas ni också har en bra helg!

Tyckte ni stentrollen blev fina? Tryck på hjärtat!

56

3 små tips på Egentid – I smyg!

Veckans tema är ju Egentid - och efter att det har diskuterats lite under veckan har jag förstått att många behöver det men tar sig inte tid till det, andra har sett till att få sin egentid redan från start i princip. Och så får vi ju inte glömma de som faktiskt inte tycker att de behöver tid för sig själva, och det finns ju även många av den typen. Allt är väl bra liksom.

För oss, vi som har nåt den gränsen där vi bara mååååste få tänka lite mer på oss själva, behöver det faktiskt inte va så krångligt och omöjligt som vi kanske tror. För Egentid i all ära, men när det inte går att få till just det där heeelt ensamma finns det faktiskt sätt att se till sina egna behov mitt i allt barnkaos.

Här kommer tre små tips på hur du kan ta dig egentid, eller tillgodose dina egna behov, trots att du har småfolket omkring dig.

  1. Om du sällan hinner duscha, för att du inte tycker att du har tid, bestäm dig för att sätta väckarklockan på en halvtimme tidigare på morgonen. Jag vet att det känns som ett skumt tips när i princip ALLA småbarnsföräldrar lider av sömnbrist. MEN! Det gör energi i längden! För denna halvtimme lägger du helt enkelt på att hoppa in i duschen en bra stund för att sedan göra dig klar för dagen (med kläder, hår, smink eller vad du nu vill göra för att känna dig piffig). Jag lovar att du känner dig piggare sen när kidsen vaknar och du redan är sådär reklam-härlig som man vill va på morgonen (men som man aldrig är).

Viktigt här är att ta med sig allt man behöver in i badrummet från början så man slipper fara ut och greja. Då finns nämligen risken att något barn vaknar och du tvingas avbryta alltihop (som vanligt) eftersom din partner är en segis. Har man allt med sig från början kan man va säker därinne, för vaknar då ett barn är partnern helt enkelt tvungen att gå upp och "ta hand om barn" eftersom du FAKTISKT ÄR MITT I EN DUSCH.

2. Smyglyssna på podd. Detta kanske sticker i någons ögon (eller öron hehe) men det får va. OM det är möjligt - Smyglyssna på en underhållande podcast när ni släckt lampan vid läggning. Vissa har ju en sådan läggning att de släcker, säger godnatt, går ut och sen somnar barnen. Men ni som har det så kanske inte behöver tips på egentid tänker jag (?) 😀

I ALLA FALL - Ni som inte har en sådan nattningssituation utan istället sitter därinne i mörkret och försöker lugna, stryka, klia, vyssa, låtsassova osv - Smyglyssna! Ha så diskreta lurar som möjligt och stäng inte av er helt från barnen (helt omöjligt ändå). Och välj en podcast som inte kräver så hög koncentration eftersom du, trots "smyg-egentid" kommer avbrytas i ditt lyssnande titt och tätt och mer eller mindre.

Jag kör med de briljanta trådlösa öronsnäckorna AirPods från Apple. De släpper igenom lite miljöljud, pausar podcasten så fort du tar ut en snäcka (och sätter igång den igen om du sätter i snäckan inom rimlig tid) och du behöver inte ens ha mobilen i samma rum. De är skitfula men ändå härliga på nå vis. Ganska dyra men väl värda investeringen då de även är toppen när man typ viker tvätt, diskar eller annat där man rör sig mycket och inte vill ha trådar och mobiler hängandes och slängandes på kroppen. Jag älskar dem nästan lika mycket som jag älskar min man. Och så älskar jag min man för att han köpte dem och för att han låter mig knycka dem.

3. Ta dina tillfällen till träning, även om du har barnen med dig. TYP ta en dubbelcykelvagn, en cykelsits för barn och din egen cykel och kämpa dig fram - Kanske fram och tillbaka till förskolan, som för mig tar 15 min enkel väg. Det gjorde jag för första gången idag, med tre barn alltså, och det gick! Trodde först att det skulle bli för tungt, kunde knappt backa med hela ekipaget utan att välta när vi skulle hem från föris.. men sen fick jag in tekniken!

Eftersom jag är så sjukt otränad (även om jag smyger igång så smått om dagarna) vet jag att det kommer kännas i kroppen imorgon. Ser fram emot det alltså. Men! Tillbaka till tipset.

Att ta cykeln istället för bilen/bussen kräver att man bara bestämmer sig, trots att det är lite meck att arrangera osv. Men går man in i det hela med tanken på att man ska få träna (som man så gärna vill få tid till men aldrig får) så blir det en motivation. När du sen sitter där på cykeln köttar du på lite extra, tränar aktivt liksom. Med huvudet också. Så det inte bara blir ett sätt att transportera sig och barnen på. Ta på träningskläder och "va på gymmet". Gärna magväska till mobilen och nycklarna också. Inget konstigt alls.

Kanske inget nytt detta, men jag tror att man kanske ofta glömmer att se de små luckorna i vardagen. Finns det fler luckor som jag inte tänkt på? Kommer ni på någon?

ps. Spana in Ennis nya cykel - Är det kanske den tjusigaste ni sett? Äntligen fick han en riktig som han kan öva på! ds.

24