Nervös inför morgondagen…

Imorgon släpps program nio av Älskade Unge och denna gången är jag faktiskt lite nervös. Det är nämligen i detta avsnitt som man får se min förlossning med Idde. Vi gjorde ju en förlossningsfilm med Ennis förlossning också men det är ju en klippt variant med endast musik och Ennis skrik på ett ställe. Och inga utlämnande bilder.

Nu får man se, och höra, när jag har värkar hemma och i bilen när vi är på väg in. Man får se när jag ligger i badkaret och verkligen föder Idde och höra hur jag skriker. Och så är det ju en del naket liksom.

Men jag har valt att visa det för det är ju så en förlossning kan gå till.

image2

Titta gärna på mitt avsnitt av Gravid vecka för vecka här nedan där jag sitter på BB Sophia och berättar om förlossningen. Hela förlossningsberättelsen i text hittar ni här.

Såhär blir jag en bättre mamma, eller?

2015_05_239

Ibland tycker jag att jag är en dålig mamma. Speciellt nu när jag har två barn varav den ena är liten och skör och den andra kan va en ångvält som kastar sig lite hur som helst. Jag är dessutom trött och inte särskilt kreativ när det kommer till "hitta på aktiviteter med dina två barn som funkar för båda plus dig själv". Jag känner att jag har dåligt tålamod blir irriterad och arg alldeles för ofta. Ibland känns inte ens dagarna roliga utan bara som en transportsträcka till kvällen och natten. Det är ju jävligt trist och då kan man ju fråga sig varför man skaffar barn, om man bara vill att det ska bli natt.

Självklart känns det oftast kul och härligt med barnen men de gånger jag tycker det känns jobbigt är de gånger som biter sig fast i mig.

Så idag kom jag på några grejer som kanske kan göra vardagen lite lättare här hemma.

- Rutiner. Ennis har inte haft några rutiner förut, det har inte behövts. Han har varit hur flexibel som helst och alltid nöjd och glad. Han kan äta lite när som helst och sova lite när som helst. Och ändå va en solstråle. Nu kanske det är dags för lite rutiner. Jag märker nämligen att det är när han är trött som han ger sig på Idde eller mig (idag både knep och bet han mig för att han inte fick kasta sig på Idde som låg på skötbädden). Så nu tänkte jag börja med att komma upp i god tid (inga sovmornar som idag när vi sov till nio) så han kan vila ganska tidigt på dagen sen och komma i säng vid sju. Bli bättre på regelbundna måltider. Ennis visar inte så mycket att han är hungrig men självklart påverkar det ju hans energi och därmed också humör. Sen vill jag försöka komma ut på promenad direkt efter frukost. Har märkt att både jag och Ennis mår bra av det.

- Kontrollera ilska och irritation. Jag måste bli bättre på det helt enkelt. Bestämma mig för att inte va irriterad och ta kontroll över min ilska i de situationer som Ennis ger sig på mig eller Idde. Just nu är det bara massa skrik och brottningsmatch och det håller inte. För att jag ska kunna kontrollera detta behövs nästa punkt.

- Börja ta hand om mig själv. Detta kom jag på ikväll. Jag kommer ju i sista hand hela tiden, skiter i att äta och duscha och allt det där. Men så kom jag på att om jag inte äter och sover och annat nödvändigt blir det ju svårt att va en bra förälder. Så nu måste jag först och främst börja äta och då även äta BRA saker. Just nu kan ett kvällsmål nämligen bestå av en halv chokladkaka. Sen ska jag som sagt komma ut tidigt på dagen och gå så raskt som jag kan (med lite foglossning kvar) så jag får lite motion och energi. Och sen det där med sömn. Får väl bli vad det blir med det men jag måste ju inte gå och lägga mig kl 23.53 varje kväll. Kan ju försööööka komma i säng lite tidigare.

- Ta ner ambitionerna. Jag vill ju gärna sätta upp mål för vad jag ska hinna med under dagen men jag tror helt enkelt att jag får släppa alla ambitioner. Tänka att jag inte behöver hinna med något alls och sen bli lite överraskad ifall jag skulle hinna med något litet liksom. Det är bättre att va nöjd med att man hann med en sak mer än inget än att känna sig missnöjd för att man inte hann pricka av mer än en punkt på sin tio-saker-att-göra-lista.

green-shot

Tänkte börja det hela med att ta en såndär energishot på morgonen. Funkar det? Blir man pigg? Och i så fall, kan ni tipsa mig om den bästa?!

Godnatt hörni.

Längta hem

SES Hasse Andersson 4

I morse såg jag en intervju med Hasse Andersson på Nyhetsmorgon. Jag är inget fan eller så men attans vilken härlig människa han verkar vara, den där Hasse.

Och givetvis började jag längta hem till Skåne. Inte som att jag vill flytta dit eller så, bara att jag hemskt gärna vill åka och hälsa på. Mina föräldrar bor ju där, i mitt barndomshem, och det är alltid himla fint att komma hem. Sen är det ju Österlen på våren och sommaren, det går ju liksom inte att jämföra med något annat. Jag missade konstrundan detta året, den brukar vara över påsken, för vi hade så mycket att göra och jag var ju dessutom höggravid. Det känns lite tomt eftersom jag alltid brukar åka på den. Men jag klarar mig nog till nästa vår.

2013_06_308

Min mamma och jag när jag var ny <3

Men i sommar ska vi åka ner och jag hoppas att vi kan pricka in några loppisar. Det finns gott om sådant i Skåne och jag är ju loppistokig.. Antikmarknaden i Degeberga ska få sig ett besök har jag tänkt, likaså stora loppisen i Janstorp. Sen finns det några fasta loppisar på Österlen som jag också vill trilla förbi. Åh, vad jag längtar!

Och för er som inte känner mig dårå så kommer här en liten informationstext 🙂 Jag är uppvuxen i en liten by utanför Lund. Där gick jag grundskolan för att sen gå estetisk linje med musikinriktning på gymnasiet i Lund. Mina huvudinstrument var sång, piano och slagverk men efter gymnasiet har jag inte sysslat så mycket med musik. Ibland spelar jag och Johan lite ihop, han är ju hemskt duktig på att spela gitarr min karl. Jag önskar att vi kunde ha tid att spela lite oftare.. kanske blir det några kvällar med gitarren i trädgården här i sommar 🙂

Här kommer en liten snutt från Ennis dop. Johan spelar gitarr, min svåger Pelle spelar dragspel och jag trallar lite.. 🙂

Nåja. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm och jobbade i butik och pluggade modevetenskap på Universitetet. Startade eget inom textildesign och flyttade sen ner till Skåne igen och gick textilutbildning på folkhögskola i Önnestad utanför Kristianstad. Sen blev det en sväng till Malmö där jag köpte min första egna lägenhet som jag sen sålde till min bror som bor där nu 🙂 I Malmö jobbade jag med jeans i butik och fortsatte med mitt eget lilla klädmärke.

Och så träffade jag Johan. Innan jag flyttade upp till honom i Stockholm tog jag en avstickare till Gotland för att plugga till föremålsantikvarie. Tyvärr levde inte den utbildningen upp till mina förväntningar så efter en termin flyttade jag in hos Johan och hans tre barn i Stockholm. I samma veva skaffade vi hund så den första tiden var jag hemma med Lennon och körde på med mitt lilla företag. Och sen skaffade vi vår lokal och jag öppnade ateljé och butik. Vi startade också vårt produktionsbolag Romin Productions och ju längre tiden gick och desto mer barn vi fick, haha, så drog jag ner på min butiks- och ateljéverksamhet och nu jobbar vi båda mest i produktionsbolaget.

Tänk vilka vändningar livet tar 🙂 Här är en liten film från Bröllopsmässan på Grand Hotel i januari 2014. Då visade jag upp mina lite annorlunda bröllopsklänningar 🙂

Jag kommer fortsätta jobba med textil och design men inte med butiksverksamhet. Det finns ju så många vägar att gå inom det området och jag har gott om idéer. Men först ska jag va lite mammaledig tänkte jag 🙂

Stil8

Kan bebisar och barn ha ”klädstil”?

2015_06_1013

Det här med kläder på bebisar och barn, det är ju himla spännande ämne tycker jag! Såhär resonerade jag när Ennis var bebis:

Jag klär min pojke i alla möjliga mönster och färger. Jag kan klä honom i rosa men jag tycker någonstans att han ser lite mer ut som en flickbebis då. Men jag tycker att barn ska kunna ha vad som helst på sig. Fast jag skulle nog ändå inte sätta på Ennis en klänning.

Resonemanget utvecklades något när Ennis blev lite äldre, vid ca 15 månader lät det såhär:

Jag råkade sätta på Ennis en klänning en dag. Vi hade bråttom iväg och jag tog en tröja som vi fått ärva från Ennis kusiner. När den väl kom på såg jag att det var en klänning men vi hade inte tid att byta så den fick va på. Den dagen fnissade vi lite åt det men sen har den klänningen bivit en favorit. Ennis har också mer och mer rosa kläder på sig och ofta mönstrade tights. Nu känns det helt naturligt och verkligen som Ennis "stil". Han är så jäkla söt i sånna där kläder.

Nu när Idde är här låter det såhär:

Jag tycker det känns skitkonstigt att sätta på Idde blommigt och "flickigt". Det ser helt konstigt ut. Kanske är det för att hon är så mini mini, jag vet inte. Men att sätta en såndär rosett i håret på henne känns väldigt väldigt avlägset. Jag själv har en väldigt blandad stil, jag kan gärna klä mig i blommigt och färgglatt t ex, så jag har verkligen ingenting emot den typen av kläder. Jag hade till och med lite sett fram emot att få klä mitt barn i lite tjejiga kläder. Men nu när hon väl är här känns det som sagt konstigt. Men jag ska försöka lite ändå, vi har ju fått en del jättefina plagg som är typ blommiga. Det ska ju va blandat. Och resten av hennes kläder är ju ärvda från Ennis (och han började ju inte ha klänning förrän i storlek 80).

Så vi kan ju konstatera att resonemanget förändras hela tiden. På rätt håll tycker jag nog. Det är ju så mycket som sitter i ens huvud. Någon har en gång bestämt att det är flickor som ska ha rosa klänningar och pojkar ska ha baggy jeans och sen har det satt sig i huvudet liksom. Så även om man tycker att rosa är för alla ser en pojke i rosa ändå lite ut som en flicka. Helt knäppt ju.

Fast detta har som sagt ändrats lite för mig och det är himla skönt. Rosa klänning klär alltså för tillfället Ennis bättre än vad det klär Idde 😀

Det ska bli så himla kul att se vad mina barn får för stil när de väl kan börja välja själva. Jag tycker ju själv att det är himla intressant och kul med kläder och stil (mer än mode) och barn kan väl också få ha en "stil"? Jag tycker i och för sig att Ennis redan har en Ennis-stil men det är ju jag som klär på honom fortfarande 🙂 Oftast är det en salig blandning i alla fall!

Här kommer några bilder på hur mina barn är klädda om dagarna.

Stil1

Ennis häromdagen i sin favvoklänning (som börjar bli för liten), prickiga tights, rutig collagejacka, Villervallamössa med "öron", hemmastickad halsduk, randiga strumpor och gympaskor. jag tänker att om man kombinerar så många olika mönster och färger man bara kan så funkar det liksom 😀

Stil2

Stil3

Stil4

Idde är oftast lite mer välmatchad faktiskt.

Stil5

Stil6

Och detta är dagens Ennis. En riktig höjdare tycker jag! En för stor tröja och för stor kofta blev schyssta oversize-plagg och snyggt till tights. När vi var ute hade han även sina orange- och vitrandiga Tassa. Och sen hittade han en vintermössa som han satte på sig haha. Gulliga unge.

Stil7

Tvåbarnschocken?!

image

Att det skulle bli röj med två småttingar kunde man ju ana i förväg. Jag vet dessutom att Ennis har varit en väldigt enkel unge att ha å göra med. Han har varit väldigt nöjd redan som liten bebis, man kunde mata honom och lägga ner honom och sen sov han eller låg och tittade. Man har alltid kunnat hålla på med annat när han har varit med och jag har kunnat ta med honom på allt möjligt.

Idde är ju en lite annan sort, vilket både jag och Johan någonstans förväntade oss. Det är liksom svårt att få två ungar som är så enkla som Ennis. Hon spyr ju väldigt mycket vilket gör att efter käk så väntar minst en halvtimme av bärande och hållande av bebis på olika sätt, torkande av kräk osv. Sen vill hon ju inte ligga själv. Får hon göra det skriker hon. Och jädrans vad hon skriker.

Jag är själv med mina två om dagarna, och denna veckan har jag dessutom varit själv även på kvällar och nätter då Johan har varit på resa. Att Idde skriker gör att Ennis också börjar skrika och gnälla vilket ofta resulterar i att jag går här i värsta skrikfesten och bara skakar på huvudet. Är det inte den ena så är det den andra, eller båda. Snart blir jag nog immun mot barnskrik för det skriks liksom hela tiden här 😀

Jag fattade ju att det skulle bli mycket med två så små barn, men det är ändå svårt att sätta sig in i situationen i förväg och se exakt hur det kommer att bli. Det finns ju liksom ingen tid till annat än att tillfredsställa dessa två små människor. Häromnatten fick jag knappt sova en blund då Idde hade svårt att komma till ro och när hon väl gjorde det vaknade Ennis och ville inte somna om. Detta gör ju att man vill passa på att sova på dagen men det går liksom inte riktigt för då måste man ju försöka hinna med allt det där man inte kan göra när barnen är vakna. Denna veckan har Ennis dessutom börjat kissa igenom blöjan på natten så tre ggr har vi vaknat till kissiga sängkläder. OCH han har lyckats pricka in en bajsolycka med bajs i hela sängen. Härligt att vakna till.

Mitt i allt detta roddande är jag så jäkla tacksam för mina två små underverk. Fasen vad fina de är och gulligast i hela världen. Jag skiter i att jag inte hinner duscha på fem dagar och luktar surt av spya och mjölk och att jag glömmer äta och mest trycker i mig choklad när det finns tid. Det får va så ett tag nu och det får va okej.

Trots att det blir lite mycket ibland, att jag ofta känner att jag inte kan ge båda allt det jag vill och att våra dagar inte är fyllda med massor av skojsiga aktiviteter så tycker jag att jag är en ganska bra mamma. Jag ger mina ungar skitmycket kärlek och det är det allra viktigaste. Så idag firar jag mig själv lite på Mors dag. Kan jag va värd.

image

Nu sover de faktiskt, min små älsklingar. I kanske fem minuter till haha.

image

image