Han lämnar mig i sticket

Så var det dags igen. Den där perioden varje år, där han försvinner. Lämnar mig i sticket. Hemskt.

Näääädå. Det är inge hemskt. Det kan till och med vara ganska skönt att vara ifrån varandra lite. Jag tror det är ganska bra för relationen, att man får längta lite efter varandra. Skriva några sms som innehåller mer än:

Mjölk

Bröd

Blöjor

Biddada (bebisgröt)

Bananer

Kladis kladis (Choklad)

osv

Just det! Vad är det han ska iväg på då? Mello såklart. Johan jobbar med Aftonbladets rapportering från Melodifestivalen och är alltså iväg i typ 6 veckor..?

Men. Det är inte så hemskt som det låter. Han är hemma tre dagar i veckan i alla fall. Helt okej lagom ändå.

Hur ska vi klara oss här hemma då? Ennis och Idde på föris och Bello hängandes med en arbetande moder som ska ta hand om både jobb, hem och barn. Matlagning, städning och tvätt.

Låter det tungt?

Jo. Det kan det nog bli. Eller en utmaning i alla fall. Men till skillnad från förra året är jag inte TUNGT gravid i år. Jag är lätt som en fjäder - 53 kilo om man ska va exakt. Och fogarna mår fint!

Å andra sidan har jag ju då ett barn mer i år. Men det är världens lugnaste barn. Och den stora, som blivit 4 år, är ju då också äldre och något förståndigare än förra året.

Dock är det en del bråk mellan Ennis och det här Idde-yrvädret. Idde är vårt mest krävande barn (och även roligaste) och hon kör sitt rejs. Helst ska alla andra också köra just det rejset. Annars skrik.

Och de här bråken som blir mellan Empan och Iddan ÄR jobbiga. Så det kan bli lite tufft, absolut.

När man har hand om barnen själv finns det en sak som helt oväntat brukar gå bättre än om man är båda hemma - Det är större sannolikhet att ens plan håller, och att det flyter. Och det är för att man bestämmer helt själv, sånär som på barnen dårå.

Så jag tänker planera så det står härliga till här hemma! Mat ska planeras, likaså hämtningar, klädval på morgonen, läggningar, aktiviteter osv. Det HAR funkat förr.

Och titta bara på denna nöjda unge. Han har inte krävt mycket i sitt liv - Bara han får sova mycket, äta mycket tuttemat, busa med sina föräldrar och syskon och greja med sina saker så är han nöjd.  Nu har han i och för sig börjat bli något mer krävande eftersom han tar sig fram. Och reser sig. Utforskar. Så man kan inte ba sätta honom med en kloss, inte alltid i alla fall.

Men det kommer gå fint!

Även om Johan är borta mycket hemifrån är det ändå något visst med denna perioden.  Jag och Johan har ofta ganska tät och rolig sms-kontakt och får bli våra "jag" som vi var i början sådär. När man kan slänga lite käft, fast i skrift dårå.

Sen tar vi vara på de dagar vi är tillsammans på ett helt annat sätt.

Men ja - Den här tokstollen blir nog den största utmaningen, speciellt med tanke på hennes ovilja att sova på kvällen och hennes otroligt oroliga nattsömn. Och den där viljan på det. Knasiga fantastiska  unge.

Jag kommer ha lite hjälp från mina föräldrar också, det känns fint.

Mello - ba kom!

 

Så får jag barnen att äta

Min andra unge vill va med i köket, så himla kul! Visserligen har hon velat det innan också, men då har hon varit för liten. Det har liksom inte gått, hon är dessutom en sådan som gör lite som hon vill om man säger så..

Men i lördags när jag frågade Ennis om han ville vara med och lägga ihop lasagnen var det Idde som tjoade att hon ville va med, och det kändes som en bra grej för henna att va med på. Lägga lite plattor liksom.

Ennis fick förkläde och kockmössa, i 4-årspresent, som jag satt och knåpade ihop de sista två kvällarna innan hans födelsedag. Han är dock inte helt sugen på att använda det (fråga mig inte varför, jag tar det inte personligt men jag hade ju inte behövt sitta och svettas med magsjuka kvar i kroppen) men Idde älskar det! Så hon skulle såklart ha det på sig när hon skulle hjälpa till.

Och det gick jättebra, hon la sina plattor och höll reda på när det skulle vara köttfärssås och vit sås. Efter ett tag gav hon upp, men det var nog mest för att jag ville fota den mysiga stunden. Och när Idde tröttnar, då är det bara att rätta sig.

Inte för att det hade varit några problem med just denna maträtten - Men detta är mitt tips på hur man ska få ungarna att käka. Att de får va med i köket. Laga maten. I alla fall litegrann.

För vem vill inte veta vad man käkar liksom? Och tänk då på barnen som har mycket färre referenser kring mat än vad vi vuxna har. Ennis brukar tycka det är roligt att smaka när han själv varit med och lagat och jag hoppas att Idde också ska tycka samma. Mina barn är inte kräsna, men det finns en del grejer de inte vill äta eller ens smaka.

Så testa!

Vad jobbig! tänker ni. Men det är faktiskt inte det. Visst, det tar lite längre tid, men det kan det va värt. Och de behöver inte va med hela tiden. Givetvis tycker inte jag heller att det är tillfälle alltid, men oftare än vad jag trodde att jag skulle tycka.

Och som en bonus lär sig barnen vad mat är, och hur man ska hantera mat. Man kan ju inte begära att ens tonåring ska veta att man inte kan gegga fritt med rått kött eller kyckling om man inte lärt dem det. Så det är ju bara bra att börja i tid.

Smaklig måltid!

20

Mitt Bästa Jag & Vårt Bästa VI

Vad säger ni, hur stor roll spelar egentligen kläder när det kommer till framgång?

Jag tror det är skitviktigt. Inte så mycket för att andra ska glo och bedöma en - Nej snarare för att det bidrar till den egna känslan av "Fan vad snygg jag är, jag sträcker på mig, jag är jäkligt snajdig, jag är en winner och jag lyckas med det jag gör".

Jag har nog en rätt knasig klädstil.. har aldrig förstått det där med att "den är fin på dig, men jag skulle aldrig våga". Vaddå våga? VAD SKA HÄNDA??

Nåväl. Jag trivs i alla fall väldigt bra i min knäppstil och nu, när jag kan använda mina kläder igen, kan jag ba gå bananer på roliga kläder. Och då bliiiir jag liksom lite gladare, lite roligare, lite mer bekväm och avslappnad, lite tryggare och lite mer boss.

För jag blir liksom mitt bästa jag.

Och här har vi en till som skärpt till sig lite. Just på bilden har han en hoodie.. men han har liksom kärat ner sig i kostymbrallor och pyntiga t-shits och skjortor. Och skor sen. Gympisarna står mer och mer i hallen för att ge fötterna chans till lite tjusigare dojjor.

Och det går ju helt i linje med mina tankar om framgång... Vi blir tillsammans, om möjligt, ett ÄNNU bättre team.. Johan och Jag. Tänk att jag får lov att ha honom som både arbets- och kärlekspartner. Och tänk att vi är så jäkla bra på att jobba ihop. Tillsammans maxar vi kreativiteten och skulle kanske kunna leva på att sälja bra idéer 😀

Nu har vi kört ihop två dagar och är så synkade att vi knappt behöver prata med varandra. Folk kanske tror vi är ovänner.. men det är vi inte! Men vi har liksom slagit ihop våra huvuden så väl att vi bara flyyyter.

Grymt. Måste bero på kostymbyxorna och min FANTASTISKA gula succéjacka!

8

Snabbfix – Leos rum! Annonssamarbete med DESENIO

Detta inlägg görs i annonssamarbete med DESENIO. Fortsätt gärna kika - det är ett fint inlägg!

Speciellt för er - Koden ”NYPONSTINA” ger 25% rabatt hos Desenio mellan 9-11 Januari* Koden gäller ej handpicked-/collaboration posters eller ramar. Passa på att fynda!

Vi bor fint, det gör vi. Men det finns smågrejer som behöver göras, som vi sällan får tid till. Till exempel att måla väggarna i Leos rum - De är riktigt risiga. Så när detta samarbete med Desenio dök upp kom vi på att vi kunde göra ett snabbfix av Leos rum. Såå himla bra!

Kolla här liksom.

Barnen hjälpte till att packa upp och sen skulle vi överraska Leo på kvällen. Han visste nämligen ingenting.

Vi beställde tre stora posters till Leos rum och varsin lite mindre till Ennis, Idde och Bello.

Bello gillade ALLA.

Och särskilt sin egen. Lammet är dessutom ganska likt Bello, eller vad tycker ni?

Vi valde stjärntecken till Ennis och Idde och lammet till Bello. Leo fick tre helt olika - En lite cartoon, en akvarell och ett fotografi. Vi tyckte att färgerna passade fint ihop och skapade en schysst mix. Det finns massa olika kategorier att kika bland i Desenios webutik och det finns verkligen fina posters för alla smaker.

Leos smutsiga vägg är fortfarande smutsig - Men nu ser man inte det, utan nu ser man tre tjusiga posters och fräsiga kopparfärgade ramar.

Ennis och Idde har varsin tavelvägg som jag fyller på efter hand, nu fick de nya stjärntecknen ta plats bredvid de andra tavlorna.

Och lilla skruttungen, som sover inne hos oss, fick sitt lamm ovanför sängen. Våra väggar är ju också dödstråkiga men nu blev Bellos hörna lite piffigare!

Johan filmade hela projektet - med uppackning, inramning och placering - och det kan man kika på här under! Där ser man också hur glad Leo blev för överraskningen och hur nöjd jag blev med att ha kunnat fixa fint så snabbt, enkelt och till bra pris.

14

Är krisen här nu? Jag fyller 30 år..

Är det så att 30-årskrisen har rullat in? Eller är det den där grejen att man vill "hitta tillbaka till sig själv efter alla ungar man fött" osv..?

Jag vet inte. Skitsamma egentligen.

Denna kroppen fyller då alltså 30 år nu i slutet av januari - Smalare än någonsin. Vet inte hur det gick till riktigt, men allt ba rann av. Bebisen har väl tagit det antar jag. Men jag är ju rätt sladdrig, inte så fast precis. Får träna upp mig lite så jag får en starkare kropp. Jag vill ju inte va en klenis, även om det känns väldigt skönt att va smal när man burit massa tunga ungar i sin kropp under ett gäng år här nu.

Varför kris då? Jo jag har väl börjat tycka det är skoj med utseende igen. Klä sig. Fixa håret i roliga frisyrer. Börjar fundera över en ny tatuering. Vill posera i konstiga vinklar och se sådär svår och mode-snygg ut.

Och jag vet inte om det är en kris, att jag börjar känna mig gammal och därför måste klä mig ungdomligt igen. Typ. Men jag tror inte det. Känner mig inte gammal. Ser inte heller gammal ut. INTE FÖR ATT 30 ÄR GAMMALT ÄNDÅ LIKSOM. Men ja.

Jag har i vilket fall klippt håret i fräsig frisyr och har snaggen på utväxt. Inte för att jag inte vill ha snagg, utan för att det snaggade området hade krupit så långt upp så det nästan möttes på mitten uppe på huvudet. Så planen är att snagga igen när håret väl vuxit ut. Men vi får se, jag kanske har hunnit växa till mig tills dess.

Sen färgade jag det gult. Med lite rosa och orange. Men mest gult. Det är lite svårt att fånga att det är SÅ GULT på bild, men det ÄR gult. Och så jäkla snyggt. Gjort det själv.

En bra grej är att jag för en gång skull har en önskelista inför 30-årsdagen! Helt plötsligt kom jag på massa grejer, tex:

- Kortare morgonrock, i nåt tunt bomullsaktigt material, med smala ärmar så man kan diska och göra grejer utan att fastna eller bli genomblöt om ärmarna.

- SPA. Jag behöver SPA. Gärna med massage. Skulle va mysigt att komma iväg med Johan bara, men jag ammar ju som bara den fortfarande så det får ju bli en kortis på några timmar. OM jag nu får detta.

- Halsband/armband/annat smycket med barnens bokstäver. Hade två halsband med E och I men de är helt jäkla borta. Har förlagt dem vid inspelning när jag varit tvungen att ta av för myggans skull. Så otroligt störigt, men istället för att lägga energi på det önskar jag mig nya.

- Nytt armband av läder och såndär tenntråd ni vet. Har ett som börjar paja. Det har inte känns så kul att använda heller på några år men nu känner jag för det. Önsk på den.

- Tatuering. Jag vill göra nåt som har med mina ungar att göra. Riktigt klyschigt, jag vet, men jag står för det. Men det blir symboler, inte bokstäver eller hela namn.

- Peng att handla konst för. Jag har några favoritkonstnärer på Österlen som vi brukar besöka på konstrundan på våren. Skulle vilja köpa nåt någon gång. Kanske är det nu.

Där hade vi det! Finns mer jag vill ha, om jag ska va ärlig, men man får ju stilla sig lite.

Nu måste jag jobba lite kväll här. Det är mycket på gång, men det blir för långt att skriva om idag. En annan dag vänner. Kram på er.

12

« Äldre inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑