Skapa din drömvardag – med Vanja Wikström – i Inte bara MAMMA

Alltså kolla oss! På min gata liksom <3 Och nu kan ni äntligen lyssna på avsnittet med Vanja, som jag har längtat efter att ge er från första minut efter inspelning (som visserligen var igår eftermiddag, så det blir ju inte mer live än såhär haha)!

Vanja har alldeles nyligen gett ut boken "Livsstilsbibeln - så skapar du din drömvardag" och givetvis blir det mycket prat kring att skapa sitt drömliv! Vad är en drömvardag för just dig? Hur kan vi blicka inåt istället för utåt och inte låta oss påverkas för mycket av andra drömliv i sociala medier tex? Vad var Ensamma veckan för något och varför var det viktigt för Vanja och hennes partner? Livet före och efter barn - vad är skillnaden? Och vad är det för utmaning jag ger Vanja?

Allt i avsnittet här under, eller i din podcastapp - Sök på Inte bara MAMMA och lyssna, ge betyg och recensera vetja! Eller skriv här - Vad tycker ni om veckans avsnitt? (Om ni inte pallar kommentera, tryck på hjärtat längst ner i alla fall. Om ni tyckte det var najs vill säga!)

Och vet ni! Idag blir det tävling på Instagram. Håll utkik!

0

Jag börjar bli social igen + några tankar om energi, instagramhets och bloggen

Vet ni, idag har jag hängt med en sån inspirerande person som ger mig energi. Fy fasen vad det är viktigt att omge sig med rätt folk. Eller folk över lag. Jag märker att jag och Johan har blivit ganska tillbakadragna de senaste åren.. eller tillbakadragna men... vi umgås inte så mycket med andra. Och i perioder har vi mest jobbat med varandra och då har vi knappt träffat folk i jobbet heller.

Och det är klart att det lätt kan bli så när man får massa barn osv, men jag tycker i vilket fall att det känns så himla härligt att det börjar bli lite ändring på det. Jag är en person som älskar sociala sammanhang, jag tycker om att träffa nya människor (och sådana jag redan känner för den delen), jag gillar liv och rörelse och ser möten med människor som otroligt energigivande. Sen gillar jag att vara ensam också, men det blir tydligt nu att jag verkligen behöver omge mig med lite folk liksom.

De här bilderna är tagna förra fredagen, men jag har glömt använda dem på bloggen så de får komma nu eftersom jag är orimligt nöjd med min outfit här 😀 Då kan man inte ba slösa bort dem tycker jag!

Idag träffade jag i alla fall Vanja Wikström som gästar min podd redan i morgondagens avsnitt. Vi känner ju varandra sen innan, har gjort en del grejer ihop, men att få sitta en längre stund och bara ställa nyfikna frågor till henne var något nytt. Det ska bli så himla kul att ge er detta avsnittet imorgon! Många av er följer säkert redan Vanja, och har säkert hört henne i massa poddsammanhang, men kanske inte med denna vinkeln. Hon är ju outtömlig denna kvinna, och säger så mycket kloka saker.

Avsnittet kommer som sagt imorgon tisdag - Missa inte!

Både jag och Vanja tycker att det just nu är extra viktigt att visa mer än rosa fluff i våra sociala kanaler, då det liksom spårat lite på exempelvis Instagram senaste tiden. Man märker att fler och fler påverkas negativt av för perfekta konton och får helt orimliga krav på hur livet borde se ut och vara. Därför blir det mer fokus på både snyggt och inte så snyggt från mitt håll i fortsättningen. Här ovan har vi ett exempel på "inte så snyggt" där jag försöker fixa frillan innan Johan ska ta snyggbilder på mig.

Och så ytterligare en grej som jag spoilar lite från intervjun med Vanja. Det är viktigt att inte glömma bloggen... att lägga allt fokus på Instagram är dumt, för det är inte ens min egen sida... Jag har tänkt på det förr, och nu påminde Vanja mig. Fasen vad viktigt det är ändå, att finnas här och ge lite fler nyanser av livet.

Fan vad jag älskar att skapa min podd. Varje gäst jag möter här i studion ger mig nya tankar och perspektiv. Jag gör just nu min största resa inom personlig utveckling någonsin. Ibland hinner jag knappt smälta det innan det är dags för nästa intervju med nya perspektiv. Vilken jäkla lyx alltså. Och tänk vad många av er som förmodligen också har suuuperstor nytta av att lyssna på alla dessa människor. Jag hoppas så innerligt att jag ska kunna fortsätta med denna podcasten i typ all oändlighet!

Hörs imorgon då!

9

Allt om Bello just nu + Årets adventsljusstake!

Aaah det blir inte lika ofta jag skriver här på bloggen nu - FÖRLÅT! Jag hinner fan inte alltså! Nästan varje dag tänker jag att jag vill blogga men mitt dygn (samma som erat antar jag) har liksom för få timmar. Men jag har absolut inte tappat sugen (som jag gör i tid och otid) utan det är helt enkelt för mycket annat som måste gå före.

Men nu är jag här! Så kom till sak!

Jag skriver alldeles för sällan och Bello. Helt sjukt ju, det händer ju massa roligt och intressant kring honom! Nu är han tex 18 månader och var på kontroll  med Johan i fredags. Han var 89 cm lång, vägde 14,5 kilo och klarade att bygga torn och allt det där som man ska.

Han är inte särskilt tidig med ord, men kan givetvis alla Babblarnas namn. Han kan säga mamma och pappa men väljer för tillfället att kalla både mig och Johan för mamma (förmodligen av praktiska skäl, alltid är det väl nån som kommer eller svarar liksom). Däremot babblar han mycket som är helt obegripligt, och precis såndär var Ennis också. Så det blir nog bra.

Tyvärr åker Bello på rätt mycket sjuka och Johan tror ibland att han har klen hälsa. Det tror inte jag. Däremot tror jag att Ennis och Idde dragit hem massa skit innan Bello själv började på föris och numera går han ju själv där och drabbas av än det ena än det andra. Ennis och Idde började ju förskolan nästan samtidigt (Ennis började i maj, sen var det sommarlov och sen började Idde i slutat ev augusti samma år) så där var det ju ingen som drog hem nåt. Dessutom tycker jag att det ofta är Idde som blir sjuk först här hemma. Så ingen oro direkt hos mig. Mer än att jag tycker synd om honom att han ska behöva va sjuk titt och tätt.

Nu är han då febrig och förkyld igen och måste va hemma imorgon. Han fick ju vaccin i fredags men de biverkningarna ska inte komma förrän om 1-2 veckor, så då får vi väl vabba igen. Herre.

Runt förra helgen hade han flera dagar som han var grinig och vi fattade inte riktigt varför. Sen insåg jag att han fick minst fyra tänder samtidigt. Så det växer för fullt i den där lilla munnen och för tillfället verkar det inte göra så ont. Men det kommer ju komma ännu mer här framöver.

Bello är ju dessutom det barnet med den mest bedårande lilla pussmunnen i vår familj. Och han är den som pussas mest och bäst! Kan ju inte bli fel alltså!

Ni minns säkert att Bello föddes med storkbett i pannan, på näsan och på ögonlocken. De har bleknat men finns kvar, i alla fall prickarna i pannan och lite rött på näsan. Jag tänker aldrig på det, han är så söt och de där prickarna är liksom Bello. Alla blir vi olika och Bello blev sånhär. Världens gulligaste.

Vi ligger lite efter med julen i år (surprise! Not... har väl varit så i flera år nu tror jag) men igår kväll fick jag äntligen till en adventsljusstake så vi kunde tända andra (och första) ljuset idag på andra advent! Det blev en sånhär variant i år, fyra krukor ihop sådär. Fint va?!

Idag har jag och barnen varit i fina lokala blomsterhandeln här i Västerhaninge och köpt årets julablommor! Har dock inte hunnit sätta dem i krukor och placera ut dem än.. det är mycket man ska hinna! Försöker rensa ut här hemma och sälja iväg grejer också (kan ni se på mina intsta stories) och även det tar sin lilla tid.

Nu ska vi filma några klippisar till ett jobb och sen blir det väl sängen. Måste försöka sova mer men samtidigt vill jag använda mina timmar till roliga och vettiga saker. Men sova är ju också ganska vettigt!

Hoppas ni har haft en mysig helg! Godnatt.

Avslutar med några bilder på min tokiga dotter. Tryck på hjärtat ifall ni gillade dagens inlägg, då blir jag glad! <3

32

Att kombinera ett brinnande entreprenörshjärta med en mammas oro för ett sjukt barn

Tjooohooo tisdag = poddag! Veckans avsnitt är med den otrooooligt inspirerande entreprenören Alexandra Bylund som kom förbi ganska så spontant och poddade med mig! Vi har velat ses länge men inte fått till en träff - och så plötsligt! Och varför inte podda när vi ändå va i farten? Alex driver en contentbyrå nere i Malmö, Mama said Media (brilliant namn för övrigt) och är även mamma till två pojkar. I intervjun berättar hon om hur det är att ha ett barn som har fyra allvarliga diagnoser, hur hon får ihop vardagen med oron och ansvar för barn med det brinnande entreprenörshjärtat som måste få utlopp för sitt.

Ett härligt och ärligt samtal helt enkelt - Lyssna!

Sen måste ni ju komma ihåg att GILLA Facebooksidan ju - HÄR!

https://soundcloud.com/user-40078271-565691317/alexandra-bylund-om-att-kombinera-ett-brinnande-entreprenorshjarta-med-en-mammas-oro

Hoppas ni gillar veckans avsnitt! Och förresten - ni kommer väl ihåg att tipsa era vänner och bekanta om podden? Det måste ju finnas massvis med föräldrar där ute som vill lyssna! Kram

8

När jag inser att jag inte njutit av att vara med mina barn

Hej allesamman. Vet ni vad som slog mig häromdagen? Att nu är allt så jäkla mycket lättare än det varit. Jag tänkte tillbaka på våren och sommaren som var extreeeemt tålamodsprövande för min del, med barn som bråkade och stökade suuupermycket. Jag minns ju att jag skrev här på bloggen titt och tätt om olika vardagssituationer som verkligen var utmaningar för oss. Hämtning på förskolan, nattning, bråk mellan syskon, hur man hanterar ilska, hur man måste börja om på noll osv osv. HUR MYCKET SOM HELST JU!

Det var ju grejer hela tiden. Varje dag. Och när jag ser tillbaka kämpade vi verkligen. Och vi ville så gärna få saker att funka. Vi gjorde vårt yttersta, men stod ofta tomma och villrådiga ändå.

Idag var jag hemma med alla tre eftersom Bello är krasslig och jag ändå skulle vabba för honom. Vädret var ruskigt och barnen trötta på morgonen, så jag valde att ha alla hemma. Jag skulle ju jobba när Bello sov och då kunde de stora lika gärna sitta med iPad en stund. Och så himla mysigt vi har haft det. Det är liksom inte längre en kamp att ha hand om alla tre själv. Vi kan faktiskt va hemma en dag (och bara inne till och med) och bara ha det bra tillsammans. Utan att jag håller på att gå sönder.

När jag tänker på det blir jag dock lite sorgsen. Tänk. Under ca ett år har jag inte njutit av att va med mina barn särskilt ofta. Eftersom det nästan alltid har varit en kamp. Hålla huvudet över vattenytan. Överleva dagen. Att ha barnen hemma under 6 veckor i somras, när Johan jobbade mycket, var tungt som fan. Jag visste det innan, under tiden och efter. Men helst av allt ville jag ju bara njuta. Men det gick inte. Och det gör mig så ledsen när jag tänker på det.

Men jag är också så jäkla glad att vi fått rätt på saker och ting. Och att allt går lättare nu beror på flera olika faktorer. Dels har vår lilla flicka utvecklats enormt under hösten, både med språk och annat. Hon har förmodligen gått och haft lite ont och känt obehag i magen längre än vad vi tror vilket säkert har tagit sig uttryck i rastlöshet (vid nattning tex), dåligt humör och massa annat som vi uppfattat som hennes egenskaper. Hon har ju också blivit äldre och hon och Ennis kan leka mer på samma plan tillsammans.

Och så hela sjukhusgrejen. Jobbig för henne såklart, och hon bearbetar fortfarande, men den gjorde nog också mycket med henne. Mycket som faktiskt gjorde att hon växte. Och hennes och min relation framför allt. Vår relation mådde bra av att bara va vi, på ett sjukhusrum där vi bara hade varandra. Inga måsten (förutom allt sjukhusigt såklart). Men bara vi.

Sen kan man väl tänka att våra försök att få ordning på saker, att lösa olika situationer här hemma och i vardagen, gett lite resultat ändå. Jag tror att barnen känner sig ganska trygga nu. Och det känns så himla bra.

Och lillgossen har ju blivit äldre. Han är i och för sig inne i en dra-ut-allt-jag-kan-period, men han är ju så mycket mer självständig nu. Och med. Fattar ni hur vackert det är att se de tre leka ihop?

Tänk att den här mamman faktiskt känner att det är gött nu. Jag kan äntligen längta efter att få va med mina barn när jag inte är med dem, jag ser fram emot en hemmadag själv med barnen, jag känner mig inte stressad över situationen med barnen längre och jag tycker att det är riktigt roligt att va mamma.

TACK.

28